Uefa Champions League

Från Wikipedia
(Omdirigerad från UEFA Champions League)
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om herrturneringen. För damturneringen, se Uefa Women's Champions League.
Uefa Champions League
Logo uefa 2012.png
Sport(er) Fotboll
Tidpunkt Junimaj
År 1955
(1992– i nuvarande form)
Tidigare namn Europacupen för mästarlag (19551992)
Geografisk omfattning Europa (Uefas medlemsländer)
Arrangör Uefa
Regerande mästare Spanien Real Madrid (2016/17)
Flest titlar Spanien Real Madrid (12)
Webbplats Officiell webbplats
Soccerball current event.svg Uefa Champions League 2017/2018

Uefa Champions League, tidigare kallad Europacupen för mästarlag, Europacupen eller Mästarcupen, är den största fotbollsturneringen för klubblag i Europa. Uefa Champions League anordnas av Uefa varje säsong. Turneringen spelades första gången säsongen 1955/56. Från och med säsongen 1992/93 ändrades namnet från Europacupen till Uefa Champions League.[1]

Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med 17 finalvinster och elva finalförluster i Europacupen och Uefa Champions League. Real Madrid har varit den mest framgångsrika klubben med totalt tolv finalvinster och tre finalförluster. Vid ett tillfälle, säsongen 1978/79, har en svensk klubb lyckats ta sig till final och det var Malmö FF, som dock förlorade mot Nottingham Forest med 0–1.[2]

Från att ursprungligen ha varit en turnering enbart för mästarklubbar deltar sedan säsongen 1997/98 även flera andra-, tredje- och fjärdeplacerade klubbar från länder med de högst rankade högstadivisionerna; allt enligt Uefas regler baserat på föregående års resultat i de europeiska cuperna. Lågt rankade länders högstadivisioners mästare måste spela upp till fyra kvalmöten för att ta sig till gruppspelet.

Formatet, som har modifierats genom åren, består av gruppspel och slutspel. Före gruppspelet är det flera kvalomgångar. Gruppspel infördes säsongen 1991/92, men har efter det utökats kraftigt. I slutspelet möts klubbarna hemma och borta medan finalen avgörs i en enda match på neutral plan. Vid två tillfällen har det dock inträffat att vinnarna haft favör av hemmaplan: 1957Real Madrid besegrade Fiorentina hemma på Santiago Bernabéu-stadion med 2–0, och 1965Inter blev mästare efter en 1–0-seger hemma på San Siro mot Benfica. Två gånger har den förlorande klubben haft hemmaplan: 1984Nils Liedholms Roma fick ge sig efter straffar mot LiverpoolRoms Olympiastadion och 2012 när Bayern München förlorade på Allianz Arena mot Chelsea, också efter straffar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Europacupen för mästarlag lanserades en månad efter Uefa-förbundets första kongress, vilken hölls i Wien den 2 mars 1955. Många av Uefas grundande medlemmar var mer intresserade av att etablera en nationell lagtävling, men den franska sporttidningen L'Équipe och dess dåvarande redaktör Gabriel Hanot kämpade för att starta en klubbtävling som samlade hela Europa. Hanot, tillsammans med kollegan Jacques Ferran, utformade ett utkast till en turnering, kallad "Sporting Rekord". Denna utvecklades vidare till Europacupen för mästarlag.

Mycket av arbetet som dessa båda herrar lade ned gjordes som ett svar på den brittiska pressens utspel att engelska Wolverhampton Wanderers skulle anses som "världsmästare för klubblag". Detta då klubben på 1950-talet genomfört en succéfylld resa runt om i Europa vinnandes vänskapsmatcher.

Representanter för 16 klubbar var inbjudna till ett möte den 2–3 april 1955 och L'Équipes föreslagna regler antogs till sist enhälligt. Den första europeiska klubblagsmatchen i fotboll spelades den 4 september 1955 i LissabonSporting Lissabon mötte Partizan Belgrad i en match som slutade 3–3.[1] De första Europamästarna för klubblag, med all rätt att kalla sig så, blev spanska Real Madrid, som den 13 juni 1956 besegrade Reims från Frankrike med 4–3 i finalen som spelades inför drygt 38 000 åskådare i L'Équipes hemstad Paris.

Den tragiska Heyselkatastrofen, då 39 människor omkom, inträffade i samband med finalen 1985.

London är den enda stad som haft tre klubbar (Tottenham Hotspur, Chelsea och Arsenal) deltagande under samma säsong. Också Aten, Istanbul och Moskva kan ståta med tre deltagande klubbar – dock inte under samma säsong (Panathinaikos, Olympiakos och AEK Aten, Galatasaray, Beşiktaş och Fenerbahçe respektive CSKA Moskva, Spartak Moskva och Lokomotiv Moskva).

Milano är den enda stad med två klubbar som har vunnit turneringen; Milan och Inter. Madrid, London och Belgrad har vardera två klubbar som har gått till final. Madrid är den enda staden som har haft två klubbar från samma stad i final samma år – 2014 och 2016 – då Real Madrid mötte Atlético Madrid.

Malmö FF är den svenska klubb som har nått den högsta placeringen i turneringen, när de förlorade med 0–1 och kom tvåa efter Nottingham Forest i München 1979.

Finalresultat[redigera | redigera wikitext]

Europacupfinaler[redigera | redigera wikitext]

Säsong[2] Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
1955/56 Real Madrid Spanien 4–3 Frankrike Reims Parc des Princes, Paris Första finalen med en spansk klubb. Första finalen med en fransk klubb.
1956/57 Real Madrid Spanien 2–0 Italien Fiorentina Santiago Bernabéu-stadion, Madrid Första finalen med en italiensk klubb. Matchen spelades på Real Madrids hemmaarena. Real Madrid blev första klubb att vinna två gånger och första klubb att vinna två år i rad.
1957/58 Real Madrid Spanien 3–2 (e.f.) Italien Milan Heyselstadion, Bryssel Första finalen att gå till förlängning. Real Madrid blev första klubb att vinna tre gånger och första klubb att vinna tre år i rad.
1958/59 Real Madrid Spanien 2–0 Frankrike Reims Neckarstadion, Stuttgart Real Madrid blev första klubb att vinna fyra gånger och första klubb att vinna fyra år i rad.
1959/60 Real Madrid Spanien 7–3 Västtyskland Eintracht Frankfurt Hampden Park, Glasgow Första finalen med en tysk klubb. Real Madrid blev första klubb att vinna fem gånger och första klubb att vinna fem år i rad.
1960/61 Benfica Portugal 3–2 Spanien Barcelona Wankdorfstadion, Bern Första finalen med en portugisisk klubb. Första finalen utan Real Madrid.
1961/62 Benfica Portugal 5–3 Spanien Real Madrid Olympiastadion, Amsterdam
1962/63 Milan Italien 2–1 Portugal Benfica Wembley Stadium, London Första finalen utan spanskt deltagande.
1963/64 Inter Italien 3–1 Spanien Real Madrid Praterstadion, Wien
1964/65 Inter Italien 1–0 Portugal Benfica San Siro, Milano Matchen spelades på Inters hemmaarena.
1965/66 Real Madrid Spanien 2–1 Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Partizan Belgrad Heyselstadion, Bryssel Första finalen med en jugoslavisk klubb. Real Madrid blev första klubb att vinna sex gånger.
1966/67 Celtic Skottland 2–1 Italien Inter Estádio Nacional, Lissabon Första finalen med en skotsk klubb.
1967/68 Manchester United England 4–1 (e.f.) Portugal Benfica Wembley Stadium, London Första finalen med en engelsk klubb.
1968/69 Milan Italien 4–1 Nederländerna Ajax Santiago Bernabéu-stadion, Madrid Första finalen med en nederländsk klubb.
1969/70 Feyenoord Nederländerna 2–1 (e.f.) Skottland Celtic San Siro, Milano Svensken Ove Kindvall gjorde det avgörande målet i förlängningen.
1970/71 Ajax Nederländerna 2–0 Grekland Panathinaikos Wembley Stadium, London Första finalen med en grekisk klubb.
1971/72 Ajax Nederländerna 2–0 Italien Inter Feijenoordstadion, Rotterdam
1972/73 Ajax Nederländerna 1–0 Italien Juventus Stadion Crvena Zvezda, Belgrad
1973/74 Bayern München Västtyskland 1–1 (e.f.) Spanien Atlético Madrid Heyselstadion, Bryssel Enda finalen att gå till omspel.
4–0
1974/75 Bayern München Västtyskland 2–0 England Leeds United Parc des Princes, Paris
1975/76 Bayern München Västtyskland 1–0 Frankrike Saint-Étienne Hampden Park, Glasgow
1976/77 Liverpool England 3–1 Västtyskland Borussia Mönchengladbach Olympiastadion, Rom
1977/78 Liverpool England 1–0 Belgien Club Brügge Wembley Stadium, London Första finalen med en belgisk klubb.
1978/79 Nottingham Forest England 1–0 Sverige Malmö FF Olympiastadion, München Första finalen med en svensk klubb.
1979/80 Nottingham Forest England 1–0 Västtyskland Hamburg Santiago Bernabéu-stadion, Madrid
1980/81 Liverpool England 1–0 Spanien Real Madrid Parc des Princes, Paris
1981/82 Aston Villa England 1–0 Västtyskland Bayern München Feijenoordstadion, Rotterdam
1982/83 Hamburg Västtyskland 1–0 Italien Juventus Olympiastadion, Aten Sjätte finalen i rad att sluta 1–0.
1983/84 Liverpool England 1–1 (e.f.) Italien Roma Olympiastadion, Rom Matchen spelades på Romas hemmaarena. Första finalen att gå till straffsparksläggning. Liverpool vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
1984/85 Juventus Italien 1–0 England Liverpool Heyselstadion, Bryssel I samband med finalen inträffade Heyselkatastrofen med 39 döda.
1985/86 Steaua București Rumänien 0–0 (e.f.) Spanien Barcelona Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, Sevilla Första finalen med en rumänsk klubb. Första finalen att sluta mållös. Steaua București vann med 2–0 i straffsparksläggningen.
1986/87 Porto Portugal 2–1 Västtyskland Bayern München Praterstadion, Wien
1987/88 PSV Eindhoven Nederländerna 0–0 (e.f.) Portugal Benfica Neckarstadion, Stuttgart PSV Eindhoven vann med 6–5 i straffsparksläggningen.
1988/89 Milan Italien 4–0 Rumänien Steaua București Camp Nou, Barcelona
1989/90 Milan Italien 1–0 Portugal Benfica Praterstadion, Wien
1990/91 Röda stjärnan Socialistiska federativa republiken Jugoslavien 0–0 (e.f.) Frankrike Marseille Stadio San Nicola, Bari Röda stjärnan vann med 5–3 i straffsparksläggningen.
1991/92 Barcelona Spanien 1–0 (e.f.) Italien Sampdoria Wembley Stadium, London

Uefa Champions League-finaler[redigera | redigera wikitext]

Säsong[2] Vinnare Resultat Förlorare Arena Anmärkning
1992/93 Marseille Frankrike 1–0 Italien Milan Olympiastadion, München
1993/94 Milan Italien 4–0 Spanien Barcelona Olympiastadion, Aten
1994/95 Ajax Nederländerna 1–0 Italien Milan Ernst-Happel-Stadion, Wien
1995/96 Juventus Italien 1–1 (e.f.) Nederländerna Ajax Olympiastadion, Rom Juventus vann med 4–2 i straffsparksläggningen.
1996/97 Borussia Dortmund Tyskland 3–1 Italien Juventus Olympiastadion, München
1997/98 Real Madrid Spanien 1–0 Italien Juventus Amsterdam Arena, Amsterdam Real Madrid blev första klubb att vinna sju gånger.
1998/99 Manchester United England 2–1 Tyskland Bayern München Camp Nou, Barcelona
1999/00 Real Madrid Spanien 3–0 Spanien Valencia Stade de France, Saint-Denis Första finalen mellan två klubbar från samma land. Första finalen mellan två spanska klubbar. Real Madrid blev första klubb att vinna åtta gånger.
2000/01 Bayern München Tyskland 1–1 (e.f.) Spanien Valencia Stadio Giuseppe Meazza, Milano Bayern München vann med 5–4 i straffsparksläggningen.
2001/02 Real Madrid Spanien 2–1 Tyskland Bayer Leverkusen Hampden Park, Glasgow Real Madrid blev första klubb att vinna nio gånger.
2002/03 Milan Italien 0–0 (e.f.) Italien Juventus Old Trafford, Manchester Första finalen mellan två italienska klubbar. Milan vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
2003/04 Porto Portugal 3–0 Monaco Monaco Arena AufSchalke, Gelsenkirchen Första finalen med en monegaskisk klubb.
2004/05 Liverpool England 3–3 (e.f.) Italien Milan Atatürk Olimpiyat Stadyumu, Istanbul Liverpool vann med 3–2 i straffsparksläggningen.
2005/06 Barcelona Spanien 2–1 England Arsenal Stade de France, Saint-Denis
2006/07 Milan Italien 2–1 England Liverpool Olympiastadion, Aten
2007/08 Manchester United England 1–1 (e.f.) England Chelsea Luzjnikistadion, Moskva Första finalen mellan två engelska klubbar. Manchester United vann med 6–5 i straffsparksläggningen.
2008/09 Barcelona Spanien 2–0 England Manchester United Olympiastadion, Rom
2009/10 Inter Italien 2–0 Tyskland Bayern München Santiago Bernabéu-stadion, Madrid
2010/11 Barcelona Spanien 3–1 England Manchester United Wembley Stadium, London
2011/12 Chelsea England 1–1 (e.f.) Tyskland Bayern München Allianz Arena, München Matchen spelades på Bayern Münchens hemmaarena. Chelsea vann med 4–3 i straffsparksläggningen.
2012/13 Bayern München Tyskland 2–1 Tyskland Borussia Dortmund Wembley Stadium, London Första finalen mellan två tyska klubbar.
2013/14 Real Madrid Spanien 4–1 (e.f.) Spanien Atlético Madrid Estádio da Luz, Lissabon Första finalen mellan två klubbar från samma stad. Real Madrid blev första klubb att vinna tio gånger.
2014/15 Barcelona Spanien 3–1 Italien Juventus Olympiastadion, Berlin
2015/16 Real Madrid Spanien 1–1 (e.f.) Spanien Atlético Madrid Stadio Giuseppe Meazza, Milano Real Madrid vann med 5–3 i straffsparksläggningen. Real Madrid blev första klubb att vinna elva gånger.
2016/17 Real Madrid Spanien 4–1 Italien Juventus Millennium Stadium, Cardiff Real Madrid blev första klubb att vinna tolv gånger.

Finaler per klubb[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Europacupen och Uefa Champions League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2016/17[2]
Nr Klubb Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1 Spanien Real Madrid 12 3 1956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1998, 2000, 2002, 2014, 2016, 2017 1962, 1964, 1981
2 Italien Milan 7 4 1963, 1969, 1989, 1990, 1994, 2003, 2007 1958, 1993, 1995, 2005
3 Tyskland Bayern München 5 5 1974, 1975, 1976, 2001, 2013 1982, 1987, 1999, 2010, 2012
4 Spanien Barcelona 5 3 1992, 2006, 2009, 2011, 2015 1961, 1986, 1994
5 England Liverpool 5 2 1977, 1978, 1981, 1984, 2005 1985, 2007
6 Nederländerna Ajax 4 2 1971, 1972, 1973, 1995 1969, 1996
7 England Manchester United 3 2 1968, 1999, 2008 2009, 2011
Italien Inter 3 2 1964, 1965, 2010 1967, 1972
9 Italien Juventus 2 7 1985, 1996 1973, 1983, 1997, 1998, 2003, 2015, 2017
10 Portugal Benfica 2 5 1961, 1962 1963, 1965, 1968, 1988, 1990
11 England Nottingham Forest 2 0 1979, 1980 -
Portugal Porto 2 0 1987, 2004 -
13 Skottland Celtic 1 1 1967 1970
Tyskland Hamburg 1 1 1983 1980
Rumänien Steaua București 1 1 1986 1989
Frankrike Marseille 1 1 1993 1991
Tyskland Borussia Dortmund 1 1 1997 2013
England Chelsea 1 1 2012 2008
19 Nederländerna Feyenoord 1 0 1970 -
England Aston Villa 1 0 1982 -
Nederländerna PSV Eindhoven 1 0 1988 -
Serbien Röda stjärnan 1 0 1991 -
23 Spanien Atlético Madrid 0 3 - 1974, 2014, 2016
24 Frankrike Reims 0 2 - 1956, 1959
Spanien Valencia 0 2 - 2000, 2001
26 Italien Fiorentina 0 1 - 1957
Tyskland Eintracht Frankfurt 0 1 - 1960
Serbien Partizan Belgrad 0 1 - 1966
Grekland Panathinaikos 0 1 - 1971
England Leeds United 0 1 - 1975
Frankrike Saint-Étienne 0 1 - 1976
Tyskland Borussia Mönchengladbach 0 1 - 1977
Belgien Club Brügge 0 1 - 1978
Sverige Malmö FF 0 1 - 1979
Italien Roma 0 1 - 1984
Italien Sampdoria 0 1 - 1992
Tyskland Bayer Leverkusen 0 1 - 2002
Monaco Monaco 0 1 - 2004
England Arsenal 0 1 - 2006

Finaler per land[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Europacupen och Uefa Champions League.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2016/17[2]
Nr Land Vinster Förluster Vinstår Förlustår
1 Spanien Spanien 17 11 1956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1992, 1998, 2000, 2002, 2006, 2009, 2011, 2014, 2015, 2016, 2017 1961, 1962, 1964, 1974, 1981, 1986, 1994, 2000, 2001, 2014, 2016
2 Italien Italien 12 16 1963, 1964, 1965, 1969, 1985, 1989, 1990, 1994, 1996, 2003, 2007, 2010 1957, 1958, 1967, 1972, 1973, 1983, 1984, 1992, 1993, 1995, 1997, 1998, 2003, 2005, 2015, 2017
3 England England 12 7 1968, 1977, 1978, 1979, 1980, 1981, 1982, 1984, 1999, 2005, 2008, 2012 1975, 1985, 2006, 2007, 2008, 2009, 2011
4 Tyskland Tyskland* 7 10 1974, 1975, 1976, 1983, 1997, 2001, 2013 1960, 1977, 1980, 1982, 1987, 1999, 2002, 2010, 2012, 2013
5 Nederländerna Nederländerna 6 2 1970, 1971, 1972, 1973, 1988, 1995 1969, 1996
6 Portugal Portugal 4 5 1961, 1962, 1987, 2004 1963, 1965, 1968, 1988, 1990
7 Frankrike Frankrike 1 4 1993 1956, 1959, 1976, 1991
8 Skottland Skottland 1 1 1967 1970
Rumänien Rumänien 1 1 1986 1989
Serbien Serbien** 1 1 1991 1966
11 Grekland Grekland 0 1 - 1971
Belgien Belgien 0 1 - 1978
Sverige Sverige 0 1 - 1979
Monaco Monaco 0 1 - 2004

* Inklusive Västtyskland
** Inklusive Jugoslavien

Maratontabell[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Vinst ger två poäng.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2016/17[3]
Nr Klubb S V O F GM IM MS P
1 Spanien Real Madrid 410 245 72 93 909 442 +467 562
2 Tyskland Bayern München 321 183 67 71 639 322 +317 433
3 Spanien Barcelona 288 169 64 55 577 282 +295 402
4 England Manchester United 261 145 64 52 483 248 +235 354
5 Italien Milan 249 125 64 60 416 231 +185 314
6 Italien Juventus 251 125 64 62 399 243 +156 314
7 Portugal Benfica 236 108 55 73 392 260 +132 271
8 Portugal Porto 225 100 54 71 326 243 +83 254
9 England Arsenal 201 101 43 57 332 218 +114 245
10 England Liverpool 181 100 41 40 322 153 +169 241

Flest matcher[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2016/17[3]
Nr Spelare Matcher År Klubb(ar)
1 Spanien Iker Casillas 168 1999– Spanien Real Madrid (152), Portugal Porto (16)
2 Spanien Xavi 157 1998– Spanien Barcelona (157)
3 Wales Ryan Giggs 151 1993–2014 England Manchester United (151)
4 Spanien Raúl 144 1995–2011 Spanien Real Madrid (132), Tyskland Schalke 04 (12)
Portugal Cristiano Ronaldo 144 2002– Portugal Sporting Lissabon (1), England Manchester United (55), Spanien Real Madrid (88)
6 Italien Paolo Maldini 139 1988–2008 Italien Milan (139)
7 Nederländerna Clarence Seedorf 131 1994–2012 Nederländerna Ajax (11), Spanien Real Madrid (25), Italien Inter (2), Italien Milan (93)
8 England Paul Scholes 130 1994–2012 England Manchester United (130)
9 Brasilien Roberto Carlos 128 1997–2008 Spanien Real Madrid (109), Turkiet Fenerbahçe (19)
10 Spanien Xabi Alonso 127 2003–2017 Spanien Real Sociedad (8), England Liverpool (47), Spanien Real Madrid (47), Tyskland Bayern München (25)

Flest mål[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.

Senast uppdaterad: till och med säsongen 2016/17[3][4]
Nr Spelare Mål År Klubb(ar)
1 Portugal Cristiano Ronaldo 106 2005– England Manchester United (16), Spanien Real Madrid (90)
2 Argentina Lionel Messi 94 2005– Spanien Barcelona (94)
3 Spanien Raúl 71 1995–2011 Spanien Real Madrid (66), Tyskland Schalke 04 (5)
4 Nederländerna Ruud van Nistelrooy 60 1998–2008 Nederländerna PSV Eindhoven (9), England Manchester United (38), Spanien Real Madrid (13)
5 Ukraina Andrij Sjevtjenko 59 1994–2010 Ukraina Dynamo Kiev (22), Italien Milan (33), England Chelsea (4)
6 Frankrike Thierry Henry 51 1997–2009 Monaco Monaco (7), England Arsenal (35), Spanien Barcelona (9)
Frankrike Karim Benzema 51 2005– Frankrike Lyon (12), Spanien Real Madrid (39)
8 Italien Filippo Inzaghi 50 1997–2010 Italien Juventus (17), Italien Milan (33)
9 Argentina Alfredo Di Stéfano 49 1955–1964 Spanien Real Madrid (49)
Sverige Zlatan Ibrahimović 49 2002– Nederländerna Ajax (7), Italien Juventus (3), Italien Inter (6), Spanien Barcelona (4), Italien Milan (9), Frankrike Paris Saint-Germain (20)

Publikrekord[redigera | redigera wikitext]

Publikrekordet i Europacupen och Uefa Champions League är från returmatchen i "Battle of Britain", en av semifinalerna säsongen 1969/70. Matchen mellan Celtic och Leeds United lockade 135 826 personer till Hampden Park i Glasgow. Celtic vann matchen med 2–1 och gick vidare med 3–1 totalt.[5]

Hymnen[redigera | redigera wikitext]

Uefa gav 1992 den brittiska kompositören Tony Britten i uppdrag att skapa den officiella Uefa Champions League-hymnen och denne baserade verket på Georg Friedrich Händels kröningshymn Zadok the Priest. Musiken framfördes av Royal Philharmonic Orchestra och texten sjöngs av kören från Academy of St Martin in the Fields i de tre officiella språk som används av Uefa: engelska, tyska och franska. Hymnens refräng spelas före varje Uefa Champions League-match, liksom vid början och slutet av varje tv-sändning av matcherna. Hela hymnen är ungefär tre minuter lång, och har två korta verser och en refräng. Hymnen har aldrig släppts kommersiellt.[6]

Texten[redigera | redigera wikitext]

"Ce sont les meilleures équipes, Es sind die allerbesten Mannschaften, The main event, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"
"Une grande réunion, Eine grosse sportliche Veranstaltung, The main event, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"
"Ils sont les meilleurs, Sie sind die Besten, These are the champions, Die Meister, Die Besten, Les grandes équipes, The champions"[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Football's top club competition” (på engelska). Uefa. http://www.uefa.com/uefachampionsleague/history/background/index.html. Läst 1 juli 2017. 
  2. ^ [a b c d e] ”European Champions' Cup” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. http://www.rsssf.com/tablese/ec1.html. Läst 1 juli 2017. 
  3. ^ [a b c] ”All-Time Records 1955-2017” (på engelska) (PDF). Uefa. http://www.uefa.com/MultimediaFiles/Download/EuroExperience/competitions/Publications/02/28/56/90/2285690_DOWNLOAD.pdf. Läst 1 juli 2017. 
  4. ^ ”Champions Cup/Champions League Topscorers” (på engelska). Rec.Sport.Soccer Statistics Foundation. http://www.rsssf.com/ec/ec1tops.html. Läst 1 juli 2017. 
  5. ^ ”Season 1969-70” (på engelska). European Cup History. http://www.europeancuphistory.com/euro70.html. Läst 1 juli 2017. 
  6. ^ [a b] ”UEFA Champions League anthem” (på engelska). Uefa. http://www.uefa.com/uefachampionsleague/music/index.html. Läst 1 juli 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]