Hedensberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hedensberg
Herrgård
Hedensbergs gård, huvudbyggnaden i juli 2012.
Hedensbergs gård, huvudbyggnaden i juli 2012.
Land Sverige Sverige
Region Västmanlands län
Kommun Västerås
Byggherre Petter Drufva
Färdigställande omkring 1750

Hedensberg är en herrgård i Tillberga socken, Västerås kommun i Västmanland.

Hedenberg, som ursprungligen var en bondby, omtalas första gången i skriftliga handlingar 1377, då Olof Djäken i Tuna bytte till sig 8 1/2 öresland jord i Hedensberg från Finnvid Finnvidsson.[1] Byn, som omfattade 7 mantal avhystes på 1600-talet i samband med att säteriet anlades. Den nuvarande herrgårdsbyggnaden uppfördes omkring 1750 av landshövding Petter Drufva.[2] 1776 köptes det av friherre Carl de Geer. Han upprättade ett fideikommiss för sin dotter Charlotta, gift med generallöjtnanten friherre Anders Rudolf du Rietz. Genom giftermål övergick fideikommisset genom gifte till ätten Piper och 1824 till ätten Hamilton.[3] Efter att ha varit fideikommiss i 230 år sålde Archibald Hamilton herrgården sommaren 2006 till Jonas Wahlström, styrelseordförande i Custos. Det fideikomissaktiebolag som Hamilton bildat av Hedensberg blev då fusionerat och fideikommisset upphörde att existera och därmed det månghundraåriga skyddet av byggnaderna, lösöret och markerna.

2007 blev Jonas Wahlström polisanmäld av länsstyrelsen i Västmanlands län anklagad för att ha förstört herrgårdens nedervåning. Stora delar av 1700-talsinteriören hade då rivits ut, bland annat rummens trägolv.[4]

Herrgården blev byggnadsminne 1987.

Hedensberga var namnet på en järnvägsstation för Sala–Tillberga Järnväg, belägen strax väster om herrgården. Stationen invigdes samtidigt med järnvägen 1875 och persontrafiken upphörde 1967.[5]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ UV Rapport 2012 Arkeologisk kontroll i samband med stenläggning i Hedenberg[död länk]
  2. ^ Rapport 2008:888 Kultumiljövård Mälardalen. Antikvarisk kontroll i samband med dikesrensning längs med väg 703 Arkiverad 12 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 871-72.
  4. ^ Ernheimer, Jan. ”Expert måste följa renovering”. Vestmanlands Läns Tidning. http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.1542205-expert-maste-folja-renovering. Läst 17 juni 2013. 
  5. ^ Järnvägsdata med trafikplatser. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 83 ([Ny, rev. utg.]). Stockholm: Svenska järnvägsklubben. 2009. Libris 11731954. ISBN 91-85195-05-7 (inb.) 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]