Aareavaara

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Aareavaara
småort
Aareavaara-Torne valley.JPG
Land Sverige Sverige
Landskap Norrbotten
Län Norrbottens län
Kommun Pajala kommun
Distrikt Pajala distrikt
Koordinater 67°27′3″N 23°28′21″Ö / 67.45083°N 23.47250°Ö / 67.45083; 23.47250
Area 44 hektar (2015)[1]
Folkmängd 51 (2015)[1]
Befolkningstäthet 1,1591 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Småortskod S9005[2]
Ortens läge i Norrbottens län
Red pog.svg
Ortens läge i Norrbottens län
SCB:s småortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata

Aareavaara är en by i Pajala kommun. Byn ligger vid det 250 m höga berget med samma namn, vid svensk-finska gränsen och vid gränsälven Muonioälvens södra strand, cirka 35 km norr om centralorten Pajala och cirka 70 km (vägavstånd) väster om finska skidorten Ylläs, intill riksväg 99.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Norrlands äldsta boplats[redigera | redigera wikitext]

År 2009 genomförde Norrbottens museum arkeologiska undersökningar kring Aareavaara inför anläggandet av järnväg till Tapuli-gruvan. Ett par kilometer öster om byn, på heden Koskenkangas vid Muonioälven, hittades kvartsavslag och brända ben som avslöjade att där funnits två lägerplatser. Baserat på kol-14-datering av benbitar (som placerar det äldsta fyndet till 11300 år gammalt ± 500 års standardavvikelse) i kombination med beräkningar av den tidpunkt då platsen borde ha stuckit upp ovanför vattenytan, anses fynden vara 10 600 år gamla, vilket var den dittills äldsta dateringen av boplatsfynd i Norrland. De var samtida med de äldsta boplatserna inom den så kallade Komsakulturen vid den norska Ishavskusten.[4][5]

Analyser av pollen och makrofossil i sedimentprover från två närbelägna sjöar har visat att den senaste inlandsisen nyligen hade dragit sig tillbaka från området när lägerplatserna var i bruk. De låg då på varsin liten ö i Ancylussjön, nära fastlandet. Landskapet där dominerades av en öppen subarktisk tundravegetation dominerad av vide och dvärgbjörk samt med enstaka fjällbjörkar. På marken växte gräs och halvgräs.[5]

Vid utgrävningarna hittades en mängd bitar av bearbetad sten, ungefär 200 kvartsbitar och 40 fyllitbitar, mest avslag från redskapstillverkning. Däremot har inga färdiga redskap påträffats, vilket gör det svårt att göra några kulturella jämförelser med andra boplatsfynd. Vidare hittades omkring 10 gram benfragment, alla mer eller mindre brända. Fragmenten är så små att de inte har kunnat artbestämmas, men eftersom de kommer från något större landdjur har ren förts fram som den troligaste arten. Lägerplatsen vid Aareavaara är i så fall en av mycket få (tillsammans med bland andra boplatserna vid Dumpokjauratj och Kangos) som visar att det funnits en renjägartid under mesolitikum i Norrland.[5][6]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Aareavaara 1960–2015[7][8][9][10]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
159 ¤
1990
  
85 38#
1995
  
78 41#
2000
  
62 41#
2005
  
63 41#
2010
  
68 41#
2015
  
51 44#
Anm.: 1960 som Areavaara.
 ¤ Som tätortsbebyggelse med 150-199 invånare
 # Som småort.

Vid folkräkningen den 31 december 1890 bodde 14 personer i byn.[11]

Omgivande orter[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående graf beskriver ett urval orter i omgivningen, inom en radie av 45 kilometer.

Orter i omgivningen
AareavaaraAareavaara
Småort med 76 invånare. Kaunisvaara (9 km)
Småort med 50 invånare. Sahavaara (12 km)
Småort med 47 invånare.    Kolari(13 km)
Tätort med 1 958 invånare. Pajala (29 km)
Småort med 60 invånare. Liviöjärvi (33 km)
Tätort med 252 invånare. Kangos (36 km)
Småort med 183 invånare. Tärendö (39 km)
Småort med 72 invånare.
Lovikka (40 km)
Småort med 123 invånare. Sattajärvi (41 km)
Tätort med 322 invånare. Junosuando (42 km)
Småort med 40 invånare. Parkalompolo (43 km)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016, läs online, läst: 12 oktober 2017
  2. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016
  3. ^ ”Aareavaara”. Pajala kommun. http://www.pajala.se/Documents/PUAB/Rapporter/7.Aareavaara120229.pdf. Läst 28 december 2015. 
  4. ^ O. Östlund, Norrbottenskusten: Upptäckt av människan (Blogginlägg)
  5. ^ [a b c] Möller, Per; Östlund, Olof; Barnekow, Lena; Sandgren, Per; Palmbo, Frida; Willerslev, Eske (2013). ”Living at the margin of the retreating Fennoscandian ice sheet: The early Mesolithic sites at Aareavaara, northernmost Sweden” (på engelska). The Holocene 23 (1): sid. 104–116. doi:10.1177/0959683612455546. http://hol.sagepub.com/content/23/1/104. 
  6. ^ Östlund, Olof (18 oktober 2010). ”Rapport från utgrävningarna vid Aareavaara”. Norrbottens museum. http://norrbottensmuseum.se/media/116855/aareavaara-2010.pdf. Läst 10 december 2015. 
  7. ^ (PDF) Folkräkningen den 1 november 1960, II, Folkmängd inom tätorter efter kön, ålder och civilstånd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1961-10-31. sid. 104. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1960_02.pdf. Läst 30 juni 2015 
  8. ^ Statistiska meddelanden. Småorter 1990: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 11 april 1995. sid. 55. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf 
  9. ^ Statistiska meddelanden. Småorter 1995: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 30 juni 1997. sid. 60. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf 
  10. ^ ”Landareal per småort (orter med 50-199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995 - 2010”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0811/LandarealSmaort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 27 oktober 2016. 
  11. ^ Umeå universitetsbibliotek[död länk] Folkräkningen 1890 - Norrbottens län (Läst 3 april 2016)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Gustafson, Birgitta (2010). ”Norrlands förhistoria backar: bebott i 11300 år”. Populär arkeologi 2010(28):1,: sid. [14]-15 : ill.. 0281-014X. ISSN 0281-014X.  Libris 11787840 Observera att Norrbottens museum ger en annan datering, 10600 år, inte 11300 år.