Världsmästerskapet i fotboll 1950

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsmästerskapet i fotboll 1950
Flag of Brazil.svg
Deltagare
Nationer i kval 32
Nationer i huvudmästerskap 13
Värdskap
Land Brasilien Brasilien
Spelplatser Belo Horizonte
Porto Alegre
Curitiba
Recife
Rio de Janeiro
São Paulo
Placeringar
Guld Uruguay Uruguay
Silver Brasilien Brasilien
Brons Sverige Sverige
 
Matcher 22
Mål 88
4,00 per match
Publik 1 337 000
60 773 per match

Världsmästerskapet i fotboll 1950 spelades på sex olika arenor i Brasilien mellan 24 juni och 16 juli 1950. Detta är det enda världsmästerskap i fotboll dör det inte spelades någon final, istället avgjordes turneringen genom en utslagsgrupp där alla länder som gått vidare från det inledande gruppspelet mötte varanadra. Mästare blev Uruguay, som i gruppfinalen besegrade Brasilien med 2–1.

På grund av andra världskriget och dess följder hade det dröjt 12 år innan ett VM-slutspel åter arrangerades. 16 lag hade kvalificerat sig och spelordningen hade gjorts om. Lagen fördelades på fyra grupper, där segraren i varje grupp gick vidare till en slutgrupp i vilken gruppsegraren blev mästare. Endast 13 lag kom till start. Indien, Skottland och Turkiet drog sig ur av olika skäl. Frankrike och Portugal erbjöds två av de tomma platserna men tackade nej.

England hade valt att bojkotta de tre första turneringarna med motiveringen att ett VM var onödigt då fotbollens hemland självklart var världens bästa. England första VM-turnering slutade med fiasko då man inte kvalificerade sig för finalspelet.

Favoriter till guldet (utanför Brittiska öarna) var Brasilien och förväntningarna på hemmaplan var enorma. Allt gick bra fram tills den sista direkt avgörande matchen mot Uruguay i slutgruppspelet. Det hade för hemmanationen räckt med oavgjort för att säkra guldet men inför 199 854 åskådare på den gigantiska Maracanastadion i Rio de Janeiro lyckades Uruguay besegra Brasilien med 2–1.

Sverige tog brons. Svenskarna gick vidare från det första gruppspelet via en 3–2-seger mot regerande mästarna Italien och 2–2 mot Paraguay. I finalomgången förlorade man mot Brasilien med hela 1–7 och mot Uruguay med 2–3. Bronsmedaljen kunde säkras genom seger med 3–1 mot Spanien.

I det svenska laget fanns bland andra målvakten Kalle Svensson och vänsteryttern Stig "Vittjärv" Sundqvist, som blev tremålsskytt. Calle Palmér, Hasse Jeppson, tre- respektive tvåmålsskytt och Lennart "Nacka" Skoglund bildade en målfarlig innertrio benämnd Pal-Jep-Sko. Kalle Svensson kom att få sitt smeknamn "Rio-Kalle" efter de bragdartade insatserna i vinstmatcherna mot Italien och Spanien, vilka båda dock spelades i Sao Paulo, inte i Rio. Vid Sveriges match mot Brasilien var antalet åskådare 133 000, vilket fortfarande står som rekord för ett svenskt klubb- eller landslag. I denna turnering valde den svenska lagledningen, med huvudledaren Rudolf "Putte" Kock, att inte använda spelare, som hade tecknat proffskontrakt. Därmed uteslöts flera av de spelare, som varit med och tagit OS-guld i London 1948, bland andra Milans legendariska innertrio:Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm.[1]

Kval[redigera | redigera wikitext]

Spelplatser[redigera | redigera wikitext]

Brasilien Brasilien 1950 Rio de Janeiro São Paulo Belo Horizonte
Maracanã
Kapacitet: 199 854
Pacaembu
Kapacitet: 60 000
Sete de Setembro
Kapacitet: 30 000
Maracanã Stadium in Rio de Janeiro.jpg Estadio Pacaembu3.jpg Independ1.jpg
Curitiba Porto Alegre Recife
Vila Capanema
Kapacitet: 10 000
Eucaliptos
Kapacitet: 20 000
Ilha do Retiro
Kapacitet: 10 000
Vila Capanema aérea 2.jpg Estádio Ilha do Retiro - 2.jpg

Deltagare[redigera | redigera wikitext]

Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Grupp 4
Noteringar
  1. ^ Deltog ej för att de inte tilläts spela barfota vilket de flesta spelarna i laget gjorde.[2]
  2. ^ FIFA erbjöd både 1:an och 2:an i det brittiska mästerskapet plats i världsmästerskapet. Det skotska fotbollsförbundet hade dock bestämt att laget måste vinna brittiska mästerskapet för att få delta. De kom tvåa efter England.[3]
  3. ^ Deltog ej av ekonomiska skäl: de hade inte råd att resa över till Sydamerika.[4]

Spelartrupper[redigera | redigera wikitext]

Första gruppspelsomgången[redigera | redigera wikitext]

Mästerskapet var uppdelat i två gruppspelsomgångar. I första omgången var lagen uppdelade i fyra grupper där gruppsegraren kvalificerade sig till den andra omgången. Brasilien, Speanien, Sverige och Uruguay vann sina grupper och fick därmed spela vidare i turneringen.

Grupp 1[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Brasilien 3 2 1 0 8 2 +6 5
2  Jugoslavien 3 2 0 1 7 3 +4 4
3  Schweiz 3 1 1 1 4 6 −2 3
4  Mexiko 3 0 0 3 2 10 −8 0
24 juni Brasilien   4 – 0  Mexiko Maracanã

25 juni Jugoslavien   3 – 0  Schweiz Estádio Sete de Setembro

28 juni Brasilien   2 – 2  Schweiz Estádio do Pacaembu

28 juni Jugoslavien   4 – 1  Mexiko Estádio dos Eucaliptos

1 juli Brasilien   2 – 0  Jugoslavien Maracanã

2 juli Schweiz   2 – 1  Mexiko Estádio dos Eucaliptos

Grupp 2[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Spanien 3 3 0 0 6 1 +5 6
2  England 3 1 0 2 2 2 0 2
3  Chile 3 1 0 2 5 6 −1 2
4  USA 3 1 0 2 4 8 −4 2
25 juni England   2 – 0  Chile Maracanã

25 juni Spanien   3 – 1  USA Estádio Durival Britto

29 juni Spanien   2 – 0  Chile Maracanã

29 juni USA   1 – 0  England Estádio Sete de Setembro

2 juli Spanien   1 – 0  England Maracanã

2 juli Chile   5 – 2  USA Estádio Ilha do Retiro

Grupp 3[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Sverige 2 1 1 0 5 4 +1 3
2  Italien 2 1 0 1 4 3 +1 2
3  Paraguay 2 0 1 1 2 4 −2 1
25 juni Sverige   3 – 2  Italien Estádio do Pacaembu

29 juni Sverige   2 – 2  Paraguay Estádio Durival Britto

2 juli Italien   2 – 0  Paraguay Estádio do Pacaembu

Grupp 4[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Uruguay 1 1 0 0 8 0 +8 2
2  Bolivia 1 0 0 1 0 8 −8 0
2 juli Uruguay   8 – 0  Bolivia Estádio Sete de Setembro

Andra gruppspelsomgången[redigera | redigera wikitext]


# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Uruguay 3 2 1 0 7 5 +2 5
2  Brasilien 3 2 0 1 14 4 +10 4
3  Sverige 3 1 0 2 6 11 −5 2
4  Spanien 3 0 1 2 4 11 −7 1
9 juli Uruguay   2 – 2  Spanien Estádio do Pacaembu

9 juli Brasilien   7 – 1  Sverige Maracanã

13 juli Brasilien   6 – 1  Spanien Maracanã

13 juli Uruguay   3 – 2  Sverige Estádio do Pacaembu

16 juli Sverige   3 – 1  Spanien Estádio do Pacaembu

16 juli Uruguay   2 – 1  Brasilien Maracanã


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fotbollboken, Svenska Fotbollförbundet, 1956–57
  2. ^ theweek: India's barefoot footballers
  3. ^ BBC: Scotland and the 1950 World Cup
  4. ^ TFF, Turkish Football Federation

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]