Automatkarbin 5

Från Wikipedia
Automatkarbin 5 (Ak 5)

Ak 5, grundversionen, med apterad lösskjutningsanordning och tillhörande mynningsskydd.
Typ Automatkarbin
Ursprungsplats Sverige Sverige Belgien Belgien
Tjänstehistoria
I tjänst 1986 –
Använts av Sverige
Svenska polisen
Norska polisen
Krig Fredsuppdrag:
Afghanistan, Bosnien, Cypern, Libanon, Makedonien
Produktionshistoria
Konstruerad 1980-talet
Producerad 1986 –
Enhetskostnad ca 4 000 kr ("AFSE" prislista)
Antal tillverkade ca 190 000 (Ak 5)
ca 5 200 (Ak 5B)
Varianter Ak 5, Ak 5B, Ak 5C, Ak 5D, CGA5P (RPS)
Specifikationer
Vikt 3,9 kg (oladdat)
4,5 kg (laddat)
Längd 1010 mm
750 mm med infällt axelstöd
Piplängd 450 mm utan flamdämpare

Kaliber 5,56 × 45 mm NATO
Mekanism Gaslås med roterande slutstycke
Eldhastighet Gasläge 1: 650 skott/min Gasläge 2: 700 skott /min
Utgångshastighet 930 m/s
Effektiv räckvidd 400 meter
Maximal räckvidd 3 000 meter
Frammatning Magasin om 30 patroner

Automatkarbin 5 (Ak 5) är en automatkarbin av kaliber 5,56x45 NATO och är enhetsvapnet inom Försvarsmakten. Ak 5:an är en svensk version av den belgiska FN FNC som av Försvarets Materielverk modifierats och anpassats för svenska behov, och sedan licenstillverkats av Bofors och FFV. Ak 5 utvecklades i början av 1980-talet och antogs av Försvarsmakten 1986.

Versioner

Sedan vapnet introducerades i Försvarsmakten 1985 har det vidareutvecklats i olika versioner, då Försvarsmakten förändrats mycket och Ak 5A/B inte längre passade in i verksamheten lika väl. Idag nyttjas inte längre Ak 5 och Ak 5B inom Försvarsmakten.[1]


Ak 5

Grund- och ursprungsversion av Automatkarbin 5.

Under början av 1970-talet studerades ett antal olika vapen som ersättare för de mausergevär som fortfarande utgjorde 60 % av antalet tillgängliga vapen inom krigsmakten, och samtidigt utrangera kpist m/45. Under vintern 1975/1976 resulterade det i att prov utfördes med Colt M16A1, Steyr AUG, Sig 540, Heckler und Koch Hk33, Beretta M70, Fabrique National CAL (föregångare till FNC) och FFV 890 C (en svensk version av den israeliska Galil utvecklad av Carl Gustaf Gevärsfaktori). Av dessa togs FFV 890 C och FN FNC ut till slutprov 1979–1982, där även Sig 540 deltog genom samarbetsavtal med Schweiz. Valet föll på FN FNC, som sedan modifierades för svenska behov av funktion under vinterförhållanden, bl a större varbygel för skjutning med handskar, annat handskydd, ny hylsutdragare, större skottomställare och modifierad gasregulator som dels gav lägre eldhastighet och dels kunde ställas om till högre gastryck för skjutning under smutsiga förhållanden och stark kyla. Tester av provserien från den belgiska fabriken 1986 avslöjade en del barnsjukdomar, bl a byttes även hanen ut, eftersom den hade problem med sprickbildning, och magasinen ändrades med ytbehandling i Blacknite och annan vinkel på patronföraren. Redan 1987 tog Bofors Carl Gustaf över tillverkningen. Eftersom Ak 5 till skillnad från m/96 och Ak 4 bärs på bröstet uppstod ett stort antal tandskador bland de värnpliktiga när flamdämparen slog in i munnen vid fall, utgång från fordon o s v. Därför infördes ett kombinerat tand- och mynningsskydd av mjukt gummi som sitter fast monterat bakom flamdämparen och viks nedåt innan eldgivning.

Ak 5 (FNC 80, CGA5) - Standardversionen av 5,56 mm automatkarbin 5 (Ak 5). Ak 5:an har två gaslägen för att kunna användas effektivt vid strid både i minus- och plusgrader. Kolven är fällbar, vilket gör det lättare att t ex bära vapnet i fordon. Ak 5:an har ett s k hålsikte med två valbara avstånd: 250 eller 400 meter, vilket var de avstånd man förväntades strida inom då vapnet inhandlades. Ak 5 med sina 4,5 kg är för sin kaliber en tung automatkarbin, detta gör det ansträngande att stå med vapnet i samma position under en längre stund; fördelen är dock att den extra tyngden minskar rekylen. Tillförlitligheten är hög, med i snitt ett eldavbrott per 25 000 skott. Precisionen varierar något, de bästa vapnen har vid skjutning av 10 skott i skottstol på 50 m avstånd en spridning på 20 mm, de sämsta 80 mm, medan flertalet ligger i intervallet 50–70 mm.[2]

Ak 5B

Ak 5B är en version av Ak 5 framtagen för skarpskytte. Riktmedel av stål är ersatta av kikarsikte.[3] Kikarsiktet är ett SUSAT-sikte med fyra gångers förstoring, stolpkorn och tritiumbelysning. Kolven är försedd med kindstöd.

Ak 5C

Slutgiltig version av AK5C.

Ak 5C är den renoverade och modifierade versionen av Ak 5. Under försöken med modifierade vapen kallades försöksversionen för Ak 5CF där "F" står för "Försök".[3] Versionen har öppna riktmedel och picatinny-skenor (kl 12, 3, 6 och 9) för montering av riktmedel och tillbehör. Justerbart och infällbart axelstöd och sistaskottspärr, som hakar fast mekanismen när den sista patronen avfyrats. Därefter för man in ett nytt magasin i vapnet och trycker in spärren. Då frigörs mekanismen och vapnet laddas. Magasinen i metall byts ut till magasin av plastmaterial på en del av modellerna. För att sistaskottspärren skall fungera krävs nya magasin med en klack som trycker in spärren när sista patronen avfyrats. Sistaskottsspärren fanns som tillval redan till AK 5A för 150:- per vapen, men det stora antalet vapen som skulle köpas in gjorde att totalkostnaden skulle överskrida budgeten varför funktionen fick strykas.[2]

Skillnader mellan Ak 5C och Ak 5
  • En tillbehörsskena på lådan
  • Den nya, effektivare flamdämparen
  • Pipan kortades till 350 mm (från 450 mm)
  • Ett justerbart axelstöd
  • Ett nytt handskydd med tillbehörsskenor och uttag för tryckplattor för manövrering av eventuella vapentillbehör
  • Ett fast gasläge
  • En ambidextriös säkringsomställare
  • Ett smalare pistolgrepp
  • Sistaskottsspärr
  • Ett uppfällbart stolpkorn samt transparenta plastmagasin

Ak 5D

Ak 5D med rödpunktsikte.

Ak 5D - Version av Ak 5 med kort pipa och fästskena för optiskt sikte samt en ny typ av flamdämpare. Nytillverkade vapen. Vapnet började användas under 2005.[3]

Ak 5E

Ak 5E - Var en tänkt version av Ak 5 med längre eller standardlängd på pipan, fästskena för optiskt sikte och benstöd. Var tänkt att ersätta AK 5B som skarpskyttevapnen. Dock var tillverkningskostnaden för hög och inga vapen anskaffades.

CGA5P

CGA5P - Specialversion anpassad för polisiär användning med kortare pipa (10,2", motsvarande Ak5D). Vapnet är svartlackerat och säkringsomställarens automatläge är i fredstid spärrat med en insexskruv, vilket gör att vapnet endast kan användas för patronvis eld trots att det till sin konstruktion är ett helautomatiskt vapen. Skruven var avsedd att tas bort i krigstid, och vapnet blir då helautomatiskt.

Tillbehör

Ammunition

Till Ak 5 används 5 st olika patroner:

  • Skarp (5,56 mm NATO sk ptr 5B stkprj)

Skarp patron med helmantlad projektil utan bly och med stålkärna. Toppen av projektilen har en kärna av stål för ökad penetrationsförmåga. Projektilen är av miljöskäl tillverkad utan bly. Saknar färgmärkning och har ballistik som skarp patron 5. Har ersatt 5,56 mm NATO stkprj 5.

  • Spårljus (5,56 mm NATO sk ptr 5 slprj)

Spårljusprojektil med lyssats av fosfor. Man kan följa dess bana då det blir som ett rött lysande streck efter den. Projektilbanan stämmer väl överens med normalprojektilens. Spårljusprojektilen märkt med en röd markering på spetsen istället för den vita markeringen i tidigare versioner av spårljus (bland annat vissa typer av kalibern 7.62).

  • Irspårljus (5,56 mm)

Lyssatsen avger endast infrarött ljus, som kan ses i bildförstärkare men ej av blotta ögat. Patronens projektil är lilafärgad.

  • Pansarbrytande

En pansarbrytande projektil med en kärna av wolframkarbid mot mål som har kroppsskydd, tunnare pansar eller befinner sig bakom betong. Projektilen har svartmålad spets.

  • Lös (5,56 mm NATO lös ptr 5)

Den lösa patronen används enbart i fredstid under övning. Patronen har en träplugg som projektil som pulveriseras vid skjutning inuti pipan. Vapnet förses med en lösskjutningsanordning som gör att träflisorna inte skjuts ut rakt fram och därmed skulle kunna skada personer. Patronens projektil är helt röd och i trä.

Referenser

  1. ^ ”Automatkarbin 5 C/D”. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/vapen/automatkarbin-5-cd/. Läst 29 november 2013. 
  2. ^ [a b] Urban Lindfors (1985). ”Ak 5 - ett litet vapen med stor verkan”. Arménytt (Försvarsmakten) (5). http://www.gotavapen.se/gota/ak/ak4_5/ak5.htm. Läst 21 januari 2017. 
  3. ^ [a b c] Rask, Ulf K., red (2005). ”Truppförsök med renoverad och modifierad Ak 5”. Insats & Försvar (Försvarsmakten) (1): sid. 37. 1652-3571. Läst 22 december 2009. 

Externa länkar