57 mm automatkanon m/47

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
57 mm automatkanon m/47
Bofors L50 57 mm Kanone.jpg
Bofors 57 mm automatkanon m/47 på Flygvapenmuseum.
Typ Automatkanon
Ursprungsplats Sverige
Tjänstehistoria
I tjänst 1948-1959
Använts av Sverige
Krig Kalla kriget
Produktionshistoria
Designer Bofors
Designad 1947
Tillverkare Bofors
Producerad 1948-1949
Antal tillverkade cirka 50
Specifikationer
Vikt 570 kg utan ammunition
735 kg med ammunition
Längd 5140 mm
Piplängd 2736 mm utan mynningsbroms

Granat 57x230R (57 mm sk ptr m/47)
Granatvikt cirka 4 kg
Kaliber 57 mm
Eldrör 2493 mm (räfflade loppets längd)
Mekanism Fallande kil
Eldhastighet 180-190 skott per minut
Utgångshastighet 700 m/s
Effektiv räckvidd 2 000 m (effektiv räckvidd)
Maximal räckvidd cirka 10 000m
Frammatning Trummagasin
Riktmedel Reflexsikte eller Gyroreflexsikte

57 mm automatkanon m/47, kort 57 mm akan m/47, var en svensk automatkanon utvecklad och tillverkad av Bofors under namnet 57 mm automatkanon L/50 för SAABs torpedflygplan T 18. Den hade relativt låg rekyl på grund av den effektiva rekyldämparen och kunde avfyras med full eldhastighet under flygning utan att störa planets flygegenskaper. Vapnet var även väldigt träffsäkert med en utomordentlig precision upp till 2 kilometer.

Vapnet kallas ibland för m/45 istället för m/47.[1] Detta beror troligen på att vapnet ursprungligen planerades att betecknas m/45. (Se historia)

Historia[redigera | redigera wikitext]

I februari 1944 fick SAAB reda på att det kunde bli aktuellt att utrusta deras torpedflygplan T 18D (senare under 1944 ombetecknad som T 18B)[2] med en 57 mm kanon som ett alternativ till dess torped. Bofors hade redan fått i uppdrag att utveckla denna kanon av flygvapnet och detta ledde till en 57 mm automatkanon som var rekyllöst enligt bakblåsprincipen (med andra ord ett helautomatiskt granatgevär). Detta vapen var klart för test redan juni 1944 och testades i en havererad Saab 18 på marken samma månad. Testen visade att tryckvågen av vapnet gav så stora skador på planet att det gjorde det omöjligt att installera på ett säkert sätt. Bofors erbjöd då att utveckla en ny kanon som använde konventionell ammunition.[3]

T 18B-prototyp med 57 mm akan m/47.

Hösten 1947 var det nya vapnet redo för testskjutning och tillgavs typbeteckningen m/47. Skjutning i provbock på marken gav mycket goda resultat och i januari 1948 utfördes de första omfattande skjuttesterna i luften. Dessa utfördes av F 17 Kallinge i Kiruna, då installerad i T 18B-prototypen.[3] T 18B hade då redan gått i tjänst som ett konventionellt bomb och attackflygplan då den visade sig vara för snabb för torpedfällning.

I luften gav 57 mm akan m/47 mycket goda resultat då den hade väldigt liten spridning och den kraftiga rekyldämparen gjorde att full eldgivning knappt påverkade planets stabilitet, vilket i sin tur gjorde det mycket lätt att hålla siktlinjen. Förutom god stridsprestanda var vapnet mycket användarvänligt då det kunde installeras i planet under 3 timmar och vid potentiellt eldavbrott kunde vapnet omhakas från cockpit.[4] I tjänst var vapnet problematiskt att träna med då dess höga eldhastighet och kraftiga verkan gjorde smul av alla typer av övningsmål, vilket gjorde att de sista flygplanen i ledet under en skjutövning inte fick nått att skjuta på. En gång ställde flottan ut utrangerade pansarbåtar som övningsmål men dessa stod inte kvar länge heller.[5]

Linjeritning av 57 mm automatkanon m/47.

Ammunition[redigera | redigera wikitext]

57 mm akan m/47 var konstruerad för den unika patronen 57 mm skarp patron m/47 (57x230R). Denna patron utvecklades specifikt för 57 mm akan m/47.

Ammunitionstyper[redigera | redigera wikitext]

  • 57 mm skarppatron m/47 pansarprojektil m/47 (57 mm sk ptr m/47 pprj m/47)
Aerodynamisk pansarprojektil med flat botten. Ihålig med ballistisk hätta.[6]
Målning: Svart.[6]
  • 57 mm skarppatron m/47 spränggranat m/47 (57 mm sk ptr m/47 sgr m/47)
Aerodynamisk spränggranat med flat botten. 240 gram trotyl.[7] Försedd med ögonblickligt högkänsligt spetsanslagsrör m/47 (ö hk sar).[6]
Målning: Grå med ett gult streck.[6]
  • 57 mm skarppatron m/47 övningsprojektil m/47 (57 mm sk ptr m/47 övnprj m/47)
Samma konstruktion som pansarprojektilen fast i billig metall.
Målning: Brun.[6]

Förutom de ovan nämnda ammunitionstyperna lär även mingranater ha utvecklats till vapnet under senare brukstid.[8] Någon sådan projektil saknas dock från Flygvapnets ammunitionskataloger, modell 1949[9] samt 1957.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Historik och kartläggning av vapenmateriell för flygplan.
  • Beskrivning över 57 mm akan m/47, fastställd 1949
  • B-Pilen: nummer 1 1947.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SAAB. Reservdelskatalog för T 18B. 
  2. ^ Forslund, Mikael. Torpedflyget i Sverige. sid. 227 
  3. ^ [a b] Flyghistorisk revy nummer 31: SAAB 18. sid. 114-117 
  4. ^ Speciell förarinstruktion för fpl T 18 B.. 1957. sid. 54 
  5. ^ Flyghistorisk revy nummer 31: SAAB 18. sid. 114-117 
  6. ^ [a b c d e f] Flygvapnets Eldvapenammunition 1957. sid. 2 
  7. ^ Originalritning från Bofors: Ritningsnummer: 5046655.
  8. ^ Flyghistorisk revy nummer 31: SAAB 18. sid. 76 
  9. ^ Flygvapnets Eldvapenammunition 1948, ändringar 1949 införda. sid. 8