Cyrus Vance
| Cyrus Vance | |
 | |
| Född | 27 mars 1917[1][2][3] Clarksburg, West Virginia, USA |
|---|---|
| Död | 12 januari 2002[1][2][3] (84 år) Mount Sinai Hospital, New York, USA |
| Begravd | Arlingtonkyrkogården[4] kartor |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Yale Law School Kent School Yale College  |
| Sysselsättning | Officer, ishockeyspelare, diplomat, advokat, politiker |
| Befattning | |
| USA:s arméminister (1962–1964) USA:s biträdande försvarsminister (1964–1967) USA:s utrikesminister (1977–1980) | |
| Arbetsgivare | Mount Holyoke College |
| Politiskt parti | |
| Demokratiska partiet | |
| Maka | Grace Elsie Sloane |
| Barn | Cyrus Vance Jr. (f. 1954) |
| Släktingar | John W. Davis |
| Utmärkelser | |
| Freedom Award (1992) Presidentens frihetsmedalj Fyra friheters-priset - Frihetsmedaljen Hedersdoktor vid Haifa Universitet | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Cyrus Roberts Vance, född 27 mars 1917 i Clarksburg, West Virginia, död 12 januari 2002 i New York, var en amerikansk politiker (demokrat) och USA:s utrikesminister under president Jimmy Carter åren 1977–1980.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Vance tjänstgjorde i såväl John F. Kennedys som Lyndon B. Johnsons administrationer under försvarsminister Robert McNamara, först som arméminister 1962–1964 och sedan som biträdande försvarsminister 1964–1967. Som arméminister ansvarade han för att armén skickades till University of Mississippi för att skydda den svarta studenten James Meredith 1962. Han stödde till en början Vietnamkriget, men blev mot slutet av 60-talet allt mer tveksam till det amerikanska deltagandet.
Som utrikesminister arbetade Vance för ökad avspänning och var pådrivande för nedrustningsavtalet SALT II samt Camp David-avtalen tillkomst. Hans inflytande minskade i takt med att den nationella säkerhetsrådgivaren Zbigniew Brzezinskis ökade. Vance avgick från sin post 1980 i protest mot hur Carter hanterade gisslankrisen i Iran, en händelse som också starkt bidrog till Carters förlust i presidentvalet 1980.
Vance var FN-förhandlare i fredssamtalen gällande Bosnien-Hercegovina 1992-1993, men tvangs dra sig tillbaka på grund av dålig hälsa. Tillsammans med EG-förhandlaren Lord David Owen framlade han Vance-Owen fredsplanen, som gick ut på att dela upp republiken i tio halvautonoma provinser. Planen förkastades av den bosnisk-serbiska sidan.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Cyrus-Vancetopic/Britannica-Online, omnämnd som: Cyrus Vance, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w60p1g6k, omnämnd som: Cyrus Vance, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, ancexplorer.army.mil.[källa från Wikidata]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Cyrus Vance.
Wikimedia Commons har media som rör | Företrädare: Henry Kissinger |
USA:s utrikesminister 1977–1980 |
Efterträdare: Edmund S. Muskie |
| |||||||||||||||||||
|