Gustav Eriksson Vasa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om den svenske prinsen som var son till Erik XIV och Karin Månsdotter. För hans farfar, den svenske kungen med samma namn, se Gustav Vasa.
Gustav Eriksson Vasa d.y.
Litografi av Johan Henric Strömer, 1849,[1] av det porträtt som tidigare troddes föreställa Gustav Eriksson Vasa.
Titlar
Tidsperiod 1568-1607
Personfakta
Född 28 januari 1568
Död februari 1607
Staden Kasjin i mellersta Ryssland
Religion Katolik
Frälse/adelsätt Vasaätten
Far Erik XIV
Mor Karin Månsdotter
Släktingar sonson till Gustav Vasa
1880-talsporträtt som baserats på ett äldre av Abraham Wuchters och som länge ansågs föreställa prins Gustav.[2]
1880-talsporträtt som baserats på ett äldre av Abraham Wuchters och som länge ansågs föreställa prins Gustav.[2]

Gustav Eriksson Vasa den yngre, född 28 januari 1568, död i februari 1607, var en svensk prins, son till Erik XIV och Karin Månsdotter och sonson till Gustav Vasa.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kung Johan III fruktade att den avsatte Erik XIV:s anhängare i Sverige skulle använda sig av Gustav för att kunna verkställa sina återinsättningsplaner, varför Gustav 1575 sändes i landsflykt. Under de närmast följande åren levde han i nöd och fattigdom i Polen där han ska ha studerat vid de av jesuiter ledda bildningsanstalterna i Braunsberg, Thorn och Vilnius och vid någon av dem ha övergått till katolska läran.

Gustav blev tidigt mot sin vilja använd i politiska intriger. En sådan utgick från svenska sammansvurna i Frankrike, en annan från tsar Ivan IV, som i förbindelse med Johan III:s sändebud i Polen, Anders Lorich, försökte förmå Gustav att ställa upp som svensk tronpretendent. Tsarens död 1584 omintetgjorde planen och Lorich blev samma år avrättad i Sverige. 1585 dryftades i svenska riksrådet frågan huruvida man inte borde låta mörda Gustav.[3]

År 1586 ska han ha varit i Rom, men sedan ha varit bosatt dels i Mähren, dels i Schlesien under kejsar Rudolf II:s beskydd. Sin önskan att få återse sin mor Karin Månsdotter fick han först uppfylld 1596, då de möttes i Reval. De ska då ha haft svårt att tala med varandra, då Gustav glömt nästan all svenska.[3] Då bodde Gustav sedan en tid i Thorn igen. År 1600 lämnade han den staden för att bege sig till Ryssland, vars dåvarande tsar Boris Godunov, liksom tidigare Ivan IV av Ryssland ville använda honom som redskap för politiska intriger. Gustav ville varken gå med på detta eller de försök i samma riktning som gjordes av Boris efterträdare Dimitri. Ett år efter den senares fall avled Gustav Eriksson Vasa i den lilla staden Kasjin i mellersta Ryssland.

Enligt äldre men numera avfärdade uppgifter ska Gustav ha varit gift, eller i alla fall fått barn, med en Brita Karth, en uppgift som härstammar från den kände historieförfalskaren Adolf Ludvig Stierneld (1755–1835) och senare vederlagts av ett flertal historiker.[4][5] Stierneld hade särskilt intresse av att försöka belägga Brita Karths existens då hans egen släkt ansågs stamma från hennes och Gustavs barn.[6]

Porträttet på Gripsholm[redigera | redigera wikitext]

Något autentiskt porträtt av prins Gustav finns veterligen inte. I Statens porträttsamlingGripsholms slott finns ett porträtt av en man i halsjärn som tidigare ansetts föreställa honom. Den oriktiga attribueringen gjordes av Adolf Ludvig Stierneld under den tid han ordnade samlingarna på Gripsholm. Porträttet är målat av Abraham Wuchters och tillkommet åtskilliga år efter Gustavs levnad. Det inköptes från Polen av Stiernelds far Samuel Gustaf Stierneld och uppgavs då föreställa en slav. Sonen skänkte det under den nya tolkningen till Gustav III. Kring sekelskiftet 1900 utmönstrades det föregivna prinskonterfejet som ett fantasiporträtt.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gustaf Henrik Mellin, red (1840–1849). Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer. Stockholm. Libris 2150865. http://runeberg.org/svestorman/ 
  2. ^ ISBN 91-85057-48-7 s.50
  3. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  4. ^ Bengt Hildebrand: Släktartikeln "Eldstierna" i Svenskt biografiskt lexikon, band XIII (Stockholm 1950); Se även artikeln om Brita Karth för närmare utveckling.
  5. ^ Ulf Sundberg: Kungliga släktband (Lund 2004), sid 50.
  6. ^ "Tjuvar och charlataner i släktforskningens värld" i nättidningen Rötter
  7. ^ Detta stycke bygger på Anna Grosskopfs artikel "Mystiken vilar över porträttet" i Sydsvenska Dagbladet 1996-01-07.