Gemensamma eurobetalningsområdet

Från Wikipedia
Version från den 8 januari 2018 kl. 15.46 av Nablicus (Diskussion | Bidrag) (tar bort överflödiga punkter)

Det gemensamma eurobetalningsområdet (engelska: Single Euro Payments Area, Sepa) är ett betalningsområde inom vilket överföringar och betalningar i euro har standardiserats med syfte att underlätta gränsöverskridande transaktioner. Sepa innefattar euroområdet och övriga delar av Europeiska unionen, samt Island, Liechtenstein och Norge (genom EES-avtalet), Schweiz och de europeiska mikrostaterna Monaco och San Marino.

På motsvarande sätt som eurosedlar och euromynt möjliggör kontantbetalningar inom hela euroområdet med ett enda betalningsmedel, möjliggör Sepa kontantlösa betalningar med ett enda konto, på lika villkor oavsett var avsändare och mottagare befinner sig inom betalningsområdet. Genom Sepa har skillnaderna mellan gränsöverskridande och nationella betalningar tagits bort och alla betalningar i euro betraktas som likvärdiga. En avsändare kan således med ett enda bankkonto och ett enda betalningsinstrument överföra euro till vilken mottagare som helst i hela betalningsområdet.[1] En privatperson kan till exempel ha ett konto i vilken bank som helst inom euroområdet, eller inom övriga betalningsområdet om konton i euro erbjuds där, och motta inkomster (till exempel lön eller pension) eller betala räkningar (till exempel för fritidshus eller tidningsprenumerationer) i euro.

Sepa syftar till att öka konkurrensen och integrationen inom unionen genom att ytterligare förstärka den fria rörligheten för kapital, som utgör en av de fyra friheterna. I regel omfattas dock inte överföringar i andra valutor än euro av de gemensamma bestämmelserna.

Införande

De första stegen mot ett gemensamt betalningsområde togs i samband med införandet av eurosedlar och euromynt den 1 januari 2002 då avgifterna för gränsöverskridande betalningar i euro på upp till 50 000 euro blev desamma som för nationella betalningar.[2] Bestämmelserna uppdaterades genom en ny förordning under 2009.[3] Regelverket för gränsöverskridande betalningar kan utökas till att omfatta även andra valutor inom Europeiska unionen på begäran av en medlemsstat som inte har euron som valuta.[4] Den svenska regeringen begärde den 28 juni 2002 att den svenska kronan skulle omfattas av regelverket.[5] Den rumänska regeringen begärde den 26 maj 2011 motsvarande för rumänska leuen.[6] Således omfattar regelverket för lika avgifter även de svenska och rumänska valutorna.

Fulländandet av det gemensamma eurobetalningsområdet påbörjades genom en förordning under 2012.[7] Förordningen avskaffade taket på 50 000 euro och fastställde tekniska specifikationer för betalningar i euro. Den ursprungliga planen var att alla banker inom euroområdet skulle omfattas av bestämmelserna från den 1 februari 2014, men detta försenades ett halvår till den 1 augusti 2014.[8] Även banker utanför euroområdet omfattas av bestämmelserna sedan den 31 oktober 2016. Det är dock endast betalningar i euro som omfattas och inte betalningar i den nationella valutan.[8]

I november 2017 infördes en ny funktion inom Sepa som möjliggör omedelbara betalningar. Tidigare tog betalningar inom Sepa normalt ett dygn att genomföra, men med det nya systemet når betalningen, om den inte överstiger 15 000 euro, det mottagande kontot på bara några sekunder, dygnet runt.[9]

Rättsliga bestämmelser

Bestämmelserna kring det gemensamma eurobetalningsområdet innebär i korthet att betaltjänster som används nationellt ska var nåbara inom hela unionen. Kontonummer ska anges i IBAN-format, istället för tidigare inhemska format. Detta är den mest synliga effekten av reglerna. Bankspecifika BIC behövs inte inrikes från den 1 februari 2014 och utrikes från den 1 februari 2016. Autogiro mellan olika medlemsstater ska fungera. Dataformatet ska vara ISO 20022. Sepa stöder fullt ut bara bokstäverna A-Z och vissa andra tecken, men medlemsstaterna kan komma överens om att tillåta andra bokstäver (vilka som helst ur Unicode) mellan varandra eller nationellt. Avgifter ska i princip vara lika nationellt och mellan medlemsstater, och fördröjningen vid betalningen får totalt vara högst en bankdag. Bestämmelserna gäller endast betalningar i euro.

Territoriellt tillämpningsområde

  Euroområdet
  Övriga medlemsstater inom Europeiska unionen
  Mikrostater som deltar i Sepa

Eurobetalningsområdet utgörs av alla medlemsstater inom Europeiska unionen, i särskilt hög grad euroområdet, och inkluderar unionens yttersta randområden, den finländska ögruppen Åland och den brittiska exklaven Gibraltar. Dessutom ingår de utomeuropeiska territorier som har euron som valuta, däribland Saint-Barthélemy och Saint-Pierre och Miquelon. Även Island, Liechtenstein, Norge (del av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet) och Schweiz samt de europeiska mikrostaterna Monaco och San Marino ingår genom avtal med unionen.[10] Utomeuropeiska områden som inte har euron som valuta (exempelvis Grönland, Franska Polynesien och Aruba) och andra territorier utanför unionen (exempelvis Bermuda och Färöarna) ingår inte i eurobetalningsområdet.

Finland

Alla betalningar nationellt inom Finland och till andra medlemsstater sker enligt Sepa, i och med att Finland har euron som valuta. Det innebär att IBAN används istället för inhemska kontonummer.[11] Alla betalningar i Finland har traditionellt gått direkt mellan banker, inte via ett girosystem. Kontonumren har innehållit en kod som identifierar bank.[12]

Sverige

Bestämmelserna gäller i Sverige för betalningar i euro, även nationella, men inte för betalningar i kronor. Bankgirot har valt att sluta hantera betalningar i euro, eftersom bankgirot inte är anpassat till IBAN och andra principer för eurobetalningar. Istället får betalaren och mottagaren sköta detta via sina bankkonton, vanligen enligt utlandsbetalningsrutinen, även nationellt.[13] Plusgirot har redan stöd sedan tidigare för eurobetalningar, eftersom de historiskt har varit en självständig bank, medan bankgironummer mest är en kortform av ett vanligt bankkontonummer. BIC krävdes av många banker utanför euroområdet till slutet av 2016, vilket var ett problem då räkningar skulle betalas till banker inom euroområdet, eftersom BIC inte behövdes där sedan 2014.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ ”Det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa)”. Europeiska centralbanken. http://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/other/sepa_brochure_2006sv.pdf. Läst 8 augusti 2014. 
  2. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2560/2001 av den 19 december 2001 om gränsöverskridande betalningar i euro”. EGT L 344, 28.12.2001, s. 13-16. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32001R2560. 
  3. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001”. EUT L 266, 9.10.2009, s. 11-18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009R0924. 
  4. ^ ”SEPA in a nutshell” (på engelska). Europeiska centralbanken. https://www.ecb.europa.eu/paym/retpaym/shared/pdf/SEPA_in_a_nutshell.pdf. Läst 3 december 2017. 
  5. ^ ”Tillkännagivande från kommissionen enligt artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2560/2001 (2002/C 165/08)”. EGT C 165, 11.7.2002, s. 36. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52002XC0711(03). 
  6. ^ ”Meddelande från kommissionen i enlighet med artikel 14.1 och 3.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001 (2011/C 209/12)”. EUT C 209, 15.7.2011, s. 20. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52011XC0715(01). 
  7. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009”. EUT L 94, 30.3.2012, s. 22-37. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012R0260. 
  8. ^ [a b] ”End in sight for Single Euro Payment Area” (på engelska). EurActiv.com. 31 juli 2014. http://www.euractiv.com/sections/euro-finance/end-sight-single-euro-payment-area-303837. Läst 8 augusti 2014. 
  9. ^ ”SEPA Instant Credit Transfer” (på engelska). European Payments Council. https://www.europeanpaymentscouncil.eu/what-we-do/sepa-instant-credit-transfer. Läst 2 december 2017. 
  10. ^ ”EPC List of SEPA Scheme Countries” (på engelska). European Payments Counil. 28 april 2016. https://www.europeanpaymentscouncil.eu/sites/default/files/KB/files/EPC409-09%20EPC%20List%20of%20SEPA%20Scheme%20Countries%20v2%204%20-%20April%202016.pdf. Läst 2 december 2017. 
  11. ^ ”SEPA”. Nordea. https://www.nordea.fi/sv/privatkunder/dagliga-bankarenden/konton-och-betalningar/sepa.html. Läst 14 juli 2015. 
  12. ^ ”Spola både Postgirot och Bankgirot”. Bankrättsföreningen. 19 februari 2001. http://www.bankrattsforeningen.org.se/tidning70.html. Läst 14 juli 2015. 
  13. ^ ”Anpassning av programvaror och affärssystem”. Bankgirot. 4 november 2014. https://www.bankgirot.se/om-bankgirot/aktuellt-och-omvarld/aktuellt/leverantorsbetalningar-i-euro-tas-bort-2016/anpassning-av-programvaror-och-affarssystem/. Läst 15 oktober 2017. 

Externa länkar

Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Gemensamma_eurobetalningsområdet&oldid=42315061”