Skärpiplärka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skärpiplärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Rock Pipit (Anthus petrosus), Norwick - geograph.org.uk - 553790.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Ärlor
Motacillidae
Släkte Piplärkor
Anthus
Art Skärpiplärka
A. petrosus
Vetenskapligt namn
§ Anthus petrosus
Auktor Montagu, 1798
Hitta fler artiklar om fåglar med

Skärpiplärka (Anthus petrosus) är en fågel som tillhör släktet piplärkor i familjen ärlor.[2] Tidigare betraktades skärpiplärka, vattenpiplärka och hedpiplärka som tre underarter av arten Anthus spinoletta men de delades upp i tre arter början av 1990-talet.

Skärpiplärkan häckar i västra Europa på klippiga kuster. Den har randig grå-brun ovansida och är mer diffust tecknad på undersidan. Till utseendet liknar den andra Europeiska biologi. Det finns tre underarter, av vilka endast den nordiska är flyttfåglar och övervintrar i strandmiljöer längre söderut i Europa. De som flyttar är revirhävdande, åtminstone under häckningssäsongen, och de som inte flyttar är revirhävdande året runt. Det händer att hanar kommer in i ett angränsande revir för att hjälpa dess revirägare att avvärja en inkräktare. Sådant beteende är annars känt endast hos den afrikanska vinkarkrabban (Uca annulipes).

Skärpiplärkan bygger ett skålformat bo i skydd av strandvegetation eller i klippskrevor och lägger fyra till sex spräckliga blekgrå ägg som kläcks efter cirka två veckor. Efter ytterligare 16-20 dagar har ungarna blivit flygga. Även om insekter ibland fångas i flykten, livnär sig denna piplärka främst på små ryggradslösa djur som plockas från stenblock eller i grunt vatten.

Skärpiplärkan kan jagas av rovfåglar, angripas av parasiter som loppor, och utgöra ofrivillig värd för gök, men den totala populationen är stor och stabil, och den bedöms därför som en livskraftig art av den Internationella naturvårdsunionen.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Som de flesta andra piplärkor har den ett oansenligt utseende på marken, mestadels mörkbrun på ovansidan och kraftigt streckat mattgul undertill. Den har mörka ben, gråvita stjärtsidor och en ganska lång mörk näbb. Den mörka fjäderdräkten är en anpassning till de klippiga kuster där den häckar och övervintrar. Vissa nordliga fåglar kan bli rosaaktiga på undersidan och blekare på huvudet på sommaren och därmed likna den närbesläktade vattenpiplärkan.

Sången och sångflykten liknar ängspiplärkans, men med en spetsigare, mer metallisk klang.

Anthus petrosus4.jpg

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Skärpiplärkan är endemisk för Europa[3] och häckar på klippiga kuster på kolahalvön och i västra Europa norrut från Bretagne. Den är normalt en stannfågel i Irland, Storbritannien och Frankrike, men populationerna i Skandinavien, Baltikum och Ryssland flyttar söderut på vintern, förmodligen till kustområden i Västeuropa.[4] Den flyttar söderut i september-oktober och återvänder i mars-april. Norge hyser hälften av världspopulationen och Sverige 2% av denna art.[3]

Skärpiplärkan delas oftast in i tre underarter, här i två grupper med följande utbredning:[2]

Vissa inkluderar kleinschmidti i petrosus.[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Skärpiplärkan förekommer i klippmiljöer vid kusten, ofta på skärgårdsöar. Den livnär sig framförallt på insekter. Boet är enkelt och läggs på marken, gömt bland stenar eller grästuvor. Den lägger i genomsnitt tre till fem ägg som honan ruvar i cirka två veckor. Ungarna tas om hand av båda föräldrarna i 14-16 dagar.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Populationen i Europa, och därmed världspopulationen, tros bestå av 164.000-281.000 par.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Anthus petrosus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  3. ^ [a b] Magnus Ullman (2006) Endemer i Västra Palearktis, Vår Fågelvärld, nr.7
  4. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]