Georg Norrby

Från Wikipedia
Georg Norrby
Porträtt i kalender Thalia 1890
Porträtt i kalender Thalia 1890
FöddGeorg Norrby
7 december 1816
Kalmar, Sverige
Död31 mars 1898 (81 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år1834-1892

Georg Norrby, född 7 december 1816 i Kalmar, död 31 mars 1898 i Stockholm, var en svensk skådespelare, framför allt känd för sin tid vid Mindre teatern och Kungliga Teatern i Stockholm.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och tidig teaterkarriär[redigera | redigera wikitext]

Norrby var son till svarvaremästaren Georg Norrby och Eleonora Råberg. Redan som barn visade han intresse för teatern, men skickades efter avslutad skolgång till Lübeck för att där sättas i handel. Det var koleraåret 1834, och då kaptenen på fartyget som skulle föra Norrby till Lübeck fick veta att farsoten utbrutit där seglade han i stället till Rostock, varifrån Norrby måste återvända till Kalmar. Här befann sig vid denna tid teaterföreståndaren, hovsekreteraren Anders Petter Berggren med sitt sällskap, och vid detta fick Norrby i december 1834 anställning. År 1837 fick han engagemang vid Pierre Delands sällskap, där han fick en utmärkt läroperiod. Efter fem års anställning hos Deland erbjöds han engagemang vid Nya Teatern, som nyss upprättats av Anders Lindeberg, och vid teaterns invigning den 1 november 1842 spelade han med i Onkel Adams enaktskomedi Pröfningen. Han gjorde stor lycka vid denna scen och fick snart anseende som framstående komiker.

Mindre teatern och Kungliga Teatern[redigera | redigera wikitext]

Lindeberg gick i konkurs 1844, och Norrby blev medlem av det konsortium som under Ulrik Torsslows styrelse uppehöll verksamheten på teatern, som från och med 1846 fick namnet Mindre teatern. Han hade här en stor och omfattande repertoar. Det svenska lustspelet hade vid denna tid en glansperiod. August Blanche författade eller bearbetade den ena pjäsen efter den andra, och i alla skulle Norrby vara med. Bland hans roller vid Mindre Teatern märks Agapetus i Herr Dardanell och hans upptåg på landet, Jöns Tegelmark i Stockholm, Westerås och Uppsala och Kakador i Urdur eller Neckens dotter. Då Edvard Stjernström år 1854 inköpte teatern försökte han engagera Norrby, men denne hade erbjudits en plats vid Kungliga Teatern, där den allmänna meningen länge ansett att han egentligen hörde hemma.

Norrby blev kvar vid den kungliga scenen i nästan fyrtio år och utförde ett stort antal roller, främst komiska biroller där hans personliga, stillsamma och måttfulla spelsätt gjorde sig gällande. Han verkade gärna med små medel, genom ett diskret, men uttrycksfullt minspel, mera antydda än utförda gester och ett löjeväckande tonfall. Johannes Svanberg jämför hans komik med Fredrik Delands, fast de bådas rollfack inte sammanföll:

[H]an förstod alltid att förläna den till det yttre löjeväckande figuren, som han framställde, en prägel af vek, hjälplös hjärtegodhet, som alltid verkade rörande, stundom gripande. De roller, i hvilka han nådde högst, voro därför sådana i lifvet vilsekomna stackare som Gamle Ekdal i »Vildanden» eller Aslaksen i »En folkets fiende», båda i sitt slag utmärkta typer af förfallna existenser.

Bland Norrbys rent komiska roller kan nämnas Jeppe Berg i Erasmus Montanus, Klockare i Ambrosius och Surkart i Mycket väsen för ingenting. Bland övriga roller på de kungliga scenerna kan nämnas Sansquartier i Nya garnison, Argante i Scapins skälmstycken, Mathurin i Herr Perrichons resa, Peponet i Så kallade hedersmän, Markis Montefiore i Don Cesar de Bazano, Alain i Fruntimmersskolan, Brimborius i Föreningsfesten, Överläkaren i Fregattkaptenen, Dödgrävaren i Hamlet, den gamle betjänten Boman i Mellan fyra ögon, François i Sällskap där man har tråkigt, Husägaren i Advokaten Knifving och den gamle korrekturläsaren Persson i Sveas fana. I den sistnämnda tog han den 7 december 1892 avsked av publiken efter en 58-årig teaterbana.

Georg Norrby avled efter långvarig sjukdom i Stockholm den 31 mars 1898. Han var sedan 1866 gift med Julia Malmström (1834–1922), dotter till skådespelaren Sven Johan Malmström. Makarna Norrby är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

År 1884 utnämndes Norrby till riddare av Vasaorden. En annan, mindre vanlig utmärkelse hade tilldelats honom redan i hans ungdom: år 1838 erhöll han nämligen en medalj, "med af Kungl. Maj:t förunnad rättighet att å bröstet bäras i svart och rödt band", som Växjö stad låtit prägla åt honom och hans kamrat, skådespelaren Carl August Alén, för deras rådighet vid släckningen av en eldsvåda i staden; han bar dock aldrig denna dekoration.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1842 Trädgårdsmästaren Prövningen
Onkel Adam
Nya teatern
Herr Verneuil Den unge kassören
Auguste Arnould och Narcisse Fournier
Nya Teatern[1]
1844 Sotargossen Kröningsdagen
August Blanche
Nya teatern
1845 Christofferl Nu ska vi roa oss
Johann Nestroy
Nya Teatern[2]
1847 Notarie Riego Allas gudson
Émile Souvestre
Mindre teatern[3]
1863 Péponet, f.d. köpman Så kallade Hedersmän
Théodore Barrière och Ernest Capendu
Kungliga Dramatiska Teatern[4]
Anders, dräng hos Stål Rosa och Rosita
Clara Andersen
Kungliga Dramatiska Teatern[4]
Argante Scapins skälmstycken
Molière
Kungliga Dramatiska Teatern
Louis, Mr Fairlies kammartjänare Den hvitklädda qvinnan
Wilkie Collins
Kungliga Dramatiska Teatern
1865 Ajax Sköna Helena
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Kungliga Operan[5]
1868 Hermann, Hohendorfs tjänare Han är inte svartsjuk
Alexander Elz
Kungliga Dramatiska Teatern[6]
1871 Anders Asen De skenhelige
J. Wibe
Kungliga Dramatiska Teatern[7]
1875 Greve von Egg Maria och Magdalena
Paul Lindau
Kungliga Dramatiska Teatern[8]
Lambert Hedern och penningen
François Pousard
Kungliga Dramatiska Teatern[9]
1876 Kammarjunkaren von Pranker Wanda
Isidor Lundström
Kungliga Dramatiska Teatern[10]
Borgmästaren Under toffeln
Alrun Leifsson
Kungliga Dramatiska Teatern[11]
Dominique, kammartjänare För välgörande ändamål
Eugène Verconsin
Kungliga Dramatiska Teatern[11]
Doktorn Pastorsadjunkten
Anne Charlotte Leffler
Kungliga Dramatiska Teatern[12]
1880 Abbén Skatten
François Coppée
Mindre teatern
1884 Mertelmeyer Roderick Heller
Franz von Schönthan
Mindre teatern
1892 Persson Sveas fana
Pehr Staaff
Mindre teatern

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Nya Teatern: 'Den unge kassören', 'En herre och ett fruntimmer'”. Aftonbladet: s. 2. 5 december 1842. http://tidningar.kb.se/4112678/1842-12-05/edition/0/part/1/page/2. Läst 3 december 2016. 
  2. ^ ”Nya Theatern”. Dagligt Allehanda: s. 2. 21 maj 1845. http://tidningar.kb.se/2631189/1845-05-21/edition/144030/part/1/page/2. Läst 11 augusti 2018. 
  3. ^ ”Mindre teatern”. Aftonbladet: s. 2. 2 oktober 1847. http://tidningar.kb.se/4112678/1847-10-02/edition/0/part/1/page/2. Läst 11 augusti 2018. 
  4. ^ [a b] ”Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 19 september 1863. https://tidningar.kb.se/4112678/1863-09-19/edition/0/part/1/page/1. Läst 1 december 2021. 
  5. ^ ”Nyheter från Stockholm”. Dagens Nyheter: s. 1. 23 maj 1865. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1865-05-23/119/1. Läst 25 augusti 2015. 
  6. ^ ”Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 30 november 1868. http://tidningar.kb.se/4112678/1868-11-30/edition/0/part/1/page/1. Läst 1 september 2016. 
  7. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 24 april 1871. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1871-04-24/1928/3. Läst 6 augusti 2015. 
  8. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 6 september 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-09-06/3253/3. Läst 30 juli 2015. 
  9. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 6 november 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-11-06/3306/3. Läst 31 juli 2015. 
  10. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 16 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-16/3390/3. Läst 10 augusti 2015. 
  11. ^ [a b] ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 15 mars 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-03-15/3414/3. Läst 11 augusti 2015. 
  12. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 29 september 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-09-29/3578/3. Läst 15 augusti 2015. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]