John McCain

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se John McCain (olika betydelser).
John McCain


Ledamot av USA:s senat från Arizona
Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
3 januari 1987
tillsammans med Jon Kyl
Företrädare Barry Goldwater

Ämbetsperiod
3 januari 1983–3 januari 1987
Företrädare John Jacob Rhodes Jr.
Efterträdare John Jacob Rhodes III
Valkrets Arizonas 1:a

Född John Sidney McCain III
29 augusti 1936 (77 år)
Coco Solo, Panamakanalzonen, USA
Politiskt parti Republican Party
Maka Carol Shepp (1965–1980)
Cindy Lou Hensley (sedan 1980)
Yrke affärsman, f.d. militär
Religion Baptist - Episkopalkyrkan
Namnteckning John McCains namnteckning
Webbplats mccain.senate.gov

John Sidney McCain III, född 29 augusti 1936 i Coco Solo, Panamakanalzonen, är en amerikansk politiker (republikan) och tidigare stridsflygare och officer i amerikanska flottan. Han är ledamot av USA:s senat för Arizona sedan 1987 och kandiderade som den republikanska kandidaten i presidentvalet 2008. Detta val förlorade han mot demokraten Barack Obama. Han är sedan 1980 gift med Cindy McCain.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

John McCain föddes i den så kallade kanalzonen, som då var en amerikansk enklav i Panama, som son till John S. McCain, Jr. (1911-1981) och Roberta Wright (född 1912). John McCain Jr var liksom sin far John S. McCain Sr (1884-1945), fyrstjärnig amiral. John McCain följde sin i deras fotspår och studerade vid United States Naval Academy i Annapolis, där han 1958 tog examen som den 894:e bäste av 899 studenter.[1] Han blev därefter pilot inom flottan.

John McCain 1973, efter sin hemkomst från Vietnam.

År 1967 anmälde sig McCain som frivillig till Vietnamkriget och flög turer över Nordvietnam. När han förberedde sig inför ett av dessa uppdrag skedde en olycka på hans hangarfartyg, då ett annat plan av misstag avlossade en robot som träffade McCains plans externa bränsletank. Det brinnande flygbränslet spred sig över skeppet och 134 män dog i olyckan. Efter olyckshändelsen fick McCain möjlighet att återvända hem, men valde att fortsätta. Senare samma år blev han under ett uppdrag nedskjuten av en nordvietnamesisk luftvärnsrobot. Vid utskjutningen ur planet bröt han båda benen och ena armen. Han landade i en sjö och lyckades ta sig upp till ytan. Han drogs in till land och anfölls av en mobb som misshandlade och knivstack honom upprepade gånger innan den överlämnade honom till det ökända nordvietnamesiska fängelset Hanoi Hilton.

John McCain med Ronald Reagan och Nancy Reagan i mars 1987.

När hans far, John S. McCain Jr., utsågs till befälhavare för USA:s styrkor i Stilla Havet såg Nordvietnam möjligheten att vinna en propagandaseger genom att frige John McCain. Denne vägrade dock att släppas, med hänvisning till att krigsfångar ska friges i den ordningen de tillfångatagits. När McCain inte ville medverka i Nordvietnams propaganda intensifierades tortyren av honom. Han satt två år i isoleringscell och man knäckte upp hans tidigare arm- och benbrott. När McCain till slut släpptes med övriga krigsfångar från Hanoi Hilton 1973 var han så skadad efter ständigt återkommande tortyr att det inte var möjligt för honom att fortsätta som stridspilot. Istället började han studera vid National War College, och 1977 utsågs han till kontaktperson för flottan i senaten. Han avskrevs från flottan 1981, samma dag som hans far begravdes bredvid hans farfar på Arlington National Cemetery. Under sin militära karriär fick han ett antal utmärkelser som Silver Star, Bronze Star, Legion of Merit, Purple Heart och Distinguished Flying Cross.

År 1982 valdes McCain in i representanthuset och 1986, när republikanen Barry Goldwater drog sig tillbaka, lyckades McCain bli vald till hans plats i senaten. År 1999 skrev han bästsäljaren Faith of my Fathers, en biografi om hans familjs militära historia och hans egen tid i Vietnam.

I det republikanska primärvalet 2000, som till sist vanns av George W. Bush, var McCain en av de starkaste kandidaterna. Han vann de republikanska primärvalen i New Hampshire, Michigan, Arizona, Rhode Island, Connecticut och Vermont innan han var tvungen att förklara sig besegrad.

John McCain tillhör den mer mittenorienterade falangen inom det republikanska partiet och i kongressen har han blivit känd för sin självständighet gentemot partiet. Han har många gånger brutit partilinjen för att istället lägga fram förlag tillsammans med högerfalangen inom demokraterna. I senaten har han bland annat drivit krav för att skärpa kampanjbidragsreglerna och arbetat mot olika typer onödiga statliga utgifter (så kallat valfläsk). McCain har upprepade gånger hamnat i konflikt med den kristna högern inom republikanerna.[källa behövs] Han är en av de mest kända och respekterade republikanerna i Senaten.[källa behövs] Som presidentkandidat har han anammat en ekonomisk agenda som ansluter nära till den politik som bedrivits av den nuvarande presidenten George W. Bush. Han har dock röstat emot Bushs skattesänkningar med hänvisning till att det är oansvarigt att sänka skatten när landet är i krig. McCain är emot förhörsmetoder som water-boarding samt vill att Guantanamolägret stängs. Under sin presidentkampanj har dock McCain gradvis anslutit sig till den republikanska partilinjen. McCain har som flerårig medlem av republikanerna och militären blivit en av de starkaste krafterna för en fortsättning på den kritiserade don't ask, don't tell-politiken vilken förbjuder öppet homosexuella att tjänstgöra inom militären.

McCain anses vara vid god hälsa för att vara nästan 72 år gammal. Han har tidigare opererats för melanom, en slags hudcancer.[2]

Presidentvalet 2008[redigera | redigera wikitext]

McCain tillsammans med sin vicepresidentkandidat Sarah Palin och respektive makar i Fairfax, Virginia, i september 2008

John McCain tillkännagav sin kandidatur inför presidentvalet 28 februari 2007 i direktsändning på TV-programmet The Late Show with David Letterman. Inledningsvis ansågs McCains chanser att bli vald vara små, eftersom han förknippades med ett starkt stöd för krigsinsatserna i Irak, vilket betraktades som en belastning i allmänhetens ögon. När förlusterna i Irak sjönk efter truppförstärkningen "the surge" 2007, och en förbättring av säkerhetsläget där kunde skönjas, kom detta ej längre att betraktas som en belastning, och McCain som länge lobbat för en truppförstärkning, fick ökade popularitetssiffror. McCains "mittenprofil" var under primärvalskampanjens inledande delar både en belastning och en tillgång. Många aktiva republikaner, och särskilt den kristna högern, har inte betraktat honom som konservativ nog och inte velat stödja honom. Många konservativa kolumnister och radiopratare såsom Rush Limbaugh har bedrivit aktiva och högljudda kampanjer mot McCain. I de delstater där även andra än partimedlemmar har kunnat delta i primärvalen har dock McCain fått starkt stöd av mittenväljare, som inte velat rösta på mer "renläriga" republikaner. Många mittenorienterade republikaner har också betraktat honom en person som, till skillnad mot flera andra kandidater, borde ha en god chans att vinna själva presidentvalet, vilket kräver stöd av tillräckligt många mittenväljare.

Efter att Mike Huckabee respektive Mitt Romney vann de två första republikanska primärvalen, i Iowa respektive Wyoming, vann McCain i New Hampshire den 8 januari 2008. Även om den lilla delstaten New Hampshire har få delegater, har resultaten i denna delstat (vars primärval alltid ligger tidigt) historiskt betraktats som en bra indikator på vem som kommer att vinna respektive partis nominering. John McCain segrade därefter i South Carolina 19 januari och i det folkrika Florida 29 januari, medan Romney vann i några andra delstater. Detta och opinionsundersökningar gjorde att McCain betraktades som trolig favorit inför supertisdagen 5 februari. McCain fick också stöd från Rudy Giuliani, som drog sig ur kampen om presidentposten efter ett dåligt resultat i Florida, och guvernör Arnold Schwarzenegger i Kalifornien, den folkrikaste delstaten med primärval under supertisdagen. Under supertisdagen vann McCain i nio av de 21 delstater som höll republikanskt primärval, medan Romney vann i sju delstater och Huckabee i fem. McCain vann dock i de flesta folkrika delstaterna, bland annat Kalifornien och New York. Detta ledde till att McCain efter supertisdagen hade över 60% av det totala antalet utsedda delegater, vilket betraktades som ett närmast ointagligt försprång. Detta ledde till att Mitt Romney drog sig ur kampanjen den 7 februari 2008, och i och med det var det i det närmaste avgjort att McCain skulle bli republikanernas presidentkandidat i valet 2008.

I primälvalen i Texas, Ohio, Vermont och Rhode Island den 4 mars 2008 segrade McCain över Mike Huckabee och uppnådde det antal delegater som behövs för att bli nominerad som presidentkandidat på partikonventet.

I presidentvalet den 4 november 2008 förlorade McCain mot Barack Obama med 174 elektorsröster mot 364 för Obama.

McCain har sagt att han inte tänker kandidera till presidentposten igen.

Väljare i Floridavalet[redigera | redigera wikitext]

Exilkubanerna utgör normalt ungefär 7 procent av de republikanska primärvalsväljarna och en av de viktiga frågorna var i vilken utsträckning de hjälpte John McCain. Under 2008 lutade de starkt åt Rudy Giuliani men lär ha påverkats av det snudd på obefintliga stödet för honom på andra håll. I slutskedet fick McCain uppbackning av flera framstående kuban-amerikaner, som senator Mel Martinez och kongressledamöterna Ileana Ros-Lehtinen och Lincoln Diaz-Balart. Många i den exilkubanska befolkningsgruppen i Miami beundrar McCain för att han faktiskt slagits mot kommunister.[3]

Böcker[redigera | redigera wikitext]

McCain har utkommit med ett antal böcker, bland annat självbiografin Faith of My Fathers, som legat till grund för en tv-film i vilken McCain spelas av Shawn Hatosy.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "John McCain", Iowa Caucuses '08, Des Moines Register.
  2. ^ "On the Campaign Trail, Few Mentions of McCain’s Bout With Melanoma", New York Times, 9 mars 2008.
  3. ^ Giuliani stöder "hjälten" McCain | Utrikes | SvD

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]