Köping
| Köping | |
| Tätort · Centralort | |
 Stora Gatan i Köping
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Västmanland |
| Län | Västmanlands län |
| Kommun | Köpings kommun |
| Koordinater | 59°30′47″N 15°59′55″Ö / 59.51306°N 15.99861°Ö |
| Area | |
| - tätort | 10,15 km² (2015) |
| - kommun | 644,48 km² (2015-01-01) |
| Folkmängd | |
| - tätort | 18 355 (2015)[1] |
| - kommun | 25 838 (2024)[2] |
| Befolkningstäthet | |
| - tätort | 1 808 invånare/km² |
| - kommun | 40 inv./km² |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Postort | Köping |
| Postnummer | 731 XX |
| Riktnummer | 0221 |
| Tätortskod | T6268 |
| Geonames | 8132006 |
  Köpings läge i Västmanlands län
| |
| Wikimedia Commons: Köping | |
Köping är en tätort i Västmanland och centralort i Köpings kommun i Västmanlands län. Orten är belägen vid västra Mälaren. Köping har en insjöhamn.
Historia
Människor har bott länge på platsen, som framgår inte minst av det vikingatida båtgravfältet vid Norsa. Vid Köping har en gammal handelsplats legat. Den nämns första gången i en urkund av år 1257, då det hölls ett biskopsmöte på platsen. Som stad är Köping känd sedan 1349 då dess stadssigill åberopas i ett brev.[3] Vid Köping låg fogdefästet Köpingshus, nämnt första gången år 1375 och förstört av Engelbrekt Engelbrektssons uppror 1434.[4] Köpingshus återuppfördes på 1580-talet under Johan III:s regeringstid. Karl IX fortsatte arbetet men senare upphörde arbetet och borgen fick förfalla. På 1660-talet fanns bara ruiner kvar.[5] Lämningar fanns kvar till dess järnvägen anlades. Ännu på 1400-talet förekommer namnet Laglösa kiöping, vilket torde syfta på att handelsplatsen inte hade några privilegier.[4]
Stadens äldsta kyrka torde ha varit en kyrka tillägnad Sankt Olof, vilken var belägen efter nuvarande Mullgatan. Kyrkan förefaller ha varit i dåligt skick i början av 1400-talet och fick då förfalla och revs på 1440-talet. Efter att den nuvarande Köpings kyrka härjades av brand 1437 fick den efter återuppförandet en storlek tillräcklig att räcka både för lands- och stadsförsamlingen.[6]
De äldsta kända stadsrättigheterna utfärdades av Sten Sture den äldre i Örebro den 19 januari 1474, då herr Sten var riksföreståndare. Dessa stadsrättigheter bekräftades 1529 av Gustav Vasa. Redan vid denna tid var Köping av ringa betydelse jämfört med Västerås och Arboga.[4]
1641 skänktes drottning Kristina Prästgärdet öster om ån till tomtplatser, och efterhand växte här "nya staden" med eget torg, Hökartorget eller Lilla torget upp. Snart var dock Köping åter på tillbakagång. En viss uppblomstring skedde under frihetstiden, då en ylle- och trikåfabrik med statsstöd inrättades i Köping 1734. Omkring 1750 fanns 216 hushåll i staden. Sjöfarten upprätthölls med hjälp av stadens 18 fartyg, men stor del av det utförda godset fraktades på pråmar ned till Mälaren. 1856 grundades Köpings mekaniska verkstad, som med några hundra anställda för lång tid blev en av Köpings viktigare arbetsgivare.[7]
År 1866 öppnades järnvägslinjen Köping-Uttersberg, som senare kom att utvecklas till Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg. År 1867 öppnades järnvägslinjen Arboga-Köping (Köping-Hults Järnväg). År 1889 utbröt en brand som förstörde stora delar av tätorten. Den startades av tioårige Malakias Andersson, som därför fick tillbringa åtta år på anstalt.
Administrativa tillhörigheter
Köpings stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun med delar av bebyggelsen i Köpings socken som kringgärdade staden. 1919 införlivade stadskommunen Köpings socken/landskommun. 1971 uppgick stadskommunen i Köpings kommun med Köping som centralort.[8]
I kyrkligt hänseende har Köping till 1920 hört till Köpings stadsförsamling med mindre delar i Köpings landsförsamling för att från 1920 höra till Köpings församling.[9]
Orten ingick till 1958 i domkretsen för Köpings rådhusrätt för att därefter till 1971 ingå i Åkerbo och Skinnskattebergs tingslag. Från 1971 till 2001 ingick orten i Köpings domsaga och den ingår från 2001 i Västmanlands domsaga.[10]
Befolkningsutveckling
| Befolkningsutvecklingen i Köping 1960–2015[11] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1960 | 16 819 | |||
| 1965 | 19 273 | |||
| 1970 | 21 740 | |||
| 1975 | 20 059 | |||
| 1980 | 19 765 | |||
| 1990 | 18 854 | 1 165 | ||
| 1995 | 18 488 | 1 175 | ||
| 2000 | 17 296 | 1 184 | ||
| 2005 | 17 358 | 1 185 | ||
| 2010 | 17 743 | 1 186 | ||
| 2015 | 18 355 | 1 015 | ||
Stadsbild
Betydande delar av tätorten förstördes i den stora stadsbranden 1889; i de mest centrala delarna finns några äldre kvarter bevarade. Efter stadsbranden växte en stenstad fram som fortfarande präglar delar av centrum tillsammans med efterkrigsarkitektur. Många av karaktärsbyggnaderna ritades av arkitekten Theodor Dahl, till exempel apotekshuset, tingshuset, Köpings mekaniska verkstad. Det karakteristiska kyrktornet är ritat av Nicodemus Tessin d.ä. i samband med att den medeltida kyrkan utökades på 1600-talet. I parken mellan kyrkan och Stora torget finns Carl Milles skulptur av Carl Wilhelm Scheele, kemist och apotekare i Köping.
Kommunikationer
Köping har goda kommunikationer med bland annat Mälarbanan och E18 samt har en betydande hamn. Köping var ändstation för Sveriges första allmänna, normalspåriga järnväg med lokomotivdrift, Köping-Hults Järnväg. Spåret till Köping blev klart 1867. Några år senare, 1875, sammanknöts Köping med Stockholm via Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnvägar.
Näringsliv och handel
Köping har Sveriges näst största insjöhamn och är ett regionalt centrum. Det finns också en betydande tillverkningsindustri då både Volvo, Sandvik AB och Yara hör till de företag som har anläggningar i Köping. Sängföretaget Hästens har sin bas i Köping även sängtillverkaren Lectus har sin tillverkning och bas i Köping. I Köping ligger också centrallagret för Tibnor som är Nordens ledande distributör av stål och metaller.
Kända personer från Köping
- Se även Personer från Köping
 |
Personernas relation till detta område behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Om uppgifter i personartiklarna, efter kontroll, visar på en relation till orten, kan mallen tas bort (2013-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
- Emir Bajrami, fotbollsspelare
- Dennis Boskailo, fotbollsspelare
- Leif Eriksson, fotbollsspelare
- Per Granberg, musiker
- Daniel Gunnarsson, ishockeyspelare
- Johan Gustafsson, ishockeyspelare
- Kalle "Köping" Gustavsson, fotboll
- Filip Hammar, programledare
- Linda Hammar, känd från tv
- Lars-Olof Lindgren, diplomat
- Victor Junior Morsing, musiker
- Johan Ryström, golfspelare
- Carl Wilhelm Scheele, kemist och apotekare, 1742-1786
- Jakob Sillén, journalist
- Dragan Umicevic, ishockeyspelare
- Agda Östlund, riksdagsledamot
Se även
- Lista över fasta fornminnen i Köping (för omfattning av detta område, se Köpings stad#Sockenkod)
Referenser
- ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017.
- ^ ”Folkmängd och befolkningsförändringar - Kvartal 2, 2024”. Statistiska centralbyrån. 20 augusti 2024. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/folkmangd-och-befolkningsforandringar---manad-kvartal-och-halvar/folkmangd-och-befolkningsforandringar---kvartal-2-2024/. Läst 20 augusti 2024.
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 622
- ^ [a b c] Nordisk familjebok, band 12 (3). 1930[sidnummer behövs]
- ^ Det medeltida Dalarna och Västmanland - En arkeologisk guidebok, Jonas M. Nordin s. 118
- ^ Det medeltida Dalarna och Västmanland - En arkeologisk guidebok, Jonas M. Nordin s. 117
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 623
- ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X
- ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013.
- ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Köpings tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 13 december 2010.
Litteratur
- Elgenstierna G.; Köpings stads tjänstemän 1605-1905, utgiven 1907
- Gustafsson, G.; Uppsats över Köping, i Sveriges städer - band 5, 1926
- Hallman, J.G.; Beskrifning öfver Kiöping, 1728
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Köping.
| ||||||||||||||||
| |||||||||||