Börje Cronholm
| Börje Cronholm | |
| Född | 28 augusti 1913 Lund |
|---|---|
| Död | 11 oktober 1983 Stockholm |
| Nationalitet |  Svensk |
| Institutioner | Karolinska Institutet |
| Alma mater | Lunds universitet |
| Nämnvärda studenter | Marie Åsberg |
| Har influerat | Daisy Schalling |
Lars Börje Cronholm, född den 28 augusti 1913 i Lund, död den 11 oktober 1983 i Stockholm, var en svensk psykiater och professor i psykiatri vid Karolinska Institutet.
Utbildning[redigera | redigera wikitext]
Efter studentexamen i Malmö 1931 började Cronholm studera medicin i Lund. Där blev han med.lic. 1941 försvarade 1951 i Stockholm sin doktorsavhandling om fantomupplevelser hos amputerade.[1] Efter disputationen fick han en docentur i psykiatri och 1962 utnämndes han till professor i psykiatri vid Karolinska Institutet, en tjänst som han upprätthöll till utgången av år 1979, då han blev emeritus. Han avled 1983 efter att ha drabbats av en elakartad hjärntumör.
Familjeförhållanden[redigera | redigera wikitext]
Börje Cronholm var son till rektorn L. Oscar G. Cronholm och Ellen Sandberg. Gift med Ulla född Fresk (1919-2002). Paret fick tre barn: Pia (1942), bibliotekarie i Lidingö, Tomas (1943), professor vid KI och Per (1946), datachef på SCB. Börje är farfar till konstnären Ellen Cronholm.
Forskarkarriär[redigera | redigera wikitext]
Cronholm hade ett stort konstintresse och i umgänget återfanns flera samtida konstnärer, kanske främst Roland Svensson. Han behandlade i flera skrifter särskilt schizofrenas konst, bland andra Ester Hennings (1887–1985) verk. Vid ett vikariat på Beckomberga under 1940-talet fick han god kontakt med henne själv och hennes kurator. Tack vare hans framsynthet förvaras nu ett åttiotal färgkritsteckningar av Henning på Nationalmuseum. [2] Cronholms forskning under senare år rörde främst psykologiska mätmetoder vid studier av minnesstörningar, hjärnskador, åldrande och depressionssjukdomar. Resultaten väckte internationell uppmärksamhet och med växande anseende följde medlemskap i flera utländska vetenskapliga sammanslutningar.[3]
Cronholm var från 1964 dåvarande Medicinalstyrelsens, numera Socialstyrelsens vetenskapliga råd i psykiatriska frågor. Han var medlem av i Medicinska forskningsrådet åren 1973-1980 och var ordförande i Svenska Läkaresällskapet 1980-1981. Därigenom blev han även berörd av nobelpriskommitténs arbete och utsedd att hålla talet till Konrad Lorenz vid utdelningen av dennes nobelpris 1973.[4]
Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]
- Börje Cronholm; Psykiatri som vetenskap, Nordic Journal of Psychiatry, Vol 34, Issue 3 & 4 (1980), sid 201 - 224
- Börje Cronholm; Ernst Josephsons psykiska sjukdom i Erik Blombergs tolkning. Ord och Bild (1961)
- Börje Cronholm; Schizofrena konstnärer. Nytt och Nyttigt nr 3 (1958)
Noter och referenslitteratur[redigera | redigera wikitext]
- ^ Phantom Limbs in Amputees. A Study of Changes in the Integration of Centripetal Impulses with Special Reference to Referred Sensations, Stockholm / Copenhagen, Ejnar Munksgaard, 1951. Diss. 8vo. 312 pp.
- ^ Medicinsk konstpaus; Ester Henning – magisk expressionist som på hospital skapade sig en egen värld Arkiverad 10 januari 2019 hämtat från the Wayback Machine., Läkartidningen nr 3 (2004).
- ^ Nekrolog i Svenska Dagbladet (1983-10-15) signerad Marie Åsberg, Daisy Schalling och Göran Sedvall.
- ^ Ethology, psychiatry and psychosomatic medicine: a review with particular regard to basic research by the 1973 Nobel prize laureates: Karl von Frisch, Konrad Lorenz and Nikolas Tinbergen / Börje Cronholm , Stockholm (1974).
- Jan-Otto Ottosson: Psykiatrin i Sverige, Natur och Kultur (2003). ISBN 978-91-27-09461-1