Gammalsvenskby

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gammalsvenskby
Galsvänskbi
Starosjvedske
Altschwedendorf
By
Inofficiellt heraldiskt vapen för Gammalsvenskby
Inofficiellt heraldiskt vapen för Gammalsvenskby
Land Ukraina Ukraina
Byns läge i Ukraina.
Byns läge i Ukraina.
Zmijevkas kommunvapen.

Gammalsvenskby (ukrainska: Старошведське, Starosjvedske; tyska: Altschwedendorf; lokal svensk dialekt: Galsvänskbi,[1] Gammölsvänskbi[källa behövs]) är en del av Zmijivka i Cherson oblast invid Dneprs strand i Ukraina. Byns namn kommer av att den bebos av ättlingar till tvångsförflyttade estlandssvenskar, varav vissa fortfarande talar en svensk dialekt[2][3][4].

Grundandet av Gammalsvenskby[redigera | redigera wikitext]

Gammalsvenskbys befolkning kom ursprungligen från Dagö i dagens Estland, som till 1721 var en del av Sverige. En rättslig tvist med den svenske godsägaren Stenbock på Dagö löstes så att de berörda Dagöborna, cirka 1 000 personer, anvisades cirka 13 000 hektar mark av den ryska kejsarinnan Katarina II i det då kallade Nyryska guvernementet i södra nuvarande Ukraina, vilket ryssarna nyligen erövrat från turkarna.

Flytten från Dagö började i augusti 1782 och man anlände till det anvisade området nio månader senare efter en lång och krävande mycket strapatsrik vandring under vilken mer än hälften, främst barn och äldre, hade dukat under av köld och sjukdomar[5]. När de anlände fann de inte några spår av de hus som hade utlovats skulle stå klara för dem. Av dem som överlevde vandringen dukade sedan många under eftersom de var ovana jordbrukare då flertalet på Dagö hade varit fiskare. Enligt kyrkböckerna var enbart 135 personer vid liv i mars 1783.

Upprätthållandet av det svenska arvet[redigera | redigera wikitext]

De tre byarna Schlangendorf, Mülhausendorf och Klosterdorf grundades några år senare av tyska kolonister nära Gammalsvenskby. I dag ingår alla dessa byar i byn Zmijevka. Som en följd av detta kom svenskarna att bli en minoritet i området och många av prästerna och lärarna som tjänstgjorde i området var tysktalande. Detta, tillsammans med den växande bristen på odlingsbar mark, ledde till att kontakterna mellan Gammalsvenskby och de tyska byarna ibland var ganska ansträngda.[källa behövs]

Trots att kontakten med Sverige var nästan obefintlig under ett århundrade kom befolkningen i Gammalsvenskby att upprätthålla sina traditioner och sin lutherska tro. De hade även kvar sin gamla östsvenska dialekt. I slutet av 1800-talet återupprättades vissa band med Sverige. Man samlade ihop betydande summor pengar både i Sverige och i Finland för att bygga en ny svensk kyrka, som sedan kunde invigas den 1 maj 1885. Kyrkan kostade 15 000 rubel, varav 6000 insamlades i Sverige genom prins Carl.[6] Svenska besökare kom att bli mer och mer vanliga och vissa bybor kom även att prenumerera på svenska tidningar.

Ryska revolutionen[redigera | redigera wikitext]

I och med det första världskrigets utbrott kom kommunikationskanalerna återigen att brytas. En omfattande hungersnöd utbröt och en första svensk expedition under ledning av Wilhelm Sarwe medförde 1922 förnödenheter från Sverige. Efter den ryska revolutionen bad de svenska kolonisatörerna om rätt att få lämna Sovjetunionen och slå sig ner i Sverige, där deras fall hade tagits upp av en nationell rörelse, och stöddes av ärkebiskop Nathan Söderblom. Söderblom bad Wilhelm Sarwe att leda en ny expedition för att hämta de svenskbybor som önskade resa till Sverige.[källa behövs]

Den 1 augusti 1929 anlände 881 bybor till Sverige, vilka åren 1929–1930 inkvarterades i Jönköping i de kaserner som tillhört Jönköpings regemente. Kasernerna som kom att bli Sveriges första flyktingförläggning hade blivit lediga 1928 efter att regementet avvecklats året innan.[7] Enbart en handfull valde att stanna kvar i Gammalsvenskby (1927 bodde det sammanlagt 895 personer, som var ättlingar till estlandssvenskarna i byn). Av de som lämnade Gammalsvenskby valde senare omkring 100 personer att flytta vidare från Sverige till Kanada, ett land dit tidigare emigranter från Gammalsvenskby hade åkt. De flesta av dem slog sig ner i Manitoba, några återvände senare till Sverige.

Majoriteten av de bybor som kom att stanna i Sverige slog sig ner på Gotland. Ättlingarna till dem har i dag ett museum om estlandssvenskarnas historia i gotländska Roma. Trots sin gemensamma bakgrund tilläts de inte att stanna i ett sammanhängande samhälle. De ansågs vara immigranter i ett land som genomgick en allvarlig ekonomisk kris och möttes ibland med fientlighet av lokalbefolkningen. Snart började vissa av byborna tala om att återvända till Sovjetunionen. Detta understöddes aktivt av Sveriges kommunistiska parti och de första familjerna återvände före årsskiftet 1929-1930.[källa behövs] 26 familjer återvände till Ukrainska SSR och 1957 lyckades ett femtiotal svenskbybor ta sig åter till Sverige.

Tillbaka i Sovjetunionen[redigera | redigera wikitext]

Sammanlagt valde omkring 250 bybor att återvända till Sovjetunionen. Tillsammans med medlemmar från det svenska kommunistpartiet, som sänts dit av Komintern, grundade de ett kollektivjordbruk som kallades för Svedkompartija - Sveriges Kommunistiska Parti.

Livet i Sovjetunionen skulle dock komma att bli hårt. Hungern 1932–1933 gav upphov till förslaget att man skulle återvända till Sverige, där vissa bybor skrev på en lista att de ville lämna landet. Detta ledde till att 20 personer arresterades av den hemliga polisen GPU.[källa behövs] Fem av dem sattes i fängelse. Flera bybor dödades i Stalins utrensningar under de följande åren.[källa behövs]

När andra världskriget bröt ut och Tyskland anföll Sovjetunionen kom Ukrainska SSR att invaderas. De tyska soldaterna som marscherade in i byn den 25 augusti 1941 välkomnades de till en början som befriare.[8] När den tyska armén 1943 var tvungen att dra sig tillbaka kom svenskarna att evakueras tillsammans med tyskarna i området. Många hamnade i Krotoschyn i Warthegau i det ockuperade Polen och nästan 150 togs av sovjetiska myndigheter vid krigets slut och sändes till arbetsläger, så kallade gulager.[källa behövs] De tilläts dock att återvända till Ukrainska SSR 1947. Andra lyckades ta sig till Sverige eller direkt tillbaka till Gammalsvenskby.[källa behövs]

Gammalsvenskby idag[redigera | redigera wikitext]

Efter Sovjetunionens fall har kontakterna med Sverige återupprättats. I dag har byn 150–200 invånare av svenskt ursprung. Endast några av dem talar ännu i dag flytande svenska. Visst ekonomiskt stöd har getts av Svenska kyrkan och av Gotlands kommun. Gotland skrev den 15 april 2001 ett vänortsavtal med byn.[9] 1996 grundades Chumak, ett svenskägt företag som producerar matolja, ketchup och livsmedelskonserver, i den närbelägna staden Kachovka. 2008 var svenska kungaparet på officiellt besök i Gammalsvenskby.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Kända personer från Gammalsvenskby[redigera | redigera wikitext]

  • Andreas Hoas (1865–1943), sångare
  • Kristoffer Hoas (1877-1941), lärare och präst
  • Katarina Utas (1854- ca 1920), sångare
  • Jonathan Sigalet, ishockeyspelare och ättling till Gammalsvenskbybon Hindrik Simonsson Sigalet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Noreen, Adolf. 1903. Vårt språk, band 1. Lund: Gleerup. S. 91.
  2. ^ Göran Svedberg; Erik Mårtensson (2001). Gammalsvenskby en by i Ukraina. Malmö: J R Hain Förlag AB. ISBN 91-631-1191-8 
  3. ^ drotzruhn (3 juli 2013). ”Gammalsvenskby 4.2”. https://www.youtube.com/watch?v=wXBGGX80z98. Läst 21 februari 2018. 
  4. ^ Q, Camera (14 oktober 2016). ”Watch Gammalsvenskby - mitt andra hem Online | Vimeo On Demand”. https://vimeo.com/ondemand/gammalsvenskbysv. Läst 21 februari 2018. 
  5. ^ ”Svenskbyborna”. Nationalencyklopedin. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 2000. ISBN 91-7133-749-0 
  6. ^ "Gammal-Svenskbys nya stenkyrka", Svenska Dagbladet 1885-01-13, s.2
  7. ^ Holmberg (1993), s. 11
  8. ^ "svenskbyborna". NE.se. Läst 23 mars 2014.
  9. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 november 2005. https://web.archive.org/web/20051123152021/http://www.gotland.se/imcms/4540. Läst 25 mars 2012. 

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris länk. ISBN 91-972209-0-6 
  • Hedman, Jörgen (1994). Svenskbysläkter. Visby: Ödins Förlag Hanseproduktion AB. ISBN 91-85716-71-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]