Ängspiplärka

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Anthus pratensis)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ängspiplärka
Status i världen: Nära hotad[1]
Wiesenpieper Anthus pratensis.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljÄrlor
Motacillidae
SläktePiplärkor
Anthus
ArtÄngspiplärka
A. pratensis
Vetenskapligt namn
§ Anthus pratensis
AuktorLinné, 1758
Synonymer
Spipola pratensis
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ängspiplärka (Anthus pratensis) är en fågel som tillhör släktet piplärkor (Anthus) i familjen ärlor (Motacillidae).[2] Den är vida spridd på ängsmarker, myrar och hedar från sydöstra Grönland genom Europa till västra Sibirien. Vintertid flyttar merparten till södra Europa, norra Afrika och sydvästra Asien, medan ängspiplärkor i västra Europas kusttrakter är stannfåglar. Arten är mycket talrik men minskar i antal, så pass att internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som nära hotad.

Utseende, läte och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Precis som många andra piplärkor befinner sig ängspiplärkan ofta på marken.

Ängspiplärkan är knappt 15 centimeter lång och därmed något mindre än trädpiplärkan som den annars är mycket lik. I jämförelse är ängspiplärkan generellt gråare och bröstet är mindre gulaktigt och finare streckat. Bakklon hos ängspiplärkan är också mycket längre än trädpiplärkans. Benen är rödaktiga och näbben är tunn och spetsig.

Graspieper - Meadow Pipit (15474174254).jpg

Ängspiplärkans lockläte är ett skarpt "ist" eller "ististist", i närheten av boet ofta ihållande och monotont "tlitlitli". Sången, som den framför i korta sångflykter, är hög och tunn. Den börjar sjunga före sångflykten, stiger sedan oftast upp från en upphöjning i marken och återvänder i regel inte till utgångspunkten när den glider ner.

Ängspiplärka i sångflykt.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Ängspiplärkan häckar i de flesta områden i den norra delen av Eurasien men även på nordöstra och sydöstra Grönland[3]. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar som övervintrar i västra och södra Europa, norra Afrika och sydvästra Asien. Populationen som häckar på Irland, i Storbritannien och i västra Europas kustområden är däremot stannfåglar. Den delas ofta upp i två underarter med följande utbredning:[2]

  • Anthus pratensis pratensis – sydöstra Grönland till Europa och västra Sibirien
  • Anthus pratensis whistleri (Clancey, 1942) – Island, Färöarna, Skottland, Irland och England

Andra behandlar ängpiplärkan som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.[4]

Ängspiplärkans utbredningsområde, där ljusgrönt betecknar vistelse häckningstid, blått vintertid, mörkgrönt året runt och turkos under flyttningen.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige förekommer ängspiplärkan i hela landet men särskilt i fjällen. Den flyttar i september–oktober och återkommer i mars–april.

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Genetiska studier visar att ängspiplärkan är systerart till artparet skärpiplärka (A. petrosus) och vattenpiplärka (A. spinoletta). Den är också nära släkt med rödstrupig piplärka (A. cervinus), hedpiplärka (A. rubescens) och rosenpiplärka (roseatus).[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ängspiplärkan häckar på fuktiga ängar och betesmarker, på myrar och i berglandskap. Under flyttningen söderut ser man den ofta i större skaror på fält och vid dammar. Boet läggs på marken och är ett oansenligt bygge av strån och mossa som fodras med hår. Honan lägger i vanliga fall fyra till sex ägg som är ljusgrå och som i regel ruvas i 13 dagar. Ungfåglarna blir sedan matade av båda föräldrarna i tolv till 14 dagar. Ängspiplärkan är en art som ofta får agera värddjur för gökens unge.

Ängspiplärka på tråd i typisk miljö.

Ängspiplärkor livnär sig under sommarhalvåret huvudsakligen på små dagaktiva insekter och spindeldjur av alla sorter, under vinterhalvåret dessutom på små snäckor och frön.

Ett ängspiplärkebo med ägg.
Ängspiplärkans ungar.

Status[redigera | redigera wikitext]

Ängspiplärkan är en vanlig fågel i stora delar av sitt utbredningsområde och världspopulationen uppskattas till mellan 20 och 60 miljoner individer. Studier visar dock att den minskar relativt kraftigt i Europa, varför internationella naturvårdsunionen IUCN numera kategoriserar den som nära hotad.[1] Orsakerna tros vara det allt intensivare jordbruket.[1] Även i Sverige listades den som nära hotad i 2015 års rödlista, men har 2020 nedgraderats till livskraftig igen.[6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2015 Anthus pratensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2016.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  3. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  5. ^ Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson, and M. Irestedt (2015a), Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species, Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.
  6. ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]