Göktyta
| Göktyta Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hackspettartade fåglar Piciformes |
| Familj | Hackspettar Picidae |
| Underfamilj | Göktytor Jynginae |
| Släkte | Göktytor Jynx |
| Art | Göktyta J. torquilla |
| Vetenskapligt namn | |
| § Jynx torquilla | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 | |
Göktyta (Jynx torquilla) är en hackspett som främst häckar i tempererade regioner i Europa och Asien. Absoluta merparten är flyttfåglar som övervintrar i tropiska Afrika och södra Asien, från Iran till Indiska subkontinenten, men några är stannfåglar i nordvästra Afrika och på öar i Medelhavet.[2]
Utseende, fältkännetecken och läte
[redigera | redigera wikitext]
Göktytan är 17–19 cm lång och har ett vingspann på 25–27 cm. På ovansidan är den askgrå med rostbrun anstrykning och finspräcklig av brunt, rostgult och svart. Från nacken till ryggens mitt går ett brett, svartaktigt band. De undre kroppsdelarna är vitaktiga, med rostgul anstrykning på strupen och framhalsen och har svarta tvärlinjer. Bröstet och magen är beströdda med små, trekantiga, svartaktiga fläckar. Vingarna är fläckiga av svartaktigt och rostgult. Stjärten är spräcklig av grått och brunt samt försedd med glesa, svarta tvärstreck.
Göktytans flykt är vågformig och den lägger vingarna nära kroppen i vågdalarna. Till skillnad från de flesta andra hackspettar befinner den sig ofta på marken.
Göktytans läte är ett gällt och lättigenkännligt "ty-ty-ty-ty-ty-ty", som kan förväxlas med den mindre hackspettens läte, och hörs under häckningsperioden.
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Göktytan häckar främst i tempererade regioner i Europa och Asien. Absoluta merparten är flyttfåglar som övervintrar i tropiska Afrika och södra Asien, från Iran till Indiska subkontinenten, men några är stannfåglar i nordvästra Afrika och på öar i Medelhavet.
Flyttning
[redigera | redigera wikitext]Merparten av världspopulationen av göktyta är flyttfåglar och det är den enda långflyttaren bland de europeiska hackspettarna. Det finns två flyttstreck - ett västerut över Spanien och ett österut över Balkanhalvön och Egeiska övärlden. Populationerna från Norra Skandinavien flyttar över Storbritannien, där några individer ofta försöker övervintra - ibland lyckosamt. De huvudsakliga övervintringsområdena för europeiska göktytor ligger i Afrika söder om Sahara, men inte längre söderut än Kongo-Kinshasa eller Kamerun. De central- och ostasiatiska populationerna övervintrar huvudsakligen i Indien.
Underarter
[redigera | redigera wikitext]
Göktytan delas vanligen in i sex underarter med följande utbredning:[2]
- nordeuropeisk göktyta[3] (Jynx torquilla torquilla) – häckar från västra Europa (förutom där tschusii förekommer), österut till Uralbergen och söderut till Turkiet och Kaukasus. Den övervintrar till centrala Afrika och Indien.
- Jynx torquilla sarudnyi – häckar i västra Sibirien, från Uralbergen österut till Altaj och Jenisej.
- Jynx torquilla chinensis – häckar i östra Sibirien (öster om Jenisej), österut till Sachalin och norra Japan (Hokkaido), söderut till norra Mongoliet och nordöstra Kina; övervintrar i ett område från Nepal och nordöstra Indien till sydöstra Kina, Indokina och södra Japan.
- Jynx torquilla himalayana – häckar i nordvästra Himalaya och övervintrar söderut till lägre liggande områden i södra Indien.
- Jynx torquilla tschusii – häckar i Italien, på Sardinien, Korsika och utmed Adriatiska havets östkust; övervintrar i Afrika.
- Jynx torquilla mauretanica – stannfågel i nordvästra Afrika.
Förekomst i Sverige
[redigera | redigera wikitext]I Sverige häckar arten i hela landet men är sällsynt längst i söder och längst i norr.[4] Den flyttar från Sverige i slutet av augusti och kommer tillbaka i april eller maj.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Habitat och beteende
[redigera | redigera wikitext]Göktytan häckar i gles löv- och blandskog, hagmarker, parker och större trädgårdar.[5] Den är särskilt vanlig i kulturlandskapets mellan- och skogsbygder där beteshävd skapar optimala miljöer. Som hålbyggare är den beroende av äldre träd, främst björk, asp och rönn, men den använder även holkar.[5] I motsats till de flesta andra hackspettar klättrar göktytan nästan inte alls utan hoppar mest på marken. Den har stor förmåga att sträcka ut halsen och vrida på huvudet. Utanför häckningstiden uppträder den oftast enstaka. Under flyttningen uppträder den ofta på sandig mark där den födosöker efter myror.[5]
Häckning
[redigera | redigera wikitext]
Göktytan återvänder från övervintringen i Afrika mellan mitten av april och maj. Reviret är litet, ofta bara 1–2 hektar, men fåglarna kan söka föda upp till en kilometer från boet. Göktytan bygger inga egna bon utan använder naturliga håligheter i träd eller hål som andra hackspettar gjort. Den kan också använda utsatta fågelholkar. Ofta jagar den bort andra fåglar från bon, men den kan också själv bli bortjagad av större hackspetten. Den inreder inte sitt bo, utan lägger äggen direkt på underlaget. Honan lägger vanligtvis 8–12 ägg som ruvas av båda föräldrarna i 11–14 dagar. Ungarna matas i boet i cirka tre veckor. Om den första häckningen inte lyckas kan en andra häckning ske. Detta görs oftare i populationer längre söderut.[5]
Studier i Sverige har visat att antalet flygga ungar per häckning i genomsnitt ligger kring 7 stycken. Trots den höga reproduktionstakten är de partiella förlusterna av ägg och ungar ofta stora, vilket tros bero på födobrist under kalla och regniga perioder. Ungarna blir oberoende cirka 10–14 dagar efter att de lämnat boet, och i augusti–september inleds flyttningen tillbaka till Afrika.[5]
Föda
[redigera | redigera wikitext]Födan består nästan uteslutande av marklevande myror och deras larver, främst ur släktena Tetramorium, Lasius, Myrmica och Formica. Eftersom dessa myrarter är känsliga för igenväxning, gynnas göktytan av kontinuerligt bete som håller marken öppen och torr.[5] Den fångar födan med sin långa, klibbiga, utsträckbara tunga. Utöver myror tar den också bladlöss, fjärilslarver, skalbaggar och ibland frukt och bär. Ibland öppnar den myrstackar med näbben. Det som den inte kan äta spottar den ut i spybollar.
Göktytan och människan
[redigera | redigera wikitext]Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population uppskattad till mellan knappt fyra och 7,6 miljoner vuxna individer. Beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]
Status i Norden
[redigera | redigera wikitext]Göktytans status i Sverige har fluktuerat under 2000-talet. I 2000 års upplaga av Artdatabankens rödlista kategoriserades den som sårbar (VU) och 2005 som nära hotad (NT). Från 2010 avfördes den från listan och kategoriserades som livskraftig (LC) och beståndet skattades då till 25 000 par.[6][7] Från 2025 års rödlista så kategoriseras den återigen som nära hotad (NT) beroende på en pågående populationsminskning som skattades till cirka 20 % under de tio tidigare åren. Minskningen märks i form av sämre habitatkvalitet, minskad förekomstarea och färre reproduktiva individer. Även om artens totala utbredning fortfarande är stor, ligger minskningstakten nära gränsvärdet för kategorin sårbar (VU).[4]
Även i Finland har dess status skiftat under 2000-talet, från livskraftig till nära hotad. I 2019 års rödlista kategoriseras den som nära hotad (NT)[8] medan Norge kategoriserar arten som livskraftig.[9]
Namn
[redigera | redigera wikitext]Dess vetenskapliga artepitet härstammar från latinets torquêo som betyder "jag vrider", vilket anspelar på dess förmåga att vrida huvudet bakåt.[10] Äldre dialektala namn för göktyta är gaukpäit på Gotland[11] såvipa på Orust[12] och såvippa i trakterna av Lilla Edet.[12] Namnet göktyta sägs härstamma från att dess läte om våren antydde gökens snara ankomst.[10]
I kulturen
[redigera | redigera wikitext]Fågeln är en symbol för passionerad och rastlös kärlek.[13] I grekisk mytologi var Iynx en nymf, dotter till Echo som utövade häxkonster och som fick Jupiter att bli förälskad i Aurora.[10] Göktytan är omskriven av både Plinius den äldre och Ambrogio Calepino för att besitta magiska krafter och ska ha använts inom trolldom, speciellt för kärleksbrygder.[10]
Göktytans förmåga att sträcka på halsen och vända huvudet bakåt har givit fågeln dess tyska trivialnamn Wendehals, ett ord som även användes om personer som snabbt bytte politisk ståndpunkt under die Wende, vilket var perioden i slutet av DDR:s existens då man övergick från socialism och planekonomi till marknadsekonomi och kapitalism. Sedan dess har ordet även fått betydelsen "opportunist".[källa behövs]
På vissa håll var fågeln illa omtyckt. I Gotlands fåglar från 1909 av Henrik Hasselgren skriver han:
| ” | Den täcka göktytan är en skadlig fågel och af en otreflig natur på flerhanda sätt. Så förgriper hon sig ofta på småfåglars ägg och ungar, och i sitt bo håller hon mycket orent.[14] | „ |
I den grekiska mytologin är göktytan mångudinnans rituella fågel.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 BirdLife International 2025 Jynx torquilla . Från: IUCN 2025. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2025.1. Läst 27 oktober 2025.
- 1 2 Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ↑ Sverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18
- 1 2 Svensson, M., Grahn, J., Green, M., Lignell, N., Nilsson, J. & Tjernberg, M. (2023-2025). Rödlista 2025 – expertkommittén för fåglar. Uppsala: SLU Artdatabanken, läst 2025-04-17
- 1 2 3 4 5 6 SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: göktyta (Jynx torquilla), läst 2026-04-17
- ↑ Artfakta om göktyta, ArtDatabanken.
- ↑ Artdatabankens rödlista 2020 PDF[död länk]
- ↑ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av göktyta – Jynx torquilla” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.30333. Läst 22 mars 2022.
- ↑ Artsdatabanken (2026) [ https://artsdatabanken.no/arter/takson/203772 Vendehals Jynx torquilla Linnaeus, 1758], läst 2026-04-17
- 1 2 3 4 Carl Agardh Westerlund (1867) Skandinavisk oologi, Albert Bonniers förlag, Stockholm, sid:53
- ↑ Johan Ernst Rietz (1862-1867) Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund, faksimilutgåva Malmö 1962, sid:189
- 1 2 Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:225
- ↑ Schmitz, Leonhard (1870). ”Iynx”. i Smith, William (på Engelska). Dictionary of Greek and Roman Biography and Mythology. sid. 692. https://en.wikisource.org/wiki/Dictionary_of_Greek_and_Roman_Biography_and_Mythology
- ↑ Hasselgren, Henrik Constantin (1909). Gotlands fåglar: deras förekomst och drag ur deras biologi. 2., öfversedda och tillökade uppl. Uppsala: Almqvist & Wiksell, sid:49
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om göktyta.
Wikimedia Commons har media som rör göktyta.- Läten på xeno-canto.org
|