Ojämlikhet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För det matematiska begreppet se Ojämlikhet (matematik).
Skillnader i inkomstojämlikhet inom världens länder såsom uppmätt med ginikoefficienter.

Ojämlikhet är skillnader i ekonomisk fördelning, inkomster, social status eller makt. Termen avser typiskt sett ojämlikhet mellan individer och grupper inom ett samhälle, men kan även avse ojämlikhet mellan nationer.

Effekter[redigera | redigera wikitext]

Sambandet mellan inkomstojämlikhet och nivåer av socialt kapital i de 50 staterna i USA. När inkomstojämlikheten ökar, så minskar det sociala kapitalet.

En omfattande samhällsvetenskaplig forskning har funnit negativa effekter av stor ojämlikhet i inkomster, förmögenhet och utbildning, liksom ett antal positiva effekter. En viss ojämlikhet måste upprätthållas i större och mer komplexa samhällen, men hur hög den bör vara är föremål för omfattande debatt och fortsatt forskning.

Ekonomisk tillväxt[redigera | redigera wikitext]

En mycket omfattande litteratur har studerat sambanden mellan ojämlikhet i inkomster, utbildning och kapital och vilka effekter detta har på ekonomisk tillväxt. En negativ effekt gäller lägre ekonomisk tillväxt i redan fattiga länder om ojämlikheten i ägande och förmögenheter är hög.[1][2] Lägre tillväxt kan även resultera från hög ojämlikhet i inkomster.[3] Sambandet har identifierats i flera studier både mellan länder och mellan arbetsgrupper med olika nivåer av ojämlikhet. Tillväxten kan påverkas negativt om inkomster och den politiska makten fördelas ojämlikt.[4] Ett skäl till detta är att om fördelningen av inkomster och makt är ojämlik så lägger politiska eliter stora resurser på att upprätthålla sina privilegier. Det skapar rent-seeking, som är improduktivt och leder till lägre tillväxt. Även ojämlikhet i humankapital, alltså utbildning, har identifierats som en faktor bakom lägre tillväxt.[5]

I många fall kan dock högre ojämlikhet bidra till högre produktivitet. Några studier har funnit att högre inkomstojämlikhet ger lägre tillväxt i de fattigaste länderna men högre tillväxt i rika länder.[6] Det finns studier som ifrågasätter sambanden mellan inkomstojämlikhet och tillväxt i fattiga länder och menar att sambandet saknar betydelse.[7]

Brottslighet och korruption[redigera | redigera wikitext]

Andra negativa effekter av ojämlikhet är ökade konfliktnivåer, lägre produktion av gemensamma nyttigheter, högre korruption och lägre socialt kapital. Ett flertal studier i kriminologi, sociologi och ekonomi visar att högre ojämlikhet i inkomster leder till högre brottslighet, särskilt högre våldsbrottslighet och mord.

Hälsa[redigera | redigera wikitext]

Högre ojämlikhet av olika slag kopplas även till sämre hälsa hos befolkningen.[8]

Ojämlikhet och politisk teori[redigera | redigera wikitext]

Synen på social och ekonomisk ojämlikhet varierar starkt mellan olika politiska filosofier. Till höger på den politiska skalan menar man att samhällen inte är ojämlika eller att ojämlikhet inte är ett problem. Till vänster på den politiska skalan menar man att samhällen så gott som alltid är ojämlika, både inom länder och mellan länder. Man anser att dessa ojämlikheter är ett av politikens centrala problem. Individer och grupper som gynnas av den nuvarande fördelningen tenderar att stödja den, även om den är ojämlik, Individer och grupper som missgynnas eller känner sig missgynnade tenderar att betrakta ojämlikhet som ett avgörande problem och vill förändra fördelningen.

I sin bok Equal is Unfair argumenterar Yaron Brook och Don Watkins för politisk jämlikhet, att alla är lika inför lagen, och menar att detta automatiskt leder till ekonomisk ojämlikhet eftersom olika personer producerar olika mycket rikedomar och att det är en helt naturlig konsekvens av ett fritt samhälle, och att ekonomiskt ojämlikhet därmed inte är något problem.[9]

Ojämlikhet i olika delar av världen[redigera | redigera wikitext]

Europa[redigera | redigera wikitext]

Norden[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ojämlikhet i Sverige

Sverige och övriga Norden tillhör världens mest jämlika stater. Jämfört med andra regioner i världen är kulturen och samhället över lag jämlikhetsorienterat. Dessutom har de nordiska länderna väl utbyggda välfärdsstater och starka demokratiska institutioner.[10]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Deininger, Klaus & Lyn Squire (1997). Economic Growth and Income Inequality: Reexamining the Links Finance & Development, 1997/03.
  2. ^ Aghion et al (1999). Inequality and Economic Growth: The Perspective of the New Growth Theories Arkiverad 8 juli 2007 hämtat från the Wayback Machine.Noia 64 mimetypes pdf.png PDF. Journal of Economic Literature, vol XXXVII (December 1999):1615-1660.
  3. ^ Persson, T. and G. Tabellini (1994). Is Inequality Harmful for Growth? Theory and Evidence. American Economic Review, vol. 84(3):600-21.
  4. ^ Roland J. Benabou (1996). Inequality and Growth. NBER Macroeconomics Annual 1996, sid 11-74. Cambridge: MIT Press.
  5. ^ Castello, Amparo & Rafael Domenech (2002). Human Capital Inequality and Economic Growth: Some New Evidence Arkiverad 17 december 2009 hämtat från the Wayback Machine.Noia 64 mimetypes pdf.png PDF The Economic Journal, vol. 112 (478), pp. 187–200.
  6. ^ Barro, Robert J (2000). Inequality and Growth in a Panel of CountriesNoia 64 mimetypes pdf.png PDF. Journal of Economic Growth, 5:5–32 (March 2000).
  7. ^ Quah, Danny (2002). One Third of the World's Growth and InequalityNoia 64 mimetypes pdf.png PDF. CEPR Discussion Paper No. 3316
  8. ^ Deaton, Angus (2003). Health, Inequality, and Economic Development[död länk]Noia 64 mimetypes pdf.png PDF Journal of Economic Literature, Vol. XLI (Mars 2003): 113–158.
  9. ^ Yaron Brook & Don Watkins, Equal Is Unfair: America's Misguided Fight Against Income Inequality (2016), New York, St Martin's Press, ISBN 9781250084446
  10. ^ Premfors, Rune (1999). Sveriges demokratisering: Ett historiskt-institutionalistiskt perspektiv.[död länk]Noia 64 mimetypes pdf.png PDF SCORE Rapportserie 1999:3. SCORE, Stockholms universitet. ISBN 91-7153-882-8