Camille Paglia

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Camille Paglia
Paglia 2015 på Teatro Cetip i São Paulo.
FöddCamille Anna Paglia
2 april 1947 (71 år)
Endicott, New York, USA
NationalitetAmerikansk
Yrke/uppdragKonst- och kulturhistoriker
Professor
Känd förSexpositiv feminism

Camille Anna Paglia, född 2 april 1947 i Endicott, New York, är en amerikansk konst- och kulturhistoriker, professor vid University of the Arts i Philadelphia[1], mycket uppmärksammad som debattör.

Hennes akademiska avhandling Sexual Personae: Art and Decadence from Nefertiti to Emily Dickinson, publicerad 1990, blev en storsäljare. Paglia är förespråkare för sexpositiv feminism och har kritiserat den traditionella feminismens uppfattningar. Paglia följer en biologistisk syn på manligt och kvinnligt och är kritisk till queerteoretiker som exempelvis Judith Butler.

Feminism[redigera | redigera wikitext]

Att Camille Paglia växte upp i en italiensk-amerikansk invandrarfamilj nämner hon själv som den största påverkan på hennes världsbild, som består av att man måste lära sig att försvara sig själv eftersom världen är farlig. Enligt Paglia är dagens feministiska rörelse det motsatta, då den enligt henne strävar efter att skydda flickor från medelklassen från omvärldens ondska vilket i sin tur resulterar i att de blir hjälplösa offer vid minsta motgång. Med den slutsatsen liknar Paglia dagens feminism med den viktorianska periodens kvinnosyn; att kvinnor inte kan se efter sig själva. Vilket hon menar är den egentliga feminismens motpol.

Roten till den samtida feminismens problematik ser hon ligger i de amerikanska lärosätenas utformning av "woman's studies", som spridit sig till övriga västvärlden. Hon råder dagens feminister att inse att det finns mer inom feminismen än feminism. Camille Paglia är för prostitution och pornografi, och emot all form av kvotering och särbehandling för kvinnor.

Debatt om det amerikanska presidentvalet 2016[redigera | redigera wikitext]

Camille Paglia är en aktiv samhällsdebattör och har uppmärksammats för sin kritik av Hillary Clinton. Hon har hårt motsatt sig de som anser att det skulle vara en stor feministisk framgång om Hillary Clinton skulle vinna det amerikanska presidentvalet 2016. Paglia menar tvärtom och säger att Hillary endast spelar på att vara kvinna men att hon egentligen inte alls har blivit förtryckt på grund av sitt kön. Paglia ser istället att Hillary har destabiliserat Nordamerika och orsakat en flyktingkris från Syrien. Paglia hävdar vidare att det inte skulle innebära någon progressiv förändring över huvud taget med Hillary vid makten, och att Hillary endast skulle göra det hon gjorde som utrikesminister: manipulera de olika nivåerna av makt som finns i Washington.

Angående Donald Trump avvisar Paglia uttalanden om att han skulle vara ett hot mot den västerländska civilisationen. Innan presidentvalet 2016 sade hon att det är omöjligt att förutspå vem av kandidaterna som kommer att vinna, men att många amerikaner är trötta på det politiska etablissemanget. Om Trump skulle vinna valet skulle det innebära en rasering av maktstrukturerna inom både det Republikanska och det Demokratiska partiet, samt medias makt. Det skulle innebära en enorm frisläppning av energi i en tid som präglas av kris och internationell spänning, menar Paglia.[2]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Sexual Personae: The Androgyne in Literature and Art (avhandling: 1974)
  • Sexual Personae: Art and Decadence from Nefertiti to Emily Dickinson (1990)
  • Sex, Art and American Culture: Essays (1992)
  • Vamps and Tramps: New Essays (1994) ISBN 0-679-75120-3
  • The Birds (BFI Film Classics) (1998)
  • Break, Blow, Burn: Camille Paglia Reads Forty-three of the World's Best Poems (2005) ISBN 0-375-42084-3
  • Glittering Images: A Journey Through Art from Egypt to Star Wars (2012)
  • Free Women, Free Men: Sex, Gender, and Feminism (2017)
  • Provocations: Collected Essays (2018)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Camille Paglia uarts.edu, Läst 1 juni 2018
  2. ^ ‘The woman is a disaster!’: Camille Paglia on Hillary Clinton” (på en-US). The Spectator. 29 oktober 2016. http://www.spectator.co.uk/2016/10/the-woman-is-a-disaster-camille-paglia-on-hillary-clinton/. Läst 19 mars 2017.