Kangos

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kangos
Tätort
Kangos kyrka, april 2016
Kangos kyrka, april 2016
Land Sverige Sverige
Landskap Norrbotten
Län Norrbottens län
Kommun Pajala kommun
Distrikt Junosuando distrikt
Koordinater 67°28′52″N 22°39′24″Ö / 67.48111°N 22.65667°Ö / 67.48111; 22.65667
Area 146,63 hektar (2010-12-31)[1]
Folkmängd 252 (2010-12-31)[1]
Befolkningstäthet 1,72 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod 8660
GeoNames 605342
Kangos läge i Norrbottens län.
Red pog.svg
Kangos läge i Norrbottens län.
Kangos
Boplats
Land Sverige
Landskap Norrbotten
Län Norrbottens län
Kommun Pajala kommun
Socken Junosuando socken
Koordinater 67°32′22″N 22°40′19″E / 67.53952°N 22.67185°Ö / 67.53952; 22.67185
Kulturmärkning
Fast fornlämning
 - Referens nr. Junosuando 22:1
Information från FMIS.

Kangos är en tätort i Junosuando distrikt (Junosuando socken) i Pajala kommun i Norrbottens län, belägen vid Lainioälven.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kangos grundades på 1630-talet av Simon Hendersson, vilken var av okänt ursprung, men sannolikt svåger eller svärson till Nils Ludvisson Lodwijk, Lovikkas grundläggare.

Stenåldersfynd[redigera | redigera wikitext]

Några kilometer norr om Kangos finns lämningar efter en lägerplats från stenåldern som när den daterades var den dittills äldsta kända i Norrland.[2] (2009 upptäcktes en äldre boplats i Aareavaara). Lämningen ligger alldeles intill väg 886 på östra sidan av Lainioälven och undersöktes 2004 i samband med att vägen skulle breddas. I en härdgrop hittades brända ben som med kol-14-metoden kunde dateras till 8 555 ±65 år B.P., vilket innebär att den är ungefär 9 800 år gammal, alltså från mesolitikum. Lägerplatsen låg då någon mil från stranden av Östersjöns föregångare, den stora Ancylussjön. Landskapet var förmodligen tundraliknande. De brända benen har kunnat artbestämmas till ren och gädda, arter som också hittats vid den ungefär samtida boplatsen vid Dumpokjauratj i Arjeplogs kommun. Fynd av renben är annars mycket sällsynta på norrländska stenåldersboplatser.[3] Lägerplatsen i Kangos är därmed en av ytterst få boplatser som har lämningar efter de renjägare som måste ha varit de första som koloniserade området efter inlandsisens avsmältning.[4]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Den av Statistiska centralbyrån avgränsade tätorten Kangos, med gränserna från tätortsavgränsningen 2015.
Befolkningsutvecklingen i Kangos 1950–2015[5][6][7][8][9][10][11]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
559 ##
1960
  
459 182
1965
  
387 177
1970
  
360 177
1975
  
302 120
1980
  
329 147
1990
  
315 147
1995
  
299 147
2000
  
293 148
2005
  
278 146
2010
  
252 147
2015
  
245 146
Anm.:
 ## Som tätort/befolkningsagglomeration 1920–1950.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ ”Norrlands äldsta boplats funnen”. Sveriges Television. 3 februari 2005. http://www.svt.se/nyheter/sverige/norrlands-aldsta-boplats-funnen. Läst 9 februari 2013. 
  3. ^ Östlund, Olof (2005). ”Stenåldersboplatsen i Kangos - nästan 10.000 år i glömska: den tidigaste kolonisationen i Norrbotten”. Norrbotten 2005,: sid. 141–149: ill.. 0546-3467. ISSN 0546-3467.  Libris 10448797
  4. ^ Möller, Per; Östlund, Olof; Barnekow, Lena; Sandgren, Per; Palmbo, Frida; Willerslev, Eske (2013). ”Living at the margin of the retreating Fennoscandian ice sheet: The early Mesolithic sites at Aareavaara, northernmost Sweden” (på engelska). The Holocene 23 (1): sid. 104–116. doi:10.1177/0959683612455546. http://hol.sagepub.com/content/23/1/104. 
  5. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 237. http://www.webcitation.org/6T09ZkyrB. Läst 2014-10-09 
  6. ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 84 
  7. ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76 
  8. ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1975, Del 2:4, Utveckling mellan 1970 och 1975. Tätorternas areal och folkmängd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1977. sid. 46. http://www.webcitation.org/6atarNDGu. Läst 19 augusti 2015 
  9. ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1980 Del 2:3, Tätorternas areal och folkmängd, utveckling mellan 1975 och 1980. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1984-06-29. sid. 58. http://www.webcitation.org/6VbOaXwnN. Läst 2015-01-15 
  10. ^ (PDF) Tätorter 1990, Befolkning och areal i tätorter och glesbygd; Reviderade uppgifter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 26 februari 1992. sid. 54. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9201.pdf. Läst 1 april 2016 
  11. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2015”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 27 oktober 2016.