Gemensamma eurobetalningsområdet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Det gemensamma eurobetalningsområdet (engelska: Single Euro Payments Area, Sepa) är ett initiativ av Europeiska unionen med syfte att skapa lika villkor för kontantlösa betalningar i euro oavsett var i betalningsområdet avsändare och mottagare befinner sig. Med andra ord innebär det att skillnaderna mellan gränsöverskridande och nationella betalningar tas bort och att alla betalningar betraktas som inhemska.

Målet är att en avsändare med ett enda bankkonto och ett enda betalningsinstrument ska kunna överföra euro till vilken mottagare som helst i hela eurobetalningsområdet.[1] En privatperson ska även kunna skaffa ett konto i vilken bank som helst inom euroområdet, eller inom övriga betalningsområdet om konton i euro erbjuds, om personen har inkomster (till exempel lön eller pension) eller räkningar (till exempel för fritidshus eller tidningsprenumerationer) i euro. Syftet är att öka konkurrensen och integrationen inom unionen, och på så sätt ytterligare förstärka den fria rörligheten för kapital, som utgör en av de fyra friheterna.

Införande[redigera | redigera wikitext]

För att underlätta gränsöverskridande betalningar i euro har gemensamma och standardiserade bestämmelser införts vad gäller kontantlösa betalningar och autogireringar i banker. Ursprungligen var dessa bestämmelser frivilliga för bankerna men de kommer att stegvis göras obligatoriska. Från början skulle alla banker inom euroområdet omfattas av bestämmelserna från den 1 februari 2014, men detta försenades ett halvår till den 1 augusti 2014.[2] För banker utanför euroområdet är det fortfarande frivilligt att tillämpa bestämmelserna, men från och med den 31 oktober 2016 kommer även dessa banker att omfattas av bestämmelserna. Det är dock endast betalningar i euro som omfattas och inte betalningar i den nationella valutan.[2][3][4] Vissa medlemsstater som inte har euron som valuta, till exempel Danmark, tillämpar redan bestämmelserna fullt ut trots att de inte måste, medan betalningar i andra medlemsstater, till exempel Ungern, fortfarande sker i stor utsträckning utan att bestämmelserna tillämpas.[2]

Redan 2001 beslutades det att avgifter för gränsöverskridande betalningar i euro ska vara samma som vid inrikes betalningar betalningar i euro.[5] I Sverige beslutades det att växlingar mellan euro och svenska kronor också skulle ha samma avgift.

Rättsliga bestämmelser[redigera | redigera wikitext]

Bestämmelserna kring det gemensamma eurobetalningsområdet innebär i korthet att betaltjänster som används inrikes ska var nåbara inom hela unionen. Kontonummer ska finnas angivna i IBAN-format. Bankspecifika BIC ska sluta användas inom Sepa längre fram. Autogiro mellan olika medlemsstater inom Europeiska unionen ska fungera. Avgifter ska i princip vara lika inrikes och mellan medlemsstater, och fördröjningen vid betalningen får totalt vara högst en bankdag. Bestämmelserna gäller endast betalningar i euro.

Territoriellt tillämpningsområde[redigera | redigera wikitext]

  Euroområdet
  Övriga medlemsstater inom Europeiska unionen.
  Mikrostater som deltar i Sepa.

Eurobetalningsområdet utgörs av alla medlemsstater inom Europeiska unionen, i särskilt hög grad euroområdet, och inkluderar unionens yttersta randområden, den finländska ögruppen Åland och den brittiska exklaven Gibraltar. Dessutom ingår de utomeuropeiska territorier som har euron som valuta, däribland Saint-Barthélemy och Saint-Pierre och Miquelon. Även Island, Liechtenstein, Norge (del av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet) och Schweiz samt de europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco och San Marino ingår genom avtal med unionen,[6] Utomeuropeiska områden som inte har euron som valuta (exempelvis Grönland, Franska Polynesien och Aruba) och andra territorier utanför unionen (exempelvis Bermuda och Färöarna) ingår inte i eurobetalningsområdet.

Finland[redigera | redigera wikitext]

Alla betalningar inrikes i Finland och till andra EU-länder sker enligt Sepa, i och med att Finland har euron som valuta. Det innebär att IBAN används istället för inhemska kontonummer.[7] Alla betalningar i Finland har traditionellt gått direkt mellan banker, inte via ett girosystem. Kontonumren har innehållit en kod som identifierar bank.[8]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Bestämmelserna gäller i Sverige för betalningar i euro, även inrikes. Bankgirot har valt att sluta hantera betalningar i euro, eftersom bankgirot inte är anpassat till IBAN och andra principer för eurobetalningar. Istället får betalarens bank sköta detta, vanligen enligt utlandsbetalningsrutinen, även inrikes.[9] Plusgirot har redan stöd sedan tidigare för eurobetalningar, eftersom de historiskt varit en självständig bank, medan bankgironummer mest är en kortform av ett vanligt bankkontonummer.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa)”. Europeiska centralbanken. http://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/other/sepa_brochure_2006sv.pdf. Läst 2014-08-08. 
  2. ^ [a b c] ”End in sight for Single Euro Payment Area” (på engelska). EurActiv.com. 2014-07-31. http://www.euractiv.com/sections/euro-finance/end-sight-single-euro-payment-area-303837. Läst 2014-08-08. 
  3. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001”. EUT L 266, 9.10.2009, s. 11-18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009R0924. 
  4. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009”. EUT L 94, 30.3.2012, s. 22-37. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32012R0260. 
  5. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2560/2001 av den 19 december 2001 om gränsöverskridande betalningar i euro”. EGT L 344, 28.12.2001, s. 13-16. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32001R2560. 
  6. ^ ”EPC List of SEPA Scheme Countries” (på engelska). European Payments Counil. 2014-01-20. http://www.europeanpaymentscouncil.eu/index.cfm/knowledge-bank/epc-documents/epc-list-of-sepa-scheme-countries/epc409-09-epc-list-of-sepa-scheme-countries-v2-0-january-201/. Läst 2014-08-08. 
  7. ^ ”SEPA”. Nordea. http://www.nordea.fi/Privatkunder/Dagliga%2bbank%C3%A4renden/Konton%2boch%2bbetalningar/SEPA/932242.html. Läst 2015-07-14. 
  8. ^ ”Spola både Postgirot och Bankgirot”. Bankrättsföreningen. 2001-02-19. http://www.bankrattsforeningen.org.se/tidning70.html. Läst 2015-07-14. 
  9. ^ ”Anpassning av programvaror och affärssystem”. Bankgirot. 2014-11-04. https://www.bankgirot.se/om-bankgirot/press-och-aktuellt/nyheter/leverantorsbetalningar-i-euro-tas-bort-2016/anpassning-av-programvaror-och-affarssystem/. Läst 2015-07-14. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.