Gös

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Gös (olika betydelser).
Gös
Sander lucioperca 1.jpg
FAO-kod: FPP
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningAbborrartade fiskar
Perciformes
FamiljAbborrfiskar
Percidae
SläkteGössläktet
Sander
ArtGös
S. lucioperca
Vetenskapligt namn
§ Sander lucioperca
AuktorLinné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Gös (Sander lucioperca) är en fisk i familjen abborrfiskar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Gösen har en långsträckt kropp med en längd på upp till 130 centimeter och en vikt upp till 20 kilogram[1]. Till skillnad från de flesta andra abborrfiskar saknar gösen tagg på gällocket. Käken har tydliga, långa tänder. Till färgen är gösen vanligtvis ljust gråbrun. Även om färgen kan variera, är buken alltid ljusare än ovansidan.[2] På sidorna finns mörkare tvärfläckar som är tydligast hos unga fiskar.

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Gösen lever i långsamt rinnande vattendrag, sjöar och vikar med inte för hög salthalt och för lågt pH. Gösen är en rovfisk, och med sin kraftiga tandbyggnad är den en konkurrent till gädda och abborre. Den tar främst mört, siklöja och braxen.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Sitt ursprungliga levnadsområde hade gösen i Central- och Östeuropa, österut till Volga, Ural och Anadyr i Asien. Söderut sträckte sig dess ursprungliga utbredningsområde till norra Balkan, norra Iran och Armenien. Numera finns den - främst på grund av utplantering - över stora delar av Europa.[3]

I Skandinavien förekommer gösen i sydöstligaste Norge (några älvar och sjöar i Østfolds, Opplands och Akershus fylken), i Sverige (Vänern, Hjälmaren, Mälaren och delar av Vättern, sjön Krön (nära Vimmerby), i Östersjön och i Bergviken, Ljusnan, Varpen i Hälsingland och även angränsande flodsystem från Smålandskusten norrut, inplanterad i sjöar på Sydsvenska höglandet samt delar av Öland) och i södra och mellersta Finland med angränsande Östersjöområden (inklusive Finska viken).[3] Vissa exemplar har påträffats i Bottenviken/Kvarken på svenska sidan och då främst runt ön Obbola.[källa behövs]

Gösen finns även i sjön Burträsket 10 mil norr om Umeå och kan vara den sjö längst norrut där gösen finns i stor utsträckning ut till havet genom Bureälvssystemet.[källa behövs] Gösen finns inplanterad i sjön Pengsjön där de skall ha börjat föröka sig. Sjön ifråga ligger i Vännäs kommun.[källa behövs]Gösen finns i riklig mängd i många av Tornedalens sjöar. Armasjärvi, Puostijärvi, Miekojärvi m.m. Har fiskats i mer än 100 år.

Den saknas på Gotland, utom i en liten sjö där provutsättning gjordes.[källa behövs]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Gösen blir könsmogen mellan 2 och 5 års ålder, tidigare för hanen. Den leker i slutet av maj eller början av juni på grunda sand- eller stenbottnar (Leken sker tidigare längre söderut[1]). Äggen, som läggs i gropar på bottnen, kläcks efter drygt en vecka. Beroende på storlek kan en hona lägga mellan 200 000 till 1 200 000 ägg.[3] Ynglen är pelagiska, men söker sig till bottnen framåt hösten.[2]

Gösen kan bli max 23 år[3].

Ekonomisk användning[redigera | redigera wikitext]

Gösen betraktas som en utmärkt matfisk och är föremål både för kommersiellt fiske och sportfiske[2]. Svenskt sportfiskerekord är 12,530 kilogram.

Landskapsfisk[redigera | redigera wikitext]

I det svenska landskapet Västmanland och i det finska landskapet Nyland är gösen landskapsfisk.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Sander lucioperca: Pike-perch” (på en). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=360. Läst 7 maj 2009. 
  2. ^ [a b c d] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 148. ISBN 91-518-4572-5 
  3. ^ [a b c d] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 305-306. ISBN 91-1-844202-1