Grythyttan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Grythyttan
Tätort
Prästgatan, Grythyttan
Prästgatan, Grythyttan
Land Sverige Sverige
Landskap Västmanland
Län Örebro län
Kommun Hällefors kommun
Koordinater 59°42′15″N 14°31′48″Ö / 59.70417°N 14.53000°Ö / 59.70417; 14.53000
Area 152,37 hektar
Folkmängd 891 (2010)[1]
Befolkningstäthet 5,85 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod 5952
GeoNames 2710130
Grythyttans läge i Örebro län
Red pog.svg
Grythyttans läge i Örebro län
SverigesLän2007Örebro.svg

Grythyttan är en tätort i Hällefors kommun och Grythyttans socken. Orten ligger mellan sjöarna Torrvarpen och Sör-Älgen. Byn Grythyttehed som nu utgör centrala delar av Grythyttan var kyrkby i Grythyttans socken, medan bruket och byn Grythyttan var belägen öster om älven mellan Torrvarpen och Sör-Älgen. Järnvägsstationen hette fram till 1932 Grythyttehed men bytte då namn till Grythyttan.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Grythyttan var en typisk bruksort i Bergslagen med gruvdrift och metallhantering i Grythytte och Hällefors bergslag. Efter att man funnit silver i trakten på 1600-talet var orten tänkt att bli stad vid ett flertal tillfällen under namnet Grythem.

Under några år innehade Grythyttan stadsrättigheter: Drottning Kristinas gav stadsprivilegier för Grythyttan den 11 augusti 1641 i syfte att hjälpa upp handeln för Hällefors. Det talas om i detta privilegiebrev, att en bergstad "där sammanstädes formeras och uppbyggas skall på det bergverken däromkring icke måge lida någon brist uppå tillföring till dess nöjaktliga underhållning" och vidare "bevilja och fullkomligt tillstånd giva, allom dem som sig uti förbemälte fläck vilja nedersätta och där vånhaftiga bliva". Något större uppsving för handeln i och med detta torde det inte ha blivit, varför stadsrättigheterna upprepades och gavs utförligare utformning 1649 samt konfirmerades 1660 och 1668. År 1675 var saken åter uppe på högsta ort, och en kunglig resolution den 24 september gav Grythytte stadsbor rätt att åtnjuta stadsprivilegierna till nästa riksdag och vid denna fick de i en särskild resolution den 4 mars 1678 en försäkran om att privilegierna tills vidare gällde, vilket upprepades den 25 nov. 1680. Bland de hantverkare (ett tjugotal) som på 1670-talet bodde i Grythyttan uppstod ofta tvister eftersom det var oklart huruvida arv skulle utskrivas efter landslag eller stadslag. Då det med anledning av detta klagades vid riksdagen 1682 avskaffades genom kunglig resolution den 22 december samma år Grythyttans stadsprivilegier. Så Grythyttan blev således aldrig stad men hade stadsprivilegier i 41 år.

Grythyttan var och är kyrkby i Grythyttans socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Grythyttans landskommun. I denna inrättades för orten 8 april 1927 Grythyttans municipalsamhälle, vilket upplöstes 31 december 1956. Landskommunen och orten uppgick 1967 i Hällefors köping som sedan 1971 ombildades till Hällefors kommun.[2]


Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Grythyttan 1960–2010[3]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
1 163
1965
  
1 278
1970
  
1 263
1975
  
1 083
1980
  
1 023
1990
  
966 146
1995
  
975 148
2000
  
899 149
2005
  
916 149
2010
  
891 152

Samhället[redigera | redigera wikitext]

I Grythyttan finns Grythyttans Gästgivaregård och Måltidens hus. Måltidens hus är en byggnad som ursprungligen användes vid världsutställningen i Sevilla 1992.[4]

Grythyttans Gästgivaregård grundades 1641 på order av Drottning Kristina. Hon befallde att det skulle byggas ett värdshus var 70:e kilometer längs rikets nylagda landsvägar. Varje värdshus skulle ha separata avdelningar för de tre stånden samt rum för åtminstone 24 hästar. 1879 kom järnvägen till byn och det moderna Järnvägshotellet slog snart ut det ålderdomliga gästgiveriet. 1965 var byggnaden i så katastrofalt skick att man från kommunens håll ville riva och istället anlägga stormarknad med tillhörande parkering. Förslaget röstades ner med bara en rösts marginal. Efter det såldes gästgivargården till hembygdsföreningen för 500 kronor. Med bland annat stöd av AMS-medel och stöd från föreningens medlemmar renoverades byggnaden byggnaden, och 1973 var den åter satt i stånd. Man fick då in flera anbud om att bedriva verksamhet i lokalen, men fastnade för Carl Jan Granqvist som ville skapa en restaurang av mer exklusivt slag i lokalerna.[5]

I kiosken Neerings i mitten av byn serveras egenproducerad glass.[6]

En annan producent på orten är Grythyttan vin som producerar bärviner av bl.a. hjortron, blåbär och skogshallon.

Skräddartorp är en av de bäst bevarade bergsmansgårdarna i Örebro län. Gården ägdes av samma familj i elva generationer från 1640-talet till 1968 när siste ägaren Viktor Olsson gick ur tiden. Idag ägs gården av Grythyttans hembygdsförening och fungerar som hembygdsgård. Gården kallas i bygden även för Skathöjden.

Björskogsnäs är en halvö som sträcker sig ut i sjön Torrvarpen och ligger tre kilometer ifrån Grythyttan. Myllan på Björskogsnäs är väldigt kalkrik vilket gör att blommor i tusentals trivs, gullvivor, vitsippor, och ett hav av liljekonvaljer. Men det är framförallt orkideer så som Guckuskon som gör platsen så unik.

Grythyttan är även känt för sin möbeltillverkning som började 1930.

Det var i Grythyttan som TV-serien Kråkguldet spelades in. Även Beckfilmen Polismördaren, skriven av Sjöwall/Wahlöö är till stora delar inspelat i Grythyttan.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  3. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  4. ^ Karlsson, Ove. ”Grythyttan”. Ove Karlsson. http://www.grythyttancc.com/grythytt.html. Läst 9 april 2011. 
  5. ^ Sällsamheter i Bergslagen, Eva Burman s. 282-284.
  6. ^ Richardson, Lena (4 augusti 2007). ”Holländarna som glassar i Grythyttan”. NWT. http://www.nwt.se/familj/article23539.ece. Läst 10 november 2009.