Cyrus Vance

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Cyrus Vance
CyrusVanceSoS.jpg
Född27 mars 1917[1][2][3]
Clarksburg, West Virginia[4], USA
Död12 januari 2002[1][2][3] (84 år)
Mount Sinai Hospital, USA
BegravdArlingtonkyrkogården[5]
kartor
MedborgarskapUSA
Utbildad vidYale Law School
Kent School
Yale College Arbcom ru editing.svg
SysselsättningOfficer, ishockeyspelare, diplomat, advokat, politiker
Befattning
USA:s arméminister (1962–1964)
USA:s biträdande försvarsminister (1964–1967)
USA:s utrikesminister (1977–1980)
ArbetsgivareMount Holyoke College
Politiskt parti
Demokratiska partiet
MakaGrace Elsie Sloane
BarnCyrus Vance Jr. (f. 1954)
SläktingarJohn W. Davis
Utmärkelser
Freedom Award (1992)
Presidentens frihetsmedalj
Fyra friheters-priset - Frihetsmedaljen
Kategori:Æresdoktorer ved Universitet i Haifa
Namnteckning
Cyrus Vance Signature.svg
Redigera Wikidata

Cyrus Roberts Vance, född 27 mars 1917 i Clarksburg i West Virginia, död 12 januari 2002 i New York i New York, var en amerikansk politiker (demokrat) och USA:s utrikesminister under president Jimmy Carter åren 19771980.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Vance tjänstgjorde i såväl John F. Kennedys som Lyndon B. Johnsons administrationer under försvarsminister Robert McNamara, först som arméminister 1962–1964 och sedan som biträdande försvarsminister 1964–1967. Som arméminister ansvarade han för att armén skickades till University of Mississippi för att skydda den svarta studenten James Meredith 1962. Han stödde till en början Vietnamkriget, men blev mot slutet av 60-talet allt mer tveksam till det amerikanska deltagandet.

Som utrikesminister arbetade Vance för ökad avspänning och var pådrivande för nedrustningsavtalet SALT II samt Camp David-avtalen tillkomst. Hans inflytande minskade i takt med att den nationella säkerhetsrådgivaren Zbigniew Brzezinskis ökade. Vance avgick från sin post 1980 i protest mot hur Carter hanterade gisslankrisen i Iran, en händelse som också starkt bidrog till Carters förlust i presidentvalet 1980.

Vance var FN-förhandlare i fredssamtalen gällande Bosnien-Hercegovina 1992-1993, men tvangs dra sig tillbaka på grund av dålig hälsa. Tillsammans med EG-förhandlaren Lord David Owen framlade han Vance-Owen fredsplanen, som gick ut på att dela upp republiken i tio halvautonoma provinser. Planen förkastades av den bosnisk-serbiska sidan.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Cyrus-Vancetopic/Britannica-Online, omnämnd som: Cyrus Vance, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w60p1g6k, omnämnd som: Cyrus Vance, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Carnegie Hall:s öppna data, juni 2017, Carnegie Hall agent-ID: 48545, läs online och läs online, läst: 2 maj 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, ancexplorer.army.mil.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Henry Kissinger
USA:s utrikesminister
1977–1980
Efterträdare:
Edmund S. Muskie