Hans Viksten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hans Viksten
Född10 juli 1926[1]
Färila
Död29 december 1987
S:t Johannes församling
BegravdNorra begravningsplatsen[2][3][4]
kartor
NationalitetSvensk[5]
Alma materGerlesborgsskolan och Kungliga Konsthögskolan Blue pencil.svg
SysselsättningMålare, grafiker, skulptör, tecknare, poet
ArbetsgivareKungliga Konsthögskolan
FöräldrarAlbert Viksten
SläktingarSven Viksten (syskon)
Redigera Wikidata

Hans Olof Viksten, född 10 juli 1926 i Färila, Hälsingland, död 29 december 1987 i Johannes församling i Stockholm, var en svensk målare, tecknare, skulptör, grafiker och poet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han var son till författaren Isak Albert Viksten och Elisabeth Brolin och från 1957 gift med redaktören Desy Kallberg och bror till Sven Viksten. Viksten arbetade inom en rad olika yrken innan han 1958 bestämde sig för att bli konstnär. Han studerade vid Gerlesborgsskolans kursverksamhet i Bohuslän och Stockholm 1958–1960 och för Evert Lundquist och Lennart Rodhe vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm 1960–1965. Han tilldelades ett flertal stipendier under sin studietid bland annat från H. Ax:son Johnsons stiftelse 1961, W Smiths fond 1962 och Söderbergs fond 1963. Han ställde ut separat på Galerie Burén i Stockholm 1964 där han kombinerade sin bildkonst med poetiska och musikaliska infall via en bandspelare, därefter följde separatutställningar i bland annat Ljusdal, Umeå och Färila. Han medverkade några gånger i Liljevalchs konsthalls Stockholmssalonger. Efter att han tilldelats ett stipendium från E. Bergs fond vid Konstakademien genomförde han 1966 en jordenruntresa och passade då på att ställa ut sin konst i bland annat New Delhi. Som poet utgav han 1966 den illustrerade diktsamlingen Dikter på liv och död[6]. Viksten har bland annat svarat för utsmyckningen av Sveriges Radios stora musikstudio i Stockholm och gjort flera konstfilmer.[7] Han var under tio år från 1978 verksam som professor och lärare vid Konsthögskolan i Stockholm. Hans konst består av porträtt, figurer och landskapsskildringar utförda i olja, akvarell, krita, kol, emalj, teckningar, sgraffito, stucco lustro samt mindre föremål i gips, trä och plast. Viksten är representerad vid bland annat Nationalmuseun[8] Moderna museet[9] och Stedelijk Museum i Amsterdam.

Hans Viksten benämns ofta som "fantasimålaren" med sina motiv inspirerande av Hälsinglands djupa skogar, blå åsar, sjöar och mystik. I hans delvis abstrakta, expressiva målningar och teckningar blir människor och djur till magiska tecken, ofta åtföljda av poetiska beskrivningar.[7] Han avled till följd av cancer.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Dikter på liv och död (1964) (lyrik)
  • Nedräkning (1966) (lyrik)
  • Resa till med livstecken (1976)
  • Från sina sinnen (1978)
  • Nollställd (1987) (lyrik)

Postumt utgivna:

  • Livsbok (1990)
  • Livsmagi (1990)
  • Mitt vilda liv (1992)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ data.bnf.fr : open data platform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  2. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 6 maj 2017
  3. ^ Sten nr 512 – Hans Viksten, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 6 maj 2017
  4. ^ Viksten, HANS OLOF, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 6 maj 2017
  5. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 28 februari 2016, licens: CC0
  6. ^ Libris
  7. ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1980.
  8. ^ Nationalmuseum
  9. ^ Moderna museet

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]