Digital klyfta

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Internetanvändare per hundra invånare 1997–2007.
Mobiltelefonanvändare per hundra invånare 1997–2007.

Digital klyfta (engelska digital divide) är ett begrepp för att beskriva avståndet mellan de som nyttjar och tar till sig ny teknik och de som inte har tillgång till eller kunnande att nyttja ny digital teknik. Framförallt handlar det om tillgång till internet, men även om till exempel digital-TV, mobiltelefoner och datorspel.

Nu förutsätts så mycket av samhällets tjänster tillhandahållas via digitala media att den som inte har tillgång kan betraktas som diskriminerad eller kan inte erbjudas tjänster på likvärdiga villkor. Banktjänster och medlemskortstjänster i handeln är två områden där man idag får en högre servicegrad och lägre priser om digitala tjänster kan nyttjas.

I flera länder i bland annat Europa uppmärksammas problemen med klyftor i samhället, med olika utgångspunkt. I Nederländerna finns ett projekt som heter Het Digitale Klantdossier (den digitala klientdossiern) som speglar möjligheterna med modern teknik, framförallt hur digitala samhällstjänster förbättrar vardagen för människor. Även i Storbritannien har lägesrapport gjorts.

I Sverige utger varje år Internetstiftelsen en undersökning som heter Svenskarna och internet, där vanor i Sverige avseende internet redovisas. Undersökningen visade 2019 att majoriteten (88 %) av den svenska befolkningen känner sig delaktiga i det digitala samhället. Det är de äldsta i befolkningen som känner sig minst delaktiga i det digitala samhället, i synnerhet de som är 55 år och äldre.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Digital integritet och delaktighet”. Svenskarna och internet 2019. Internetstiftelsen. https://svenskarnaochinternet.se/rapporter/svenskarna-och-internet-2019/digital-integritet-och-delaktighet/. Läst 6 november 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]