Skärpiplärka

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Anthus petrosus)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Skärpiplärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Rock Pipit (Anthus petrosus), Norwick - geograph.org.uk - 553790.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljÄrlor
Motacillidae
SläktePiplärkor
Anthus
ArtSkärpiplärka
A. petrosus
Vetenskapligt namn
§ Anthus petrosus
AuktorMontagu, 1798
Utbredning
Anthus petrosus map.png
Hitta fler artiklar om fåglar med

Skärpiplärka (Anthus petrosus) är en fågel som tillhör släktet piplärkor i familjen ärlor.[2] Fågeln häckar i norra och västra Europa i klippiga kustmiljöer och på skärgårdsöar. Nordliga populationer flyttar åt sydväst, medan fåglar på brittiska öarna och i Frankrike är stannfåglar. IUCN kategoriserar den som livskraftig. Tidigare betraktades skärpiplärka, vattenpiplärka och hedpiplärka som en och samma art, men delades upp i tre i början av 1990-talet.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Skärpiplärkan är en rätt kraftig piplärka med en kroppslängd på 15,5–17 cm. Som de flesta andra piplärkor har den ett oansenligt utseende på marken, mestadels mörkbrun på ovansidan och kraftigt streckat mattgul undertill. Den är dock typiskt mörkt färgad med suddig teckning. Den har mörka ben, gråvita stjärtsidor och en ganska lång mörk näbb. Vissa nordliga fåglar kan bli rosaaktiga på undersidan och blekare på huvudet på sommaren och därmed likna den närbesläktade vattenpiplärkan.

Skärpiplärka fotograferad på Helgoland.

Skärpiplärkans lockläte liknar ängspiplärkans, "viisst", men är vassare, mer explosivt och yttrat glesare och mer enstaka. Även sången liknar ängspiplärkans, men med en spetsigare och mer metallisk klang. Den utförs ofta i typiskt klättrande och sedan dalande sångflykt med stela vingar.

Skärpiplärkans sång.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Skärpiplärkan är endemisk för Europa[3] och häckar på klippiga kuster på Kolahalvön och i västra Europa norrut från Bretagne. Den är normalt en stannfågel i Irland, Storbritannien och Frankrike, men populationerna i Skandinavien, Baltikum och Ryssland flyttar söderut på vintern, förmodligen till kustområden i Västeuropa.[4] Den flyttar söderut i september-oktober och återvänder i mars–april. Norge hyser hälften av världspopulationen och Sverige två procent av denna art.[3]

Skärpiplärkan delas oftast in i tre underarter, här i två grupper med följande utbredning:[2]

Vissa inkluderar kleinschmidti i petrosus.[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Skärpiplärkan förekommer i klippmiljöer vid kusten, ofta på skärgårdsöar. Även om insekter ibland fångas i flykten livnär sig denna piplärka främst på små ryggradslösa djur som plockas från stenblock eller i grunt vatten.

Födosökande skärpiplärka.

Boet är enkelt och läggs på marken, gömt bland stenar eller grästuvor. Den lägger i genomsnitt tre till fem ägg som honan ruvar i cirka två veckor. Ungarna tas om hand av båda föräldrarna i 14–16 dagar.[4]

Det händer att hanar kommer in i ett angränsande revir för att hjälpa dess revirägare att avvärja en inkräktare. Sådant beteende är annars känt endast hos den afrikanska vinkarkrabban (Uca annulipes). De som flyttar är revirhävdande, åtminstone under häckningssäsongen, och de som inte flyttar är revirhävdande året runt.

Skärpiplärka med mat till ungar, fotograferad i Newquay, i engelska Cornwall.
Unge skärpiplärka i Färöarna.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Populationen i Europa, och därmed världspopulationen, tros bestå av 164 000–281 000 par.[6] Skärpiplärkan kan jagas av rovfåglar, angripas av parasiter som loppor, och utgöra ofrivillig värd för gök.

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Skärpiplärkan har ett relativt liten population i Sverige uppskattad till mellan 3 400 och 6 000 häckande individer. De senaste 30 åren har den minskat i antal med 20–46 %, men anses numera öka i antal. Beståndet anses därmed vara livskraftigt.[7]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Skärpiplärkans vetenskapliga artnamn petrosus betyder "tillhörande stenar" eller "tillhörande klippor" efter latinets petra för "sten" eller "klippa".[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2018 Anthus petrosus . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 26 december 2020.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  3. ^ [a b] Magnus Ullman (2006) Endemer i Västra Palearktis, Vår Fågelvärld, nr.7
  4. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.
  7. ^ Artfakta om skärpiplärka, ArtDatabanken.
  8. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]