Andres Küng

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Andres Küng, född 13 september 1945 i Ockelbo församling, Gävleborgs län, död 10 december 2002 i Slottsstadens församling, Malmöhus län,[1] var en estnisk‐svensk[2] journalist, författare, företagare och politiker.

Andres Küng föddes i Ockelbo som son till estniska flyktingar som flytt undan Sovjetunionens ockupation. Han utbildade sig till civilekonom vid Handelshögskolan i Stockholm, med examen 1967. Han var redaktör för OBS Kulturkvarten i Sveriges Radio 1969–1972 och utrikeskommentator i TV 1:s Barnjournalen 1972–1982.

Küng var starkt engagerad i kampen mot socialismen och för de baltiska ländernas självständighet. Han har skrivit ett femtiotal böcker, tusentals artiklar samt hållit flera föredrag i ämnet. Han var partipolitiskt aktiv inom folkpartiet, där han bl.a. var partistyrelseledamot 1982–1991. Han var ersättare i Sveriges riksdag för Fyrstadskretsen två kortare perioder 1982 och 1983, och var sistnämnda tiden suppleant i Konstitutionsutskottet.[3]

Küng var ordförande i Friheten i Sverige från grundandet 1985 till samgåendet med Medborgarrättsrörelsen och var vice ordförande i den sammanslagna organisationen Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige 1988–1990 och ordförande 1990–1993.[4] Han var också en av grundarna av Måndagsrörelsen, till stöd för ett fritt Baltikum, i början av 90-talet. 1993 var han med och startade Estlands första privata TV-station EVTV.

I november 1998 tilldelades han Lettlands högsta statliga utmärkelse, Trestjärneorden, av president Guntis Ulmanis och i februari 1999 mottog han Estlands motsvarighet, Vita stjärnans orden, av president Lennart Meri.

Böcker[redigera | redigera wikitext]

  • Vad händer i Baltikum?, Aldus/Bonniers 1973
  • Sådan är socialismen – en orättvis betraktelse?, 1982
  • Vingar över Amazonas, ISBN 91-536-5077-8, Den kristna bokringen, 1984
  • Riga En personlig vägvisare,ISBN 91-7055-056-5, Sellin & Partner Förlag AB, 1992

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1947–2003, CD-ROM, version 3.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2003).
  2. ^ Andres Küng, insändare i Sydsvenska Dagbladet Snällposten 6 juni 2000.
  3. ^ Enkammarriksdagen 1971–1993/94. Ledamöter och valkretsar, band 1 s. 526. Sveriges riksdag 1996.
  4. ^ ”Andres Küng (Curriculum vitae)”. Info Ettevõtete Grupp / Info Enterprises Group. http://www.ieg.ee/ak/cv.html. Läst 22 september 2016.