Blåkäft

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Blåkäft
Fish4271 - Flickr - NOAA Photo Library.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Kindpansrade fiskar
Scorpaeniformes
Familj Drakhuvudfiskar
Sebastidae
Släkte Helicolenus
Art Blåkäft
H. dactylopterus
Vetenskapligt namn
§ Helicolenus dactylopterus
Auktor Delaroche, 1809
Hitta fler artiklar om djur med

Blåkäft (Helicolenus dactylopterus), en fisk i familjen drakhuvudfiskar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

En rosafärgad fisk med mörkare tvärband och, speciellt på nedre delen av kroppen, ljusare fläckar. Buken är ofta rent vit. Insidan av mun- och gälhålor är blåsvarta, därav det svenska namnet. Ögonen är stora. Till skillnad från många andra nordiska drakhuvudfiskar är de nedersta fenstrålarna på bröstfenorna fria i spetsen. Ryggfenan är mycket lång och uppdelad i två sektioner: En främre, längre del, med kraftiga taggstrålar, och en bakre, högre del med mjuka fenstrålar.[1]

Blåkäften kan bli upp till 47 centimeter lång[2] och kan väga upp till två kilogram[1].

Uppges vara svagt giftig[2].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

I atlanten från i väster Venezuela till Nova Scotia i Kanada, i öster längs norra Norge till Skagerack, norra Nordsjön, väster om Brittiska öarna samt via Medelhavet ner över Guineabukten, Kanarieöarna, Azorerna, Walvis Bay i Namibia till KwaZulu-Natalprovinsen i Sydafrika[2]. Mycket sällsynt i Sverige, och fortplantar sig inte där[1].

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Lever i stim på 200 till 800 meters djup[1], sällsynt ända ner till 1100 meter[2]. Blåkäften kan bli upp till 43 år gammal[2].

Blåkäften livnär sig av småfisk och mindre bottendjur som maskar och kräftdjur.[1]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Leker under hösten. Fisken är levandefödare, honan föder under vår till sommar upp till 40 000 tre till fyra millimeter stora ungar, som är pelagiska tills de når en längd av tre till fem centimeter.[1]

Kommersiell betydelse[redigera | redigera wikitext]

Blåkäften är av litet ekonomiskt värde, men säljs ibland som bifångst.[1]

Sportfiske[redigera | redigera wikitext]

Arten fångas regelbundet vid djuphavsfiske i Skagerrak, företrädesvis då i djupområdena kring området 10-gradarn. Svenskt rekord innehas för närvarande av Martin Jutaren, Rydebäck, som den 27 juni 2015 fångade ett exemplar av arten på en vikt på 1 420 gram och vilken hade en längd av 46 centimeter.[källa behövs]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. Sid. 131. ISBN 91-518-4572-5 
  2. ^ [a b c d e] ”Helicolenus dactylopterus dactylopterus: Blackbelly rosefish” (på en). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=76. Läst 2009-04-17.