Mike Pompeo

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mike Pompeo

Pompeo juni 2018.

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
26 april 2018
President Donald Trump
Ställföreträdare John J. Sullivan
Företrädare Rex Tillerson

Ämbetsperiod
23 januari 2017–26 april 2018
President Donald Trump
Ställföreträdare Gina Haspel
Företrädare John O. Brennan
Efterträdare Gina Haspel (tillförordnad)

Ledamot av USA:s representanthus för Kansas 4:e distrikt
Ämbetsperiod
3 januari 2011–23 januari 2017
Företrädare Todd Tiahrt
Efterträdare Ron Estes

Född Michael Richard Pompeo
30 december 1963 (55 år)
USA Orange, Kalifornien
Politiskt parti Republikanerna
Maka Susan Pompeo
Barn 1
Alma mater United States Military Academy (B.S.)
Harvard University (J.D.)
Religion Presbyterianism

Michael Richard "Mike" Pompeo, född 30 december 1963 i Orange i Kalifornien, är en amerikansk jurist, krigsveteran och republikansk politiker som för närvarande är USA:s utrikesminister. Han har tidigare varit generaldirektör för den amerikanska underrättelsetjänsten CIA samt varit en ledamot av USA:s representanthus där han representerade Kansas 4:e distrikt från 2011 till 2017.

Den 13 mars 2018 meddelade president Donald Trump att han hade nominerat Pompeo som Rex Tillersons efterträdare på posten som USA:s utrikesminister. Pompeo bekräftades av senaten den 26 april 2018 med röstsiffrorna 57-42 för.[1]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Pompeo föddes i Orange, Kalifornien, son till Dorothy och Wayne Pompeo.[2] Pompeo är av italiensk härkomst.[3]

Pompeo utexaminerades som klassetta från militärakademin United States Military Academy i West Point 1986. Han spenderade därefter fem år i USA:s armé. Han patrullerade bland annat gränsen mellan Öst- och Västberlin samt deltog i kriget i Persiska viken 1990–1991.[4]

Efter tiden i militären började Pompeo studera vid juristprogrammetHarvard University. Han avlade juristexamen (J.D.) 1994.[4] Han tog examen med magna cum laude och tillhörde således de tio procent bästa studenterna i sin årgång.[5] Under sin tid på Harvard Law School var han även en av redaktörerna av Harvard Law Review.[6]

Efter juristexamen arbetade Pompeo som jurist vid advokatbyrån Williams & Connolly i Washington D.C., som anses vara en av USA:s främsta advokatbyråer.[7][8]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Politisk bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Pompeo valdes 2010 till ledamot av USA:s representanthus för delstaten Kansas och det republikanska partiet. Han tillträdde den 3 januari 2011. Pompeo omvaldes vid valen 2012, 2014 och 2016.[9] Pompeo avgick den 23 januari 2017 efter att ha blivit godkänd och tillträtt som CIA-chef i Trumps kabinett.[10]

Nomineringen av Pompeo som chef för USA:s underrättelsetjänst CIA offentliggjordes den 18 november 2016 av USA:s då tillträdande president Donald Trump.[11] Den 23 januari 2017 godkändes Pompeo av USA:s senat och han tillträdde därmed som CIA-chef.[10] Han avgick den 26 april 2018, då han tillträdde som USA:s utrikesminister.[1]

Utrikesminister[redigera | redigera wikitext]

Pompeo med sin fru Susan, son Nicholas, Donald Trump och Mike Pence i maj 2018.

Den 13 mars 2018 meddelade president Trump beslutet att nominera Pompeo till ämbetet som USA:s utrikesminister som efterträdare till Rex Tillerson.[12] Nomineringen kräver godkännande i senaten. Den 12 april 2018 vittnade Pompeo inför senatens utrikesutskott.[13] Från att nomineringen blev känd brukade Pompeo personligen leverera presidentens dagliga sammanfattning i det ovala rummet.[14]

Under påskhelgen 2018 fick Pompeo uppdraget att besöka Nordkorea och träffa högsta ledaren Kim Jong-un för att diskutera ett historiskt möte mellan Kim och president Trump.[15]

Den 23 april 2018 röstade senatens utrikesutskottskommitté med röstningssiffrorna 11-9 för att skicka Pompeos nominering till hela senaten. Senator Chris Coons som röstade "närvarande" och Johnny Isakson, som hade varit upptagen med att hålla ett griftetal den dagen, röstade "ja genom fullmakt."[16] Coons bestämde sig för att rösta "närvarande" eftersom omröstningen skulle ha blivit oavgjord om han hade röstat nej om nomineringen och för att Isakson var inte fysiskt närvarande var hans röst ogiltig.[17] Senatens omröstning ägde rum den 26 april. Pompeo bekräftades av senaten i en omröstning som slutade med siffrorna 57-42 för. Flera demokratiska senatorer som ställde upp för omval år 2018 i delstater som Donald Trump vann i presidentvalet 2016 gick emot sitt parti och röstade för att bekräfta Pompeo.[1]

Den 16 november 2018 läcktes en CIA-bedömning till media[18] att med "högt förtroende" beordrade Saudiarabiens kronprins Mohammad bin Salman mordet på Washington Post-kolumnisten Jamal Khashoggi. Under stigande press från lagstiftare som ville ha åtgärder mot Saudiarabien, ifrågasatte Pompeo CIA:s slutsats och förklarade att det inte fanns några direkta bevis som kopplade kronprinsen till Khashoggis mord.[19]

Politiska åsikter[redigera | redigera wikitext]

Pompeo tillhör Tea Party-rörelsen inom det republikanska partiet.[20]

Han är medlem i lobbyorganisationen National Rifle Association, som förordar rätten att bära vapen.[21] Under Barack Obamas presidentskap motsatte han sig beslutet att stänga Guantánamolägret i Kuba där terrorister hålls fångna, kärnenergiavtalet med Iran samt delar av sjukvårdsreformen Patient Protection and Affordable Care Act (inofficiellt även kallad Obamacare).[21][22] Han har uttryckt stöd för underrättelsetjänsten National Security Agency:s övervakningsprogram.[21] Han är emot abort.[23] Han motsatte sig Trumps beslut i december 2017 att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad och beslutet att flytta den amerikanska ambassaden i Israel till staden.[24]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Senate Confirms C.I.A. Chief Mike Pompeo to Be Secretary of State” (på en-US). The New York Times. https://www.nytimes.com/2018/04/26/us/politics/mike-pompeo-secretary-of-state.html. Läst 26 april 2018. 
  2. ^ Santa Ana Cadet Wins Top West Point Honor” (på en-US). Los Angeles Times. http://articles.latimes.com/1986-05-31/local/me-8260_1_west-point. Läst 22 maj 2018. 
  3. ^ ”Mike Pompeo Sworn in as First Italian American Secretary of State | Italian Sons and Daughters of America” (på en-US). www.orderisda.org. https://www.orderisda.org/culture/news/mike-pompeo-sworn-in-as-first-italian-american-secretary-of-state/. Läst 22 maj 2018. 
  4. ^ [a b] TT (7 april 2018). "Utmanade väg till UD för Mike Pompeo". Piteå-Tidningen. Läst 20 april 2018.
  5. ^ Dinell, David (12 juli 2013). "40 under 40: Mike Pompeo". Biz Journals. Läst 20 april 2018.
  6. ^ Pompeo, Mike. Biographical Directory of the United States Congress. Läst 18 november 2016.
  7. ^ Lefler, Dion (29 juli 2010). ”Pompeo hopes varied background gives him edge”. Wichita Eagle. Arkiverad från originalet den 10 november 2013. https://web.archive.org/web/20131110181243/http://www.kansas.com/2010/07/23/1415735/pompeo-hopes-varied-background.html. Läst 27 november 2016. 
  8. ^ "Williams & Connolly LLP Rankings". Vault.com. Läst 27 november 2016.
  9. ^ House Results Map”. The New York Times. http://elections.nytimes.com/2010/results/house. Läst 27 november 2016. 
  10. ^ [a b] "Pompeo godkänd som CIA-chef". SVT. Läst 24 januari 2017.
  11. ^ Magnusson, Örjan (18 november 2016). ”Ny CIA-chef uppges vara utsedd”. SVT. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/ny-cia-chef-uppges-vara-utsedd. Läst 27 november 2016. 
  12. ^ ”Rex Tillerson out as secretary of state; CIA Director Mike Pompeo will replace him” (på en-US). PBS NewsHour. https://www.pbs.org/newshour/politics/rex-tillerson-out-as-secretary-of-state-cia-director-mike-pompeo-will-replace-him. Läst 13 mars 2018. 
  13. ^ Pompeo to call Russia ‘a danger to our country’ in testimony: report” (på en). TheHill. http://thehill.com/homenews/administration/382777-pompeo-to-call-russia-a-danger-to-our-country-in-testimony-report. Läst 15 april 2018. 
  14. ^ Trump Likes When C.I.A. Chief Gets Political, but Officers Are Wary” (på en-US). The New York Times. https://www.nytimes.com/2017/08/07/us/politics/mike-pompeo-cia.html. Läst 9 april 2018. 
  15. ^ CIA Director Pompeo met with North Korean leader Kim Jong Un over Easter weekend” (på en-US). Washington Post. https://www.washingtonpost.com/politics/us-china-trade-dispute-looms-over-trump-summit-with-japans-abe/2018/04/17/2c94cb02-424f-11e8-bba2-0976a82b05a2_story.html. Läst 19 april 2018. 
  16. ^ Coons' bipartisan gesture during Pompeo panel brings colleague to tears” (på en-US). Fox News. http://www.foxnews.com/politics/2018/04/24/coons-bipartisan-gesture-during-pompeo-panel-brings-colleague-to-tears.html. Läst 25 april 2018. 
  17. ^ Mike Pompeo approved out of committee following Rand Paul flipping his vote”. CNN. https://edition.cnn.com/2018/04/23/politics/pompeo-committee-vote-separate/index.html. Läst 25 april 2018. 
  18. ^ Gramer, Michael Hirsh, Robbie. ”White House Digs Itself in Deeper on Khashoggi” (på en). Foreign Policy. https://foreignpolicy.com/2018/12/04/white-house-digs-itself-in-deeper-on-khashoggi-trump-refuses-to-address-murder-journalist-saudi-arabia-anger-congress-mohammed-bin-salman-complicit-war-in-yemen-humanitarian-disaster-gina-haspel/. Läst 23 december 2018. 
  19. ^ CNBC (28 november 2018). ”U.S. Cabinet members defend close Saudi ties, lawmakers unconvinced”. www.cnbc.com. https://www.cnbc.com/2018/11/28/us-cabinet-members-defend-close-saudi-ties-lawmakers-unconvinced.html. Läst 23 december 2018. 
  20. ^ Senator Roberts survives Tea Party challenge. Fox News. Läst 27 november 2016.
  21. ^ [a b c] 12 Facts About Mike Pompeo, Trump's Pick for CIA Director. Cosmopolitan (18 november 2016). Läst 22 november 2016.
  22. ^ Fang, Lee (15 oktober 2013). ”GOP Congressman Explains Why He Wants to Defund a Health Program He Supports”. The Nation. https://www.thenation.com/article/gop-congressman-explains-why-he-wants-defund-health-program-he-supports/. Läst 20 april 2018. 
  23. ^ ”Rep. Pompeo: No rape exception in anti-abortion view” (på en). LJWorld.com. http://www2.ljworld.com/news/2012/oct/24/rep-pompeo-no-rape-exception-anti-abortion-view/. Läst 13 mars 2018. 
  24. ^ ”The Trump-whisperer”. The Economist. 16 mars 2018. https://www.economist.com/news/united-states/21738905-mike-pompeo-where-foreign-policy-realism-meets-america-first-trump-whisperer. Läst 20 april 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]