Barcelona: Skillnad mellan sidversioner

Barcelona
Stadsvapen & karta
	Spanien med Barcelona markerat
Kortfakta om Barcelona
Autonom-region:	Katalonien
Yta:	100,4 km²
Folkmängd:	1 593 075
Befolkningstäthet:	15 869 invånare/km²
Registreringsskylt:	Bokstavsbeteckning används ej längre.
Postnummer:	08001-08080
Riktnummer:	34 (Spanien) + 93 (Barcelona)
Webbplatser:	[1]
Politik
Borgmästare:	Jordi Hereu i Boher (PSC)

Bläddra interaktivt i historiken

← Äldre redigering Nyare redigering →

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

VisuellWikitext

Inline

Versionen från 31 mars 2008 kl. 11.52

Barcelona (på katalanska: [bəɾsəˈlonə]; kastilianska: [baɾθeˈlona]) är en stad och kommun belägen vid Kataloniens kust mellan floderna Llobregat och Besos mynningar, 160 kilometer söder om franska gränsen. Barcelona är huvudstad i den autonoma regionen Katalonien men även för provinsen Barcelona samt greveskapet Barcelonès. Invånarantalet uppgick år 2005 till 1 593 075.^[1] Inkluderas de närmaste förstäderna är invånarantalet ungefär 3 miljoner, med satellitstäder cirka 5 miljoner. Staden är Spaniens näst största stad efter Madrid samt den mest industrialiserade. Barcelona är även en av västvärldens mest tätbefolkade storstäder.^[2] Idag förknippas Barcelona främst med turism, enbart under 2006 ökade antalet turister med över en miljon från föregående år.^[3] Katalanska är tillsammans med spanska officiellt språk.

Geografi

Barcelona är beläget i nordöstra Spanien, på alla sidor omgivet av naturliga barriärer där Medelhavet i syd-öst och Collserolabergen (512 meter) i nord-väst begränsar stadens möjligheter till expansion. Staden är även omgiven av flodmynningar, i nord-öst av Besòs samt i syd-väst av Llobregat. Staden gränsar till följande kommuner (Municipis på katalanska): El Prat de Llobregat, L'Hospitalet de Llobregat, Esplugues de Llobregat, Sant Just Desvern, Sant Feliu de Llobregat, Molins de Rei, Sant Cugat del Vallès, Cerdanyola del Vallès, Montcada i Reixac, Santa Coloma de Gramenet och Sant Adrià de Besòs. Barcelona är så pass sammanväxt med L'Hospitalet de Llobregat att man endast med hjälp av en karta kan skilja dem åt.

Vid hamnen reser sig klippberget Montjuїc (173 meter) som tidigt befästes för stadens försvar. Några kilometer in från kusten ändras topografin från relativt platt till ganska kuperat, staden ligger på en svagt sluttande platå som övergår i berg. Mellan Avenida Diagonal och Collserola ligger flera mindre berg, Carmel (267 meter), Rovira (261 meter), Putxet (181 meter), Peira (133 meter) samt Monterols (121 meter).

Stadsdelar

Barcelona stad är indelad i 10 administrativa distrikt med stor grad av självstyre. Distrikten är uppdelade i barris, av vilka flera tidigare varit byar, som upptogs i Barcelona när staden expanderade kraftigt i slutet av 1800-talet. De flesta av distrikten har ungefär samma utformning som när de var självständiga kommuner innan de upptogs i Barcelona. Nedan är endast officiella barris listade, utöver dessa finns även flera inofficiella barris.

Ciutat Vella: el Raval, el Gòtic, Antics Palaus, la Barceloneta.
L'Eixample: Sant Antoni, Nova Esquerra de l'Eixample, Antiga Esquerra de l'Eixample, Dreta de l'Eixample, la Sagrada Família, el Fort Pienc.
Sants-Montjuїc: La Marina del Prat Vermell, La Marina del Port, La Font de la Guatlla, Hostafrancs, la Bordeta, Sants, Sants-Badal, el Poble Sec.
Les Corts: les Corts, Pedralbes, la Maternitat i Sant Ramon.
Sarrià-Sant Gervasi: Sarrià, Sant Gervasi - Galvany, Sant Gervasi - La Bonanova, Putget i Farró, Les Tres Torres, Vallvidrera - Tibidabo - Les Planes.
Gràcia: Vila de Gràcia, Camp d'en Grassot i Gràcia Nova, la Salut, El Coll, Vallcarca i Els Penitents.
Horta-Guinardó: Horta, la Clota, la Vall d'Hebron, el Montbau, Sant Genís dels Agudells, la Teixonera, el Carmel, la Font d'en Fargas, Can Baró, el Guinardó, el Baix Guinardó.
Nou Barris: Vallbona, la Ciutat Meridiana, Torre Baró, Canyelles, les Roquetes, la Trinitat Nova, Can Peguera, la Guineueta, el Verdum, la Prosperitat, el Turó de la Peira, Porta, Vilapicina - Torre Llobeta.
Sant Andreu: Sant Andreu, la Trinitat Vella, Baró de Viver, el Congrés i Els Indians, La Sagrera, Navas, el Bon Pastor.
Sant Martí: Sant Martí de Provençals, El Clot, El Camp de l'Arpa del Clot, la Verneda i La Pau, el Fort Pienc, el Poblenou, el Parc i Llacuna del Poblenou, la Vila Olímpica del Poblenou, els Provençals del Poblenou, El Besòs i el Maresme, Diagonal Mar i Front marítim del Poblenou

Parker

I centrala Barcelona är det sparsamt med parker. Nästan alla stadens cirka 60 parker ligger som i en ring runt centrala Barcelona, varför staden kan upplevas som parklös.

Parc Güell är en park utformad av den kände Antoni Gaudí. Den är av UNESCO klassad som världsarv. Den blev offentlig park 1922.

Parc de la Ciutadella är en av de största parkerna i Barcelona. På platsen uppfördes 1714 ett militärt citadell. 1869 blev den allmän park. 1888 hölls här Barcelona International Exhibition. I parken återfinns Kataloniens parlament inhyst i en av de bevarade byggnaderna från citadellet. Sedan 1892 finns även en djurpark.

Montjuїc är Barcelonas största parkområde. Flera parker varav några tematiska ligger inkilade på sluttningarna nedanför kastellet som markerar bergets topp. Här låg utställningsområdet för världsutställningen 1929. Flera av byggnaderna är idag museer och stadion som uppfördes i samband med utställningen renoverades till olympiska sommarspelen 1992.

Klimat

Barcelona beläget på latitud 41° 20'N åtnjuter ett medelhavsklimat, med temperaturer som ger milda vintrar respektive heta torra somrar. Den årliga medeltemperaturen (2006) uppmättes till 17,4°C, med den lägsta medeltemperaturen i december och februari (9,2°C respektive 11,7°C) medan den högsta medeltemperaturen uppmättes i juli och augusti (23,9°C respektive 25,6°C). Den absolut kallaste noteringen ligger på -6,7°C (-7,2°C utanför själva stadskärnan) i februari medan den varmaste noteringen ligger på 38,6°C i augusti.

Dagliga temperaturvariationer ligger kring 6°C och kan på våren stiga till mellan 10-15°C. Snö faller i snitt var 4-5 år. Vinden blåser för det mesta ifrån havet in över land, vindar från norr är mer sporadiska. Några gånger per år möts kallare och varmare vindar från öst/väst vilket ibland ger upphov till orkanvindar (över 50 sekundmeter har uppmätts). Den senaste 30 års perioden har trenden gått mot allt varmare årsmedeltemperaturer, sedan 1980 har det endast inträffat två gånger att årsmedeltemperaturen legat under det normala.

Historia

Huvudartikel: Barcelonas historia Barcelona antas ha grundats på 300-talet före Kristus av den karthagiske generalen Hamilcar Barca. Vissa arkeologiska fynd antyder dock att området har bebotts av iberer sedan slutet av stenåldern. Några konkreta bevis för att någon stad verkligen existerat före romarnas ankomst finns inte, varför man kan säga dessa var de som grundade Barcelona.

Romartid

Vid tiden för romarnas ankomst bodde redan ett folk i området runt dagens Barcelona. Detta folk kallades av romarna laetaner, laietani. År 15 f. Kr. byggde romarna en militärförläggning på kullen Mons Taber där dagens katedral ligger. Förläggningen, med namnet Barcino, fungerade som koloni under den romerska tiden. Barcino blev ganska omgående en handelstation varifrån varor från den iberiska halvön exporterades till det romerska riket. Någon gång under 200-talet e.Kr. uppfördes en ringmur vilken kom att fungera som stadens försvar fram till slutet av 1200-talet. 415 e.Kr. erövrades staden av visigoterna. Barcelona blev under en kort tid huvudstad i det visigotiska riket innan den flyttades i omgångar vidare söderut.

Medeltid

I början av 700-talet erövrade morerna Barcelona under erövringkampanjen för Al-Andalus och staden erövrades åter år 801 av Ludvig den fromme. Barcelona blev därefter en av flera lydstater under frankerriket i den buffertzon som fick namnet Spansk mark Marca Hispanica. År 897 blev Barcelona ärftligt grevskap efter att Wilfred den hårige av Ludvig den stammande som siste greve tilldelats Barcelona år 878. Under Wilfred blev Barcelona administrativ centralort. Staden intogs återigen av morerna år 985, men deras närvaro blev kortvarig. När Katalonien och Aragonien förenades genom giftermål mellan Ramon Berenguer IV och Petronila av Aragon år 1150 inleddes en period som för Barcelonas del innebar att staden växte.

Från 1200-talet fram till mitten på 1400-talet var Barcelona navet i det aragonska stormaktsbygget. Staden som växte fick en ny ringmur som omgärdade ett 20 gånger större område än den gamla romerska muren. 1249 inrättade Jakob I stadens första politiska institution i Consell de Cent, 1283 fastställdes även Konstitutionen Usages. Under 1300-talet blev Barcelona ett av medelhavsregionens största handelscentra, varor exporterades och importerades från hela Medelhavet. Under 1400-talet tappade Barcelona sin konkurrenskraft gentemot Genua och Venedig, staden drabbades hårt av arbetslöshet, pestepedimier, naturkatastrofer och inbördeskrig.

Under Habsburgarna

När Kungariket Aragonien förenades med Kastilien flyttade hovet från Barcelona som istället blev en provinshuvudstad. I Katalonien växte missnöjet med centraliseringen, flera konflikter uppstod. Mitt under Trettioåriga kriget då spanska trupper var stationerade i Katalonien började en konflikt mellan Spanien och Katalonien som pågick mellan åren 1640-1652. Den fick namnet Skördearbetarkriget Guerra dels Segadors då huvudstyrkan på den katalanska sidan utgjordes av bönder.

Barcelona år 1806. Nära hälften av stadens yta utgjordes av militära installationer, vars främsta uppgift var att hålla Barcelona i schack. När staden på allvar började växa under 1800-talet utgjorde murarna runt den ett stort hinder. Flera försök att få till stånd en rivning gjordes men avslogs men vid mitten av 1850-talet var det militära inflytandet så svagt att rivningen inleddes.

Katalonien var dock för svagt för att ta sig an Habsburgarna. Därför utnämndes Ludvig XIII till greve-kung av Katalonien i hopp om militärt stöd. Den franska armén lyckades tillsammans med katalanska styrkor besegra Habsburgarmén vid Montjuїc men fick aldrig till någon defintiv seger. 1648 drog sig de franska styrkorna tillbaka vartefter Filip IV belägrade Barcelona som gav upp efter 12 månader 1652.

Barcelona drabbades mycket hårt under det spanska tronföljdskriget 1705-1716, staden belägrades i 13 månader innan den kapitulerade den 11 september 1714 (numera Kataloniens nationaldag). För att försäkra sig om att Barcelona inte skulle kunna göra uppror lät den spanske kungen Filip V bygga ett citadell efter att ha rivit över 1200 byggnader i stadsdelen Ribera. 1717 stängdes stadens universitet som ett led i att tvätta bort den katalanska självständighetssträvan.

Industrialismen

De första bomullsfabrikerna i början av 1800-talet inledde den industriella revolutionen som etablerade Barcelona som Spaniens industriella centrum. Landets första ångdrivna väveri öppnades i Barcelona 1833 och 1848 anlades Spaniens första järnväg mellan Barcelona och Mataró. Många nya fabriker öppnades innanför stadsmurarna vilket fick till följd att den redan trånga staden blev överbefolkad. Barcelona ansökte flera gånger innan det gavs tillstånd att riva stadsmurarna som hindrade staden att växa. Madridregeringen hade dittills motsatt sig en rivning av murarna eftersom de var rädda att förlora kontrollen över staden. En ny stadsdel tillkom, L'Eixample (utvidgningen) anlades från den gamla staden ut till de omkringliggande byarna.

Under perioden från slutet av 1800-talet fram till inledningen av spanska inbördeskriget fördes en tidvis mycket våldsam klasskamp i Barcelona. De mest aktiva under den här perioden var anarkisterna som 1910 startade CNT (Confederatión National del Trabajo), en anarkosyndikalistisk fackförening som bl.a organiserade en generalstrejk 1917, men även delvis låg bakom införandet av 8 timmars arbetsdag.

Demografi

Barcelona hade 1 593 075 invånare i januari 2005. Av dessa var 230 942 invånare inflyttade utlänningar, främst från Sydamerika (99 482) och Europa (52 835). Många har även invandrat från Asien (36 810). Den afrikanska invandringen uppgick till 20 818 personer, de flesta från Nordafrika. Från Nord- och Centralamerika har 20 715 personer invandrat.^[4] Befolkningstätheten uppgick till 15 718 personer per km². Högst befolkningstäthet återfinns i distriktet Eixample med 35 586 invånare per km². Under 1950- och 1960-talet skedde en stor arbetskraftsinvandring som följdes av en utflyttning till förstäderna på 1980- och 1990-talet. På grund av mycket stora prisökningar på bostäder inne i Barcelona valde många att bosätta sig i förstäderna.

Invånarutveckling (förorter ej inräknade)

År	Antal invånare
1860	189 948
1900	533 000
1940	1 081 175
1981	1 754 900
2001	1 503 884

Befolkningstäthet

Barcelona är vid sidan av Paris europas mest tätbefolkade miljonstad, nära två tredjedelar av stadens invånare lever på mindre än en tredjedel av kommunens totala yta. Av stadens drygt 1,6 miljoner invånare bor över en miljon människor i områden där befolkningstätheten överstiger 30.000 invånare per kvadratkilometer. Den ur ett europeiskt perspektiv extrema befolkningstätheten har främst en historisk bakgrund men beror även på stadens geografiska läge. Barcelonas extrema befolkningstäthet uppkom i samband med industrialismens intåg i staden i början av 1800-talet. Redan i mitten av 1800-talet bodde uppemot 200.000 människor innanför Barcelonas stadsmurar, ett område mindre än 4 kvadratkilometer.

För en utomstående kan staden upplevas som mycket intensiv med konstant oväsen från Barcelonas många motorfordon, trots en väl utbyggt kollektivtrafik utgör privatresor huvuddelen av alla persontransporter. Den höga befolkningstätheten ses trots de många problem den medför alltjämt som en förutsättning för en levande stadsbild. Nyare bostadsområden där man avsiktligt byggt färre bostäder på en större yta, exempelvis olympiabyn, brukar beskrivas som stora misslyckanden där stadsbilden präglas av öde gator med få butiker.

Ekonomi

Barcelonas ekonomi har historiskt sett baserats på tillverkning och handel. Sedan medeltiden har varor tillverkats för export från stadens hamn. Under 1800-talet etablerade sig Barcelona som en industristad. Marknaden var från början inhemsk då industrierna inte klarade av att konkurrera med de nordeuropeiska. Under andra halvan av 1900-talet påbörjade Barcelona en utflyttning av industrierna till speciella industriområden varav främst Zona Franca. Idag är tillverkningsindustrin fortfarande stor med bland annat fordonstillverkning för Nissan och SEAT-VW, kemikalieindustri, Läkemedelsindustri elektronikprodukter, förlagsindustrin, vinproduktion etc. Det totala värdet av exporten från stadens tillverkningsindustri uppgick år 2006 till 37 miljarder euro, Barcelona stod för drygt 22% av Spaniens totala export.[2]

Staden har liksom övriga västvärlden sett en utflyttning av tillverkningsindustrin till låglöneländer vilket har föranlett en satsning på turismindustrin. Bland annat har anpassningen av hamnen för kryssningsfartyg sett Barcelona inta en topplacering i Medelhavet vad gäller kryssningsturister[3]. Vidare har staden satsat på kongresser, konferenser och mässverksamhet[4], med bl.a en ambitiös utbyggnad av Barcelonas mässhallar där utställningsytan skall tredubblas från 115 000 till 355 000 m²[5]. Idag står servicesektorn för 80% av sysselsättningen inom främst näringsliv, turism, forskning, publicitet, IT-industri etc. För närvarande satsas mycket energi på att locka till sig logistikverksamhet bland annat genom utbyggnad av hamn och flygplats samt satsningar inom infrastruktur.

Sysselsättning

I Barcelonas storstadsområde fanns år 2006 2,279,991 sysselsatta fördelat på 444,410 företag. Av dessa var 206,901 små eller medelstora företag med upp till 200 anställda. Storföretag med mer än 200 anställda uppgick till 1,018 medan resterande var företag utan anställda.[6]

Sektor	% Totala antalet Sysselsatta	% Totala antalet företag
Jordbruk	0,2%	Räknas till industrisektorn
Industri	11%	12,3%
Byggsektor	5,9%	12,2%
Service	82,9%	75,5%

Administration

I Barcelona finns idag 4 politiska administrationer med olika ansvarsområden:

L’Administració General de l’Estat, är en myndighet under spanska regeringen vars främsta uppgifter är administaration av hamn och flygplats samt gränsbevakning. Den organiserar även den del av rättsväsendet som faller under spanskt ansvar. L’Administració General de l’Estat utses direkt av den spanska regeringen.

La Generalitat de Catalunya, det autonoma Kataloniens regering. Har hand om frågor som rör bland annat utbyggnad och finansiering av skolor, universitet, Sjukhus, skatterfrågor och social välfärd. Den katalanska regeringen väljs vart fjärde år genom allmänna val.^[5]

La Diputació de Barcelona, en myndighetsorganisation som ger råd i och hjälper till att organisera den kommunala servicen. Dess främsta uppgift är att främja välfärd genom utveckling av skola, sjukvård, miljövård, social välfärd, stadsplanering m.m.^[6]

L'Ajuntament de Barcelona, stadens kommunstyrelse, organiseras i ett kommunalråd bestående av 41 ledamöter där borgmästaren tillsammans med 5 vice borgmästare och 15 ledamöter är verkställande medan övriga är i opposition. Ajuntament beslutar i frågor som rör stadsplanering, kollektivtrafik, kommunala skatter, underhåll av stadens gator och parker samt utbyggnad av kommunal service. En del av Ajuntaments uppgifter delas med Generalitat och spanska regeringen.^[7]

Barcelona har även ett Ajuntament i vart och ett av sina 10 distrikt, dessa är sammansatta efter hur valet har sett ut i just det distriktet. Distriktets borgmästaren utses och kan även avsättas av Barcelonas stadshus, borgmästarkandidater väljs bland distriktets förtroendevalda och behöver inte tillhöra samma parti som det styrande i stadshuset. Distriktsstyret har långtgående självstyre och kan närmast beskrivas som ett lokalt kommunstyre. Tanken är att ge invånarna större inflytande genom att decentralisera styret.

Utbildning

Barcelonas universitet samt tekniska universitet har campus även i förstäderna.

Universitet

Universitat de Barcelona

Barcelonas universitet grundat 1450.

Universitat Politècnica de Catalunya

Barcelonas tekniska universitet.

Universitat Autònoma de Barcelona

Universitet grundat 1968 ligger 20km utanför Barcelona.

Universitat Pompeu Fabra

Nytt universitet grudat 1990.

Arkitektur och stadsbild

Fil:14973110 f4f227f68f o.jpg

Casa dels Canonges Domkyrkoprästernas hus (1350) till vänster i bild samt Palau de la Generalitat Regeringspalatset (1403) till höger i bild. Bron tillkom 1928.

Barcelona har genom historien haft tre stora byggboomer, dessa har var för sig kommit att sätta stor prägel på dagens stadsbild.

Ciutat Vella

Den första byggboomen, vilken pågick under främst 1300-talet, efterlämnade de flesta av de gotiska byggnader man idag kan beskåda i Ciutat Vella, Barcelonas gamla stadskärna. Dess yttre gräns utgörs idag av breda avenyer vilka tillkom när stadens befästningsverk muralles (1716-1718) revs i mitten av 1800-talet. Stadsbilden präglas av trånga och mörka gator kantade av byggnader uppförda under 1700-talet och 1800-talet, rakt genom Ciutat Vella sträcker sig de två gatorna La Rambla och Via Laietana.

Barcelona utgjordes fram till andra halvan av 1700-talet av låg bebyggelse, husen hade med få undantag två eller tre våningar. När befolkningen ökade från andra halvan av 1700-talet byggdes de på med flera våningar, främst på grund av platsbrist men även som en följd av bourbonernas förbud mot bebyggelse utanför stadmurarna. Om man vill bilda sig en uppfattning om hur de vanliga bostadshusen i Barcelona såg ut under 1300-talet, kan man bege sig till Carrer de les Basses de Sant Pere nr 4, där ett av få bevarade medeltida hyreshus står kvar. Något som överlevt sedan medeltiden (1200-1300-talet) är gautnamnen, vilka bär namn efter de skrån som bedrev verksamhet där, t ex Carrer de escudellers (Krukmakargatan), Carrer de espaseria (Svärdssmedsgatan).

Dagens Ciutat Vella har, trots att det mesta byggts bort, ändå Europas kanske mest kompletta samling av medeltida byggnader, kvar finns bland annat stadshuset (1372), regeringspalatset (1403), sjukhuset (1401), börshuset (1383), skeppsvarvet (1348), ett flertal palats och några hantverkarbostäder samt flera kyrkor och kloster, där nästan alla härrör från perioden sent 1200-tal fram till tidigt 1400-tal.

Urval av gotisk arkitektur:

Kyrkor

Santa Eulàlia
Santa Maria del Mar
Santa Maria del Pi

Kloster

Monestir de Santa Anna
Monestir de Pedralbes

Offentliga byggnader

Casa de la Ciutat
Palau de la Generalitat
Hospital de la Santa Creu
Llotja de Mar
Saló del Tinell

Privat palats

Palau del Marqués de Llió
Palau dels Gualbes
Casa Clariana Padellas

Industri

Drassanes Reials

Eixample

Den andra stora byggboomen i Barcelonas historia inleddes drygt 500 år efter den första, när muralles rivits på 1860-talet påbörjades bebyggandet av Eixample-Barcelonas utvidgning. Eixample som ritades av Ildefons Cerdà har formen av ett rutnät där alla kvarter är exakt lika stora och alla gator exakt lika breda med ytterst få undantag, något som arkitekter förbannat sig över ända sedan dess tillkomst och där de med olika medel försökt bryta monotomin, kanske bäst exemplifierat av Hospital de Sant Pau vars orientering helt bryter mot Eixample.

Den mest betydelsefulla arkitektoniska perioden skedde i samband med den katalanska modernismerörelsen Från slutet av 1880-talet fram till början av 1910-talet uppfördes en mängd byggnader i den katalanska varianten av art nouveau som fått namnet modernisme. Den arkitekt som kom att bli mest känd för sina byggnader blev Antoni Gaudí, nästan alla av hans större byggnader är numera uppsatta på UNESCO:s världsarvslista. Utöver Gaudí var även två andra betydelsefulla arkitekter verksamma under den här perioden, vars byggnader kanske i ännu större grad påverkat Barcelonaborna. Den ene var Lluís Domènech i Montaner som ritade stadens första stora moderna sjukhus och den andre var Josep Puig i Cadafalch som var chefsarkitekt för Barcelonas världsutställning 1929.

Urval av modernisme-arkitektur:

Gaudí

Lluís Domènech i Montaner

Josep Puig i Cadafalch

Casa Terrades
Casa Amatller
Fábrica Casarramona

Dagens Barcelona

När Barcelona blev utsedd att arrangera Olympiska sommarspelen 1992 inleddes en byggboom som ännu pågår. Den har inneburit stora förändringar för industristaden som fram till dess vänt sig bort från Medelhavet. Utöver mängder av restaureringar och hotellbyggen satsades det stort på stadens infrastruktur. Nya radiella motorvägar till alla större förstäder, en ringled runt Barcelona, liksom en utbyggnad av flygplatsen och en renovering av hamnen påbörjades, och till viss del genomfördes, inför spelen. Dessutom anlades en 4 km lång strand längs den nya olympiabyn, vilken byggdes på mark där industrier tidigare legat i vägen för havet.

Boomen fortsatte även efter spelen. Nya kulturinstitutioner, museer, teatrar, konserthus, parker, torg, tunnelbanelinjer, hotell samt en mängd nya affärscentra, har byggts för att förnya Barcelonas stadsbild som under Francoåren knappt förändrades alls. Den urbana förnyelsen som Barcelona genomgått och fortfarande genomgår har både hyllats som en förebild för andra städer att ta efter men även kritiserats för att vara kommersiellt driven och saknat lokal förankring hos stadens invånare, vars möjligheter att påverka har varit begränsade. ^[8] ^[9]

Transporter och kommunikation

Flygplatser

Barcelonas huvudflygplats är El Prat International Airport som ligger 12 km väster om stadens centrum. En annan stor flygplats är Girona som ligger ca 10 mil norr om Barcelona.

Järnvägar

Barcelona har två stora internationella järnvägsstationer, Estació de Sants som är huvudstationen med linjer till hela Spanien samt Montpellier, Milano, Genève och Paris. Den andra är Estació de Franca som var Barcelonas huvudstation fram till dess att Sants byggdes ut inför Världsmästerskapet i fotboll 1982. En ny resecentral i norra Barcelona för tåg och bussar är under projektering, den kommer troligtvis att innebära slutet för Estació de Franca som järnvägsstation.

Kollektivtrafik

Barcelonas kollektivtrafik utgörs av spårvagnar, bussar, tunnelbana, förortståg och pendeltåg. Därtill finns det tre bergbanor. Barcelona har ett ganska omfattande bussnät med ett 100-tal linjer vilka korsar staden på tvären och längden. Barcelonas tunnelbana består av 9 linjer vilka sköts av två operatörer, TMB och FGC. Den senare är även operatör för fyra av Barcelonas pendeltågslinjer. I april 2004 började spårvagnar åter rulla i Barcelona för första gången sedan 1971 när den sista linjen togs ur bruk, bortsett från en museivagn. Sedan några år är stadens kollektiva färdmedel integrerade, vilket har medfört kraftigt reducerade kostnader då man numera kan resa med de olika bolagen till samma taxa.

Sjöfart

Staden har färjeförbindelse med Balearerna, Rom, Genua och Tanger. Hamnen är den mest trafikerade i världen utanför Miami och Karibien gällande kryssningstrafik, både i antalet fartyg och passagerare.^[10] Godshamnen hör till Europas tio största och genomgår en kraftig expansion. Hela hamnen beräknas att mer än fördubbla sin yta under perioden 2003-2015.^[11]

Vägar

Runt staden går flera motorvägar till bland annat Valencia (AP-7), Madrid via Zaragoza (AP-2) och Montpellier (AP-7). Inför de Olympiska spelen byggdes en komplett ringled samt flera nya motorvägar till förstäderna, men en kraftigt ökad biltrafik har lett till att vägarna ofta är helt stillastående under rusningstid.

Sport

FC Barcelona är en sportklubb som är mest känd för sitt fotbollslag, som är ett av de största fotbollslagen i Europa och har vunnit UEFA Champions League två gånger. FC Barcelona har även lag i ACB ligan som är spaniens högsta division i Basket, klubbens handbollslag spelar i Liga Allianz Asobal och är en av Europas bästa handbollslag. Klubben har även ett lag i högsta divisionen i Rullskridskohockey. Den andra stora klubben i Barcelona heter RCD Espanyol vars fotbollslag också spelar i La Liga. Staden har två 5 stjärniga fotbollsarenor, Camp Nou och Estadi Olímpic Lluís Companys som användes som huvudarena under Olympiska sommarspelen 1992.

Staden arrangerar årligen tennisturneringen Comte de Godó som under 80-talet dominerades av svenskar varav främst Mats Wilander med 3 inteckningar samt grusspecialisten Kent Carlsson med två inteckningar. Staden står även som värd för Spaniens Grand Prix. Andra större sportevenemang som arrangerats i Barcelona inkluderar Basket EM vid två tillfällen, Världsmästerskapet i fotboll 1982, Europamästerskapen i Simning samt Världsmästerskapen i Simning. Barcelona har även stått som arrangör för Världsmästerskapen i friidrott inomhus och skall arrangera Europamästerskapen i friidrott utomhus 2010.

Turism

Enligt Euromonitor International var Barcelona år 2006 europas fjärde mest besökta stad i avseendet internationella turister med 4,7 miljoner utländska besökare^[12]. Det totala antalet turister uppgick till 6,7 miljoner enligt Barcelonas turist myndighet, en fördubbling av antalet turister bara fem år tidigare.

I takt med att det blivit allt billigare med flygresor har antalet turister i Barcelona mångdubblats. Stadens främsta turistattraktion är den ofullbordade basilikan Sagrada Falmília. Under 2000-talet har helgturism ökat markant efter att Barcelona uppmärksammats i flera tidskrifter, bland annat National Geographic som inkluderat staden i sin lista över världens tio främsta resemål.

Sevärdheter

Sagrada Família

Huvudartikel: Sagrada Família

Sagrada Família är den av Gaudí år 1882 påbörjade basilikan som ännu är under konstruktion. Det mesta av de ursprungliga ritningarna försvann under spanska inbördeskriget varför man nu bygger efter gissningar, något som är kontroversiellt då många anser att Gaudís ursprungliga intentioner inte kan återskapas.

Museu Nacional d'Art de Catalunya

Kataloniens nationalmuseum som byggdes för världsutställningen 1929. Museet hyser en stor samling medeltida fresker från den katalanska landsbygden.

Picassomuseet

Museu Picasso som ligger i ett borgarhus från 1500-talet visar verk från Pablo Picassos tidiga år.

Casa Batlló

Casa Batlló är en tidigare privatbostad, ritad av Gaudí, som numera är öppen för besökare, ett hus fyllt av innovativa idéer.

Font Màgica de Montjuïc

Font Màgica de Montjuïc eller den magiska fontänen som den kallas på svenska är en fantastisk show där man kombinerar ljud, ljus och vatten.

Camp Nou

FC Barcelonas hemmaarena i fotboll. Det är även den största fotbollsarenan i Europa med en kapacitet på 98 787 åskådare

Museu d'Història de la Ciutat

Museum byggt runt en arkeologisk utgrävning av den romerska staden Barcino, en av de största arkeologiska utgrävningarna av en romersk stad i Europa.

Museer

I Barcelona finns i dag ett 60-tal museer, för en komplett lista se länk. [7]

Museu d'Història de la Ciutat (Stadsmuseum, romartid och medeltid)
Museu d'Història de Catalunya (Museum om kataloniens histora)
Museu d'Art Contemporani de Barcelona (Samtida konst)
CosmoCaixa Barcelona (Vetenskap)
Museu d'Arqueologia de Catalunya (arkeologi)
Museu Militar (Militärhistoria)
Museu de Ciències Naturals (Naturhistoria, geologi, zoologi)
Museu Etnològic (Etnologi)
Museu de Ceràmica (Keramik)
Museu Tèxtil i d'Indumentària (Textil)

Museu de les arts decoratives (Vardagskonst)
Fundació A. Tapies (Konst av Antoni Tàpies)
Fundació Joan Miró (Konst av Joan Miró)
Museu Picasso (Konst av Picasso)
Museu de la Música (Musikmuseum, stor instrumentsamling)
Museu de Cera de Barcelona (Vaxkabinett)
Museu Marítim de Barcelona (Sjöfart, sjöhistoria)
Museu de l'Eròtica de Barcelona (Erotik)
Museu Olímpic i de l'Esport (Olympiska spelen)
Poble Espanyol (Spansk arkitektur)
Museu de Camp Nou (FC Barcelonas egna museum)

Källor

Barcelona - Hughes, Robert 1992, Sv översättning 1996 ISBN 91-37-10905-7
Barcelonas officiella hemsida

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Barcelona.
Bilder & media
Barcelonas officiella hemsida

[1] Barcelonas befolkning i januari 2005

[2] Barcelonas Hyperdensitet

[3] Statistik över barcelonas turism 2006

[4] Statistik över invandring januari 2005

[5] Katalanska regeringens ansvarsområden

[6] Beskrivning av verksamheten

[7] Barcelonas stadsstyre

[8] Artikel från 2004 om Barcelonas urbana modernisering

[9] Forumtråd med alla större byggprojekt i Barcelonas storstadsområde

[10] Bild över kryssningshamnen under hög beläggning

[11] PDF över hamnens utbyggnad

[12] Lista över turiststäder av Euromonitor International

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]