Europamästerskapet i fotboll 2012

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Fotbolls-EM 2012)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Europamästerskapet i fotboll 2012
UEFA Euro 2012 logo.svg
Evenemangsfakta
Datum8 juni–1 juli 2012
ArrangörUefa, PZPN och FFU
LandPolen Polen
Ukraina Ukraina
Spelplatser8
Deltagare
Kval51
Nationer16
Deltagande23 spelare per lag
Statistik
Matcher31
Mål76 (2,5 per match)
Publik1 440 896 (46 481 per match)
Flest mål Mario Mandžukić
Alan Dzagoev
Mario Gómez
Mario Balotelli
Cristiano Ronaldo
Fernando Torres
(3 mål var)
Bäste spelare Andrés Iniesta
0
Simple gold cup.svg Mästare Spanien (3:e titeln)
Simple silver cup.svg Finalist Italien
ArrowLeft.svg Föregående Följande ArrowRight.svg
2008 Schweiz/Österrike Frankrike 2016
De officiella maskotarna, tvillingarna Slavek och Slavko.

Europamästerskapet i fotboll 2012 spelades i Polen och Ukraina 8 juni–1 juli. Det var den tredje gången turneringen arrangerades av två samverkande länder, efter Belgien/Nederländerna 2000 och Schweiz/Österrike 2008.

Då antalet medlemsländer i Uefa ökat, talades det inför EM 2012 att utvidga turneringen från nuvarande 16 till 24 deltagande nationer. Uefas beslutande kommitté beslöt dock att vänta till EM 2016 med att utöka antal deltagande länder.

Mästerskapets två maskotar, Slavek och Slavko, var klädda i Ukrainas nationalfärger gult och blått respektive de polska färgerna vitt och rött för att symbolisera de två olika värdländerna. Maskotarna designades av Warner Bros och fick sina namn efter en omröstning i slutet av 2010.

Matcherna spelades i åtta olika städer. Öppningsmatchen spelades i Polens huvudstad Warszawa 8 juni mellan värdlandet Polen och Grekland. Finalmatchen avslutade mästerskapet den 1 juli, och gick av stapeln på Olympiastadion i Ukrainas huvudstad Kiev.

Val av värdland[redigera | redigera wikitext]

Av de fem ansökningarna om att få anordna EM utsågs den 8 november 2005 tre kandidater:[källa behövs]

Italien höll mästerskapet 1968 och 1980, samt VM i fotboll 1934 och 1990. Kroatiens huvudstad Zagreb hade vissa av matcherna när Jugoslavien var värd 1976. Ungern har sökt till mästerskapen 2004 och 2008. Turkiet och Grekland sökte gemensamt till EM 2008.

I Cardiff, Wales hölls den slutliga omröstningen 18 april 2007, genom vilken Polen/Ukraina utsågs till värdnationer för EM 2012.[1][2]

Spelplatser[redigera | redigera wikitext]

Warszawa Gdańsk Poznań Wrocław
Nationalstadion PGE Arena Gdańsk Stadion Miejski Stadion Miejski
Kapacitet: 58 000 Kapacitet: 43 000 Kapacitet: 43 000 Kapacitet: 42 000
Stadion Narodowy w Warszawie 20120422.jpg PGE Arena.jpeg Stadion Miejski Poznan, 2011-08-23.jpg Stadion Wroclaw z lotu ptaka closer.jpg
UEFA Euro 2012 sv.svg
Kiev Donetsk Charkiv Lviv
Olympiastadion Donbass Arena Metalist Stadium Arena Lviv
Kapacitet: 70 000 Kapacitet: 51 000 Kapacitet: 38 000 Kapacitet: 34 000
Kyiv NSC Olimpiyskyi 8.jpg Чудо домбасс арена - panoramio.jpg Kominternivs'kyi District, Kharkiv, Kharkiv Oblast, Ukraine - panoramio (13).jpg Arena Lviv 2012.jpg


Finalen spelades på Kievs olympiastadion och semifinalerna på Nya Nationalstadion i Warszawa samt Donbass Arena i Donetsk.

Ukraina sedan 2008 tillåter turistbesök utan visum[3] för bland andra EU-medborgare, så kunde åskådare från EU besöka landet utan särskilda formaliteter, precis som för Polen. Det går även bra med bil, men man måste räkna med långsamma vägar och timslånga köer vid gränsen. Man var tvungen att ha med bilens registreringsbevis och grönt kort. Avstånden är långa — mellan Gdansk och Donetsk är det 180 mil, något som troligen tar 3 dagar med bil.

Godkännande av spelorterna[redigera | redigera wikitext]

I april 2008 gav Uefa varningar till båda länderna, då EM-förberedelserna enligt Uefa gick allt för långsamt. I Polen handlade det framförallt om byggandet av nya arenor samt nybyggnation och upprustning av motorvägar, medan det i Ukraina ansågs finnas för få hotell. [4]

I maj 2009 godkändes de fyra polska spelorterna av Uefa, tillsammans med endast Kiev av de ukrainska.[5][6] De övriga tre orterna i Ukraina godkändes senare samma år, den 11 december.[7]

Nybyggda Dnipro Arena i Dnipropetrovsk, som var tänkt att vara en av de ukrainska arenorna, klarade inte av Uefas krav på sittplatser för 33 000 åskådare, varpå Metalist Stadium i Charkiv fick överta uppdraget.[källa behövs]

Kvalificering[redigera | redigera wikitext]

  Kvalificerade länder
  Ej kvalificerade länder
  Ej medlemmar i UEFA

Kvalet spelades med 51 länder i nio grupper där vinnarna från varje grupp tillsammans med den bästa tvåan gick vidare till slutspelet. Övriga åtta tvåor spelade playoff om de resterande fyra platserna. Värdländerna var direktkvalificerade.

Kvalificerade länder[redigera | redigera wikitext]

Slutspel[redigera | redigera wikitext]

De kvalificerade länderna gick vidare till ett slutspel som avgjordes i värdnationerna Polen och Ukraina. Värdnationernas lag var direktkvalificerade. Länderna lottades till fyra grupper med fyra lag i varje. Inom varje grupp genomfördes ett seriespel där lagen spelade mot varandra en gång. Vinst i en seriespelmatch gav 3 poäng, oavgjort gav 1 poäng och förlust 0 poäng. Varje grupps vinnare och tvåor gick vidare till ett utslagsspel.

Om två eller fler lag hade samma poäng efter att samtliga matcher spelats i gruppen skildes lagen åt enligt följande och i den ordningen:[8]

  1. Inbördes möten, det vill säga den som fick flest poäng i mötena mellan lagen.
  2. Om fler än två lag hade samma poäng: Bäst målskillnad i matcherna mellan lagen med samma poäng, det vill säga störst differens mellan gjorda och insläppta mål.
  3. Om fler än två lag hade samma poäng: Störst antal mål i matcherna mellan lagen.
  4. Bäst målskillnad i gruppen.
  5. Flest antal gjorda mål i gruppen.
  6. Högst placering i Uefas ranking.
  7. Bäst Fair play uppförande, ungefär "rent spel", under slutspelet. Uefa betygsätter beteendet hos samtliga lag.
  8. Lottning.

Utslagsspelet inleddes med kvartsfinal för att följas av semifinal och final. Varje nivå i utslagsspelet avgjordes i en match. Vid oavgjort resultat, efter full tid plus tilläggstid, fortsatte matchen i en förlängning efter 5 minuters paus. Förlängningen var 2x15 minuter med ett sidbyte utan paus. Var det oavgjort även efter förlängning och tilläggstid avgjordes matchen med straffsparksläggning.

Lottning av grupperna[redigera | redigera wikitext]

Sexton lag deltog i turneringen och delades in i fyra seedningsgrupper. Lottningen till grupperna skedde den 2 december 2011 i Kiev. Värdnationerna Polen och Ukraina var redan tidigare placerade i varsin grupp. Polen, Ukraina och mästarna från Europamästerskapet i fotboll 2008, Spanien var tillsammans med Nederländerna toppseedade i lottningen.

Seedningsgrupper och fördelning[redigera | redigera wikitext]

A B C D
Seedningsgrupp 1  Polen1  Nederländerna  Spanien  Ukraina1
Seedningsgrupp 2  Ryssland  Tyskland  Italien  England
Seedningsgrupp 3  Grekland  Portugal  Kroatien  Sverige
Seedningsgrupp 4  Tjeckien  Danmark  Irland  Frankrike

1 Automatiskt kvalificerade i egenskap av värdnationer

Ett lag från varje seedningsgrupp drogs till varje grupp i EM-slutspelet. Lag i samma seedningsgrupp kunde därmed inte mötas i EM före kvartsfinal.

Domare[redigera | redigera wikitext]

Uefa meddelade den 20 december 2011 namnen på de tolv domare och fyra fjärdedomare som skulle döma i turneringen.[9][10] Varje domarlag bestod av fem domare från samma land: en huvuddomare, två måldomare som även är Fifa-domare och två FIFA assisterande domare. Även en tredje assisterande domare valdes av varje land och som var beredd på hoppa in fram tills turneringsstarten.[11] Två måldomare användes för första gången i EM:s historia efter godkännande av International Football Association Board.[9]

Land Domare Assisterande domare Måldomare
England Howard Webb Michael Mullarkey
Peter Kirkup
Stephen Child (reserv)
Martin Atkinson
Mark Clattenburg
Frankrike Stéphane Lannoy Eric Dansault
Frédéric Cano
Michael Annonier (reserv)
Fredy Fautrel
Ruddy Buquet
Italien Nicola Rizzoli Renato Faverani
Andrea Stefani
Luca Maggiani (reserv)
Gianluca Rocchi
Paolo Tagliavento
Nederländerna Björn Kuipers Sander van Roekel
Erwin Zeinstra
Norbertus Simons (reserv)
Pol van Boekel
Richard Liesveld
Portugal Pedro Proença Bertino Miranda
Ricardo Santos
Tiago Trigo (reserv)
Jorge Sousa
Duarte Gomes
Skottland Craig Thomson Alasdair Ross
Derek Rose
Graham Chambers (reserv)
William Collum
Euan Norris
Land Domare Assisterande domare Måldomare
Slovenien Damir Skomina Primoz Arhar
Marko Stancin
Matej Žunič (reserv)
Matej Jug
Slavko Vinčič
Spanien Carlos Velasco Carballo Roberto Alonso Fernández
Juan Carlos Yuste Jiménez
Jesús Calvo Guadamuro (reserv)
David Fernández Borbalán
Carlos Clos Gómez
Sverige Jonas Eriksson Stefan Wittberg
Mathias Klasenius
Fredrik Nilsson (reserv)
Markus Strömbergsson
Stefan Johannesson
Turkiet Cüneyt Çakır Bahattin Duran
Tarık Ongun
Mustafa Emre Eyisoy (reserv)
Hüseyin Göçek
Bülent Yıldırım
Tyskland Wolfgang Stark Jan-Hendrik Salver
Mike Pickel
Mark Borsch (reserv)
Florian Meyer
Deniz Aytekin
Ungern Viktor Kassai Gábor Erős
György Ring
Róbert Kispál (reserv)
István Vad
Tamás Bognár
Fyra fjärdedomare och fyra reserver till de assisterande domarna valdes även ut.
Land Fjärdedomare
Norge Tom Harald Hagen
Polen Marcin Borski
Tjeckien Pavel Královec
Ukraina Viktor Sjvetsov
Land Reserv till assisterande domare[10]
Irland Damien MacGraith
Polen Marcin Borkowski
Slovakien Roman Slysko
Ukraina Oleksandr Vojtiuk

Spelartrupper[redigera | redigera wikitext]

Deltagande länder och dess slutplacering i turneringen.

Varje nation var tvungna att lämna in en trupplista på 23 spelare, varav tre skulle vara målvakter, före den 29 maj 2012.

Gruppspel[redigera | redigera wikitext]

Grupp A[redigera | redigera wikitext]

Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  Tjeckien 3 2 0 1 4 5 −1 6
2  Grekland 3 1 1 1 3 3 0 4
3  Ryssland 3 1 1 1 5 3 +2 4
4  Polen 3 0 2 1 2 3 −1 2


1 8 juni 2012 Polen  1 – 1  Grekland Nationalstadion
18:00 UTC+2
Robert Lewandowski Mål 17′
(1 – 0)
Rapport
Mål 51′ Dimitris Salpingidis
Warszawa, Polen
Publik: 56 070
Domare: Carlos Velasco Carballo (Spanien)
2 8 juni 2012 Ryssland  4 – 1  Tjeckien Stadion Miejski
20:45 UTC+2
Alan Dzagojev Mål 15′
Roman Sjirokov Mål 24′
Alan Dzagojev Mål 79′
Roman Pavljutjenko Mål 82′
(2 – 0)
Rapport
Mål 52′ Václav Pilař
Wrocław, Polen
Publik: 40 803
Domare: Howard Webb (England)

9 12 juni 2012 Grekland  1 – 2  Tjeckien Stadion Miejski
18:00 UTC+2
Theofanis Gekas Mål 53′
(0 – 2)
Rapport
Mål 3′ Petr Jiráček
Mål 6′ Václav Pilař
Wrocław, Polen
Publik: 41 105
Domare: Stéphane Lannoy (Frankrike)
10 12 juni 2012 Polen  1 – 1  Ryssland Nationalstadion
20:45 UTC+2
Jakub Błaszczykowski Mål 57′
(0 – 1)
Rapport
Mål 37′ Alan Dzagojev
Warszawa, Polen
Publik: 55 920
Domare: Wolfgang Stark (Tyskland)

17 16 juni 2012 Tjeckien  1 – 0  Polen Stadion Miejski
20:45 UTC+2
Petr Jiráček Mål 72′
(0 – 0)
Rapport
Wrocław, Polen
Publik: 41 480
Domare: Craig Thomson (Skottland)
18 16 juni 2012 Grekland  1 – 0  Ryssland Nationalstadion
20:45 UTC+2
Giorgos Karagounis Mål 45+2′
(0 – 0)
Rapport
Warszawa, Polen
Publik: 55 614
Domare: Jonas Eriksson (Sverige)

Grupp B[redigera | redigera wikitext]

Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  Tyskland 3 3 0 0 5 2 +3 9
2  Portugal 3 2 0 1 5 4 +1 6
3  Danmark 3 1 0 2 4 5 −1 3
4  Nederländerna 3 0 0 3 2 5 −3 0


3 9 juni 2012 Nederländerna  0 – 1  Danmark Metalist Stadium
19:00 UTC+3
(0 – 1)
Rapport
Mål 24′ Michael Krohn-Dehli
Charkiv, Ukraina
Publik: 35 923
Domare: Damir Skomina (Slovenien)
4 9 juni 2012 Tyskland  1 – 0  Portugal Arena Lviv
21:45 UTC+3
Mario Gómez Mål 72′
(0 – 0)
Rapport
Lviv, Ukraina
Publik: 32 990
Domare: Stéphane Lannoy (Frankrike)

11 13 juni 2012 Danmark  2 – 3  Portugal Arena Lviv
19:00 UTC+3
Nicklas Bendtner Mål 41′80′
(1 – 2)
Rapport
Mål 24′ Pepe
Mål 36′ Hélder Postiga
Mål 87′ Silvestre Varela
Lviv, Ukraina
Publik: 31 840
Domare: Craig Thomson (Skottland)
12 13 juni 2012 Nederländerna  1 – 2  Tyskland Metalist Stadium
21:45 UTC+3
Robin van Persie Mål 74′
(0 – 2)
Rapport
Mål 24′38′ Mario Gómez
Charkiv, Ukraina
Publik: 37 750
Domare: Jonas Eriksson (Sverige)

19 17 juni 2012 Portugal  2 – 1  Nederländerna Metalist Stadium
21:45 UTC+3
Ronaldo Mål 28′74′
(1 – 1)
Rapport
Mål 11′ Rafael van der Vaart
Charkiv, Ukraina
Publik: 37 445
Domare: Nicola Rizzoli (Italien)
20 17 juni 2012 Danmark  1 – 2  Tyskland Arena Lviv
21:45 UTC+3
Michael Krohn-Dehli Mål 24′
(1 – 1)
Rapport
Mål 19′ Lukas Podolski
Mål 80′ Lars Bender
Lviv, Ukraina
Publik: 32 990
Domare: Carlos Velasco Carballo (Spanien)

Grupp C[redigera | redigera wikitext]

Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  Spanien 3 2 1 0 6 1 +5 7
2  Italien 3 1 2 0 4 2 +2 5
3  Kroatien 3 1 1 1 4 3 +1 4
4  Irland 3 0 0 3 1 9 −8 0


5 10 juni 2012 Spanien  1 – 1  Italien PGE Arena Gdańsk
18:00 UTC+2
Cesc Fàbregas Mål 64′
(0 – 0)
Rapport
Mål 61′ Antonio Di Natale
Gdańsk, Polen
Publik: 38 869
Domare: Viktor Kassai (Ungern)
6 10 juni 2012 Irland  1 – 3  Kroatien Stadion Miejski
20:45 UTC+2
Sean St Ledger Mål 19′
(1 – 2)
Rapport
Mål 3′48′ Mario Mandžukić
Mål 43′ Nikica Jelavić
Poznań, Polen
Publik: 39 550
Domare: Björn Kuipers (Nederländerna)

13 14 juni 2012 Italien  1 – 1  Kroatien Stadion Miejski
18:00 UTC+2
Andrea Pirlo Mål 39′
(1 – 0)
Rapport
Mål 72′ Mario Mandžukić
Poznań, Polen
Publik: 37 096
Domare: Howard Webb (England)
14 14 juni 2012 Spanien  4 – 0  Irland PGE Arena Gdańsk
20:45 UTC+2
Fernando Torres Mål 4′70′
David Silva Mål 49′
Cesc Fàbregas Mål 83′
(1 – 0)
Rapport
Gdańsk, Polen
Publik: 39 150
Domare: Pedro Proença (Portugal)

21 18 juni 2012 Kroatien  0 – 1  Spanien PGE Arena Gdańsk
20:45 UTC+2
(0 – 0)
Rapport
Mål 88′ Jesús Navas
Gdańsk, Polen
Publik: 39 076
Domare: Wolfgang Stark (Tyskland)
22 18 juni 2012 Italien  2 – 0  Irland Stadion Miejski
20:45 UTC+2
Antonio Cassano Mål 35′
Mario Balotelli Mål 90′
(1 – 0)
Rapport
Poznań, Polen
Publik: 38 794
Domare: Cüneyt Çakır (Turkiet)

Grupp D[redigera | redigera wikitext]

Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  England 3 2 1 0 5 3 +2 7
2  Frankrike 3 1 1 1 3 3 0 4
3  Ukraina 3 1 0 2 2 4 −2 3
4  Sverige 3 1 0 2 5 5 0 3


7 11 juni 2012 Frankrike  1 – 1  England Donbass Arena
19:00 UTC+3
Samir Nasri Mål 39′
(1 – 1)
Rapport
Mål 30′ Joleon Lescott
Donetsk, Ukraina
Publik: 47 400
Domare: Nicola Rizzoli (Italien)
8 11 juni 2012 Ukraina  2 – 1  Sverige Olympiastadion
21:45 UTC+3
Andrij Sjevtjenko Mål 55′62′
(0 – 0)
Rapport
Mål 52′ Zlatan Ibrahimović
Kiev, Ukraina
Publik: 64 290
Domare: Cüneyt Çakır (Turkiet)

15 15 juni 2012 Ukraina  0 – 2  Frankrike Donbass Arena
19:00 UTC+3
(0 – 0)
Rapport
Mål 53′ Jérémy Ménez
Mål 56′ Yohan Cabaye
Donetsk, Ukraina
Publik: 48 000
Domare: Björn Kuipers (Nederländerna)
16 15 juni 2012 Sverige  2 – 3  England Olympiastadion
21:45 UTC+3
Glen Johnson Mål 49′ (sjm.)
Olof Mellberg Mål 59′
(0 – 1)
Rapport
Mål 23′ Andy Carroll
Mål 64′ Theo Walcott
Mål 78′ Danny Welbeck
Kiev, Ukraina
Publik: 64 640
Domare: Damir Skomina (Slovenien)

23 19 juni 2012 England  1 – 0  Ukraina Donbass Arena
21:45 UTC+3
Wayne Rooney Mål 48′
(0 – 0)
Rapport
Donetsk, Ukraina
Publik: 48 700
Domare: Viktor Kassai (Ungern)
24 19 juni 2012 Sverige  2 – 0  Frankrike Olympiastadion
21:45 UTC+3
Zlatan Ibrahimović Mål 54′
Sebastian Larsson Mål 90+1′
(0 – 0)
Rapport
Kiev, Ukraina
Publik: 63 010
Domare: Pedro Proença (Portugal)

Utslagsspel[redigera | redigera wikitext]

 
KvartsfinalerSemifinaler
Final
 
          
 
 
 
 
 Tjeckien0
 
 
 
 Portugal1
 
 Portugal0 (2)
 
 
 
 Spanien (str.)0 (4)
 
 Spanien2
 
 
 
 Frankrike0
 
 Spanien4
 
 
 
 Italien0
 
 Tyskland4
 
 
 
 Grekland2
 
 Tyskland1
 
 
 
 Italien2
 
 England0 (2)
 
 
 Italien (str.)0 (4)
 

Kvartsfinaler[redigera | redigera wikitext]

25 21 juni 2012 Tjeckien  0 – 1  Portugal Nationalstadion
20:45 UTC+2
(0 – 0)
Rapport
Mål 79′ Cristiano Ronaldo
Warszawa, Polen
Publik: 55 590
Domare: Howard Webb (England)
26 22 juni 2012 Tyskland  4 – 2  Grekland PGE Arena Gdańsk
20:45 UTC+2
Philipp Lahm Mål 39′
Sami Khedira Mål 61′
Miroslav Klose Mål 68′
Marco Reus Mål 74′
(1 – 0)
Rapport
Mål 55′ Georgios Samaras
Mål 89′ (str.) Dimitris Salpingidis
Gdańsk, Polen
Publik: 38 751
Domare: Damir Skomina (Slovenien)

27 23 juni 2012 Spanien  2 – 0  Frankrike Donbass Arena
21:45 UTC+3
Xabi Alonso Mål 19′90+1′ (str.)
(1 – 0)
Rapport
Donetsk, Ukraina
Publik: 47 000
Domare: Nicola Rizzoli (Italien)
28 24 juni 2012 England  0000 0 – 0  (e.fl.)  Italien Olympiastadion
21:45 UTC+3
Rapport Kiev, Ukraina
Publik: 64 340
Domare: Pedro Proença (Portugal)

Steven Gerrard Straff: Mål
Wayne Rooney Straff: Mål
Ashley Young Straff: Miss
Ashley Cole Straff: Miss
Straffsparksläggning
2 – 4

Straff: Mål Mario Balotelli
Straff: Miss Riccardo Montolivo
Straff: Mål Andrea Pirlo
Straff: Mål Antonio Nocerino
Straff: Mål Alessandro Diamanti

Semifinaler[redigera | redigera wikitext]

29 27 juni 2012 Portugal  0000 0 – 0  (e.fl.)  Spanien Donbass Arena
21:45 UTC+3
Rapport Donetsk, Ukraina
Publik: 48 000
Domare: Cüneyt Çakır (Turkiet)

João Moutinho Straff: Miss
Pepe Straff: Mål
Nani Straff: Mål
Bruno Alves Straff: Miss
Straffsparksläggning
2 – 4

Straff: Miss Xabi Alonso
Straff: Mål Andrés Iniesta
Straff: Mål Gerard Piqué
Straff: Mål Sergio Ramos
Straff: Mål Cesc Fàbregas

30 28 juni 2012 Tyskland  1 – 2  Italien Nationalstadion
20:45 UTC+2
Mesut Özil Mål 90+2′ (str.)
(0 – 2)
Rapport
Mål 20′36′ Mario Balotelli
Warszawa, Polen
Publik: 55 540
Domare: Stéphane Lannoy (Frankrike)

Final[redigera | redigera wikitext]

31 1 juli 2012 Spanien  4 – 0  Italien Olympiastadion
21:45 UTC+3
David Silva Mål 14′
Jordi Alba Mål 41′
Fernando Torres Mål 84′
Juan Mata Mål 88′
(2 – 0)
Rapport
Kiev, Ukraina
Publik: 63 170
Domare: Pedro Proença (Portugal)

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Målskyttar[redigera | redigera wikitext]

3 mål (6 spelare)

2 mål (10 spelare)

1 mål (37 spelare)

Självmål (1 spelare)


Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Poland/Ukraine selected to host UEFA EURO 2012”. Uefa. 18 april 2007. http://www.uefa.com/MultimediaFiles/Download/PressRelease/uefaorg/MediaReleases/01/65/03/17/1650317_DOWNLOAD.pdf. Läst 11 juni 2012. 
  2. ^ ”Polen/Ukraina får fotbolls-EM 2012”. Svenska Dagbladet. 27 september 2007. http://www.svd.se/sport/polen-ukraina-far-fotbolls-em-2012_219379.svd. Läst 11 juni 2012. 
  3. ^ Embassy of Ukraine in the Kingdom of Sweden - Visas
  4. ^ ”Fotbolls-EM 2012 kan tvingas flytta”. Sveriges Radio. 19 april 2008. Arkiverad från originalet den 11 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080511114540/http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=2021808. 
  5. ^ ”Selection of host cities for UEFA EURO 2012”. Uefa. 13 maj 2009. http://www.uefa.com/MultimediaFiles/Download/PressRelease/uefaorg/MediaReleases/82/94/50/829450_DOWNLOAD.pdf. Läst 11 juni 2012. 
  6. ^ ”Bara Kiev godkänd inför EM 2012”. Sveriges Television. 13 maj 2009. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525142215/http://svt.se/2.21531/1.1555743/bara_kiev_godkand_infor_em_2012?lid=senasteNytt_745448&lpos=rubrik_1555743. Läst 10 juni 2011. 
  7. ^ Uefa (12 december 2009). ”Four Ukraine host cities confirmed” (på engelska). Pressmeddelande. Läst 10 juni 2011.
  8. ^ Regulations of the UEFA European Football Championship 2010-12. Paragraf 8.07. Läst 2012-06-13.
  9. ^ [a b] ”UEFA EURO 2012 referees named”. UEFA.com. Union of European Football Associations. 20 december 2011. Arkiverad från originalet den 21 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120621215606/http://www.uefa.com/uefa/footballfirst/matchorganisation/refereeing/news/newsid%3D1736988.html. Läst 5 juni 2012. 
  10. ^ [a b] ”UEFA EURO 2012 match officials”. UEFA.com. Union of European Football Associations. http://www.uefa.com/MultimediaFiles/Download/competitions/General/01/77/43/22/1774322_DOWNLOAD.pdf. Läst 5 juni 2012. 
  11. ^ ”UEFA issues full list of EURO match officials”. UEFA.com. Union of European Football Associations. 27 mars 2012. Arkiverad från originalet den 28 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130528105922/http://www.uefa.com/uefa/footballfirst/matchorganisation/refereeing/news/newsid%3D1774652.html. Läst 5 juni 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]