Forsärla
| Forsärla Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Forsärla, adult hona. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Ärlor Motacillidae |
| Släkte | Ärlesläktet Motacilla |
| Art | Forsärla M. cinerea |
| Vetenskapligt namn | |
| § Motacilla cinerea | |
| Auktor | Tunstall, 1771 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
_am.jpg) Hane som matar ungar. | |
Forsärla (Motacilla cinerea) är en fågel i familjen ärlor.
Utseende och läte
%E2%99%82.jpg)
Den är slank och 17-20 cm lång. Ovansidan är blågrå, vid gumpen gröngul. Undersidan är på sommaren lysande gul, på vintern gulaktig-brunaktig. Den häckande vuxne hanen har svart strupe. Andra fjäderdräkter saknar den svarta strupen, och det gula kan vara uppblandat med vitt utom i området under stjärten. Den har liksom andra ärlor en karakteristisk lång, vippande stjärt. Stjärten är svart med gul undersida och har vita ytterfjädrar. Forsärlan är den av Europas ärlor som har längst stjärt och den vippar ofta med denna. Benen är långa. Flykten är jämn och vågformig.
Lätet är en skarpare variant av sädesärlans, ett hårt, metalliskt "tsitsitt" eller "tsetsetse".
Utbredning och taxonomi
Den häckar i stora delar av de tempererade regionerna i Europa och Asien och delar av norra Afrika. Den är stannfågel i de mildare delarna av utbredningsområdet, exempelvis Västeuropa, men de nordliga och merparten av de östliga bestånden är flyttfåglar som har sina vinterkvarter i Europa, Afrika, Arabiska halvön, Indien, Sydostasien och Nya Guinea.[2]
Underarter
Forsärlan delades tidigare upp i sex till sju underarter, med tre underarter spridda över Eurasien och med tre endemer som häckar på olika öar. Sentida genetiska studier har visat att denna uppdelning inte stämmer och idag delas den oftast bara upp i tre underarter:[2][3][4]
- Motacilla cinerea patriciae – stannfågel på Azorerna.
- Motacilla cinerea schmitzi – stannfågel på Madeira.
- Motacilla cinerea cinerea inkl. M. c. caspica, canariensis, melanope och robusta – häckar i Eurasien, från Kanarieöarna, Europa och Nordafrika (Atlasbergen) österut till Sibirien och Japan; övervintrar söderut till norra och östra Afrika, Sydasien och Sydostasien
Förekomst i Sverige
Som häckfågel har den etablerat sig i Sverige under 1900-talet och var fram till 2000-talet vanligast i de västra delarna av landet.[källa behövs] Numera finns arten jämnt spridd upp till Västerbotten.[källa behövs] Det svenska beståndet flyttar i september-oktober till västra och sydvästra Europa och de återvänder i mars-april.
Ekologi
Forsärlan håller till i snabbt strömmande vattendrag, men på vintern flyttar den till långsammare låglandsvatten. Den livnär sig på insekter som den finner vid vattnen - flugor, små skalbaggar, trollsländelarver, men också små kräftdjur och små blötdjur. Fågeln vadar också genom vattnet och pickar i det i jakt på föda. Den tar också flygande insekter.
Honan bygger ett bo av mossa och gräs som bekläs med hår. Boet placeras bland stenar eller klippor och inte sällan i dammbyggnader i närheten av vatten. Ibland används gamla bon från strömstarar eller speciella fågelholkar. Honan lägger en till två gånger per häckningssäsong tre till sex gråbruna fläckiga ägg, som hon eller båda föräldrarna ruvar i tolv till 14 dagar. Båda föräldrarna matar ungarna, tills de efter cirka tolv dagar blir flygfärdiga.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan 689.000 och knappt två miljoner par.[1]
I kulturen
Forsärlan är Bjuvs kommunfågel.
Namn
Fågeln har på svenska också kallats gråärla.[5]
Referenser
- Delar av artikel bygger på översättningar av tyskspråkiga wikipedias artikel Gebirgsstelz och engelskspråkiga wikipedias artikel Grey_Wagtail lästa engelska 15 augusti 2005
Noter
- ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Motacilla cinerea Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ [a b] Mild & Alström (2010) Pipits and Wagtails of Europe, Asia and North America, Christopher Helm publisher, London, s:329-240
- ^ International Ornithologists' Union (2014) IOC World Bird List (xls), version 4.4, <worldbirdnames.org/names.html Arkiverad 7 juli 2012 hämtat från the Wayback Machine.>, läst 2015-07-26
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening
Källor
- Roland Staav & Thord Fransson (1991) Nordens fåglar, andra upplagan, Stockholm, ISBN 91-1-913142-9
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Externa länkar
- Dansk ornitologisk forening
Wikimedia Commons har media som rör forsärla.- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
