Irlands herrlandslag i fotboll

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Irlands herrlandslag i fotboll
Flag of Ireland.svg
Smeknamn The Boys in Green, The Green Army
Fotbollsförbund Football Association of Ireland (FAI)
Federation UEFA (Europa)
Förbundskapten Martin O'Neill
Asst. tränare Roy Keane
Lagkapten Robbie Keane
FIFA-rankning 62 (31 maj 2015)[1]
Flest landskamper Robbie Keane
 • Antal landskamper 139
Flest mål Robbie Keane
 • Antal mål 65
Första landskamp
Irland Iriska fristaten 1–0 Bulgarien 
(Colombes, Frankrike, 28 maj 1924)
Största vinst
 Irland 8–0 Malta 
(Dublin, Irland, 16 november 1983)
Största förlust
 Brasilien 7–0 Irland Irland
(Uberlândia, Brasilien, 27 maj 1982)
Kit left arm irl11h.png
Lagfärger
Kit body irl11h.png
Lagfärger
Kit right arm irl11h.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Kit body irl12a.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Världsmästerskap
 Spelade mästerskap 3
Europamästerskap
 Spelade turneringar 2

Irlands herrlandslag i fotboll representerar Irland i fotboll. Landslaget styrs av Football Association of Ireland (FAI) och spelar sina hemmamatcher på Aviva Stadium i Dublin. Förbundskapten är nordirländaren Martin O'Neill.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Irlands fotbollsförbund bildades 1921 efter att det bröt sig ur Irish Football Association, som då representerade hela ön Irland men sedan dess endast representerar Nordirland.

28:e maj 1924 spelade dåvarande Iriska fristaten sin första internationella match i de Olympiska spelen i Paris, Frankrike. Man vann över Bulgarien med 1-0 men slogs ut i nästa omgång av Nederländerna.

Rekordsiffror blev det i 1984 års EM-kval när man hemmaslog Malta med 8-0. Året innan föll man borta mot Brasilien med 0-7.

Irland-England 1995 15 februari[redigera | redigera wikitext]

Träningsmatchen mellan Irland - England på Lansdowne Road i Dublin. Matchen spårar ur då Irland gör 1-0. Engelska huliganer börjar förstöra läktaren och kasta saker som stolar med mera på irländska fans och planen. Domaren bryter matchen. Polisen lyckades att hålla isär irländska fans som ville attackera huliganerna tills insatsstyrkan kunde gå in och gripa dem. De visar sig sen vara Combat 18. 50 skadade fick föras till sjukhus.

Matchen anses vara den mörkaste dagen i irländsk fotbolls historia.

Europamästerskap[redigera | redigera wikitext]

EM-kval[redigera | redigera wikitext]

Irland har lyckats kvala in till två Europamästerskap, detta i form av EM i Västtyskland 1988 och EM i Polen och Ukraina 2012. Redan 1964 var man nära dock. Irland ställdes i kvartsfinalen mot Spanien men föll mot de blivande mästarna. 1976 års kval började bra efter 3-0 hemma över Sovjetunionen. Man föll dock i returen och Sovjetunionen tog hem gruppen en poäng före Irland. 1988 säkrade Irland avancemanget efter att man i sista matchen besegrat Bulgarien med 2-0. Irland gick obesegrade genom 1992 års kval men där tog England ändå gruppsegern en poäng före. Otur var ordet när man i 1996 års kval till EM i England spelade playoff mot Nederländerna. De två sämsta grupptvåorna spelade ett playoff medan resterande gick direkt till EM. Matchen spelades i Liverpool, England och Nederländerna vann med 2-0. Nytt playoff blev det i 2000 års kval efter att man slutat grupptvåa en poäng bakom Jugoslavien. Där ställdes man mot Turkiet och efter två oavgjorda möten gick turkarna vidare på fler (ett) bortamål.

Kvalet till 2004 blev mindre lyckad med en tredjeplats och bara en pinne totalt mot de två bästa lagen.

Kvalet till 2008 års EM i Schweiz och Österrike gick rätt dåligt trots en tredjeplats. Efter inledande förlust mot Tyskland föll man sensationellt borta mot Cypern med 2-5. Förbundskaptenen Steve Staunton fick sparken. Valet av honom blev ett hett ämne hemma på Irland. 0-1 mot Tyskland, 2-5 mot svaglaget Cypern, 1-1 mot Tjeckien, 5-0 mot San Marino och bara 2-1 mot San Marino borta!

I kvalet till EM i Polen och Ukraina 2012 nådde Irland en andraplats, två poäng bakom Ryssland. Detta sedan de på tio kvalmatcher enbart förlorat en, hemmamatchen mot blivande gruppvinnaren Ryssland. [2] Irland gick därmed, än en gång, vidare till playoff. Denna gång lottades det mot Estland, som hade överraskat stort i kvalet med sin andraplats. I den första matchen kunde Irland vinna med 4-0 i Tallinn, sedan Estland fått två man utvisade. [3]I hemmamötet slutade det 1-1, och därmed gick Irland till EM-slutspelet efter totalt 5-1 i playoffmötet.

I kvalet till EM i Frankrike 2016, som utökas till 24 lag, fick Irland en tuff lottning. Detta då de ställs mot regerande världsmästarna Tyskland, Skottland, Polen, Georgien och nykomlingen Gibraltar. Kvalspelet började med två segrar för Irland. Detta sedan Aiden McGeady gjort ett sent 2-1 mål i bortamötet med Georgien, innan de besegrat Gibraltar med 7-0. Därefter kunde irländarna få med sig en poäng från bortamatchen mot Tyskland - sedan John O'Shea avgjort i 94:e minuten. I de två efterföljande matcherna har Irland förlorat med 0-1 mot Skottland och spelat 1-1 mot Polen. Detta placerar landslaget på en fjärdeplats i gruppen, efter att halva kvalspelet har spelats. [4]

EM 1988[redigera | redigera wikitext]

Irland kvalade till EM 1988 och hamnade i grupp B efter ha kommit före lag som Skottland och Belgien. Man hamnade med världsmästarna från 1966 England, Sovjetunionen och de blivande mästarna Holland. Man fick en fin start och vann över grannen England med 1-0 efter att Ray Houghton gjort målet i redan sjätte minuten och blev därmed matchhjälte för Irland efter ha nickat 1-0 efter ett riktigt dåligt slarv av Kenny Sansom och John Barnes som Ray Houghton utnyttjade. Sansom och Barnes slog upp bollen så Houghton kunde göra segermålet på nick för Irland. I nästa match väntade Sovjetunionen i Hannover. Ronnie Whelan gav Irland ledningen efter 38 minuter i första halvlek och det ser ut som att Irland gräver två poäng, men Sovjetunionen hämtar räddaren i nöden - Oleg Protassov som kvitterar kvarten kvar och räddar ett poäng till Sovjetunionen. Nu var det så att Sovjet och Irland hade båda tre poäng, Nederländerna hade två och England noll. Men Irland gjorde inte bort sig efter ha spelat 1-1 mot Sovjetunionen och hade fortfarande råd till en biljett, om man vann eller spelade oavgjort mot Holland (guldmedaljörerna). Men Kieft räddade den andra biljetten till Holland när de vann med 0-1. Man gick inte vidare men man visade att man var en hård motståndare.

EM 2012[redigera | redigera wikitext]

I EM-slutspelet hamnade Irland i samma grupp som regerande Europa- och världsmästarna Spanien, Italien som snuvat Irland på en plats i VM 2010 och Kroatien. Trots att Irland gjorde sitt första stora mästerskap på tio år, hade de en del spelare med mästerskapsrutin. Detta då Shay Given, Richard Dunne, Damien Duff och Robbie Keane funnits med redan vid VM i Japan och Sydkorea 2002. [5] [6] Inför mästerskapet tackade James McCarthy nej till att medverka, då hans far diagnostiserats med cancer. [7]

Irland åkte hem från mästerskapet med noll poäng. Detta sedan de förlorat med 1-3 mot Kroatien, 0-4 mot Spanien och 0-2 mot Italien. Sedermera skulle gruppmotståndarna, Spanien och Italien, komma att mötas i mästerskapets final.

Världsmästerskap[redigera | redigera wikitext]

VM-kval[redigera | redigera wikitext]

Trots att man varit nära flera gånger lyckades inte Irland kvala in till ett VM förrän 1990. Man gick vidare till VM i Italien som grupptvåa bakom Spanien. Samma visa blev det i 1994 års kval då man knep andraplatsen före Danmark på fler gjorda mål. I kvalet till 1998 års VM i Frankrike fick man spela playoff mot Belgien. Efter 1-1 hemma och 1-2 borta kunde man inte gå vidare. Bättre gick det nästa gång då man återigen fick spela playoff efter bl a 1-0 över Nederländerna som stoppade holländarna från VM-spel. Denna gång ställdes man mot Iran och efter vardera hemmaseger fick Irland gå vidare på bättre målskillnad. Det jämna kvalet 2006 slutade med bara en fjärde plats i gruppen för Irland. Man hade stor chans i sista mötet hemma mot Schweiz men efter att inget av laget gjort mål kunde schweizarna ta sig vidare till playoff.

I VM kvalet 2010 så imponerade Irland återigen. Man gick igenom gruppen obesegrade efter fyra vinster och sex oavgjorda. Det räckte dock enbart till en andraplats bakom Italien. Irland gick då än en gång till playoff, där man ställdes emot Frankrike. Efter att Irland förlorat med 0-1 hemma så såg det mörkt ut men med Robbie Keane som en oroskälla så lyckades man vinna med 1-0 på Stade De France och ta matchen till förlängning. 13 minuter in i förlängningen så krossades drömmen om slutspel när Thierry Henry tog bollen med handen inne i straffområdet två gånger och tittade samtidigt på bollen och spelade vidare till William Gallas som kvitterade för fransmännen. Detta var något som den svenska domaren Martin Hansson missade och således gick Frankrike till VM. Efter matchen så krävde Irlands fotbollsförbund en omspelsmatch vilket Fifa dock sa inte var aktuellt. Thierry Henry har i efterhand sagt att han ångrade att han tog med bollen.

Kvalspelet till VM i Brasilien 2014 blev ett misslyckande för irländarna. Med enbart fyra segrar på tio matcher, samtliga mot femte- respektive sjätteplacerade Kazakstan och Färöarna, förmådde Irland inte att utmana om platserna till VM. Istället fick nationen nöja sig med en fjärdeplats, sex poäng från playoff. Detta sedan de hamnat bakom Tyskland, Sverige och Österrike. [8] Följden av kvalmisslyckandet blev att den italienske förbundskaptenen, Giovanni Trapattoni, fick sparken. Landet valde därefter att anställa nordirländaren, Martin O'Neill, som ny förbundskapten. O´Neill skrev på ett tvåårskontrakt med landslaget i november 2013 och fick den irländske legendaren, Roy Keane, som assisterande förbundskapten. [9]

VM-slutspel[redigera | redigera wikitext]

Irland ställdes 1990 mot bl a England och Nederländerna och gick vidare efter tre raka oavgjorda. Oavgjort blev det i andra omgången mot Rumänien och Irland gick vidare efter straffsparkar. I kvartsfinalen blev det dock en förlust mot hemmalaget Italien som vann med matchens enda mål.

1994 tog man revansch mot Italien och vann med 1-0. Förlust mot Mexiko och oavgjort mot Norge räckte för avancemang. Irland föll dock mot Nederländerna i andra omgången.

Gruppspelet i Japan 2002 bjöd på två oavgjorda och seger över Saudiarabien. I andra omgången krävdes det straffsparkar för ett spanskt avancemang efter 1-1 vid full tid.

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande trupp[redigera | redigera wikitext]

Följande spelare var uttagna i den preliminära truppen till träningslandskampen mot England den 7 juni 2015 och kvalmatcherna till EM 2016 mot Skottland den 13 juni 2015.[10]

Matcher och mål är uppdaterade 29 mars 2015 efter matchen mot Polen.

Nr Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb
MV Shay Given 20 april 1976 (39 år) 128 0 England Aston Villa
MV David Forde 20 december 1979 (35 år) 23 0 England Millwall
MV Keiren Westwood 23 oktober 1984 (30 år) 17 0 England Sheffield Wednesday
MV Darren Randolph 12 maj 1987 (28 år) 2 0 England Birmingham City
F John O'Shea 30 april 1981 (34 år) 102 3 England Sunderland
F Paul McShane 6 januari 1986 (29 år) 31 0 England Hull City
F Stephen Ward 20 augusti 1985 (29 år) 29 2 England Burnley
F Seamus Coleman 11 oktober 1988 (26 år) 26 0 England Everton
F Marc Wilson 17 augusti 1987 (27 år) 21 1 England Stoke City
F Richard Keogh 11 augusti 1986 (28 år) 7 1 England Derby County
F Alex Pearce 9 november 1988 (26 år) 6 2 England Reading
F Cyrus Christie 30 september 1992 (22 år) 1 0 England Derby County
MF Aiden McGeady 4 april 1986 (29 år) 75 5 England Everton
MF Glenn Whelan 14 januari 1984 (31 år) 62 2 England Stoke City
MF James McClean 22 april 1989 (26 år) 26 4 England Wigan Athletic
MF James McCarthy 12 november 1990 (24 år) 25 0 England Everton
MF Wes Hoolahan 20 maj 1982 (33 år) 19 2 England Norwich City
MF David Meyler 29 maj 1989 (26 år) 12 0 England Hull City
MF Robbie Brady 14 januari 1992 (23 år) 11 3 England Hull City
MF Stephen Quinn 4 april 1986 (29 år) 11 0 England Hull City
MF Jeff Hendrick 31 januari 1992 (23 år) 10 0 England Derby County
MF Anthony Pilkington 6 juni 1988 (27 år) 8 1 Wales Cardiff City
MF Harry Arter 28 december 1989 (25 år) 0 0 England Bournemouth
MF Alan Judge 11 november 1988 (26 år) 0 0 England Brentford
A Robbie Keane 8 juli 1980 (34 år) 139 65 USA Los Angeles Galaxy
A Kevin Doyle 18 september 1983 (31 år) 61 14 USA Colorado Rapids
A Shane Long 22 januari 1987 (28 år) 52 12 England Southampton
A Jonathan Walters 20 september 1983 (31 år) 31 5 England Stoke City
A Simon Cox 28 april 1987 (28 år) 30 4 England Reading
A Daryl Murphy 15 mars 1983 (32 år) 14 0 England Ipswich Town
A Anthony Stokes 25 juli 1988 (26 år) 9 0 Skottland Celtic
A David McGoldrick 29 november 1987 (27 år) 1 0 England Ipswich Town
A Adam Rooney 21 april 1988 (27 år) 0 0 Skottland Aberdeen

Kända spelare[redigera | redigera wikitext]

Topp tio spelare med flest landskamper[redigera | redigera wikitext]

Spelare i fet stil är fortfarande i Irlands landslag. [11]

Senast uppdaterad 19 maj 2015

Nr Namn Karriär Matcher Mål
1 Robbie Keane 1998- 139 65
2 Shay Given 1996- 128 0
3 Kevin Kilbane 1997-2012 110 8
4 Steve Staunton 1988-2002 102 7
John O'Shea 2001- 102 3
6 Damien Duff 1998-2012 101 8
7 Niall Quinn 1986-2002 92 21
8 Tony Cascarino 1985-1999 88 19
9 Paul McGrath 1985-1997 83 8
10 Packie Bonner 1981-1996 80 0
Richard Dunne 2000-2014 80 8

Topp tio spelare med flest mål[redigera | redigera wikitext]

Spelare i fet stil är fortfarande i Irlands landslag. [12]

Senast uppdaterad 19 maj 2015

Nr Namn Karriär Mål Matcher Mål/match
1 Robbie Keane 1998- 65 139 0,47
2 Niall Quinn 1986-2002 21 92 0.23
3 Frank Stapleton 1976-1990 20 71 0,28
4 Don Givens 1969-1981 19 56 0,34
John Aldridge 1986-1996 19 69 0,28
Tony Cascarino 1985-1999 19 88 0,21
7 Noel Cantwell 1953-1967 14 36 0,39
Kevin Doyle 2006- 14 61 0,23
9 Jimmy Dunne 1930-1939 13 15 0,87
Gerry Daly 1973-1986 13 48 0,27

Förbundskaptener[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”FIFA/Coca-Cola World Ranking”. Fifa. 7 maj 2015. http://www.fifa.com/worldranking/rankingtable/index.html. Läst 30 maj 2015. 
  2. ^ http://www.uefa.com/uefaeuro/season=2012/standings/round=15171/group=700958/index.html
  3. ^ http://www.uefa.com/uefaeuro/season=2012/matches/round=2000113/match=2008825/index.html
  4. ^ http://www.uefa.com/uefaeuro/qualifiers/season=2016/standings/round=2000446/group=2002431/index.html
  5. ^ http://www.fifa.com/worldcup/archive/koreajapan2002/teams/team=43953/players.html
  6. ^ http://www.uefa.com/uefaeuro/season=2012/teams/team=64/squad/index.html
  7. ^ http://metro.co.uk/2012/05/07/james-mccarthy-withdraws-from-ireland-euro-2012-squad-after-father-diagnosed-with-cancer-416102/
  8. ^ http://www.uefa.com/worldcup/season=2014/standings/round=2000294/group=2001658/index.html
  9. ^ http://www1.skysports.com/football/news/12020/9010361/martin-oneill-and-roy-keane-confirmed-as-irelands-new-coaching-team
  10. ^ O’Neill names provisional squad for England and Scotland”. Football Association of Ireland (Football Association of Ireland). 12 maj 2015. http://www.fai.ie/ireland/news/o%E2%80%99neill-names-provisional-squad-for-england-and-scotland. Läst 19 maj 2015. 
  11. ^ http://www.fai.ie/ireland/senior-men/caps-list
  12. ^ http://www.11v11.com/teams/republic-of-ireland/tab/stats/option/scorers

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Irlands herrlandslag i fotboll.