Svartsnickarbi
| Svartsnickarbi | |
 Svartsnickarbi, hona. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Snickarbin Xylocopa |
| Undersläkte | Xylocopa sensu stricto[1] |
| Art | Svartsnickarbi Xylocopa violacea |
| Vetenskapligt namn | |
| § Xylocopa violacea | |
| Auktor | Linné, 1758[2] |
 Svartsnickarbi, hane. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Svartsnickarbi, Xylocopa violacea, är en stekelart i släktet snickarbin och familjen långtungebin. Arten kallas även violett snickarbi[3].
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Svartsnickarbiet är ett mycket stort bi med en längd av 20 till 25 mm. Både kropp och päls är svarta; hanen har dock en blandning av svarta och gråa hår på mellankroppens översida. Antennernas undersida avviker genom att ha en dragning åt orange; hanen har dessutom helt orange antennspetsar. Vingarna är blåsvart glänsande.[4] Kroppsformen påminner om en humla, men behåringen är betydligt glesare och lyser igenom åtminstone på ryggsidan. Tungan är kort och kraftig.[5]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Svartsnickarbiet är en värmeälskande art som föredrar torra habitat med tillgång på murket trä, som parker, trädgårdar, ängar (gärna med fruktträd) och bebyggelse. Arten är polylektisk, den är inte särskilt specialiserad i sitt näringsval, utan besöker blommor från flera familjer som ärtväxter, korgblommiga växter, kransblommiga växter och strävbladiga växter. Flygtiden varar från mars till oktober.[6]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Under tidig vår gräver honan ut larvbon i död, mjuk eller murken ved (både träd på rot som byggnadsdetaljer, staketstolpar och liknande[6]). Bohålet är runt och ungefär 11 mm i diameter. Gången går rakt in i veden, men viker sedan av och följer fiberriktningen. Honan inrättar en rad celler efter varandra, vanligtvis färre än 10.[4] Varje cell har ett avlångt, mycket stort ägg (9 till 12 mm långt[6]) på en klump pollen.[7] Larverna matas även av honan. De färdiga bina kläcks under sensommaren och söker nektar på senblommande växter tills de på hösten återvänder till bona för att övervintra eller gnager ut egna övervintringsbon. De parar sig när de kommer ut efter övervintringen.[4]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Arten förekommer främst i Syd- och Mellaneuropa, Nordafrika och Sydvästasien, med europeisk nordgräns i norra Tyskland. Den har dock tillfälligt påträffats 14 gånger i Sverige: I Värmland och Uppsala 2005, osäkra observationer på Gotland 2007, i Skövde 2008 och vid två tillfällen (samma individ) i Huskvarna 2016. Dessutom har fem icke närmare beskrivna observationer gjorts i Skåne, och tre i Bohuslän.[4].
I Finland har arten observerats fem gånger[8]: En 2004 i Kuopio i landskapet Norra Savolax, en 2019 i Vanda i landskapet Nyland, en 2022 i Nokia i landskapet Birkaland, samt två osäkra 2022 i Helsingfors[9].
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Xylocopa violacea Linnaeus, 1758” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/20/q?search=Xylocopa+violacea. Läst 27 juni 2013.
- ^ ”Xylocopa violacea (Linnaeus, 1758)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=766940#null. Läst 14 januari 2019.
- ^ Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. (2007). ”Xylocopa (Linnaeus, 1758) | svartsnickarbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/233127/details?lang=sv. Läst 25 november 2022.
- ^ [a b c d] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Svartsnickarbi Xylocopa violacea”. Artfakta. Sveriges Lantbruksuniversitet. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/233127. Läst 25 november 2022.
- ^ Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Snickarbin Xylocopa”. Artfakta. Sveriges Lantbruksuniversitet. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/xylocopa-1008663. Läst 25 november 2022.
- ^ [a b c] ”Holzbienen: Xylocopa violacea” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-xviol.htm. Läst 27 juni 2013.
- ^ Christopher O'Toole & Anthony Raw (1991). Bees of the World. London: Blandford. sid. 84-85. ISBN 0-7137-2085-9
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”snickarbin – Xylocopa”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204704. Läst 25 november 2022.
- ^ ”Xylocopa violacea Observationer i Finland”. 2022. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.5082109&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 25 november 2022.
|