Dragunov

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
SVD
Sniper rifle SWD.jpg
Beskrivning
Typskarpskyttegevär
UrsprungslandRyssland (Sovjetunionen)
Tjänstehistoria
Brukstid1963 –
Används avSe Brukare
Medverkan i krigVietnamkriget, Afghansk-sovjetiska kriget, Irakkriget, Jugoslaviska krigen, Första och Andra Tjetjenienkriget, Georgienkriget
EraKalla kriget
Produktionshistoria
DesignerJevgenij Dragunov
Designdatum1958–1963
TillverkareIzjmasj, Norinco och Zastava Arms
Produktionsperiod1963 –
VarianterSVD standardvarianten
SVDS med kortare pipa och vikbar kolv
SWD-M polsktillverkad variant med bipod
Medved jaktgevär med traditionell kolv
Tigr modernare jaktgevär som mer liknar SVD
Specifikationer
Kaliber7,62 × 54 mm R
Piplängd610 mm (standard)
565 mm (SVDS)
Magasin10-skotts magasin
(5-skotts magasin för Medved och Tigr)
Låsmekanismgaslås med roterande slutstycke
Längd1 225 mm (SVD)
1 135 mm (SVDS med utfäld stock)
815 mm (SVDS med infälld stock)
Vikt4,30 kg (SVD med kikarsikte och tomt magasin)
4,68 kg (SVDS)
Mynningshastighet830 m/s
Effektiv räckvidd1 200 m (med kikarsikte)

Snajperskaja Vintovka Dragunova (SVD) (ryska: Снайперская винтовка Драгунова, Prickskyttegevär, System Dragunov) är ett Sovjetiskt, halvautomatiskt skarpskyttegevär.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Prototypen SVD-137 deltog 1963 i en utvärdering tillsammans med två andra vapen och blev efter omfattande tester uttagen för utprovning i Röda armén. En provserie om 200 vapen tillverkades och testades i större skala och 1964 startade serieproduktionen vid Vapenfabriken i Izjevsk.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Mekanism[redigera | redigera wikitext]

SVD är ett halvautomatiskt vapen med gaslås. Gascylindern som sitter på pipans ovansida liknar den på AK-47. Gaspistongen som är friliggande inuti handskyddet har kort slag och rör sig endast så mycket som krävs för att låsa upp slutstycket innan den återfjädrar. Slutstycket låses till patronläget med tre låsklackar på ett vridbart slutstyckshuvud. När gaspistongen driver slutstycket bakåt vrids slutstyckshuvudet ur låsningen och slutstycket fortsätter bakåt av rekylkraften. När magasinet är tomt hakas slutstycket upp i öppet läge.

Pipan[redigera | redigera wikitext]

Pipan som har fyra räfflor är förkromad invändigt för att förhindra korrosion och minska slitaget. Stigningen var från början 320 mm men ökades i senare varianter till 240 mm för att kunna skjuta pansarbrytande ammunition. Den ökade stigningen minskade mynningshastigheten till 810 m/s.

Ammunition[redigera | redigera wikitext]

7N1-kulor i genomskärning.

För precisionsskytte används speciell prickskytteammunition som heter 7N1. Den har en tandemkärna med härdat stål fram och bly bak inneslutet i en stålmantel. 1999 började 7N1 att ersättas med 7N14 som saknar tandemkärna och i stället har en härdad stålkärna. Med den högre stigningen i de moderna piporna går det även att skjuta pansarbrytande-, brand- och spårljus-ammunition avsedd för kulsprutor.

Sikte[redigera | redigera wikitext]

Kikarsiktet PSO-1.

Dragunov används vanligen med kikarsiktet PSO-1 som ger 4x förstoring och är graderat upp till 1200 meter. PSO-1 har en mycket genomtänkt streckplatta som gör det relativt enkelt för skytten att bedöma avstånd, framförhållning och vindkompensation. Streckplattan är upplyst av en liten batteridriven lampa vilket underlättar skjutning i svagt ljus.

För skjutning i mörker kan SVD förses med det ljusförstärkande mörkersiktet NSPU. NSPU kan monteras på många olika vapen och är inte konstruerat specifikt för att användas för prickskytte. Den effektiva räckvidden nedgår därför till 600 meter med NSPU.

Geväret har också ett reservsikte som är identiskt med siktet på AK-47, fast med en längre visirlinje.

Användning[redigera | redigera wikitext]

På grund av erfarenheterna från stora fosterländska kriget har användningen av prickskyttar i Röda Armén skiljt sig från västmakternas arméer och SVD är därför designad efter andra förutsättningar. SVD är tänkt att användas av en skarpskytt ingående i en infanteripluton som även ska kunna delta i plutonens strid när han inte agerar prickskytt. Det är därför som SVD är halvautomatisk och även har andra likheter med automatkarbiner som till exempel möjligheten att montera en bajonett. En skarpskytt på plutonsnivå befinner sig ofta närmare striden än en renodlad prickskytt och har därmed inte samma behov av extrem precision. Därför har SVD:n gjort avkall på precisionen genom att pipan är relativt lätt, knappast tjockare än pipan på en automatkarbin, och genom att öka räfflingens stigning. Trots det har SVD har fortfarande mycket god, om än inte exceptionellt god, precision med en träffbild om cirka 5 cm på 100 meters håll.

Brukare[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Dragunov sniper rifle, 3 september 2010.