Camille Paglia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Camille Paglia, född 2 april 1947 i Endicott, New York, är en amerikansk konst- och kulturhistoriker, professor i Philadelphia, mycket uppmärksammad som debattör.

Hennes akademiska avhandling Sexual Personae: Art and Decadence from Nefertiti to Emily Dickinson, publicerad 1990, blev en storsäljare. Paglia är förespråkare för sexpositiv feminism och har kritiserat den traditionella feminismens uppfattningar. Paglia följer en biologistisk syn på manligt och kvinnligt och är kritisk till queerteoretiker som exempelvis Judith Butler.

Feminism Att Paglia växt upp i en invandrarfamilj, nämner hon själv som den största påverkan på hennes världsbild, som består av att man måste lära sig försvara sigsjälv eftersom världen är farlig. Enligt Paglia är dagens feministiska rörelse det motsatta. Eftersom den vill skydda flickor från medelklassen från omvärldens ondska vilket resulterar i att de blir hjälplösa offer vid minsta motgång. Med den slutsatsen liknar Paglia dagens feminism med den Viktorianska periodens kvinnosyn; att kvinnor inte kan se efter sig själva. Vilket hon menar är den egentliga feminismens motpol.

Roten till den samtida feminismens problematik ser hon ligger i de amerikanska akademiernas utformning av “woman studies”, som spridit sig till övriga västvärlden. Hon råder dagens feminister att inse att det finns mer inom feminismen än feminism. Camille Paglia är för prostitution och pornografi, och emot all form av kvotering och särbehandling för kvinnor.

Kritiken mot Hillary Paglia är en aktiv samhällsdebattör och har uppmärksammats för sin kritik av Hillary Clinton. Hon har hårt motsatt sig de som anser att om Hillary Clinton skulle vinna det amerikanska valet 2017; skulle det betyda en stor feministisk framgång. Paglia menar tvärtom och säger att Hillary endast spelar på att vara kvinna men att hon egentligen inte alls har blivit förtryckt på grund av sitt kön. Paglia ser istället att Hillary har destabiliserat Nordamerika och orsakat en flyktingkris från Syrien. Vidare hävdar paglia att Hillary vid makten inte skulle innebära någon progressiv förändring över huvud taget, Hillary endast skulle göra det hon gjorde som utrikesminister: manipulera de olika nivåer av makt som finns i Washington.

Debatt om det amerikanska valet Angående Donald Trump avvisar hon uttalanden att han är ett hot mot den västerländska civilisationen. Innan valet 2017 sade hon att det är omöjligt att förutspå vem av kandidaterna som kommer vinna. Men många amerikaner är trötta på etablissemanget. Om Trump skulle vinna valet skulle det innebära en rasering av maktstrukturen inom både det Republikanska och Demokratiska partiet, samt medias makt. Det skulle innebära en enorm frisläppning av energi i en tid som präglas av kris och internationell spänning, menar Paglia.[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Sexual Personae: The Androgyne in Literature and Art (avhandling: 1974)
  • Sexual Personae: Art and Decadence from Nefertiti to Emily Dickinson (1990)
  • Sex, Art and American Culture: Essays (1992)
  • Vamps and Tramps: New Essays (1994) ISBN 0-679-75120-3
  • The Birds (BFI Film Classics) (1998)
  • Break, Blow, Burn: Camille Paglia Reads Forty-three of the World's Best Poems (2005) ISBN 0-375-42084-3
  • Glittering Images: A Journey Through Art from Egypt to Star Wars (2012)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ‘The woman is a disaster!’: Camille Paglia on Hillary Clinton” (på en-US). The Spectator. 29 oktober 2016. http://www.spectator.co.uk/2016/10/the-woman-is-a-disaster-camille-paglia-on-hillary-clinton/. Läst 19 mars 2017.