Kainulasjärvi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kainulasjärvi
Småort
Centrum i Kainulasjärvi.Fotot taget vid lanthandeln "Handlar'n" (som finns till vänster utom synhåll), september 2016.
Centrum i Kainulasjärvi.
Fotot taget vid lanthandeln "Handlar'n"
(som finns till vänster utom synhåll), september 2016.
Land Sverige Sverige
Landskap Norrbotten
Län Norrbottens län
Kommun Pajala kommun
Distrikt Tärendö distrikt
Koordinater 67°0′20″N 22°29′40″Ö / 67.00556°N 22.49444°Ö / 67.00556; 22.49444
Area 74 ha (2015)[1]
Folkmängd 124 (2015)[1]
Befolkningstäthet 1,6757 inv./ha
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod TX852[2]
Småortskod S9153[3]
Kainulasjärvis läge i Norrbottens län
Red pog.svg
Kainulasjärvis läge i Norrbottens län
Redigera Wikidata

Kainulasjärvi är en småort i Pajala kommun i Sverige. Byn ligger i Tärendö distrikt (Tärendö socken), 19 kilometer söder om kyrkbyn Tärendö och 2 kilometer öster om ån Narkausjoki. Orten ligger intill en sjö[4] som har samma namn som orten; Kainulasjärvi, cirka 4 km väster om Kalixälven och cirka 55 km norr om norra polcirkeln. Genom orten går länsväg BD 939 som slutar där allmän väg upphör, strax nordväst om byn, vid fotbollsplanen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Byn hette från början Kainulaisjärvi som betyder "Kalixbornas sjö".[5] Kainulasjärvi är ett finskt namn och järvi översätts till på svenska med sjö.

Muntliga traditioner om byns första invånare[redigera | redigera wikitext]

Kainulasjärvis första invånare var, enligt den folkliga traditionen, en person från Överkalix som bosatte sig vid stranden av sjön strax väster om byn. Överkalix kallas på meänkieli för Ylikainus, därav sjöns namn Kainulasjärvi. Enligt en annan folklig tradition var en av bosättarna en same – Paloraukka – som bodde vid Salmijärvi och som gömde en silverskatt som aldrig blivit återfunnen. Silverskatten sades ett tag vara gömd under byns största tall, som står bakom den nya skolan.

Enligt folkminnet skall det ha funnits en stuga eller koja vid sydöstra stranden av sjön Salmijärvi, i bydelen Saajos. Denna enkla koja skall ha varit byggd av kalixbor (kainulaiset) som använde den när de fiskade i sjön, långt innan de första hemmanen uppstod i byn.

Enligt folkminnet var den första mannen i släktet Oja en kapten i den svenska armén som deltog i slaget vid Oravais 1808 i nuvarande finska Österbotten. Han flydde det blodiga slaget och bosatte sig i Kainulasjärvi.

Kainulasjärvis första nybyggare enligt skriftliga källor[redigera | redigera wikitext]

Enligt skriftliga uppgifter lär den första nybyggaren ha byggt Hannu- eller Lampagården. De äldsta skriftliga beläggen på att det fanns nybyggare vid sjön Salmijärvi är från mitten av 1700-talet. De äldsta släktnamnen i byn är: Hannu, Lampa, Vinsa, Aidanpää och Oja.

Släkten Hannu[redigera | redigera wikitext]

När Kainulasjärvis första nybyggare kom är osäkert, men 1758 är byn omnämnd för första gången. Det var Lars Johansson Skomakare (1734-1805), soldat på Skomakare Rote i Tärendö, som anlade ett krononybygge i Kainulasjärvi. Han var gift med Thomas Erssons syster Kristina Ersdotter. Hemmanet kom senare att heta Hannu Nr 2, efter husbonden Hans Henriksson Nuoksujärvi (född 1790), som blev ägare till hemmanet år 1819 efter Nils Pehrsson f. 1760 som i sin tur tagit över hemmanet av Pehr Thomasson Tuoma (1750-1808), som flyttade till Narken (Pekka) år 1795. Pehr hade tagit över hemmanet av Lars Johansson Skomakare efter att denne flyttat till Narken år 1781.

Släkten Lampa[redigera | redigera wikitext]

Den andre i ordningen av nybyggare var Per Ersson Snellfot, (son till Eric Persson) soldat på en annan av rotarna i Tärendö.

Per Ersson var bror till Thomas Erssons (Tuoma) hustru Maria Ersdotter från Tornefors. Johan Johansson Lampa var gift med Caisa Ersdotter, syster till Per Ersson och Maria Ersdotter.

Per Ersson Snellfot och hans hustru dör 1771 med ett par veckors mellanrum och efterlämnar två barn, Eric f. 1768 och Margaret f. 1765.

År 1772 kom soldatsonen Johan Johansson Lampa (1741-1800), från Tornefors och tog över nybygget. Namnet Lampa fick hemmanet efter honom. Hemmanet övertogs senare av sonen Henrik Johansson Lampa f.1770 i Tornefors, som efterträddes år 1797 av Isak Mickelsson f.1767 från Nuoksujärvi, sonson till grundaren av Nuoksujärvi. Från honom härstammar den nuvarande släkten Lampa.

Hemmanet Vinsa[redigera | redigera wikitext]

Den tredje i raden av nybyggare var Johan Ersson (1738-1786) från Tärendö. Han anlade Vinsa Krono Nybygge år 1776. Själva ordet vinsa förekommer bara som naturnamn ('skogklädd kulle') och släktnamn i meänkieli och kanske i viss mån även över ett vidare område i nordfinska dialekter. Dess ursprung är oklart och kan möjligen vara av det samiska efternamnet Vänsa. I sydfinska dialekter förekommer vinsa i några enstaka belägg och torde vara separata ordutvecklingar.

Hemmanet Oja[redigera | redigera wikitext]

Johan Erssons sonson Mickel Johansson Svala (som också var soldatson) f. 1796, anlade år 1829 hemmanet nr. 6 Oja (Mäkis). Platsen hette först Myllymäki (Kvarnbacke).[6]

Hemmanet Lukkari[redigera | redigera wikitext]

Mickels Johansson Svala Ojas son Isac Mickelsson Oja f.1834, anlade 1864 hemmanet nr 8 Uusitalo eller Järvenmaa som kallades Lukkari.

Hemmanet Mikko[redigera | redigera wikitext]

År 1829 anlade Johan Nilsson f.1794, hemmanet nr 4 Aidanpää eller Mikko. Han var son till Nils Persson, husbonde på hemmanet nr 2 Hannu. Namnet Mikko kom efter dess 6:e husbonde som hette Mickel Johansson f.1815 i Tärendö.

Hemmanet Välitalo[redigera | redigera wikitext]

Hemmanet nr 5 Aidanpää eller Välitalo tillkom efter klyvning av hemmanet nr 4.

Hemmanet Hansi[redigera | redigera wikitext]

År 1861 anlade Hans Ersson Nilivaara (1822-1881), hemmanet nr 7 Nilivaara eller Järvenmaa, som kallas för Hansi.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Kainulasjärvi 1950–2015[7][8][9][10][11][12][13]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
369 ##
1960
  
322 68
1965
  
269 69
1970
  
214 69
1990
  
154 54#
1995
  
194 59#
2000
  
166 59#
2005
  
136 63#
2010
  
131 63#
2015
  
124 74#
Anm.: Upphörde som tätort 1975.
 ## Som tätort/befolkningsagglomeration 1920–1950.
 # Som småort.

Vid folkräkningen 1890 var 117 personer skrivna i Kainulasjärvi.[14] I november 2016 fanns det enligt Ratsit 124 personer över 16 år registrerade med Kainulasjärvi som adress.[15]

Talade språk[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1980-talet talades närmast uteslutande meänkieli i Kainulasjärvi. Blott lärare och folk med högre utbildning talade svenska under 1950-talet och tidigare. Numera talar ungdomen nästan bara svenska, men har i viss utsträckning passiva färdigheter i meänkieli.

Personer från orten[redigera | redigera wikitext]

  • Ishockeyspelaren Mats Sundin är på mödernet bördig från Kainulasjärvi.
  • Ingvar Oja, Dagens Nyheters långvarige utrikeskorrespondent som rapporterat från bl a Indien, Kina, Japan och USA, är från Kainulasjärvi (Karkean Unon poika).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016, läs online, läst: 10 oktober 2017
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 18 februari 2014
  3. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km2 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016
  4. ^ ”Kartsök och ortnamn”. Lantmäteriet. https://kso.etjanster.lantmateriet.se/?e=826021&n=7451485&z=12. 
  5. ^ Byns namns historia
  6. ^ Torbjörn Winsa/Hjalmar Gramner. ”Kainulasjärvi”. http://kainulasjarvi.se/hjalmarg2.html. Läst 13 mars 2017. 
  7. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 237. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 
  8. ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 84 
  9. ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76 
  10. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2015”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 27 oktober 2016. 
  11. ^ Statistiska meddelanden. Småorter 1990: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 11 april 1995. sid. 55. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf 
  12. ^ Statistiska meddelanden. Småorter 1995: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 30 juni 1997. sid. 61. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf 
  13. ^ ”Landareal per småort (orter med 50-199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995 - 2010”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0811/LandarealSmaort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 27 oktober 2016. 
  14. ^ ”Folkräkningen 1890 - Norrbottens län”. Umeå universitetsbibliotek. Arkiverad från originalet den 23 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150323054815/https:///. Läst 15 juli 2016. 
  15. ^ ”Ratsit.se”. https://www.ratsit.se/sok/person?vem=&var=Kainulasj%C3%A4rvi&m=1&k=1&r=1&er=1&b=1&eb=1&amin=&amax=. Läst 5 november 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]