Junosuando

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Junosuando
Tätort
Seppalastatyn i Junosuando.
Seppalastatyn i Junosuando.
Land Sverige Sverige
Landskap Norrbotten
Län Norrbottens län
Kommun Pajala kommun
Distrikt Junosuando distrikt
Koordinater 67°25′37″N 22°30′14″Ö / 67.42694°N 22.50389°Ö / 67.42694; 22.50389
Area 141 hektar (2015-12-31)[1]
Folkmängd 314 (2015-12-31)[1]
Befolkningstäthet 2,23 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Junosuando
Postnummer 98062[2]
Tätortskod T8636
GeoNames 605474
Junosuandos läge i Norrbottens län.
Red pog.svg
Junosuandos läge i Norrbottens län.
Wikimedia Commons: Junosuando

Junosuando (även Junosuanto; nordsamiska: Čunusavvon)[3] är en tätort i Junosuando distrikt i Pajala kommun i Norrbottens län, belägen vid Torne älv omkring tio kilometer norr om Lovikka. Junosuando är också kyrkorten i Junosuando socken.

Junosuando har vägförbindelse till Vittangi (cirka 54 kilometer) och Pajala (cirka 56 km) via länsväg 395 samt vägförbindelse till Nuuksujärvi (ort) (cirka 19 km) och Kangos (cirka 8 km).[4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Junosuando grundades omkring 1637 av en man vid namn Erik Eriksson, men de av byns första nybyggare som har efterlämnat ättlingar till modern tid, Lars Larsson Pesu (stamfar för släkten Lasu) och Jöns Andersson Mukka, kom till byn först några år senare. Lars Pesu och Jöns Mukka fick livstids skattefrihet sedan de under en jakttur 1642 upptäckt järnmalmen i Masugnsbyn.

Junosuando fick vägförbindelse under 1860-talet när landsvägen bröts från Övertorneå till Pajala. Några år efter vägen till Pajala var färdig förlängdes den till Junosuando. Under 1860-talets slut förlängdes vägen från Junosuando till Vittangi, via Masugnsbyn och Merasjärvi.[5]

Poststation i Junosuanod öppnades 1 september 1897 och var i bruk till och med 31 oktober 1973. Under perioden 1 november 1973 till 30 september 1977 hade orten en postexpedition som 1 oktober 1977 ombildades till ett lokalpostkontor. Lantbrevbäring till mindre orter och byar runt Junosuando inrättades för första gången till Kangos 1 maj 1902 (upphörd 1919 när Kangosfors poststation öppnades) och upphörde 1979, då lantbrevbäringen till Nuuksujärvi avslutades.[6]

De första gårdarna i Junosuando bokfördes ända till 1640-talet under Pajala by. I jordeboken år 1650 utgjorde antalet gårdar 5 stycken, vilket minskade till 4 åren 1665 och 1680 innan antalet ökade till 11 år 1696. Under 1700-talet ökade antalet gårdar till 14 år 1760, 17 i jordeböckerna 1775 och 1792 samt 18 i jordeboken 1806.[7] Enligt mantalslängden 1766 hade byn 145 invånare och enligt mantalslängden 1807 utgjorde invånarantalet 204.[8] Vid folkräkningen år 1890 var 321 personer skrivna i Junosuando.[9]

Administrativ tillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Junosuando ligger i Junosuando socken, bildad 1914 genom utbrytning ur Pajala socken. I samband med kommunreformen 1863 bildades Pajala landskommun, som Junosuando tillhörde. Den 1 januari 1914 bildades Junosuando landskommun med Junosuando som huvudort. 1 januari 1971 uppgick Junosuando landskommun i Pajala kommun.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Den av Statistiska centralbyrån avgränsade tätorten Junosuando, med gränserna från tätortsavgränsningen 2015.
Befolkningsutvecklingen i Junosuando 1950–2016[10][11][12][13][14][15][16]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
548 ##
1960
  
518 139
1965
  
469 139
1970
  
503 141
1975
  
484 140
1980
  
418 138
1990
  
371 136
1995
  
392 138
2000
  
341 138
2005
  
345 137
2010
  
322 127
2015
  
314 141
2016
  
293 141##
Anm.:
 ## Som tätort/befolkningsagglomeration 1920–1950.
 ## Befolkningen 31 december 2016 inom det område som avgränsades som tätort 2015.

I samband med tätortsavgränsningen 1975 avgränsades tätorten på den nya ekonomiska kartan.[13]

Samhället[redigera | redigera wikitext]

Junosuando kyrka, invigd 1904.

Junosuando kyrka ligger i Junosuando. I Junosuando finns det också en skola.[17]

Mitt i byn står en staty över Leonhard Seppala, som var bördig från trakten, tillsammans med sina slädhundar Balto och Togo.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Bifurkationen i Tärendö älv är en välkänd sevärdhet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Hederyd, Olof & Alamäki, Yrjö (1993). Tornedalens historia II, från 1600-talet till 1809. ISBN 91-971293-2-1 
  • Gunnar Hoppe (1945). Vägarna inom Norrbottens län : studier över den trafikgeografiska utvecklingen från 1500-talet till våra dagar. Geographica; 16. Uppsala: Appelbergs Boktryckeriaktiebolag 
  • Åke Eliasson; Hans Lindgren, Gösta Sundquist (1992). Post i norr : Norrbottens posthistoria, postanordningar och stämplar. Luleå: Bodens Filatelistförening, I-Tryck/Grafiska Huset. ISBN 91-630-1371-1 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 
  2. ^ ”Sök Svenska postnummer, gatuadresser och postorter”. Postnummerservice Norden AB. http://www.postnummerservice.se/adressoekning/?street=&postalcode=&locality=Junosuando&county_code=&submit=&external=0&page=1. Läst 19 april 2017. 
  3. ^ ”Kartsök och ortnamn”. Lantmäteriet. https://kso.etjanster.lantmateriet.se/?e=822011&n=7498366&z=9. Läst 19 april 2017. 
  4. ^ Avstånd framtaget genom mätning på www.hitta.se/kartan
  5. ^ Hoppe 1945: Vägarna inom Norrbottens län : studier över den trafikgeografiska utvecklingen från 1500-talet till våra dagar, sidorna 257-258.
  6. ^ Eliasson, Lindgren och Sundquist 1992: Post i norr : Norrbottens posthistoria, postanordningar och stämplar, sidorna 263 och 285-286.
  7. ^ Tornedalens historia II, sidan 436.
  8. ^ Tornedalens historia II, sidan 52.
  9. ^ ”Folkräkningen 1890 - Norrbottens län”. Umeå universitetsbibliotek. Arkiverad från originalet den 23 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150323054815/https:///. Läst 11 juli 2016. 
  10. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 237. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 
  11. ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 84 
  12. ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76 
  13. ^ [a b] (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1975, Del 2:4, Utveckling mellan 1970 och 1975. Tätorternas areal och folkmängd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1977. sid. 46. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folk_o_bostadsrakningen_1975_2_4.pdf. Läst 19 augusti 2015 
  14. ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1980 Del 2:3, Tätorternas areal och folkmängd, utveckling mellan 1975 och 1980. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1984-06-29. sid. 58. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folk_o_bostadsrakningen_1980_2_3.pdf. Läst 15 januari 2015 
  15. ^ (PDF) Tätorter 1990, Befolkning och areal i tätorter och glesbygd; Reviderade uppgifter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 26 februari 1992. sid. 54. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9201.pdf. Läst 1 april 2016 
  16. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. 5 april 2017. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 19 april 2017. 
  17. ^ Pajala kommun: Junosuando skola Arkiverad 22 december 2015 hämtat från the Wayback Machine. Läst 11 december 2015

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]