Hoppa till innehållet

Tidslinje över presidentvalet i USA 2008: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Vints (Diskussion | Bidrag)
Vints (Diskussion | Bidrag)
Rad 26: Rad 26:
*19 februari – Obama vann i [[Wisconsin]] och på [[Hawaii]].
*19 februari – Obama vann i [[Wisconsin]] och på [[Hawaii]].


*4 mars – Clinton vann i [[Ohio]] och [[Rhode Island]] medan Obama vann i [[Vermont]]. I [[Texas]] vann Clinton primärvalet medan Obama vann nomineringsvalet.<ref>[http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=748960 "Resultatet delstat för delstat"], Dagens Nyheter, 5 mars 2008.</ref> Efter att Obama hade vunnit elva val (om man räknar med primärvalen på Amerikanska Jungfruöarna och för registrerade demokrater bosatta utomlands) i följd sedan supertisdagen så ansågs valen den 4 mars ha varit ödesval för Clinton.<ref>[http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=81051&a=1073807 "Primärvalen i Ohio och Texas: Hillary Clintons ödesval"], svt.se, 4 mars 2008.</ref>
*4 mars – Clinton vann i [[Ohio]] och [[Rhode Island]] medan Obama vann i [[Vermont]]. I [[Texas]] vann Clinton primärvalet medan Obama vann nomineringsvalet.<ref>[http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=748960 "Resultatet delstat för delstat"], Dagens Nyheter, 5 mars 2008.</ref> Efter att Obama hade vunnit elva val (om man räknar med primärvalen på Amerikanska Jungfruöarna och för registrerade demokrater bosatta utomlands) i följd sedan supertisdagen så ansågs valen den 4 mars ha varit [[öde]]sval för Clinton.<ref>[http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=81051&a=1073807 "Primärvalen i Ohio och Texas: Hillary Clintons ödesval"], svt.se, 4 mars 2008.</ref>


*8 mars - Obama vann i [[Wyoming]], dock har delstaten bara 12 delegater. <ref>[http://www.aftonbladet.se/nyheter/usavalet/article2011870.ab "Wyoming ny succé för Obama"], aftonbladet.se, 9 mars 2008</ref>
*8 mars - Obama vann i [[Wyoming]], dock har delstaten bara 12 delegater. <ref>[http://www.aftonbladet.se/nyheter/usavalet/article2011870.ab "Wyoming ny succé för Obama"], aftonbladet.se, 9 mars 2008</ref>


*4 mars – Obama vann i [[Mississippi]].
*4 mars – Obama vann i [[Mississippi]].

*22 april – Clinton vann i [[Pennsylvania]] med en marginal på 10 procent. Experter hade i förväg sagt att det var ännu ett ödesval för Clinton och att hon behövde en tvåsiffrig seger för att inte tvingas dra sig ur kampen.<ref>[http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22584&a=1122958&lid=senasteNytt_275227&lpos=rubrik_1122958 "Clinton vann i Pennsylvania"], 23 april 2008.</ref>


===Republikanernas primärval och nomineringsval===
===Republikanernas primärval och nomineringsval===

Versionen från 24 april 2008 kl. 09.04

Det här är en tidslinje över presidentvalet i USA 2008.

Primärval och nomineringsval

Demokraternas primärval och nomineringsval

  • 6 januari – Hillary Clinton vann oväntat före Barack Obama i New Hampshires primärval. Obama hade tidigare förutspåtts få en tvåsiffrig segermarginal.[1]
  • 15 januari – Hillary Clinton segrade i primärvalet i Michigan, men det var betydelselöst eftersom delstatens demokratiska delegater inte får räknas vid partikonventet. Det beror på att partiets styrelse, Democratic National Committee, straffade Michigan för att de tidigarelade sitt val,[2] och varken Barack Obama eller John Edwards deltog heller. Samma sak gäller för Florida.
  • 19 januari – Clinton fick flest röster i Nevada och utropades av medierna till vinnare, men Obama hävdade också seger då han på grund av delstatens komplicerade valregler erhållit flest delegater.[3]
  • 29 januari – Clinton vann i Florida men delstaten får inte skicka några delegater till konventet i augusti, eftersom de precis som Michigan hade flyttat fram sitt val. Nästa dag gav John Edwards upp försöken att bli demokraternas president, efter att inte ha lyckats vinna i någon delstat.
  • 5 februari – Supertisdagen: Obama vann flest primärval, men Clinton vann bland annat i de folkrika delstaterna New York och Kalifornien och erhöll därför flest delegater. Den sammanlagda ställningen i antalet delegater var fortfarande jämn med ett litet övertag för Clinton.
  • 10 februari – Obama vann i Maine.
  • 4 mars – Clinton vann i Ohio och Rhode Island medan Obama vann i Vermont. I Texas vann Clinton primärvalet medan Obama vann nomineringsvalet.[5] Efter att Obama hade vunnit elva val (om man räknar med primärvalen på Amerikanska Jungfruöarna och för registrerade demokrater bosatta utomlands) i följd sedan supertisdagen så ansågs valen den 4 mars ha varit ödesval för Clinton.[6]
  • 8 mars - Obama vann i Wyoming, dock har delstaten bara 12 delegater. [7]
  • 22 april – Clinton vann i Pennsylvania med en marginal på 10 procent. Experter hade i förväg sagt att det var ännu ett ödesval för Clinton och att hon behövde en tvåsiffrig seger för att inte tvingas dra sig ur kampen.[8]

Republikanernas primärval och nomineringsval

  • 5 januari – Mitt Romney vann nomineringsvalet (county convention) i Wyoming, USA:s befolkningsmässigt minsta delstat som inte har någon stor betydelse.[9]
  • 8 januari – John McCain vann primärvalet i New Hampshire.
  • 15 januari – Mitt Romney vann före John McCain i Michigan och höll sig därmed kvar i toppstriden.[10]
  • 19 januari – Romney vann i Nevada och McCain i South Carolina.
  • 29 januari – McCain vann före Romney i Florida, USA:s fjärde största delstat. Rudy Giuliani, som länge var republikanernas favorit till att bli presidentkandidat,[11] hade haft som taktik att hoppa över alla små delstater och börja sin kampanj i Florida, men han hamnade först på tredje plats. Den 30 januari meddelade han att han drar sig ur valet och istället ska stödja McCain.
  • 2 februari – Romney vann i Maine, den sista delstaten innan supertisdagen.
  • 5 februari – Supertisdagen: McCain vann i nio delstater, Romney i sju och Huckabee i fem. Två dagar senare meddelade Romney att han hoppar av kampen om att bli presidentkandidat för republikanerna och det ansågs att McCain därmed i praktiken hade säkrat sin kandidatur.
  • 9 februari – Huckabee vann i Louisiana och Kansas. McCain vann i Washington.
  • 12 februari – McCain vann i Virginia, Washington DC och Maryland.
  • 14 februari – Romney meddelade att han stödjer McCain.
  • 19 februari – McCain vann i Wisconsin.
  • 24 februari – Ralph Nader meddelar att han ställer upp i presidentvalet som oberoende kandidat.
  • 4 mars – McCain vann i Texas, Ohio, Rhode Island och Vermont. Han passerade därmed tröskeln på 1191 delegater som behövs för att vinna och Huckabee gav upp kampen vilket innebar att McCain var klar som republikanernas presidentkandidat.[12]

Senare händelser

  • 4 november – Presidentvalet hålls.
  • 6 januari 2009 – Elektorskollegiets röster räknas officiellt i kongressen och valresultatet blir officiellt.
  • 20 januari 2009 – Presidentinstallationen genomförs.

Referenser

  1. ^ Seger i sikte för Obama, Göteborgs-Posten, 7 januari 2008.
  2. ^ "Staten där rösterna (nästan) inte räknas", svt.se, 16 januari 2008.
  3. ^ "Ny vind för Clinton och McCain", Närkes Allehanda, 20 januari 2008.
  4. ^ "Clinton byter kampanjledare", svt.se, 11 februari 2008.
  5. ^ "Resultatet delstat för delstat", Dagens Nyheter, 5 mars 2008.
  6. ^ "Primärvalen i Ohio och Texas: Hillary Clintons ödesval", svt.se, 4 mars 2008.
  7. ^ "Wyoming ny succé för Obama", aftonbladet.se, 9 mars 2008
  8. ^ "Clinton vann i Pennsylvania", 23 april 2008.
  9. ^ "Romney vann i Wyoming", Aftonbladet, 6 januari 2008.
  10. ^ "Öppet republikanskt fält efter Romneys seger", Dagens Nyheter, 16 januari 2008.
  11. ^ "Giuliani omsprungen inför primärvalet i Florida", Dagens Nyheter, 28 januari 2008.
  12. ^ "McCain klar som presidentkandidat", svt.se, 5 mars 2008.