HD 22781

Från Wikipedia
HD 22781
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildPerseus
Rektascension03t 40m 49,5246s[1]
Deklination31° 49′ 34,6489″[1]
Skenbar magnitud ()+8,78 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypK0[2]
B–V+0,84[3]
Astrometri
Radialhastighet ()8,26[1] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 40,576[1] mas/år
Dek.: -94,254[1] mas/år
Parallax ()30,6433 ± 0,1071[4]
Avstånd106,4 ± 0,4  (32,6 ± 0,1 pc)
Absolut magnitud ()+6,20[3]
Detaljer
Massa0,75 ± 0,02[5] M
Radie0,70 ± 0,02[5] R
Luminositet0,35[3] L
Temperatur5 175 ± 15[5] K
Metallicitet-0,35 ± 0,02 (Fe/H)[5] dex
Vinkelhastighet1,73 ± [6] km/s
Ålder4,14 ± 3,63[5] miljarder år
Andra beteckningar
AG+31 349, BD+31 630, GSC 02355-00246, HIC 17187, HIP 17187, 2MASS J03404953+3149345, PPM 68679, SAO 56626, TYC 2355-246-1, UCAC2 42881626, UCAC3 244-22029, Gaia DR1 217334759749942784, Gaia DR2 217334764042444288 [7][1]

HD 22781 är en ensam stjärna belägen i den södra delen av stjärnbilden Pegasus. En bildundersökning 2012 kunde inte hitta några följeslagare, vilket tyder på att den är en ensam stjärna.[8] Den har en skenbar magnitud av ca 8,78[2] och kräver en stark handkikare eller ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 30,6[4] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 106 ljusår (ca 33 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 8 km/s.[1]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

HD 22781 är en orange till gul stjärna i huvudserien av spektralklass K0.[4] Den har en massa som är ca 0,75[5] solmassa, en radie som är ca 0,7[5] solradier och har ca 0,35 gånger solens utstrålning av energi[3] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 5 200 K.[5]

HD 22781 är kraftigt utarmad på tunga element, med bara 45 procent av solens koncentration av järn,[2] men är ändå relativt rik på kol och har 90 procent av solens överskott av detta.[5]

Planetsystem[redigera | redigera wikitext]

År 2011 upptäcktes en transiterande superjovisk planet eller brun dvärg, HD 22781 b, på en extremt excentrisk bana.[6] Den ligger strax utanför moderstjärnans beboeliga zon.[9] Planeter vid sådana metallfattiga stjärnor är sällsynta - de enda tre kända liknande fallen är HD 111232, HD 114762 och HD 181720.[10] År 2012 angav en granskning av data för radiell hastighet att det inte finns några ytterligare jätteplaneter kring stjärnan.[11]

HD 22781 solsystem[6]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
b
≥13,65 ± 0,97 MJ
1,67 ± 0,039
528,07 ± 0,14
0,8191 ± 0,0023
-
-

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 22781, 29 november 2020.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] "HD 22781". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg.
  2. ^ [a b c d] Maldonado, J.; Villaver, E.; Eiroa, C.; Micela, G. (2019), "Connecting substellar and stellar formation. The role of the host star's metallicity", Astronomy & Astrophysics, 624: A94, arXiv:1903.01141, Bibcode:2019A&A...624A..94M, doi:10.1051/0004-6361/201833827, S2CID 118934484
  3. ^ [a b c d] https://www.universeguide.com/star/17187/hd22781. Hämtad 2020-11-29.
  4. ^ [a b c] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  5. ^ [a b c d e f g h i] Maldonado, J.; Villaver, E. (2017), "Searching for chemical signatures of brown dwarf formation", Astronomy & Astrophysics, 602: A38, arXiv:1702.02904, Bibcode:2017A&A...602A..38M, doi:10.1051/0004-6361/201630120, S2CID 56225222
  6. ^ [a b c] Díaz, R. F.; Santerne, A.; Sahlmann, J.; Hébrard, G.; Eggenberger, A.; Santos, N. C.; Moutou, C.; Arnold, L.; Boisse, I.; Bonfils, X.; Bouchy, F.; Delfosse, X.; Desort, M.; Ehrenreich, D.; Forveille, T.; Lagrange, A. M.; Lovis, C.; Pepe, F.; Perrier, C.; Queloz, D.; Ségransan, D.; Udry, S.; Vidal-Madjar, A. (2012), "The SOPHIE search for northern extrasolar planets IV. Massive companions in the planet-brown dwarf boundary", Astronomy & Astrophysics, A113: 538, arXiv:1111.1168, Bibcode:2012A&A...538A.113D, doi:10.1051/0004-6361/201117935, S2CID 55322205
  7. ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+22781. Hämtad 2020-11-29.
  8. ^ Ginski, C.; Mugrauer, M.; Seeliger, M.; Eisenbeiss, T. (2012), "A lucky imaging multiplicity study of exoplanet host stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 421 (3): 2498–2509, arXiv:1202.4586, Bibcode:2012MNRAS.421.2498G, doi:10.1111/j.1365-2966.2012.20485.x, S2CID 118573795
  9. ^ Agnew, Matthew T.; Maddison, Sarah T.; Thilliez, Elodie; Horner, Jonathan (2017), "Stable habitable zones of single Jovian planet systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 471 (4): 4494–4507, arXiv:1706.05805, Bibcode:2017MNRAS.471.4494A, doi:10.1093/mnras/stx1449, S2CID 119227856
  10. ^ Adibekyan, Vardan (2019), "HEAVY METAL RULES. I. EXOPLANET INCIDENCE AND METALLICITY", Geosciences, 9 (3): 105, arXiv:1902.04493, Bibcode:2019Geosc...9..105A, doi:10.3390/geosciences9030105, S2CID 119089419
  11. ^ Wittenmyer, Robert A.; Wang, Songhu; Horner, Jonathan; Tinney, C. G.; Butler, R. P.; Jones, H. R. A.; O'Toole, S. J.; Bailey, J.; Carter, B. D.; Salter, G. S.; Wright, D.; Zhou, Ji-Lin (2013), "Forever alone? Testing single eccentric planetary systems for multiple companions", The Astrophysical Journal Supplement Series, 208 (1): 2, arXiv:1307.0894, Bibcode:2013ApJS..208....2W, doi:10.1088/0067-0049/208/1/2, S2CID 14109907

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]