Hippie

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fredsmärket
En gitarrspelande hippie.
Två hippies under Woodstockfestivalen 1969.
Batiktröja.
Vietnamdemonstration med blommor utanför Pentagon, USA, 1967.
Hippies i Moskva 1988.
Nambassa-festivalen, Nya Zeeland, hölls 1976-1981.
The Rainbow World Gathering år 2004 på södra Costa Rica, 2004.

Hippie är en subkultur. Hippiekulturen uppstod under 1960-talet och den typiska bilden av hippien är en person med långt hår. De blev främst kända för att kämpa för fred och miljöfrågor med slogans som flower power och make love, not war. Andra saker som ofta förknippas med hippiekulturen är deras positiva inställning till medvetenhetsutvidgande droger, indisk kultur, astrologi och den speciella klädstilen.

En föregångare till hippierörelsen var beatnikrörelsen under det sena 1950-talet med bland annat författaren Jack Kerouac och poeten Allen Ginsberg, och deras bohemiska livsstil och livsfilosofi, delvis inspirerad av zen-buddhismen.

Kläder och stil[redigera | redigera wikitext]

Klädmässigt använde sig hippierna av unisexkläder och de intresserade sig mycket för ursprungsbefolkningarnas och främmande kulturers klädedräkter. Mycket av Hippiemodet hade indiska influenser där sjalar, kaftaner och t-shirts i egendesignade batikmönster var populärt. Även mycket fladdrande, vida, rikt broderade och mångmönstrade kläder bars i alla möjliga färger. Man klädde sig ofta i färgglada tryck och motiv och ett av hippiernas klassiska plagg är afghanvästen[1]som hämtats från Indien och är en skinnväst med hårsidan inåt och dekorativa broderier på utsidan[2]Ofta kombinerades denna väst med en batikskjorta och utsvängda jeans som många idag förknippar med hippemode. Man var som hippie mycket miljömedveten så kläderna man bar var ofta begagnade och man försökte alltid ärva så mycket som möjligt och dela kläder med andra hippies. På fötterna bar man sandaler eller avstod helt ifrån skor. Hippierna valde också att bära alla möjliga assessoarer så som blommor, snäckskal, glaspärlor och färgglada solglasögon men assessoarer så som slipsar finns det inga belägg för. Och eftersom hippies förespråkade frihet så var det också en del hippies som inte klädde sig alls.[1]

Rörelsens historia[redigera | redigera wikitext]

Ett förstadium till hippierörelsen fanns i kolonin Monte Verita, Ascona, i Schweiz redan vid 1900-talets början[3][källa behövs].

Hippierörelsen tog form i Berkeley Peoples Park och på gatorna Haight/Ashbury i San Francisco, USA omkring 1966. I reaktion mot krig, kommersialism, alienation, karriär och statusjakt och med slagordet ”Peace, Love & Understanding” vände den nya generationen blickarna mot Indien, upptäckten av medvetenhetsutvidgande droger och ett enkelt och fredligt liv baserat på kärlek till allt levande, pacifism och kreativ gemenskap. "The Diggers" var en legendarisk teatergrupp som bedrev social verksamhet, delade ut gratis mat, kläder och fri sjukvård till "blomsterbarnen".

Höjdpunkten för hippierörelsen nåddes under den magiska "Summer of Love" i San Francisco 1967, men vid det laget hade hippiekulturen spridit sig ut över hela västvärlden, där boendekollektiv (med eller utan "fri kärlek") och ekologiska produktionskollektiv kom att få stort lokalt inflytande på många platser.

Vad som sedan hände är omtvistat, men antagligen skedde brottet mellan den sociala och den politiska delen av det internationella ungdomsupproret just vid denna tid. Hippies blev nu till Yippies (jmf: Jerry Rubin) och rörelsen politiserades kraftigt åt det anarkistiska och socialistiska hållet. Det mytomspunna året 1968 innebar början på en revolutionär vänstervåg över hela världen, där statens våldsupptrappning, Vietnamkriget och Kulturrevolutionen i Kina alldeles säkert ökade spänningarna och våldet. Hippiekulturen utsattes också för en aggressiv kommersialisering, där de lokala köpmännen såg en chans att tjäna pengar på kläderna, konsten och musiken.

Woodstockfestivalen 1969 - som också markerar slutet på denna första hippievåg – samlade omkring en halv miljon deltagare. Journalisten och författaren Maria-Pia Boethius har en gång sagt ”att hippierörelsen och idén om snällheten för snällhetens egen skull försvann var något av det sorgligaste som hänt”.[källa behövs]

Hippies i dag[redigera | redigera wikitext]

I dag överlever fortfarande vissa fragment av hippiekulturen; främst på USA:s västkust i norra Kalifornien och Oregon där det anordnas hippieträffar, konserter och hippiemarknader i många städer. Utanför USA finns exempel som Christiania i Köpenhamn sedan 35 år tillbaka och i Sverige i Skogsnäskollektivet i Ramsele sedan 1970-talets början. Musiker som Peps Persson och Thomas di Leva kan kanske var och en på sitt sätt associeras med hippiekulturen. I England färdas hippies runt i husvagnar från plats till plats. Goa i Indien hade länge en koloni av västerländska hippies.

Avtryck i samhället[redigera | redigera wikitext]

Många element i hippiekulturen har efterhand uppgått i det omgivande samhället och blivit allmänt accepterade, som vegetariska kostvanor, en radikalt förändrad inställning till äldre tiders klädkod, den fria synen på nakenhet som kom på 1970-taleten samt en allmänt "cool", harmonisk och miljövänlig livsstil. Intresset för indisk filosofi fick ett uppsving det inte upplevt sedan Madame Blavatskys och teosofins dagar.

New Age-rörelsen, delar av ekologismen och Rave-kulturen kan möjligen ses som uppföljare till, och en fortsättning av hippie-rörelsen i modern tid.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Peter & Louise Mosskin: Ungdomsupproret. Bonniers 1969.
  • Jan Svante Vanbart: Vi drog. Jorden runt med 68-generationen. W&W 2005.
  • Isadora Tast: Mother India. Searching For a Place. Peperoni Books: Berlin 2009, ISBN 978-3-941825-00-0

Film, ett urval[redigera | redigera wikitext]

  • Hair. 1979. Regi: Milos Forman. Med John Savage, Treat Williams, Beverly D'Angelo. (Berömd bl.a. förden livsglada "dansen på bordet" och filmmusiken. Baserad på musikalen 1968 med samma namn).
  • Woodstock. 1970. Regi: Michael Wadleigh, producent Bob Maurice. Dokumentär/musikfilm.
  • Easy Rider. 1969. Regi: Dennis Hopper, med Jack Nicholson och Peter Fonda. (Två bikers på väg till Mardi Gras. Särskilt hippiekollektivet på landsbygden är intressant i sammanhanget).
  • Chappaqua. 1966. Regi: Conrad Rooks. Med bl.a. William S. Burroughs. (Fr.a. om drogupplevelser).
  • Freak Out. Regi: Carl Javér, producent Fredrik Lange. Planerad premiär 2014. (Film som utforskar hippierörelsens rötter i Schweiz, tidigt 1900-tal.)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Axen, M, sidan."Från Elvis till emo" sidan. 141, 2010
  2. ^ http://www.ne.se/afghanväst
  3. ^ Green, Martin (1986). The counterculture begins Ascona, 1900-1920. Tufts University. sid. 236. ISBN 0-87451-365-0