Frankrikes herrlandslag i fotboll

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Frankrikes herrlandslag i fotboll
Flag of France.svg
EstrellaOro PPN.svg
Fotbollsförbund Fédération Française de Football
Förbundskapten Didier Deschamps
Lagkapten Hugo Lloris
FIFA-rankning 7 (23 oktober 2014)[1]
Flest landskamper Lilian Thuram
 • Antal landskamper 142 (1994–2008)
Flest mål Thierry Henry
 • Antal mål 51 (1997–2010)
Första landskamp
 Belgien 3–3 Frankrike 
(Bryssel, 1 maj 1904)
Största vinst
 Frankrike 10–0 Azerbajdzjan 
(Auxerre, 6 september 1995)
Största förlust
 Danmark 17–1 Frankrike 
(London, 22 oktober 1908)
Världsmästerskap
  Guld 1
  Silver 1
  Brons 2
Olympiska spelen
  Guld 1
  Silver 1
  Brons 0

Frankrikes herrlandslag i fotboll, även kallade Les Bleus vilket betyder de blåa, spelade sin första match den 1 maj 1904. De spelade oavgjort, 3–3, mot Belgien i Bryssel.

Frankrike har länge haft en central roll i fotbollen där man på ledarsidan haft några av de största. Jules Rimet skapade VM i fotboll och fick den första VM-pokalen uppkallad efter sig. I UEFA har fransmännen gjort liknande insatser i skapandet av europacuperna. Det franska landslaget har dock först på senare tid blivit samma giganter som de franska ledarna.

1958 tog man brons men det var under 1980-talet som man först nådde riktigt stora framgångar och den första titeln. 1998 blev man världsmästare på hemmaplan och 2000 följde man upp med sitt andra EM-guld. 2006 tog man VM-silver.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Frankrikes herrlandslag i fotboll-Schweiz (1-0) i Paris 1905.

VM-brons 1958[redigera | redigera wikitext]

I VM i Sverige 1958 gick Frankrike till semifinal, där man förlorade med 5–2 mot Brasilien. Man lyckades dock ta hem landets första VM-medalj genom att besegra Västtyskland med 6–3 i bronsmatchen. Stora profiler i detta lag var Raymond Kopa och Just Fontaine. Den senare vann skytteligan på 13 mål.

1980-talets storhetstid[redigera | redigera wikitext]

Det franska landslaget kunde under 1960- och 1970-talet aldrig nå den framgång man nått under sommaren 1958. Man kom med till VM i England sommaren 1966 men åkte ut i gruppspelet. I slutet av 1970-talet började så landslaget vakna till liv på nytt och under VM i Argentina 1978 kunde man ana vad som komma skulle. En ung Michel Platini debuterade i stora mästerskapssammanhang och även om man inte gick vidare från gruppspelet visade man upp bra spel.

1982 tillhörde man de främsta i VM-slutspelet och visade upp strålande spel med Platini som den stora stjärnan och regissören på mittfältet. Frankrike åkte ut först i semifinalen och efter straffläggning. Då hade man lett under förlängningen med 3–1 mot Västtyskland. Man blev mångas favoriter genom sitt offensiva spel.

1984 skulle Frankrike ta EM-guld för första gången på hemmaplan. Platini var i sitt livs form och blev hela EM:s skyttekung med nio mål på fem matcher(!). Det fanns dock fler spelare i det franska laget som precis som 1982 hade ett mycket starkt mittfält. I Los Angeles kunde Frankrikes OS-lag ta hem guldet i fotbollsturneringen.

1986 nådde laget på nytt semifinal men åkte på nytt ut mot Västtyskland. Efter 1986 hamnade landslaget i en svacka och kvalade inte in till kommande EM och VM. 1992 var man på nytt i ett stort slutspel då EM gick i Sverige. Man imponerade stort i kvalet men misslyckades i slutspelet och gick inte vidare från gruppspelet.

Världsmästare på hemmaplan[redigera | redigera wikitext]

1994 missade man VM på nytt då man förlorat 1–2 hemma mot Bulgarien i den avgörande kvalmatchen. Frankrike var en poäng bakom Bulgarien samt två poäng bakom Sverige. Oavgjort hade räckt att ta Frankrike till slutspelet. Men 1996 kvalade man i till EM. I gruppen vann man första matchen med 1–0 mot Rumänien tack vare ett mål av nickspecialisten Dugarry. I andra matchen spelade man 1–1 mot grannen och rivalen Spanien. I sista matchen vann man med 3–1 mot Bulgarien. I kvartsfinal slog man ut Nederländerna på straffar men i semifinalen föll man mot Tjeckien på straffar. Tjeckien hade slagit ut Italien i gruppen och Portugal med Figo och CO i kvartsfinalen. Frankrike storsatsade inför VM-slutspelet som skulle gå av stapeln i Frankrike två år senare. Vid sidan av regerande världsmästarna Brasilien var Frankrike favorit, i egenskap av ett starkt lag och hemmaplan. Trots avsaknad av en riktigt het målskytt klarade man sig komfortabelt genom gruppspelet, och ställdes emot Paraguay i åttondelsfinalen.

Lagets största stjärna, Zinedine Zidane, hade blivit utvisad i gruppspelsmatchen emot Saudiarabien, och fick följa åttondelsfinalen från sidan av planen. Ett par minuter in i andra förlängningskvarten frälste försvararen Laurent Blanc värdnationen när han satte VM-historiens första golden goal. I kvartsfinalen blev fransmännens motståndare Italien. Matchen fick avgöras på straffar, där Frankrike till slut stod som segrare. Laget gick vidare till semifinal, där Kroatien väntade. Tidigt i andra halvlek satte hela VM:s skyttekung Davor Suker 1–0 till kroaterna, men återigen skulle en fransk back bli den som fick sista ordet. Lilian Thuram hade aldrig tidigare gjort mål i landslaget - nu klev han fram och både kvitterade kroaternas ledning och gjorde det matchavgörande 2–1-målet.

Hemmanationen var klar för final mot regerande världsmästarna Brasilien, och inför publiken i Saint-Denis (Paris) kunde man vinna med 3–0. Stor matchhjälte blev Zinedine Zidane som gjorde Frankrikes två första mål. Båda gjorde han dessutom på nick, en ödets ironi eftersom huvudspelet ansetts vara Zidanes svaga sida. Att backen Marcel Desailly blev utvisad kunde inte hota fransmännens seger. Emmanuel Petit gjorde det tredje målet i slutskedet av matchen. Efterspelet till finalen kom till stor del att handla om Brasiliens storstjärna Ronaldo som var en skugga av sitt vanliga jag i finalen.

Efter VM 1998 avgick Aime Jaquet för att han inte orkade vara förbundskapten mer. Hans efterträddare Roger Lemerre skulle bli mindre lyckosam trots ett EM-guld. I kvalet till EM 2000 imponerade inte Frankrike. Man slog Andorra med bara 1–0 efter ett straffmål.

Första världsmästare som blir Europamästare[redigera | redigera wikitext]

VM-guldet följdes upp av ett EM-guld 2000 där laget var stora favoriter med Zidane som laget stora stjärna och kreatör. Frankrike hamnade i en tuff grupp med Holland, Tjeckien och Danmark, men tog sig tillsammans med Holland vidare till kvartsfinal. Där väntade i slutspelssammanhang ständigt underpresterande Spanien. Efter seger via ett frisparksmål av Zidane stod Portugal för motståndet i semifinalen. Matchen slutade 1–1 efter ordinarie matchtid, och kom att avgöras när den portugisiske backen Abel Xavier påståtts ha tagit bollen med handen i eget straffområde. Zidane satte den påföljande straffen, och laget var klart för final mot Italien. Italienarna tog ledningen med 1–0, och tycktes gå mot segern. Men med bara minuten kvar av matchen kvitterade Sylvain Wiltord, och i förlängningen dundrade David Trezeguet in segermålet.

Inga mål gjorda och ut i VM:s gruppspel[redigera | redigera wikitext]

Till VM 2002 i Sydkorea/Japan kom Frankrike som regerande världs- och Europamästare, men med ett lag tyngt av skador (Zidane, som bara spelade i matchen mot Danmark) och slitna spelare. Man var ändå favoriter i gruppen med Danmark, Uruguay och Senegal, men laget underpresterade kraftigt - efter en sensationell 0–1-förlust i VM:s öppningsmatch mot den forna franska kolonin Senegal blev det bara 0–0 mot Uruguay och förlust med 0–2 mot Danmark. Kritiken var inte nådig efter att de forna världsmästarna tagit en enda poäng, och misslyckats med att överhuvudtaget göra mål, det sämsta resultatet sedan VM 1966.

Misslyckande i EM 2004[redigera | redigera wikitext]

Under EM 2004 åkte Frankrike sensationellt ut i kvartsfinalen mot de blivande Europamästarna, Grekland. Frankrike hade inte kommit sämre än semifinal sedan 1992. Under kvalet imponerade man med åtta raka vinster. I gruppspelet övertygade inte laget spelmässigt, men lyckades ändå vända 0–1-underläge mot England till vinst med 2–1 (efter att Zinedine Zidane i slutminuterna gjort ett frisparksmål och satt en straff). Laget slog sedan Schweiz med 3–1 och fick oavgjort (2–2) mot Kroatien.

VM-silver i Zidanes sista turnering[redigera | redigera wikitext]

Frankrike hade svårigheter i kvalificeringen men lyckades besegra Irland i Dublin med 1–0, ett resultat som tog laget till VM i Tyskland. Väl i Tyskland fortsatte det stapplande och ineffektiva spelet med oavgjorda resultat mot Schweiz och Sydkorea samt en nödseger mot afrikanska uppstickaren Togo, och få trodde att laget skulle kunna ta sig förbi åttondelsfinalen.

I slutspelet spelade Frankrike dock oerhört disciplinerat och slog i tur och ordning ut Spanien, Brasilien (1–0-seger efter att Thierry Henry förvaltade en frispark från Zidane) och Portugal (1–0-seger efter att Zidane satt en straff). I finalen mot Italien började Frankrike bäst. Zidane satte en straff i början av matchen, men några minuter senare kvitterade Italien när Materazzi nickade in en hörna. Matchen slutade också 1–1 vid full tid, och gick till förlängning. Där satte Frankrike Italien under stor press, men i förlängningens andra halva blev lagkaptenen Zinedine Zidane - i sin sista match i karriären - utvisad sedan han skallat Italiens Marco Materazzi i bröstet då denne förolämpat Zinedine Zidane familj. Italien vann finalen med 6–4 efter straffläggning. Efter VM-silvret erbjöds förbundskapten Raymond Domenech ett nytt kontrakt.

Misslyckande 2008 och 2010[redigera | redigera wikitext]

2008 kvalade Frankrike in till EM. 2006–2007 hade man förlorat 0–1 mot Skottland hemma och borta. Ändå lyckades man kvala in. Detta EM kom att bli den minst lyckade turneringen efter VM 2002. Det började sömnigt efter 0–0 mot Rumänien. Trots detta spelade man inte bra nästa match mot Nederländerna. Efter 9 minuter gjorde Nederländerna 0–1. Efter en timme stod det 0–2. När 18 minuter återstod gav Henry Frankrike lite hopp genom att göra 1–2. En minut senare kom dock 1–3, och spiken i kistan kom då Holland gjorde 1–4. Det var Frankrikes värsta förlust i EM troligen. I matchen mot Italien var det bara en vinst som gällde om Nederländerna slog eller fick oavgjort mot Rumänien. Italien vann med 0–2 efter att Frankrike fått spela stora delar av matchen med 10 man då Henry blivit utvisad och italienarna tilldömdes straff under samma situation (en straff man sedan satte). Frankrike kom sist i gruppen med 1 poäng och 1–6 i målskillnad.

2010 års kval till VM placerade Frankrike med Rumänien, Serbien, Litauen, Österrike och Färöarna. Frankrike hade svårt i kvalet och var även mycket nära att inte kvala in. Men man tog bara andraplatsen i gruppen efter Serbien och fick spela playoff mot Irland. Första matchen var bortamatchen och den slutade bra med 1–0 till Frankrike efter Nicolas Anelkas mål. Efter 0–1 hemma blev det förlängning och i förlängningen gjorde William Gallas ett omdiskuterat mål efter att Thierry Henry tagit bollen med handen två gånger innan han passade till Gallas. Men 1–1 blev det och Frankrike kunde gå till Sydafrika. FIFA avslog Irlands ansökan om omspel av matchen. Kritiken var hård mot Domenech.

Under turneringen mötte man Uruguay, Mexiko och Sydafrika. Frankrike spelade 0–0 mot Uruguay i första matchen trots att Uruguay hade en man utvisad. I andra matchen mot Mexiko spelade Frankrike dåligt och förlorade med 0–2. I avslutande matchen mot Sydafrika spelade Frankrike åter dåligt och förlorade med 1–2, vilket gjorde att laget var utslaget ur VM. Laget skakades under turneringen av konflikter, bland annat skickade Nicolas Anelka hem efter att smädat tränaren Raymond Domenech, backen Patrice Evra hamnade i bråk med lagets massör och hela truppen strejkade från en dags träning.

Efter VM så avgick Domenech och Laurent Blanc tog över som tränare. I sin första landslagstrupp, till en träningsmatch, valde han att peta samtliga spelare från VM-truppen på grund av deras uppträdande och konflikterna under VM.

Spelartruppen[redigera | redigera wikitext]

Följande 23 spelare var uttagna till vänskapsmatcherna mot Albanien och Sverige den 14 november respektive 18 november 2014.

# Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb
MV Hugo Lloris (kapten) 26 december 1986 (27 år) 64 0 England Tottenham Hotspur
MV Steve Mandanda 28 mars 1985 (29 år) 18 0 Frankrike Marseille
MV Benoît Costil 3 juli 1987 (27 år) 0 0 Frankrike Rennes
F Bacary Sagna 14 februari 1983 (31 år) 44 0 England Manchester City
F Raphaël Varane 25 april 1993 (21 år) 15 0 Spanien Real Madrid
F Lucas Digne 20 juli 1993 (21 år) 6 0 Frankrike Paris Saint-Germain
F Christophe Jallet 31 oktober 1983 (31 år) 6 1 Frankrike Lyon
F Eliaquim Mangala 13 februari 1991 (23 år) 4 0 England Manchester City
F Mapou Yanga-Mbiwa 15 maj 1989 (25 år) 3 0 Italien Roma
F Benoît Trémoulinas 28 december 1985 (28 år) 2 0 Spanien Sevilla
F Loïc Perrin 7 augusti 1985 (29 år) 0 0 Frankrike Saint-Étienne
MF Mathieu Valbuena 28 september 1984 (30 år) 42 6 Ryssland Dynamo Moskva
MF Yohan Cabaye 14 januari 1986 (28 år) 37 3 Frankrike Paris Saint-Germain
MF Blaise Matuidi 9 april 1987 (27 år) 32 4 Frankrike Paris Saint-Germain
MF Moussa Sissoko 16 augusti 1989 (25 år) 25 1 England Newcastle United
MF Paul Pogba 15 mars 1993 (21 år) 20 5 Italien Juventus
MF Antoine Griezmann 21 mars 1991 (23 år) 12 4 Spanien Atlético Madrid
MF Dimitri Payet 29 mars 1987 (27 år) 9 0 Frankrike Marseille
MF Morgan Schneiderlin 8 november 1989 (25 år) 6 0 England Southampton
MF Josuha Guilavogui 19 september 1990 (24 år) 5 0 Tyskland Wolfsburg
A Karim Benzema 19 december 1987 (26 år) 75 25 Spanien Real Madrid
A André-Pierre Gignac 5 december 1985 (28 år) 19 5 Frankrike Marseille
A Alexandre Lacazette 28 maj 1991 (23 år) 3 0 Frankrike Lyon

Profiler genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”FIFA/Coca-Cola World Ranking”. Fifa. 23 oktober 2014. http://www.fifa.com/worldranking/rankingtable/index.html. Läst 26 oktober 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]