Gammalsvenskby

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gammalsvenskby
Gammölsvänskbi
Starosjvedske
Altschwedendorf
By
Svenska kyrkan i Gammalsvenskby. Kyrkan på bilden är den gamla svenska protestantiska, men ombyggd för att även fungera som ortodox med en lökkupol på kyrkskeppet.
Svenska kyrkan i Gammalsvenskby. Kyrkan på bilden är den gamla svenska protestantiska, men ombyggd för att även fungera som ortodox med en lökkupolkyrkskeppet.
Land Ukraina Ukraina
Byns läge i Ukraina.
Byns läge i Ukraina.
Zmijevkas kommunvapen.

Gammalsvenskby (ukrainska: Старошведське, Starosjvedske; tyska: Altschwedendorf; lokal svensk dialekt: Gammölsvänskbi) är en del av Zmijivka i Cherson oblast invid Dneprs strand i Ukraina. Byns namn kommer av att den bebos av ättlingar till utvandrade estlandssvenskar, varav vissa fortfarande talar en svensk dialekt[1].

Grundandet av Gammalsvenskby[redigera | redigera wikitext]

Gammalsvenskbys befolkning kom ursprungligen från Dagö i dagens Estland, som till 1721 var en del av Sverige. Under den ryska kejsarinnan Katarina II kom en del av den svenska befolkningen på ön att flytta i augusti 1781. Med löften om bördigt land omflyttades de till Nya Ryssland i det som idag är södra Ukraina, där det forna Krimkhanatet området användes som kolonimark. Vissa källor säger att migrationen var ett tvång, andra pekar på det faktum att fattiga och förtryckta bönder gavs något som måste ses som ett generöst erbjudande vid tidpunkten.

Slutresultatet kom dock att bli katastrofalt. Många av de omkring 1 000 byborna dog under marschen till sitt nya hem. När de anlände fann de inte några spår av de hus som hade utlovats skulle stå klara för dem. Under det första året i Nya Ryssland kom många av byborna att mista sina liv. Enligt kyrkböckerna var enbart 135 personer vid liv i mars 1783.

Upprätthållandet av det svenska arvet[redigera | redigera wikitext]

De tre byarna Schlangendorf, Mülhausendorf och Klosterdorf grundades några år senare av tyska kolonister nära Gammalsvenskby. I dag ingår alla dessa byar i byn Zmijevka. Som en följd av detta kom svenskarna att bli en minoritet i området och många av prästerna och lärarna som tjänstgjorde i området var tysktalande. Detta, tillsammans med den växande bristen på odlingsbar mark, ledde till att kontakterna mellan Gammalsvenskby och de tyska byarna ibland var ganska ansträngda.[källa behövs]

Trots att kontakten med Sverige var nästan obefintlig under ett århundrade kom befolkningen i Gammalsvenskby att upprätthålla sina traditioner och sin lutherska tro. De hade även kvar sin gamla östsvenska dialekt. I slutet av 1800-talet återupprättades vissa band med Sverige. Man samlade ihop betydande summor pengar både i Sverige och i Finland för att bygga en ny svensk kyrka, som sedan kunde invigas år 1885. Svenska besökare kom att bli mer och mer vanliga och vissa bybor kom även att prenumerera på svenska tidningar.

Ryska revolutionen[redigera | redigera wikitext]

I och med det första världskrigets utbrott kom kommunikationskanalerna återigen att brytas. En omfattande hungersnöd utbröt och en första svensk expedition under ledning av Wilhelm Sarwe medförde 1922 förnödenheter från Sverige. Efter den ryska revolutionen bad de svenska kolonisatörerna om rätt att få lämna Sovjetunionen och slå sig ner i Sverige, där deras fall hade tagits upp av en nationell rörelse, och stöddes av ärkebiskop Nathan Söderblom. Söderblom bad Wilhelm Sarwe att leda en ny expedition för att hämta de svenskbybor som önskade resa till Sverige.

Karikatyr över svenskbyborna publicerad i kommunistiska tidningen Folkets Dagblad Politiken augusti 1929. Byborna blir förevisade av en pastor på en hembygdsfest i Ljungby.

Den 1 augusti 1929 anlände 881 bybor till Sverige. Enbart en handfull valde att stanna kvar i Gammalsvenskby (1927 bodde det sammanlagt 895 personer, som var ättlingar till estlandssvenskarna i byn). Av de som lämnade Gammalsvenskby valde senare omkring 100 personer att flytta vidare från Sverige till Kanada, ett land dit tidigare emigranter från Gammalsvenskby hade åkt. De flesta av dem slog sig ner i Manitoba, några återvände senare till Sverige.

Majoriteten av de bybor som kom att stanna i Sverige slog sig ner på Gotland. Ättlingarna till dem har i dag ett museum om estlandssvenskarnas historia i gotländska Roma. Trots sin gemensamma bakgrund tilläts de inte att stanna i ett sammanhängande samhälle. De ansågs vara immigranter i ett land som genomgick en allvarlig ekonomisk kris och möttes ibland med fientlighet av lokalbefolkningen. Snart började vissa av byborna tala om att återvända till Sovjetunionen. Detta understöddes aktivt av Sveriges kommunistiska parti och de första familjerna återvände före årsskiftet 1929-1930.

Tillbaka i Sovjetunionen[redigera | redigera wikitext]

Minnesmärke över svenskar i byn som bortfördes och försvann 1937-1938.

Sammanlagt valde omkring 250 bybor att återvända till Sovjetunionen. Tillsammans med medlemmar från det svenska kommunistpartiet, som sänts dit av Komintern, grundade de ett kollektivjordbruk som kallades för Svedkompartija - Sveriges Kommunistiska Parti.

Livet i Sovjetunionen skulle dock komma att bli hårt. Hungern i Ukraina 1932–1933 gav upphov till förslaget att man skulle återvända till Sverige, där vissa bybor skrev på en lista att de ville lämna landet. Detta ledde till att 20 personer arresterades av den hemliga polisen GPU. Fem av dem sattes i fängelse. Flera bybor dödades i Stalins utrensningar under de följande åren.

När andra världskriget bröt ut och Tyskland anföll Sovjetunionen kom Ukrainska SSR att invaderas. De tyska soldaterna som marscherade in i byn den 25 augusti 1941 välkomnades de till en början som befriare.[2] När den tyska armén 1943 var tvungen att dra sig tillbaka kom svenskarna att evakueras tillsammans med tyskarna i området. Många hamnade i Krotoschyn i Warthegau i det ockuperade Polen och nästan 150 togs av sovjetiska myndigheter vid krigets slut och sändes till arbetsläger, så kallade gulager. De tilläts dock att återvända till Ukrainska SSR 1947. Andra lyckades ta sig till Sverige eller direkt tillbaka till Gammalsvenskby.

Gammalsvenskby idag[redigera | redigera wikitext]

Efter Sovjetunionens fall har kontakterna med Sverige återupprättats. I dag har byn 150–200 invånare av svenskt ursprung. Endast några av dem talar ännu i dag flytande svenska. Visst ekonomiskt stöd har getts av Svenska kyrkan och av Gotlands kommun. Gotland skrev den 15 april 2001 ett vänortsavtal med byn.[3] 1996 grundades Chumak, ett svenskägt företag som producerar matolja, ketchup och livsmedelskonserver, i den närbelägna staden Kachovka. 2008 var svenska kungaparet på officiellt besök i Gammalsvenskby.

Kända personer från Gammalsvenskby[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Göran Svedberg; Erik Mårtensson (2001). Gammalsvenskby en by i Ukraina. Malmö: J R Hain Förlag AB. ISBN 91-631-1191-8 
  2. ^ "svenskbyborna". NE.se. Läst 23 mars 2014.
  3. ^ http://www.gotland.se/imcms/4540

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]