Frankrikes herrlandslag i fotboll

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Frankrikes herrlandslag i fotboll
Flag of France.svg
EstrellaOro PPN.svg EstrellaOro PPN.svg
FotbollsförbundFédération Française de Football
FörbundskaptenDidier Deschamps
LagkaptenHugo Lloris
FIFA-rankning7 ( 0)
17 maj 2018 [1]
Flest landskamperLilian Thuram (142 (1994–2008))
Flest målThierry Henry (51 (1997–2010))
Första landskamp
 Belgien 3–3 Frankrike 
(Bryssel, 1 maj 1904)
Största vinst
 Frankrike 10–0 Azerbajdzjan 
(Auxerre, 6 september 1995)
Största förlust
 Danmark 17–1 Frankrike 
(London, 22 oktober 1908)
Kit left arm frank18h.png
Lagfärger
Kit body frank18h.png
Lagfärger
Kit right arm frank18h.png
Lagfärger
Kit shorts frank18h.png
Lagfärger
Kit socks fra18h.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm frank18a.png
Lagfärger
Kit body frank18a.png
Lagfärger
Kit right arm frank18a.png
Lagfärger
Kit shorts frank18a.png
Lagfärger
Kit socks fra18a.png
Lagfärger
Bortaställ
Världsmästerskap
  Guld2 (1998), (2018)
  Silver1 (2006)
  Brons2 (1958), (1986)
Olympiska spelen
  Guld1 (1984)
  Silver1 (1900)
  Brons0
Europamästerskap
  Guld2 (1984), (2000)
  Silver1 (2016)

Frankrikes herrlandslag i fotboll, franska: Équipe de France de football, populärt kallade Les Bleus (de blå), representerar Frankrike i fotboll på herrsidan och kontrolleras av FFF (Fédération Française de Football). Lagfärgerna är vit, röd och blå.

Frankrike har länge haft en central roll i fotbollen där de på ledarsidan haft några av de största. Jules Rimet skapade fotbolls-VM och fick den första VM-pokalen uppkallad efter sig. I UEFA har fransmännen gjort liknande insatser i skapandet av europacuperna. Det franska landslaget har dock först på senare tid blivit samma giganter som de franska ledarna.

Frankrike vann VM-brons, och sin första medalj, 1958 i Sverige, men nådde de riktigt stora framgångarna först från 1980-talets mitt och framåt. 1998 blev de världsmästare på hemmaplan och 2000 Europamästare för andra gången. 2006 tog de VM-silver i Tyskland och 2018 nådde de för tredje gången VM-final i Ryssland där de vann sitt andra VM-guld.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Frankrike-Schweiz (1-0) i Paris 1905.

VM-brons 1958[redigera | redigera wikitext]

I VM i Sverige 1958 nådde Frankrike semifinal och förlorade med 2–5 mot Brasilien och vann sedan mot Västtyskland med 6–3 i bronsmatchen och vann sin första medalj. Stora profiler i detta lag var Raymond Kopa och Just Fontaine, som vann skytteligan med 13 mål.

1980-talets storhetstid[redigera | redigera wikitext]

Det franska landslaget kunde under 1960- och 1970-talet aldrig nå den framgång som nåddes 1958. I VM i England 1966 åkte Frankrike ut i gruppspelet. I slutet av 1970-talet började så landslaget vakna till liv på nytt och i VM i Argentina 1978 kunde man ana vad som komma skulle. En ung Michel Platini debuterade i stora mästerskapssammanhang och även om laget inte gick vidare från gruppspelet visade laget upp bra spel.

I VM 1982 tillhörde Frankrike de främsta och visade upp strålande spel med Platini som den stora stjärnan och regissören på mittfältet. Frankrike nådde semifinal där de i förlängningen tog ledningen med 3–1 mot blivande silvermedaljörerna Västtyskland som senare kvitterade till 3-3 och vann i straffsparksläggningen. Frankrike blev mångas favoriter genom sitt offensiva spel.

1984 vann Frankrike EM-guld för första gången på hemmaplan. Platini var i sitt livs form och blev hela EM:s skyttekung med nio mål på fem matcher(!). Det fanns dock fler spelare i det franska laget som precis som 1982 hade ett mycket starkt mittfält. I Los Angeles kunde Frankrikes OS-lag ta hem guldet i fotbollsturneringen.

I VM 1986 förlorade Frankrike igen i semifinalen mot blivande silvermedaljörerna Västtyskland men vann bronsmatchen mot Belgien. Efter 1986 hamnade landslaget i en svacka och kvalade inte in till kommande EM och VM. 1992 var laget på nytt i ett stort slutspel, EM i Sverige där de imponerade stort i kvalet men misslyckades i slutspelet genom att bli utslagna i gruppspelet.

1990-talet[redigera | redigera wikitext]

Frankrike lyckades inte kvalificera sig till VM i USA 1994 efter förlust med 1–2 hemma mot Bulgarien i den avgörande kvalmatchen. Frankrike var en poäng bakom Bulgarien samt två poäng bakom Sverige. Oavgjort hade räckt för att ta Frankrike till slutspelet. Men 1996 kvalade Frankrike till EM i England där de i gruppen vann första matchen med 1–0 mot Rumänien genom ett mål av nickspecialisten Dugarry. I andra matchen spelade Frankrike 1–1 mot grannen och rivalen Spanien och i sista matchen vann Frankrike med 3–1 mot Bulgarien. I kvartsfinalen slogs Nederländerna ut efter straffsparksläggning men i semifinalen förlorade Frankrike mot Tjeckien efter straffsparksläggning.

Världsmästare på hemmaplan 1998[redigera | redigera wikitext]

Frankrike storsatsade inför hemma-VM två år senare där de vid sidan av regerande världsmästarna Brasilien var favoriter, i egenskap av ett starkt lag och hemmaplan. Trots avsaknad av en riktigt het målskytt klarade man sig komfortabelt genom gruppspelet, och ställdes emot Paraguay i åttondelsfinalen.

Lagets största stjärna, Zinedine Zidane, hade blivit utvisad i gruppspelsmatchen emot Saudiarabien, och fick följa åttondelsfinalen från sidan av planen. Ett par minuter in i andra förlängningskvarten frälste försvararen Laurent Blanc värdnationen när han satte VM-historiens första golden goal. I kvartsfinalen möttes regerande silvermedaljörerna Italien som besegrades efter straffsparksläggning. I semifinalen väntade Kroatien som tidigt i andra halvlek genom VM:s skyttekung Davor Šuker tog ledningen med 1–0 men franske backen Lilian Thuram, som aldrig tidigare gjort mål i landslaget, klev fram och både kvitterade till 1-1 och sedan tog ledningen med 2–1. I finalen mot regerande världsmästarna Brasilien i Saint-Denis (Paris) vann Frankrike med 3–0 och därmed sitt första VM-guld någonsin. Stor matchhjälte blev Zinedine Zidane som gjorde Frankrikes två första mål. Båda gjorde han dessutom på nick, en ödets ironi eftersom huvudspelet ansetts vara Zidanes svaga sida. Att backen Marcel Desailly blev utvisad kunde inte hota fransmännens seger. Emmanuel Petit gjorde det tredje målet i slutskedet av matchen. Efterspelet till finalen kom till stor del att handla om Brasiliens storstjärna Ronaldo Luís Nazário de Lima som var en skugga av sitt vanliga jag i finalen.

Efter VM 1998 avgick Aime Jaquet för att han inte orkade vara förbundskapten mer och efterträddes av Roger Lemerre som skulle bli mindre lyckosam trots ett EM-guld. I kvalet till EM 2000 imponerade inte Frankrike. De slog Andorra med bara 1–0 efter ett straffmål.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

VM-guldet 1998 följdes upp av ett EM-guld 2000 där laget var stora favoriter med Zidane som lagets stora stjärna och kreatör. Frankrike hamnade i en tuff grupp med Nederländerna, Tjeckien och Danmark, men tog sig tillsammans med Nederländerna vidare till kvartsfinal. Där väntade i slutspelssammanhang ständigt underpresterande Spanien. Efter seger via ett frisparksmål av Zidane stod Portugal för motståndet i semifinalen. Matchen slutade 1–1 efter ordinarie matchtid, och kom att avgöras när den portugisiske backen Abel Xavier påståtts ha tagit bollen med handen i eget straffområde. Zidane satte den påföljande straffen, och laget var klart för final mot Italien. Italienarna tog ledningen med 1–0, och tycktes gå mot segern. Men på övertid kvitterade Sylvain Wiltord, och i förlängningen dundrade David Trezeguet in segermålet. Frankrike blev då den första regerande världsmästaren som blivit Europamästare.

Misslyckande i VM 2002 och EM 2004[redigera | redigera wikitext]

Till VM 2002 i Sydkorea och Japan kom Frankrike som regerande världs- och Europamästare, men med ett lag tyngt av skador (Zidane, som bara spelade i matchen mot Danmark) och slitna spelare men var ändå favoriter i gruppen med Danmark, Uruguay och Senegal, men laget underpresterade kraftigt - efter en sensationell 0–1-förlust i VM:s öppningsmatch mot den forna franska kolonin Senegal blev det 0–0 mot Uruguay och förlust med 0–2 mot Danmark. Kritiken var inte nådig efter att de forna världsmästarna tagit ett enda poäng, och misslyckats med att överhuvudtaget göra mål, det sämsta resultatet sedan VM 1966.

Under EM 2004 åkte Frankrike sensationellt ut i kvartsfinalen mot de blivande Europamästarna, Grekland. Frankrike hade inte kommit sämre än semifinal sedan 1992. Under kvalet imponerade de med åtta vinster i rad. I gruppspelet övertygade inte laget spelmässigt, men lyckades ändå vända 0–1-underläge mot England till vinst med 2–1 (efter att Zinedine Zidane i slutminuterna gjort ett frisparksmål och satt en straff). Laget slog sedan Schweiz med 3–1 och fick oavgjort (2–2) mot Kroatien.

==== VM-silver i Zidanes sista VM-turnering 2006 ===? Frankrike hade svårigheter i kvalificeringen men lyckades besegra Irland i Dublin med 1–0, ett resultat som tog laget till VM i Tyskland. Väl i Tyskland fortsatte det stapplande och ineffektiva spelet med oavgjorda resultat mot Schweiz och Sydkorea samt en nödseger mot afrikanska uppstickaren Togo, och få trodde att laget skulle kunna ta sig förbi åttondelsfinalen.

I slutspelet spelade Frankrike dock oerhört disciplinerat och slog i tur och ordning ut Spanien, Brasilien (1–0-seger efter att Thierry Henry förvaltade en frispark från Zidane) och Portugal (1–0-seger efter att Zidane satt en straff). I finalen mot Italien började Frankrike bäst. Zidane satte en straff i början av matchen, men några minuter senare kvitterade Italien när Materazzi nickade in en hörna. Matchen slutade också 1–1 vid full tid, och gick till förlängning. Där satte Frankrike Italien under stor press, men i förlängningens andra halva blev lagkaptenen Zinedine Zidane - i sin sista match i karriären - utvisad sedan han skallat Italiens Marco Materazzi i bröstet då denne förolämpat Zidanes familj. Italien vann finalen efter straffsparksläggning sedan David Trezeguet missat sin straffspark. Efter VM-silvret erbjöds förbundskapten Raymond Domenech ett nytt kontrakt.

Misslyckande 2008[redigera | redigera wikitext]

2008 kvalade Frankrike in till EM. 2006–2007 hade man förlorat 0–1 mot Skottland hemma och borta. Ändå lyckades man kvala in. Detta EM kom att bli den minst lyckade turneringen efter VM 2002. Det började sömnigt efter 0–0 mot Rumänien. Trots detta spelade man inte bra nästa match mot Nederländerna. Efter 9 minuter gjorde Nederländerna 0–1. Efter en timme stod det 0–2. När 18 minuter återstod gav Henry Frankrike lite hopp genom att göra 1–2. En minut senare kom dock 1–3, och spiken i kistan kom då Nederländerna gjorde 1–4. Det var Frankrikes värsta förlust i EM troligen. I matchen mot Italien var det bara en vinst som gällde om Nederländerna slog eller fick oavgjort mot Rumänien. Italien vann med 0–2 efter att Frankrike fått spela stora delar av matchen med 10 man då Abidal blivit utvisad och italienarna tilldömdes straff under samma situation (en straff man sedan satte). Frankrike kom sist i gruppen med 1 poäng och 1–6 i målskillnad.

2010-talet[redigera | redigera wikitext]

Misslyckande 2010[redigera | redigera wikitext]

2010 års kval till VM placerade Frankrike med Rumänien, Serbien, Litauen, Österrike och Färöarna. Frankrike hade svårt i kvalet och var även mycket nära att inte kvala in. Men man tog bara andraplatsen i gruppen efter Serbien och fick spela playoff mot Irland. Första matchen var bortamatchen och den slutade bra med 1–0 till Frankrike efter Nicolas Anelkas mål. Efter 0–1 hemma blev det förlängning och i förlängningen gjorde William Gallas ett omdiskuterat mål efter att Thierry Henry tagit bollen med handen två gånger innan han passade till Gallas. Men 1–1 blev det och Frankrike kunde gå till Sydafrika. Fifa avslog Irlands ansökan om omspel av matchen. Kritiken var hård mot Domenech.

Under turneringen mötte man Uruguay, Mexiko och Sydafrika. Frankrike spelade 0–0 mot Uruguay i första matchen trots att Uruguay hade en man utvisad. I andra matchen mot Mexiko spelade Frankrike dåligt och förlorade med 0–2. I avslutande matchen mot Sydafrika spelade Frankrike åter dåligt och förlorade med 1–2, vilket gjorde att laget var utslaget ur VM. Laget skakades under turneringen av konflikter, bland annat skickade Nicolas Anelka hem efter att smädat tränaren Raymond Domenech, backen Patrice Evra hamnade i bråk med lagets massör och hela truppen strejkade från en dags träning.

Efter VM avgick Domenech och Laurent Blanc tog över som tränare. I sin första landslagstrupp, till en träningsmatch, valde han att peta samtliga spelare från VM-truppen på grund av deras uppträdande och konflikterna under VM.

VM 2014[redigera | redigera wikitext]

I VM 2014 vann Frankrike gruppspelet. I kvartsfinalen förlorade Frankrike mot de blivande världsmästarna Tyskland.

EM- och VM-final 2016 och 2018[redigera | redigera wikitext]

2016 vann Frankrike EM-silver på hemmaplan efter finalförlust mot Portugal med 0-1. Frankrike gjorde totalt 13 mål i turneringen och släppte bara in 5 mål. Fransmannen Antoine Griezmann var mästerskapets bästa målskytt med sina 6 fullträffar. Frankrike spelade under mästerskapet mot Rumänien, Albanien, Schweiz, Irland, Island, Tyskland och Portugal. De vann alla matcher utom finalen mot Portugal och i gruppspelsmatchen mot Schweiz där de spelade 0-0.

I VM 2018 i Ryssland nådde Frankrike sin tredje VM-final där de vann med 4 - 2 mot Kroatien efter tidigare segrar bl.a. mot Argentina (4-3), Uruguay (2-0) och Belgien (1-0).

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande trupp[redigera | redigera wikitext]

Följande 23 spelare var uttagna till Världsmästerskapet i fotboll 2018.

Landskamper och mål är korrekta per den 15 juli 2018 efter matchen mot Kroatien

Nr Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb
1 MV Hugo Lloris Captain sports.svg 26 december 1986 (31 år) 104 0 England Tottenham Hotspur
16 MV Steve Mandanda 28 mars 1985 (33 år) 28 0 Frankrike Marseille
23 MV Alphonse Areola 27 februari 1993 (25 år) 0 0 Frankrike Paris Saint-Germain
2 F Benjamin Pavard 28 mars 1996 (22 år) 12 1 Tyskland VfB Stuttgart
3 F Presnel Kimpembe 13 augusti 1995 (22 år) 3 0 Frankrike Paris Saint-Germain
4 F Raphaël Varane 25 april 1993 (25 år) 49 3 Spanien Real Madrid
5 F Samuel Umtiti 14 november 1993 (24 år) 25 3 Spanien Barcelona
17 F Adil Rami 27 december 1985 (32 år) 35 1 Frankrike Marseille
19 F Djibril Sidibé 29 juli 1992 (25 år) 18 1 Frankrike Monaco
21 F Lucas Hernández 14 februari 1996 (22 år) 12 0 Spanien Atlético Madrid
22 F Benjamin Mendy 17 juli 1994 (24 år) 8 0 England Manchester City
6 MF Paul Pogba 15 mars 1993 (25 år) 60 10 England Manchester United
8 MF Thomas Lemar 12 november 1995 (22 år) 13 3 Frankrike Monaco
12 MF Corentin Tolisso 3 augusti 1994 (23 år) 14 0 Tyskland Bayern Munich
13 MF N'Golo Kanté 29 mars 1991 (27 år) 31 1 England Chelsea
14 MF Blaise Matuidi 9 april 1987 (31 år) 72 9 Italien Juventus
15 MF Steven Nzonzi 15 december 1988 (29 år) 9 0 Spanien Sevilla
7 A Antoine Griezmann 21 mars 1991 (27 år) 61 24 Spanien Atlético Madrid
9 A Olivier Giroud 30 september 1986 (31 år) 81 31 England Chelsea
10 A Kylian Mbappé 20 december 1998 (19 år) 22 8 Frankrike Paris Saint-Germain
11 A Ousmane Dembélé 15 maj 1997 (21 år) 16 2 Spanien Barcelona
18 A Nabil Fekir 18 juli 1993 (24 år) 18 2 Frankrike Lyon
20 A Florian Thauvin 26 januari 1993 (25 år) 5 0 Frankrike Marseille

Nyligen inkallade[redigera | redigera wikitext]

Följande spelare har varit uttagna i det franska landslaget de senaste 12 månaderna.

Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb Senaste inkallelsen
MV Hugo Lloris 26 december 1986 (31 år) 94 0 England Tottenham Hotspur mot  Vitryssland 10 oktober 2017
F Adil Rami 27 december 1985 (32 år) 33 1 Frankrike Marseille mot  Vitryssland 10 oktober 2017
F Djibril Sidibé 29 juli 1992 (25 år) 14 1 Frankrike Monaco mot  Vitryssland 10 oktober 2017
F Jordan Amavi 9 mars 1994 (24 år) 0 0 Frankrike Marseille mot  Vitryssland 10 oktober 2017
F Kurt Zouma 27 oktober 1994 (23 år) 2 0 England Stoke City mot  Luxemburg 3 september 2017
F Benjamin Mendy 17 juli 1994 (24 år) 4 0 England Manchester City mot  England 13 juni 2017
F Bacary Sagna 14 februari 1983 (35 år) 65 0 Klubblös mot  Spanien 28 mars 2017
F Sébastien Corchia 1 november 1990 (27 år) 1 0 Spanien Sevilla mot  Spanien 28 mars 2017
F Aymeric Laporte 27 maj 1994 (24 år) 0 0 Spanien Athletic Bilbao mot  Spanien 28 mars 2017
MF N'Golo Kanté 29 mars 1991 (27 år) 20 1 England Chelsea mot  Vitryssland 10 oktober 2017
MF Thomas Lemar 12 november 1995 (22 år) 8 2 Frankrike Monaco mot  Vitryssland 10 oktober 2017
MF Paul Pogba 15 mars 1993 (25 år) 49 8 England Manchester United mot  Luxemburg 3 september 2017
MF Tiémoué Bakayoko 17 augusti 1994 (23 år) 1 0 England Chelsea mot  Spanien 28 mars 2017
A Olivier Giroud 30 september 1986 (31 år) 69 29 England Arsenal mot  Tyskland 14 november 2017
A Dimitri Payet 29 mars 1987 (31 år) 37 8 Frankrike Marseille mot  Vitryssland 10 oktober 2017
A Ousmane Dembélé 15 maj 1997 (21 år) 7 1 Spanien Barcelona mot  England 13 juni 2017
A Kévin Gameiro 9 maj 1987 (31 år) 13 3 Spanien Atlético Madrid mot  Spanien 28 mars 2017

Profiler genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”FIFA/Coca-Cola World Ranking”. Fifa. http://www.fifa.com/fifa-world-ranking/ranking-table/men/index.html. Läst 24 november 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]