Riksdagsvalet i Sverige 1988

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Riksdagsvalet i Sverige 1988
Sverige
1985 ←
18 september 1988
→ 1991

Riksdagens 349 platser
  Första parti Andra parti Tredje parti
  Ingvar Carlsson.jpg Carl Bildt 2001-05-15.jpg Bengt Westerberg
Ledare Ingvar Carlsson Carl Bildt Bengt Westerberg
Parti Socialdemokraterna Moderaterna Folkpartiet
Föregående val 159 76 51
Erhållna mandat 156 66 44
Mandatförändring -3 -10 -7
Röster 2 321 826 983 226 655 720
Andel 43,21 % 18,30 % 12,20 %

  Fjärde parti Femte parti Sjätte parti
  Olof Johansson Bundesarchiv Bild 183-N0701-023, Berlin, Erich Honecker, Lars Werner cropped.jpg
Ledare Olof Johansson Lars Werner Eva Goës, Birger Schlaug
Parti Centerpartiet Vänsterpartiet kommunisterna Miljöpartiet
Föregående val 42 19 0
Erhållna mandat 44 21 20
Mandatförändring - 2 20
Röster 607 240 314 031 296 935
Andel 11,30 % 5,84 % 5,53 %

Statsminister före valet

Ingvar Carlsson
Socialdemokraterna

Omvald statsminister

Ingvar Carlsson
Socialdemokraterna

Riksdagsvalet i Sverige 1988 hölls den 18 september 1988.

Valkampanjen[redigera | redigera wikitext]

Med en högkonjunktur i ryggen, endast 2,3 procent arbetslösa och statsfinanser i balans hade den socialdemokratiska regeringen i maj-juni ett gott utgångsläge. Då utbröt den så kallade Ebbe Carlsson-affären den 1 juni när Expressen kunde avslöja att Ebbe Carlsson var inblandad i utredningen om mordet på Olof Palme. När tidningen frågade justitieminister Anna-Greta Leijon om hon hade skrivit ett rekommendationsbrev till Carlsson förnekade hon först detta, men samma dag diariefördes just ett sådant brev och hemligstämplades genast. De borgerliga partierna hotade med misstroendeförklaring och den 7 juni avgick justitieministern.

Under mitten av 1988 uppmärksammades den försämrade miljön: algblomning i Östersjön, säldöd och avstängda badstränder. Debatten om hur miljögifter påverkar naturen gynnade miljöpartiet som ställde upp i riksdagsvalet för tredje gången och kom in. Miljöpartiets intåg innebar att riksdagen fick ett nytt politiskt parti för första gången sedan 1932.

Centerpartiet gjorde under sin nya partiledare Olof Johansson ett bra val och ökade från 8,5% till 11,3%. Detta trots att partiet valet innan ingått en valteknisk samverkan med KDS under namnet Centern och trots att miljöpartiet, vilket likt centerpartiet hade stort fokus på miljöfrågorna, med sina 5,53% kom in i riksdagen. Till en början hade Johansson det svårt att nå ut i debatten men då miljöfrågorna lyftes i slutet av valrörelsen fick han mer utrymme, då detta sågs som en av hans och centerrörelsens starka frågor.[källa behövs] Johanssons popularitet ökade även i och med SVT:s partiledarutfrågning veckan före valet.[källa behövs]

Den stora partiledarutfrågningen i SVT leddes av Christer Pettersson och Elisabet Höglund och hade en argumenterande och konfrontatorisk framtoning och många av partiledarna blev irriterade över att inte få tala till punkt, något som inte blev till deras fördel.[källa behövs] Både Werner, Carlsson, Bildt och Schlaug blev märkbart irriterade på utfrågarna.[källa behövs] Johansson var den som klarade sig bäst, han gick ut sist bland partiledarna och hade en betydligt mer lättsam stil.[källa behövs] Han inledde sin utfrågning med att skämta och skratta med Elisabet Höglund, något han fortsatte med under hela utfrågningen och vilket blev till hans fördel.[källa behövs]Ian Wachtmeister sa när han var gäst i Hagge Geigerts program Gäst hos Hagge någon månad efter valet att man i alla val behöver en "Snoddas", någon som man kan tycka är lite snygg och rolig.[källa behövs] Han menade att i valet 1979 var det Ola Ullsten, i valet 1982 var det Ulf Adelsohn, 1985 var det Bengt Westerberg och i detta valet 1988 var det Olof Johansson. [källa behövs]

Vid ett valmöte i Vasaparken i Stockholm den 4 september påstod Socialdemokraternas Sten Andersson med anledning av Folkpartiets förslag till marginalskatter att folkpartiledaren Bengt Westerberg hade en "felprogrammerad hjärna": Hur välmodulerad en hjärna än är, så hjälper det inte om den är felprogrammerad.[källa behövs]

En annan politisk affär var att LO:s ordförande Stig Malms dotter fick en lägenhet hos Riksbyggen i Stockholm trots att hon inte stod i bostadskön.[källa behövs] Malm satt i Riksbyggens styrelse. En annan sak som uppmärksammades stort var folkomröstningen i Sjöbo kommun om kommunens flyktingmottagning, där lokala centerpartister i strid med partiledningen argumenterade för en mycket restriktiv invandring till Sjöbo och resten av Sverige. De ledande företrädarna för centerpartiet i Sjöbo uteslöts sedermera ur partiet och bildade ett eget lokalt parti, Sjöbopartiet.

Trots affärer av olika slag gjorde Socialdemokraterna ett relativt bra val. Då Ingvar Carlsson efter mordet på Olof Palme fick gå in som statsminister saknade han det självklara pondus som Palme haft men klarade sig ändå bra i den stora partiledardebatten i SVT. Precis som under Palmes tid hade Kjell-Olof Feldt en central position i den socialdemokratiska valpropagandan. Feldt rönte även ett stort förtroende hos en stor del av näringslivet. Ian Watchmister skrev i sin bok Ankdammen om att näringslivsfolk brukade tala om Feldt som "klart den bäste utav dom, ekonomiskt skolad, förstår oss", något som gjorde Feldt till ett rött skynke för många vänster-socialdemokrater, vilket bland annat var anledningen till Rosornas krig som pågick mellan valen 1985 och 1988.[källa behövs]

Partiernas valaffischer:

  • Kristdemokraterna en världsrörelse! - Rösta på Kristdemokratiska Samhällspartiet

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Parti Partiledare Röster Mandatfördelning
Antal +− % Antal +−
  Socialdemokraterna Ingvar Carlsson 2 321 826 43,21 −1,47 156 −3
  Moderata samlingspartiet Carl Bildt 983 226 18,30 −3,03 66 −10
  Folkpartiet Bengt Westerberg 655 720 12,20 −2,03 44 −7
  Centerpartiet Olof Johansson 607 240 11,30 42
  Vänsterpartiet kommunisterna Lars Werner 314 031 5,84 +0,48 21 +2
  Miljöpartiet Eva Goës och Birger Schlaug 296 935 5,53 +4,03 20 +20
  Kristdemokratiska samhällspartiet Alf Svensson 158 182 2,94
  Övriga partier 36 559 0,68
Antal giltiga röster 5 373 719 100,00   349  
Ogiltiga röster 67 331  
Totalt 5 441 050
(85,96 %)

Det socialistiska blocket (S och VPK) fick sammanlagt 49 procent medan det borgerliga blocket (C, FP och M) fick 41,8 procent av rösterna. Miljöpartiet fick 5.5 procent och kom för första gången in i riksdagen, men stod utanför blockpolitiken.

Av 6 330 023 röstberättigade deltog 5 441 050 personer i valet, vilket ger ett valdeltagandet på 85,96 procent, en nedgång med 3,89 procentenheter.

Kds hade satsat på att nå minst 12 procent i Jönköpings läns valkrets, för att kunna få ett riksdagsmandat för sin partiledare Alf Svensson, men nådde med 10,6 procent inte riktigt ända fram.

Nyinvalda framtidsnamn[redigera | redigera wikitext]

Bland de nyivalda riksdagskandidaterna som tog plats i kammaren för första gången och som senare skulle bli kända politiker fanns följande namn : Charlotte Cederschiöld, Åsa Domeij, Ylva Johansson, Eva Goës, Gudrun Schyman, Annika Åhnberg, Håkan Holmberg, Maj-Inger Klingvall, Jan Björkman, Ingegerd Wärnersson, Claes Roxbergh, Lars Bäckström, Marianne Samuelsson, Britt Bohlin, Carl Frick, Sinikka Bohlin, Karin Starrin, Maggi Mikaelsson, och Britta Bjelle.

Mandatfördelning mellan blocken[redigera | redigera wikitext]

Socialdemokraterna och vpk fick tillsammans 177 mandat mot de tre borgerliga partierna som fick 152 mandat. Miljöpartiet, med 20 mandat, ställde sig utanför blockpolitiken.

Regeringsbildning[redigera | redigera wikitext]

Regeringen Carlsson I satt kvar. I regeringsförklaringen uttalade statsminister Ingvar Carlsson att det var regeringens föresats att söka breda lösningar i frågor som var av betydelse för vår nationella säkerhet. Vidare anförde han att det var regeringens ansvar och strävan att ta till vara alla goda initiativ och att verka för breda lösningar (prot. 1988/89:2).

Se även[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Sveriges Statskalender för året 1989.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]