Eric Trolle

Från Wikipedia
Version från den 9 juli 2016 kl. 16.55 av Portunes (Diskussion | Bidrag) (Datum på utmärkelse)
Denna artikel handlar om den svenske 1900-talspolitikern och utrikesministern. För riksföreståndaren på 1500-talet, se Erik Trolle.
Hans Excellens
Eric Trolle


Tid i befattningen
7 november 1905–17 mars 1909
Monark Oscar II
Gustaf V
Statsminister Karl Staaff
Arvid Lindman
Företrädare Fredrik Wachtmeister
Efterträdare Arvid Taube

Tid i befattningen
1930–1934
Monark Gustaf V
Företrädare Otto Printzsköld
Efterträdare Oscar von Sydow

Född 23 september 1863
Död 23 april 1934 (70 år)
Nationalitet Sverige svensk
Politiskt parti Opolitisk
Ministär Regeringen Staaff I, Lindman I

Eric Birger Trolle, född 23 september 1863, död 21 april 1934, var en svensk diplomat, ämbetsman och politiker. Han blev kabinettssekreterare 1903–1905, utrikesminister 1905-1909, landshövding i Östergötlands län 1912–1930 och riksmarskalk från 1930.

Förpliktigande bakgrund

Eric Trolle tillhörde en av Sveriges äldsta frälsesläkter och var son till godsägaren och politikern Carl Axel Trolle (1810-1879) och dennes hustru Ebba Carolina Eva Maria Charlotta Toll (1824-1900). Han var bror till politikerna Nils Trolle och Carl Axel Trolle. Eric Trolles hustru Alice, född Gyldenstolpe (1872-1953) utförde under första världskriget 1915-1918 ett arbete för krigsfångar och sårade och därefter för nödlidande barn i Tyskland, Österrike och Ryssland samt för Östergötlands barn. Han var far till Erik Trolle.

Offentlig karriär

Trolle tog kansliexamen vid Lunds universitet 1886 och kom i diplomattjänst samma år. År 1894 blev han förste sekreterare i UD och kammarherre. År 1897 blev han legationssekreterare och 1900 legationsråd i Berlin. Åren 1903-05 var han kabinettssekreterare och samma år envoyé i Köpenhamn.

Den 17 november 1905 blev Trolle utrikesminister i Karl Staaffs första ministär, men han avgick den 16 maj 1906 i protest mot Staaffs politik mot första kammaren tillsammans med krigsministern Lars Tingsten. Därmed uppstod en politisk kris, som resulterade i ministärens avgång. Trolle blev därefter utrikesminister i Arvid Lindmans första ministär, men avgick den 17 mars 1909 tillsammans med Alfred Petersson i Påboda och Gustaf Roos på grund av meningsskiljaktigheter angående tolkningen av § 46 i riksdagsordningen.

Mellan 1909 och 1912 var Trolle åter i diplomattjänst, bland annat som envoyé i Berlin, München, Dresden och Karlsruhe. Återkommen till Sverige blev han landshövding i Östergötlands län och ordförande i länets hushållningssällskap 1912-34. Icke desto mindre anlitades Trolle ibland för viktiga utrikes- och handelspolitiska förhandlingar; bland annat deltog han sommaren 1915 i förhandlingarna med brittiska delegerade och var 1915-19 ordförande i Statens handelskommission.

Trolle blev 1915 ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien[1] och 1920 ordförande i styrelsen för Östergötlands enskilda bank.[2]

Utmärkelser

Svenska utmärkelser

Utländska utmärkelser

Källor

Noter

Företrädare:
Fredrik Wachtmeister
Sveriges utrikesminister
1905–1909
Efterträdare:
Arvid Taube
Företrädare:
Arvid Taube
Sveriges envoyé i Berlin
1909-1912
Efterträdare:
Arvid Taube
Företrädare:
Ludvig Douglas
Landshövding i Östergötlands län
1912–1930
Efterträdare:
Karl Tiselius
Företrädare:
Otto Printzsköld
Sveriges riksmarskalk
1930–1934
Efterträdare:
Oscar von Sydow