Bensin
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Synnerligen bristfälligt källbelagd, en enda källa (om än en bra sådan) till stöd för tre meningar (2016-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Bensin (av franska: benzine, en avledning av benzoe – se bensoeharts[1]) är en blandning av flytande kolväten (framförallt alkaner) med 5 till 10 kolatomer. Den är en lättflyktig, lättantändlig och lättflytande vätska, och kokpunkten är mellan 30 och 190 °C. Bensin är det viktigaste bränslet för förbränningsmotorer.[1]
Användning och ursprung
Bensin används framförallt som motorbränsle, men också som lösningsmedel (en högraffinerad bensin med mycket låg aromatisk halt[1]). Den tillverkas vanligen från råolja, men det är möjligt att tillverka bensin från andra källor såsom naturgas, kol eller biomassa.
Den absolut största användningen av bensin är som bränsle i mindre motorer (från enstaka till tusentals kilowatt), i mopeder, motorcyklar, personbilar och propellerflygplan.
Före ottomotorns genombrott användes bensin främst till fläckborttagning, avlusning, lampolja med mera.
Innehåll
Kolväten
Bensin är inte strikt kemiskt definierat utan är ett handelsnamn för ett petroleumdestillat som består av över 500 olika kolväten. Alla dessa kolväten kan indelas i grupper där de vanligaste och en typisk sammansättning är:
Tillsatser
Utöver detta innehåller bensin även olika tillsatsmedel. Dessa är vanligen avsedda att motverka åldring (stabiliserare), korrosion (antikorrosion) och beläggningar i motor och bränslesystem.
Bensinens komponenter tillverkas med flera olika processer och de olika komponenterna blandas sedan i önskade proportioner för att få en slutprodukt med önskade egenskaper. Dessa processer inkluderar katalytisk krackning, hydrokrackning, isomerisation, reformning och alkylering. Rena destillat kan också utgöra en del av bensinen; ensamma har de dock för lågt oktantal. Processerna utvecklas också hela tiden för att bland annat reducera innehållet av giftiga kolväten.
Den bensin som används för framdrivning av flygplan med kolvmotorer skiljer sig något från den motorbensin som används till andra fordon. Vanligen har flygbensinen ett högre oktantal och en något annorlunda sammansättning. I flygbensin är fortfarande alkylbly en vanlig tillsats och bränslet består till stor del av alkylat, vilka har god blyrespons.
Från bly till blyfritt
Förr innehöll bensin alkylbly för att höja oktantalet. En bieffekt var att det motverkade "valve seat recession"; mikrosvetsning av ventil och säte. Alkylbly, det vill säga tetraetylbly eller tetrametylbly, användes tillsammans med etylendibromid och etylendiklorid (kallade "scavengers") för att undvika blybeläggningar i motorn.
Numera innehåller bensin inte bly; detta faktum i kombination med att de flesta moderna motorer har topplock av aluminium är anledningen till att härdade, lösa ventilsäten numera används. I äldre motorer utan härdade ventilsäten måste blyersättningsmedel, vanligen kalium, tillsättas bränslet. När blyet fasades ut, vilket var nödvändigt för att den katalytiska avgasreningen skulle fungera och eftersom bly är ett miljögift, kompenserades detta genom att innehållet av kolväten med höga oktantal, exempelvis aromater, ökades. Tidigare hade bensinbolagen mest fokuserat på processer som kunde framställa kolväten med god blyrespons.
Tilläggsmedel
Idag är det vanligt att bensinen som säljs innehåller upp till 5 % etanol för att minska åtgången på olja och utsläppen av fossil koldioxid. I äldre motorer utan katalytisk avgasrening hjälper den även till att underlätta förbränningen och minska utsläppen av giftig kolmonoxid. Bensin får för tillfället innehålla max 5 % etanol eller 3 % metanol med stabiliseringsmedel enligt SS 155422 vilket är den standard som reglerar innehåll och egenskaper för bensin av miljöklass för motorfordon i Sverige. Flera biltillverkare godkänner dock upp till 10 % etanol i bensinen.
Sedan den 1 maj 2011 säljer bensinstationer i Sverige bensin innehållande 10 % etanol (E10).[källa behövs] I Finland genomföres denna förändring den 1 januari tidigare samma år.
Energi
Bensin har ett nettoenergiinnehåll på cirka 43 MJ/kg (megajoule/kilogram), med vissa variationer - 1 liter bensin anses motsvara ca 9,1 kWh.
Historik
På 1920-talet undersöktes ett flertal tillsatser till bensin för att förbättra motståndskraften mot kompressionständning (knackning). Denna egenskap anges med oktantalet. Man ville öka motorernas kompression för att förbättra verkningsgraden och därmed bränsleekonomin. Tetraetylbly visade sig vara synnerligen effektivt, och detta blev så småningom en standardtillsats. Den stora giftigheten bortsåg man från med dåtidens ringa biltrafik. I Sverige såldes bensin under flera årtionden (1930-tal till 1980-tal med avbrott under och en tid efter det andra världskriget) som Regular 93 oktan, Medium 97 oktan och Premium först 100 oktan, från tidigt 70-tal sänkt till 99 oktan. Blyets giftighet blev ett allt mer uppmärksammat problem, och i mitten av 1980-talet började blyfri bensin säljas i mindre skala. Blyets oktanhöjande effekt kunde då ersättas genom framsteg inom kemisk bearbetning av bensinråvarorna. Från och med "sena" bilar av årsmodell 1987, blev katalytisk avgasrening påbjuden i lag. Medan många icke-katalysatorrenade bilar kunde tankas med blyfri bensin, var det en absolut nödvändighet för bilar med katalysator, då blyet förstör denna. Sedan cirka år 2000 har endast blyfri bensin sålts. Vanliga oktantal är 92 och 95. För de veteranbilar som är beroende av blyets ventilsmörjande verkan får ägaren själv fylla på en ersättningssubstans.
De gamla bensinbolagen (särskilt de som försvunnit från Sverige) har fått en viss kultstatus, kanske mer på landsbygd än i storstadsområden. BP, Caltex, Esso, Gulf, Koppartrans och Nynas är exempel på sådana.
Se även
Referenser
- ”Fossila bränslen”. Naturvårdsverket. http://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i-Sverige/Uppdelat-efter-omrade/Energi/Fossila-branslen/. Läst 16 augusti 2016.