M2 Browning

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Browning Machine Gun, Cal. .50, M2, HB
Machine gun M2 1.jpg
Tung kulspruta typ M2HB.
Typ Tung kulspruta
Ursprungsplats USA USA
Tjänstehistoria
I tjänst 1933 –
Använts av Se användare
Krig Andra världskriget
Koreakriget
Indokinakriget
Suezkrisen
Vietnamkriget
Sexdagarskriget
Oktoberkriget
Kambodjanska inbördeskriget
Kambodjansk-vietnamesiska kriget
Falklandskriget
Sydafrikanska gränskriget
Namibiska självständighetskriget
Invasionen av Grenada
USA:s invasion av Panama
Gulfkriget
Somaliska inbördeskriget
Jugoslaviska krigen
Afghanistan
Irakkriget
Produktionshistoria
Designad 1918[1]
Tillverkare Nuvarande: General Dynamics, Fabrique Nationale, U.S. Ordnance och Manroy Engineering

Tidigare: Sabre Defence Industries, Colt's Patent Fire Arms Company, High Standard Company, Savage Arms Corporation, Buffalo Arms Corporation, General Motors Corporation (Frigidaire, AC Spark Plug, Saginaw Steering och Brown-Lipe-Chappin Divisions), Kelsey Hayes Wheel Company, Springfield Armory, Wayne Pump Company, ERMCO och Ramo Manufacturing

Producerad 1921 –
Antal tillverkade 3 000 000[2]
Specifikationer
Vikt ca 38 kg (vapen med pipa), 96 kg (totalvikt)
Längd 1 650 mm

Kaliber 12,7 × 99 mm NATO
Mekanism Kort piprekyl
Eldhastighet 450–635 skott/min (M2HB)[3][4]
750–850 skott/min (AN/M2)
1 200 skott/min (AN/M3)
Utgångshastighet 900 m/s
Effektiv räckvidd Rörligt mål 600 m
Fast/stillastående mål 800 m
Ytmål 1 000 m

M2 Machine Gun, Browning .50 Caliber Machine Gun är ett luftkylt helautomatiskt vapen som fungerar enligt principen kort piprekyl. Den konstruerades av John Moses Browning i slutet av 1910-talet och är i grunden en förstoring av hans tidigare M1919 (Ksp m/22, m/39, 42). Den har en tämligen grov kaliber, benämnd 12,7 × 99 mm NATO (.50 BMG i USA), till vilken det finns flera av olika typer av ammunition. Eld kan avges både patronvis eller automatiskt. Den ursprungliga användningen var som beväpning i stridsflygplan och modellen har monterats i hundratusental i amerikanska jakt- och bombflygplan.

Browning M2 tillverkas av Fabrique Nationale och Bofors på licens.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Några basvarianter av vapnet.

  • M2HB, (heavy barrel "tung pipa") - Standardvariant av M2 Browning. Har en lång och tjock pipa med kort ventilationskåpa.
  • 12,7 mm AN/M2, (army/navy "arme/marin") - Flygburen variant. Har högre eldhastighet och kort pipa. Ska inte förväxlas med 20 mm AN/M2.
  • 12,7 mm AN/M3, (army/navy "arme/marin") - Flygburen variant. Har mycket högre eldhastighet och kort pipa. Ska inte förväxlas med 20 mm AN/M3.

I Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige kom M2 Browning i tjänst i Sverige först 1944 när Sverige köpte fyra stycken P-51 Mustang som nödlandat i Sverige. Dock ville man ha fler Mustanger, och vapnet kom inte i aktiv tjänst förrän 1945 när Sverige köpte in 50 nya P-51 Mustang, som nu fått beteckningen J 26.

P-51 var beväpnad med AN/M2 varianten av M2 Browning. Denna variant hade högre eldhastighet än markbundna M2 Browning. Dessa fick beteckningen 12,7 mm automatkanon m/45 (12,7mm akan m/45). Samtidigt kom även automatkanonen 20 mm akan m/45 i tjänst och därför är det viktigt att skriva kalibern i början. Anledningen att den fick beteckningen automatkanon är inte känt. Det kan bero på flera olika anledningar. En av dem kan vara att den sköt brandgranater. Dessa brandgranater var inte explosiva men klassades ändå som granater och inte projektiler vilket kan ha lett till beteckningen automatkanon. Ammunitionen för M2 Browning, 12,7 × 99mm, fick beteckningen patron m/45 och fanns i flera typer. 12,7 mm akan m/45 användes tills J 26 gick ur tjänst. De flesta av dem följde med de J 26 som såldes vidare till andra länder.

Browning M2 togs senare i tjänst igen. Denna gång var det M2HB som togs i bruk. Denna fick beteckningen Tung Kulspruta 12,7 mm (Tksp 12,7) men detta ändrades senare till Kulspruta 88 (Ksp 88).[5][6] De används bland annat till bevakningsbåtar, stridsfordon, minröjningstrupper och framför allt av Amfibiekåren. Stridsbåt 90H är utrustad med tre Ksp 88, två fast monterade i fören och en i lavett på mellandäck. Andra användningsområden är till exempel tungt understödsvapen för lågmekaniserade förband.

Ammunition[redigera | redigera wikitext]

  • Normalprojektil (NPRJ)
  • Spårljusprojektil (SLPRJ)
  • Spårljusbrandsprängprojektil (SLBRSPRJ)
  • Pansarbrandprojektil (PBRANDPRJ)
  • Brandprojektil (BRPRJ)

Användare[redigera | redigera wikitext]

M2-familjen har använts i stor omfattning i ett flertal länder, främst i dess grundläggande infanterikonfiguration. En kort lista över beteckningar för M2-familjen följer:

Land NATO-medlem Beteckning Beskrivning
Argentina Argentina[7] Nej M2HB 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Australien Australien[7] M2HB-QCB[8]
Österrike Österrike[7] üsMG M2
Bahrain Bahrain[9](p77)
Belgien Belgien[7] Ja
Benin Benin[7] Nej
Bolivia Bolivia[7]
Brasilien Brasilien[7] Mtr .50 M2 HB "BROWNING"
Bulgarien Bulgarien[7] Ja
Burkina Faso Burkina Faso[7] Nej
Burundi Burundi[7]
Kamerun Kamerun[7]
Kanada Kanada[7] Ja FN M2HB-QCB, GAU-21
Tchad Tchad[7] Nej
Chile Chile[7]
Kina Kina[7]
Colombia Colombia[7]
Elfenbenskusten Elfenbenskusten[7]
Kroatien Kroatien[7] Ja
Demokratiska republiken Kongo Demokratiska republiken Kongo[7] Nej
Danmark Danmark[7] Ja M/50 TMG
? 12,7 × 99 mm FNH M3M-kulspruta[10]
Djibouti Djibouti[7] Nej 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Dominikanska republiken Dominikanska republiken[7]
Ecuador Ecuador[7]
Egypten Egypten[7]
El Salvador El Salvador[7]
Etiopien Etiopien[7]
Frankrike Frankrike[7] Ja
Finland Finland[11] Nej Colt MG 53-2[12] 12.7 × 99 mm AN/M2 Colt
12,7 RSKK 2005 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Gabon Gabon[7] 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Gambia Gambia[7]
Ghana Ghana[7]
Tyskland Tyskland[13] Ja M3M, MG50
Grekland Grekland[7]
Guatemala Guatemala[7] Nej
Honduras Honduras[7]
Indien Indien[7]
Indonesien Indonesien[7]
Iran Iran[7]
Irland Irland[7] .5 tung kulspruta (tksp)[14]
Israel Israel[7]
Italien Italien[7] Ja
Jamaica Jamaica[7] Nej
Japan Japan[7] 12,7 mm tung kulspruta M2
Jordanien Jordanien[7]
Sydkorea Sydkorea[7] K6 12.7 × 99 mm Browning M2HB med ytterligare modifieringar; licensierad av Daewoo Precision Industries
Kuwait Kuwait[7] 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Libanon Libanon[7]
Liberia Liberia[7]
Litauen Litauen[15] Ja
Luxemburg Luxemburg[7] Mitrailleuse .50 M2 HB[16]
Madagaskar Madagaskar[7] Nej
Malaysia Malaysia[7]
Mauretanien Mauretanien[7]
Mexiko Mexiko[7]
Marocko Marocko[7]
Burma Myanmar[7]
Nederländerna Nederländerna[7] Ja
Nya Zeeland Nya Zeeland[7] Nej
Nicaragua Nicaragua[7]
Niger Niger[7]
Nigeria Nigeria[7]
Norge Norge[7] Ja 12,7 mitraljøse
Oman Oman[7] Nej
Pakistan Pakistan[7]
Panama Panama[7]
Paraguay Paraguay[7]
Peru Peru[7]
Filippinerna Filippinerna[7]
Portugal Portugal[7] Ja
Qatar Qatar[7] Nej
Rumänien Rumänien[7] Ja
Rwanda Rwanda[7] Nej
Saudiarabien Saudiarabien[7]
Senegal Senegal[7]
Serbien Serbien[7]
Singapore Singapore[7]
Somalia Somalia[7]
Sydafrika Sydafrika[7]
Spanien Spanien[7] Ja
Sverige Sverige[5] Nej 12,7 mm automatkanon m/45
(12,7 mm akan m/45)
[17]
12.7 × 99 mm AN/M2 Colt
Ska inte förväxlas med 20 mm automatkanon m/45 och ska därför skrivas med kalibern i början.
Kulspruta 88
(Ksp 88)
12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Tidigare nämnd Tungkulspruta 12,7 mm (Tksp 12,7))[18]
Schweiz Schweiz[7] 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Thailand Thailand[7]
Togo Togo[7]
Tonga Tonga[7]
Tunisien Tunisien[7]
Turkiet Turkiet[7] Ja
Förenade Arabemiraten Förenade Arabemiraten[7] Nej
Storbritannien Storbritannien[7] Ja L2A1
L6, L6A1 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel); avståndsmätarkulspruta för L7 105 mm-stridsvagnskanonen på stridsvagn Centurion
L11, L11A1 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel); avståndsmätarkulspruta
L21A1 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel); avståndsmätarkulspruta för L11 120 mm stridsvagnskanonen på stridsvagn Chieftain
L111A1[19] 12.7 × 99 mm M2QCB-kulspruta
M3M[20] 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel); Uppgraderad M2 för användning vid Commando Helicopter Force och andra enheter som dörrkulspruta på helikoptrar.
USA USA[7] Browning Caliber .50 M2, M2HB, XM218/GAU-16, GAU-21 Browning Caliber .50 M2 Heavy Barrel-kulspruta
Uruguay Uruguay[7] Nej 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta (M2 Heavy-Barrel)
Venezuela Venezuela[7]
Zimbabwe Zimbabwe[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ M2 .50 Caliber Machine Gun
  2. ^ ”Report: Profiling the Small Arms Industry - World Policy Institute - Research Project” (på engelska). World Policy Institute. november 2000. http://www.worldpolicy.org/projects/arms/reports/smallarms.htm. Läst 15 juli 2010. 
  3. ^ M2HB-QCB
  4. ^ Dunlap, Roy F. (1948) (på engelska). Ordnance Went Up Front. Samworth Press. sid. 310-311 
  5. ^ [a b] ”Kulspruta 88”. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/vapen/kulspruta-88/. Läst 11 februari 2015. 
  6. ^ ”Tung kulspruta 12,7”. Soldf.com. http://www.soldf.com/tksp127.html. Läst 8 februari 2012. 
  7. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg bh bi bj bk bl bm bn bo bp bq br bs bt bu bv bw bx by bz ca cb cc cd ce cf cg ch ci cj] Jones, Richard D. (27 januari) (på engelska). Jane's Infantry Weapons 2009/2010 (35:e). Jane's Information Group. ISBN 978-0710628695 
  8. ^ ”Light Calibre Weapons” (på engelska). Adi-limited.com. http://www.adi-limited.com/default.asp?page=141. Läst 8 september 2008. 
  9. ^ (på engelska) Report of the Bahrain Independent Commission of Inquiry. Bahrain Independent Commission of Inquiry. 23 november 2011. Arkiverad från originalet. http://files.bici.org.bh/BICIreportEN.pdf. 
  10. ^ Combat Support Wing (december 2007). ”Eskadrille 615 støtter Søværnet” (på danska). Mjølner: sid. 5. http://forsvaret.dk/CSW/Mjoelner/Documents/Mjoelner%20december%202007.pdf. [död länk]
  11. ^ ”Puolustusvoimat - Pyörremyrsky - Puolustusvoimien sotaharjoitus 2011” (på finska). Puolustusvoimat.fi. 13 maj 2011. Arkiverad från originalet den 27 april 2012. https://web.archive.org/web/20120427153713/http://www.puolustusvoimat.fi/wcm/Erikoissivustot/pvsh11/Suomeksi/Joukot%20ja%20kalusto/Maavoimien%20kalusto/. Läst 19 september 2011. 
  12. ^ ”Delivering Brewsters”. https://www.warbirdforum.com/faf.htm. Läst 7 februari 2018. 
  13. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 8 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120308230834/http://www.diesigns.com/down/HHK_CH-53.pdf. Läst 28 april 2011. 
  14. ^ Army Weapons - Heavy Machine Gun (HMG) Arkiverad 26 november 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  15. ^ ”Lietuvos kariuomenė :: Ginkluotė ir karinė technika » Kulkosvaidžiai » Sunkusis 12.7 mm (50) kulkosvaidis M-2 browning” (på litauiska). Kariuomene.kam.lt. 15 december 2009. http://kariuomene.kam.lt/lt/ginkluote_ir_karine_technika/kulkosvaidziai/sunkusis_12.7_mm_50_kulkosvaidis_m-2_browning.html. Läst 19 september 2011. 
  16. ^ Armement Arkiverad 20 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  17. ^ ”Automatkanon (Akan) m/45 12.7mm Colt. För Fpl J 26.”. https://digitaltmuseum.se/011023003346/automatkanon. Läst 7 februari 2018. 
  18. ^ [https://www.soldf.com/tksp127.html ”Kulspruta 88 - Ksp 88 (Tung kulspruta 12,7 mm - Tksp 12,7)”]. https://www.soldf.com/tksp127.html. Läst 7 februari 2018. 
  19. ^ ”Manroy Website” (på engelska). Manroy.co.uk. http://manroy.co.uk/manroy/. Läst 8 september 2008. 
  20. ^ MOD Defence News report of M3M acquisition for CHC mod.co.uk defence news accessed 26 Sept 2010

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]