Fördelningspolitik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Fördelningspolitik eller omfördelningspolitik är en sammanfattande benämning på politiska policys som har till syfte att påverka fördelningen av inkomster, förmögenheter, egendom och konsumtion i ett samhälle eller mellan samhällen. Fördelningspolitik verkställs genom exempelvis skatter, penningpolitik, välfärd och förstatliganden.[1][2] Fördelning kan även ske genom välgörenhet, skilsmässa och ersättningsrätter.[1] För det mesta avser fördelningspolitik en progressiv fördelning av resurser från rik till fattig, men det kan också avse en regressiv fördelning, det vill säga en fördelning från fattig till rik. Fördelningspolitikens målsättning och effekter är en fråga som diskuteras flitigt inom det politiska systemet utifrån etiska och ekonomiska aspekter.

Fördelningspolitikens verkställighet[redigera | redigera wikitext]

Skattepolitiken är ofta central för fördelningspolitiken. Genom direkta skatter på exempelvis inkomster, förmögenheter och arv, och indirekta skatter på exempelvis lyxkonsumtion och tobak styrs konsumtion och skillnader utjämnas. Genom de resurser staten får in från skatter, statliga företag, räntor med mera kan dessa avsättas för att sedan fördelas ut i olika verksamheter eller till enskilda individer i form av bidrag (exempelvis skatteutjämnningsbidrag inom kommunsektorn/regioner/administrativa enheter, barnbidrag till föräldrar, socialbidrag till arbetslösa utan a-kassa eller sjukpenning och så vidare). Subventioner används också som verktyg för att styra såväl konsumtion som produktion av exempelvis barnomsorg, persontransporter, sjukvård, utbildning, bostäder med mera.[2]

Olika typer av fördelning[redigera | redigera wikitext]

  • Personell fördelning: Den personella fördelning avser fördelningen mellan individer baserat på exempelvis ålder, familjetyp, inkomstklass.
  • Regionell fördelning: Den regionala fördelning avser fördelning mellan olika administrativa enheter och städer inom ett land eller mellan länder.
  • Funktionell fördelning: Den funktionella fördelning avser fördelningen av inkomster, räntor och utdelningar (från exempelvis aktier).

Aspekter på fördelningspolitiken[redigera | redigera wikitext]

Inom samhällspolitiken diskuteras ofta fördelningspolitikens etiska och ekonomiska aspekter. Inte sällan anges fördelningspolitikens mål med att skapa social rättvisa, men när det kommer till vad rättvisa är går åsikterna i sär. Här finns det en skillnad mellan metodrättvisa som ser till hur fördelningen uppkommer (frivillighet mellan jämlika parter) och resultaträttvisa som ser till fördelningens resultat.[2] På den politiska scenen framkommer hård kritik mot omfördelningspolitiken från främst konservativt och nyliberalt håll som menar att det är en förskönande omskrivning av stöld.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter
  1. ^ [a b] ”Redistribution”. Stanford University. 2 juli 2004. http://plato.stanford.edu/entries/redistribution/. Läst 14 augusti 2011. 
  2. ^ [a b c] Lars Söderström. ”Fördelningspolitik”. Nationalencyklopedin. http://proxy.ub.umu.se:2067/lang/fördelningspolitik. Läst 14 augusti 2011. 
  3. ^ Flood, Anthony (24 augusti 2003). ”"Redistribution" as Euphemism or, Who Owns What?” (på engelska). Philosophy Pathways. http://www.anthonyflood.com/redist4.htm.