Advokat

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Advokater)
Hoppa till: navigering, sök
Fransk advokat i yrkesklädsel

Advokat är en yrkestitel för en jurist, som oftast är medlem i ett nationellt advokatsamfund, och som yrkesmässigt antingen tillhandahåller rådgivning och andra juridiska tjänster, eller biträder en klient inför domstol och myndighet, eller bådadera.

Advokatbegreppet skiljer sig mellan olika länder. I Norden, liksom i kontinentaleuropa, är en advokat vanligen en utbildad jurist med särskilda kvalifikationer, som är upptagen i en särskild medlemsorganisation eller i ett särskilt register.

I länder med "Common Law", exempelvis i Storbritannien, används inte begreppet advokat så som det förstås i länder med kontinentaleuropeiska rättssystem. En akademiskt utbildad jurist måste här oftast passera en yrkesexamen (bar exam) för att få praktisera juridik. Det rör sig i detta sammanhang inte om en särskild advokattitel, eftersom det främst handlar om en avlagd yrkesexamen i syfte att visa att juristen ifråga har avlagt examen och därmed har nödvändiga färdigheter för yrkeslivet. Bakgrunden är att det, till skillnad från i Sverige och kontinentaleuropa, finns olikartade juristutbildningar (Law Schools) med varierande kvalitet. Detta är till del en effekt av att det statliga inflytandet över vem som får erbjuda juridisk utbildningar och hur dessa ska bedrivas är lägre, vilket föranleder behovet av en avslutande fristående yrkesexamen. Även anpassningar till olika staters, eller delstaters, specifika jurisdiktion är ett motiv för en (bar exam).[1]

Advokater har i vissa länder, men ej i till exempel Sverige, en särskild yrkesklädsel vid domstolsförhandlingar.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige skall en advokat vara ledamot av Sveriges advokatsamfund. Är man inte ledamot, äger man heller inte rätten att titulera sig advokat. Ett undantag är jurister anställda inom Stockholms stads juridiska enhet, som av hävd har titeln stadsadvokat, även utan att vara anslutna till Sveriges advokatsamfund. Advokater ska följa Advokatsamfundets vägledande regler om god advokatsed. Advokatsamfundet kan välja att utesluta medlemmar, vilket innebär att yrket är självreglerat på ett sätt som saknar motsvarighet i landet. En uteslutning, vilken ska beslutas av en särskild disciplinnämnd, kan ske enligt 8 kap 7 § rättegångsbalken om advokaten uppsåtligen gör orätt eller annars förfar oredligt.[2] En advokat, som låtit upprätta fakturor med felaktigt innehåll, har ansetts ha förfarit oredligt och har på grund därav uteslutits.[3]

Advokatsamfundet beviljar inträde för en person som har svensk juristexamen samt praktisk juridisk verksamhet, tidigare i minst fem år, och från 2011 i minst tre år. För inträde i Advokatsamfundet krävs sedan 2004 godkänd advokatexamen. Examen administreras av advokatsamfundet och avläggs muntligen inför examinatorer samt censorer. Kostnaden för examen inklusive obligatoriska kurser uppgår till omkring 50 000 kronor och skall enligt advokatsamfundets stadgar bekostas av den advokatbyrå vid vilken inträdessökanden är verksam. Advokaterna och advokatsamfundet är bundna av regler om advokater, vilka återfinns i 8 kap rättegångsbalken.

I Sverige råder inget advokattvång, vilket innebär att en person som ska uppträda inför domstol som kärande, svarande, målsägande eller tilltalad inte är tvingad att göra detta genom ombud. I Sverige råder heller inte advokatmonopol, vilket innebär att i Sverige får vem som helst uppträda inför domstol som ombud eller biträde för andra personer. Däremot måste en offentlig försvarare, som ersätts med skattemedel, vara advokat.

Avsaknaden av advokattvång gick under lång tid tillbaka på den gamla Rättegångsbalken i 1734 års lag, som gällde fram till 1947. I Nya lagberedningens betänkande från år 1884 föreslogs en ändring av hur sakförarverksamheten ordnades, men ledde aldrig till förändrad lagstiftning. Förslaget ledde dock till att ett antal sakförare 1885 samlade till ett möte i Stockholm, vilket i sin tur ledde till att Sveriges advokatsamfund bildades 31 oktober 1887.[4]

Genom lagar 1897, 1916 och 1920 likställdes kvinnor med män i fråga om rätten att uppträda som rättegångsombud.[5]

Utövande av advokatverksamhet inom EU[redigera | redigera wikitext]

I många av Europeiska Unionens medlemsstater är advokatyrket, precis som i Sverige, reglerat. För att få praktisera som advokat krävs att juristen i fråga är upptagen i en yrkesorganisation motsvarande Sveriges advokatsamfundet, statlig utnämnaning till advokat eller avlagd examen. Samtidigt strävar EU att upprätta en inre marknad där varor, kapital och arbetstagare kan röra sig fritt mellan medlemsstaterna. Den så kallade fria rörligheten, som innefattar etableringsfrihet, får inte inskränkas. För att även ge advokater rätt till etableringsfrihet inom EU utfärdades direktiv 98/5/EG, som ger advokater rätt att utöva sitt yrkes under samma regler som värdlandets advokater.[6]

Typer av advokater[redigera | redigera wikitext]

Advokater avbildade av franske konstnären Honoré Daumier (1808-1879)

Advokatsamfundets regler stipulerar att en advokaten skall iaktta samfundets etiska regler för hur arbetet skall utföras, samt att advokaten ska vara fristående, på så vis att arbetet skall bedrivas genom fristående verksamhet och inte som anställd hos den som advokaten ger råd. En bolagsjurist kan alltså inte upptagas till advokat.

Försvarsadvokat[redigera | redigera wikitext]

En försvarsadvokat är en advokat som biträder den tilltalade i ett brottmål. I Sverige förordnas som regel en försvarsadvokat som offentlig försvarare. Den som uppträder som försvarare utan ett sådant förordnande betecknas privat försvarare.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ American Bar Association -Bar Admissions Basic Overview
  2. ^ https://lagen.nu/1942:740#K8P7
  3. ^ https://lagen.nu/dom/nja/1994s688
  4. ^ Advokat i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
  5. ^ Advokat i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
  6. ^ Europaparlamentets och Europeiska Rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]