Axel Boëthius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Axel Boëthius

Carl Axel Boëthius, född 18 juli 1889 i Arvika, död 7 maj 1969, var en svensk arkeolog. Han var son till professor Simon Boëthius och far till konstnären och författaren Renata Wrede.

Boëthius blev fil.mag. i Uppsala 1914, fil.lic. samma år, fil.dr. 1918 och var docent i klassisk fornkunskap och antikens historia 1918-25. Han kom att tillsammans med Olof Palme att delta i finska inbördeskriget i Svenska brigaden. Därefter ägnade han sig åt grekisk arkeologi och deltog 1921-22 i utgrävningar i Mykene i engelska arkeologiska institutionens regi. Mellan 1923-24 var han tillsammans med Gösta Bagge medredaktör i Svensk tidskrift. År 1925 utsågs han till föreståndare för Svenska Institutet i Rom, där han 1927 erhöll professors titel. Under hans ledning vann institutet internationell berömmelse på grund av sin vetenskapliga verksamhet. Mellan 1930-34 deltog Boëthius i och delvis även ledde utgrävningarna av ett latinskt stadssamhälle i Ardea i den italienska statens regi. Han hade goda kontakter med det italienska hovet och ordnade så att den svenska kronprinsen, senare kung Gustaf VI Adolf kunde medverka i utgrävningar.

År 1927 erhöll Axel Boëthius professors namn och blev 1933 medlem av Pontificia Accademia Romana di Archaeologia. År 1935 blev han professor i klassisk fornkunskap och antikens historia vid Göteborgs högskola. År 1938 blev han ledamot av Vetenskaps- och vitterhetssamhället och 1941 av Vitterhetsakademin.

Han var verksam även i USA:s akademiska miljöer. Han har även skrivit ett flertal böcker, varibland märks Die Pythaïs (1918, disputation), Greklands historia (i Bonniers illustrerade världshistoria 1926), samt Det förhistoriska Grekland (i Världshistorien 1927).

Boëthius fick motta Göteborgs stads förtjänsttecken den 4 juni 1952, med följande motivering: "Det finns en målning någonstans i ett av kontinentens stora museer, som avbildar Goethe under hans italienska resa. Den store författaren sitter i en mediterande pose med medelhavskustens blå luft över sig och med bilder och minnen från det gamla Italien i bakgrunden. Vad är det som rör sig inom honom? Därom kan kanske Axel Boëthius ge oss en aning, som själv med varsam hand grävt fram gamla minnen där borta och analyserat de kulturepoker, som haft ett så avgörande inflytande även för Västerlandets odling. Annars är Axel Boëthius som bekant professor vid vår egen högskola i klassisk fornkunskap och antikens historia, direkt kallad hit år 1934 från en längre vistelse i Rom, där han var föreståndare för svenska institutet. Förra året lämnade han ifrån sig uppgiften som Göteborgs högskolas rektor, där han under en femårsperiod givit glans åt vår lärda akademi icke minst genom sin klassiska talarkonst och sina goda förbindelser utåt. Antiken är för Axel Boëthius en inspirationskälla, men han lever helt med i nutidslivet. I det nordiska samarbetet har han gjort betydande insatser, och inom den anglosachsiska världen är han väl känd. Axel Boëthius, det är för mig en stor glädje att få överlämna stadens förtjänsttecken till Eder."[1]

Axel Boëthius är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.[2]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 1920 - Svenska brigaden
  • 1926 - Greklands historia
  • 1929 - Vandringar i Rom under professor Vilhelm Lundströms ledning
  • 1931 - De nya utgrävningarna i Rom
  • 1938 - Hur Rom byggdes under antiken
  • 1944 - Den romerska storstadens hyreshusarkitektur och dess bebyggelsegeografiska sammanhang
  • 1951 - Stadsbebyggelsen i Roms hamnstad Ostia
  • 1955 - Nya färdmål i Italien

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ Anföranden av stadsfullmäktiges ordförande vid utdelning av Göteborgs stads förtjänsttecken 1948–1952.
  2. ^ Svenska gravar
Tryckta källor
Webbkällor