57 mm automatkanon m/47

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
57 mm automatkanon m/47
Bofors L50 57 mm Kanone.jpg
Bofors 57 mm automatkanon m/47 på Flygvapenmuseum.
Typ Automatkanon
Ursprungsplats Sverige
Tjänstehistoria
I tjänst 1947-1958
Använts av Sverige
Produktionshistoria
Tillverkare Bofors
Specifikationer
Vikt 550 kg tom, 735 kg med 41 patroner laddade samt annan extra utrustning
Längd 5,3 m
Piplängd 2,85 m

Granat 57x230R
Granatvikt 4 kg
Kaliber 57 mm
Eldrör 2,85 m
Eldhastighet 180 rpm
Utgångshastighet 686-744-800 m/s (per ammunition)
Effektiv räckvidd 2 000 m
Maximal räckvidd ca 10 000m
Frammatning Trummagasin
Riktmedel Reflexsikte eller Gyroreflexsikte

57 mm automatkanon m/47 var en svensk automatkanon utvecklad och tillverkad av Bofors under namnet Bofors L50 för SAABs torpedflygplan T 18. Den hade relativt låg rekyl på grund av den effektiva rekyldämparen och kunde avfyras med full eldhastighet under flygning utan att störa planets flygegenskaper. Vapnet var även väldigt träffsäkert med en utomordentlig precision upp till 2 kilometer.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I februari 1944 fick SAAB reda på att det kunde bli aktuellt att utrusta deras torpedflygplan T 18C med en 57 mm kanon som ett alternativ till dess torped. Bofors hade redan fått i uppdrag att utveckla denna kanon av flygvapnet och detta ledde till en 57 mm automatkanon som var rekyllöst enligt bakblåsprincipen (med andra ord ett helautomatiskt granatgevär). Detta vapen var klart för test redan juni 1944 och testades i en havererad Saab 18 på marken samma månad. Testen visade att tryckvågen av vapnet gav så stora skador på planet att det gjorde det omöjligt att installera på ett säkert sätt. Bofors erbjöd då att utveckla en ny kanon som använde konventionell ammunition. Hösten 1947 var det nya vapnet redo för testskjutning och gav mycket goda resultat på marken och därav fick vapnet sin typbeteckning m/47. I januari 1948 gjorde F17 omfattande tester med vapnet i Kiruna, då installerad i T 18C, som nu hette T 18B. T 18B hade då redan gått i tjänst som ett konventionellt bomb och attackflygplan då den visade sig vara för snabb för torpedfällning. I luften gav 57 mm akan m/47 mycket goda resultat då den hade mycket liten spridning och den kraftiga rekyldämparen gjorde att full eldgivning knappt påverkade planets stabilitet vilket i sin tur gjorde det mycket lätt att hålla siktlinjen. Förutom god stridsprestanda var vapnet mycket användarvänligt då det kunde installeras i planet under 3 timmar. I tjänst var vapnet problematiskt att träna med då dess höga eldhastighet och kraftiga verkan gjorde smul av alla typer av övningsmål vilket gjorde att de sista flygplanen i ledet under en skjutövning inte fick nått att skjuta på. En gång ställde flottan ut utrangerade pansarbåtar som övningsmål men dessa stod inte kvar länge heller.

Ammunition[redigera | redigera wikitext]

  • 57 mm sk ptr m/47 pprj m/47 (pansarbrytande projektil) Färg: Svart
  • 57 mm sk ptr m/47 sgr m/47 (spränggranat) Färg: Grå med ett gult treck
  • 57 mm sk ptr m/47 övnprj m/47 (övningsprojektil) Färg: Rödbrun

Förutom spränggranater utvecklades även mingranater till vapnet senare under sin brukstid.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Forslund, Mikael (1998). Torpedflyget i Sverige. Stockholm: Allt om hobby. Libris 7749567. ISBN 91-85496-44-8 
  • Flygvapnets Eldvapenammunition 1949. Sid. 8
  • Flygvapnets Eldvapenammunition Serie 2. Bild. 27
  • Flygrevy nummer 31, SAAB 18.
  • Historik och kartläggning av vapenmateriell för flygplan.