Jota Scorpii

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Jota Scorpii (ι)
Scorpius constellation map.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkorpionen
Rektascension17t 47m 35,08113s[1]
Deklination-40° 07′ 37,1893″[1]
Skenbar magnitud ()3,03[2]
Stjärntyp
SpektraltypF2 Ia[3]
U–B+0,26[2]
B–V+0,51[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-26,00[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +0,01[1] mas/år
Dek.: -6,24[1] mas/år
Parallax ()1,69 ± 0,15[1] mas
Avstånd1 900 ± 200  (590 ± 50 pc)
Detaljer
Massa12,1 [5] M
Radie125[6] till 400[7] R
Luminositet18 249 [8] L
Temperatur6 910 till 7 103 [7] K
Metallicitet-0,13 till -0,11[7]
Vinkelhastighet125[7]
Ålder17,0 ± 0,5[5] miljoner år
Andra beteckningar
Ι 1 Sco, Iota-1 Scorpii, CD- 40 11838, SAO 228420, FK5 666, HD 161471, HIP 87073, HR 6615

Jota Scorpii (ι Scorpii, förkortat Jota Sco, ι Sco), som är stjärnans Bayerbeteckning, är en stjärna belägen i sydöstra delen av stjärnbilden Skorpionen. Den har en skenbar magnitud på 3,03,[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätningar har det beräknats att den befinner sig på ett avstånd av ca 1 930 ljusår (ca 590 parsek) från solen med en felmarginal på 9 procent. [1]

Nomenklatur[redigera | redigera wikitext]

Jota Scorpii anges ibland med namnet Apollyon.[9] Den delar sin beteckning med en annan stjärna, Jota2 Scorpii, som har en skenbar magnitud av +4,82[10] och även den synlig för blotta ögat.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Jota Scorpii har spektralklass F2 Ia,[3] med luminositetsklass "Ia", vilket betyder att den är en superjättestjärna mer lysande än typiska superjättar. Den har omkring 12 gånger solens massa.[11] Radien är osäker med uppskattningar från 125[6] till 400[12] gånger den hos solen. Den har en utstrålning av energi från dess yttre sikt som är ca 35 000 gånger större än solens ljusstyrka[11] vid en effektiv temperatur på ca 7 000 K,[13] vilket ger den en gulvit färg som karakteriserar en stjärna av typ F.[14]

Jota Scorpii har en följeslagare av 10:e magnituden med en vinkelseparation av 37,5 bågsekunder, vilket vid distansen för denna stjärna ger den en projicerad separation av 20 000 astronomiska enheter (AE). Eftersom den relativa separationen av de två stjärnorna längs siktlinjen till jorden inte är känd, representerar detta avstånd endast ett minimivärde för deras separation.[6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c d] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99): 99, Bibcode:1966CoLPL...4...99J
  3. ^ [a b] Houk, Nancy (1978), "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars", Ann Arbor : Dept. of Astronomy, Ann Arbor: Dept. of Astronomy, University of Michigan, 2, Bibcode:1978mcts.book.....H
  4. ^ De Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (2012). "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project". Astronomy & Astrophysics. 546: A61. Bibcode:2012A&A...546A..61D. doi:10.1051/0004-6361/201219219.
  5. ^ [a b] Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, arXiv:1007.4883 Freely accessible, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x
  6. ^ [a b c] Kaler, James B., "Iota-1 Scorpii", Stars, University of Illinois, hämtad 2012-01-12
  7. ^ [a b c d] Luck, R. Earle (2014). "Parameters and Abundances in Luminous Stars". The Astronomical Journal. 147 (6): 137. Bibcode:2014AJ....147..137L. doi:10.1088/0004-6256/147/6/137.
  8. ^ McDonald, I.; Zijlstra, A. A.; Boyer, M. L. (2012). "Fundamental parameters and infrared excesses of Hipparcos stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 427: 343. Bibcode:2012MNRAS.427..343M. doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21873.x.
  9. ^ Moore, Patrick (2010), The Sky at Night, Patrick Moore's Practical Astronomy, Springer, p. 97, ISBN 1-4419-6408-8
  10. ^ Dachs, J.; et al. (November 1982), "UBV-Hβ photometry of luminous stars between l equals 335 deg and l equals 6 deg", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 50: 261–275, Bibcode:1982A&AS...50..261D.
  11. ^ [a b] Hohle, M. M.; Neuhäuser, R.; Schutz, B. F. (April 2010), "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants", Astronomische Nachrichten, 331 (4): 349, Bibcode:2010AN....331..349H, arXiv:1003.2335 Freely accessible, doi:10.1002/asna.200911355
  12. ^ Pasinetti-Fracassini, L. E.; et al. (February 2001) [November 2000 (arXiv)], "Catalogue of Stellar Diameters (CADARS)", Astronomy and Astrophysics, 367 (2): 521–524, Bibcode:2001A&A...367..521P, arXiv:astro-ph/0012289 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20000451
  13. ^ Luck, R. E. (September 1979), "The chemical compositions of nine southern supergiant stars", Astrophysical Journal, Part 1, 232: 797–806, Bibcode:1979ApJ...232..797L, doi:10.1086/157340
  14. ^ "The Colour of Stars", Australia Telescope, Outreach and Education, Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation, December 21, 2004, archived from the original on March 10, 2012, hämtad 2012-01-16

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]